För minnen och grunda analyser i stunden

Den här dagen är inte bättre än de tidigare. Nyheterna har lätt raljerande handlat om vem det var som bombade. En någorlunda sanning kommer väl fram, om det inte redan är fallet, men det kommer inte spela någon roll för den framtida propagandan.

 

Nåväl, nu tänker jag helt ändra kurs och rada upp ett gäng deckare som jag läst på slutet. Det handlar givetvis om några deckare av Maria Lang och med Agatha Christies Miss Marple.

 

"Rosor, kyssar och döden" av Maria Lang. En hygglig bok som utspelar sig på en större gård på landet. Den miljön gör att det fungerar ganska bra som deckare. Det känns rimligt att det faktiskt inte kan vara så många andra än de som för tillfället befinner sig på gården som kan vara mördare osv. Rätt många förvecklingar i boken. Som sagt en hyggligt spännande bok :-).

 

"Liket i biblioteket" av Agatha Christie. Här råkade jag se en film baserad på boken innan, men den skilde sig en hel del från boken, så det gjorde inte jättemycket. Inte den bästa deckare jag läst. Rätt typisk intrig om arv och inget unikt i själva berättelsen.

 

"Mord per korrespondens" av Agatha Christie. Förvisso läste jag den engelska versionen "The Moving Finger", för jag hittade ingen svensk översättning på Kobo. Här är intrigen lite mer intressant. Någon skriver en massa brev med mer eller mindre skandalöst innehåll till en massa människor i en by på landsbygden. Huvudpersonen är en man som flyttat till byn för konvalescens. Miss Marple kommer in först i andra halvan av boken som en biperson. Det var det jag gillade med boken, att den hade lite egenheter. Motivet gällande kärlek var väl förvisso inte unikt, men i övrigt en bra bok.

 

"Ett mord annonseras" av Agatha Christie. Här har Miss Marple en mer framträdande roll än i den förra boken. Även här är det en spännande och annorludna intrig med att ett mord annonseras i tidningen och sedan sker hemma hos den person där det annonserats att det ska ske, och det framför flera människor, men eftersom det blev mörkt i mordögonblicket kunde ingen se vem mördaren var. Bra idé av Agatha Christie. Här finns även en del tydliga trådar som jag i efterhand tänkte att jag ändå kunde ha snappat upp för att ha förstått vem mördaren var. Det förefaller alltså vara en deckare som går att lösa på egen hand, vilket inte är min uppfattning att alla deckare är, även om det i min värld bör vara fallet.

 

Det var det :-).