Lasse
Lasse Berghagen gick ur tiden i veckan. På sätt och vis betyder det ringa för mig, men det är ändå något speciellt när personer försvinner som alltid har funnits med, och kanske känns det lite mer när det är personer som känts genuina. Jag tror aldrig jag har sett Lasse i verkligheten, och jag har definitivt aldrig pratat med honom, men ändå har jag nog alltid känt att han varit en genuint trevlig person. "Teddybjörnen Fredriksson" har jag dessutom alltid tyckt varit en fantastiskt mysig låt. Det är något med hans låtar, de är bara fina och roliga. Ingen ångest eller deppighet, utan ren glädje, vilket jag uppskattar.
I övrigt har jag funderat om det i framtiden kommer finnas personer som Lasse Berghagen i Sverige? Alltså personer som är populära och välkända i de breda befolkningslagren. Alltså personer som alla känner till, och tycker någorlunda bra om? Nästan så att de på ett inte medvetet sätt håller ihop nationen.
Med anledning av bortgången såg jag om den utmärkta dokumentären "Lasse Berghagen - en blandning av sött och salt" igår.
Kommentarer
Trackback
