För minnen och grunda analyser i stunden

Nu är jag ledig i 17 dagar. Skönt värre. Det var en mycket trevlig middag i torsdags hos Amir. Full fart på Viggo :-).

 

Annars var gårdagen lite, vad ska jag kalla det, morbid. Jag lyssnade under dagen på P3-dokumentär om mordet på Zaida Catalan. Där nämnde de att mordet filmats och att de efter mordet skar av Zaidas huvud. Något jag "missat", men som jag av någon morbid anledning var tvungen att se om det stämde. En sökning på X räckte för att se de värsta delarna av filmen. Nästa grej blev att se filmen på mordet av rapparen Gaboro i Norrköping. Den finns också överallt på X. Svårt att må bra efter att ha sett filmerna.

 

Frågan är om en bör se sådana här filmer? Det enkla svaret är väl nej, men jag känner att det är viktigt för att verkligen förstå verkligheten. Det är verkligen ingen njutning, men som sagt, viktigt för att fatta vad som verkligen hände.

 

För att fortsätta på det morbida spåret. Jag såg även igår klart "Det svenska styckmordet" från Dokument inifrån om Catrine da Costa. Jag har inte varit speciellt intresserad av fallet tidigare, men har lyssnat på en P3-dokumentär om fallet innan, och sannolikt även sett ett avsnitt från Veckans brott om fallet. Jag har nu även både lyssnat och sett om dessa.

 

Känslan är, trots att både P3-dokumentär och Veckans brott var kritiska till vilka som antogs vara gärningsmännen, att jag tidigare ändå tänkt att de utpekade gärningsmännen måste ha varit inblandade på något sätt. Nu är jag högst tveksam, men har ändå en förståelse för att nämndemän osv ändå var övertygade om deras skuld. Det fanns rätt mycket bevisning, men det förefaller som att bevisningen är mycket bristfällig när den granskas närmare. Inget jag är övertygad om att exempelvis nämndemännen tog full hänsyn till, eller kände till. Det, tillsammans med viljan att hitta gärningsmannen/männen, gör det lätt att komma fel. Jag märker ju det även på mig själv. Jag tycker att jag innan jag såg "Det svenska styckmordet" borde haft känslan av att de utpekade gärningsmännen var oskyldiga, men det jag kan dra mig till minnes, var nog motsatsen, trots att jag hört och sett de kritiska dokumentärerna från P3-dokumentär och Veckans brott. Det är så lätt att gå den enkla vägen, och bara bilda sig en uppfattning, utan att faktiskt värdera bevisningen, och oftast har en ju som lekman inte alla fakta.

 

Något annat som är intressant, och störande, i da Costa-fallet är hur psykologer osv får stort inflytande, när de egentligen inte kan säga någonting. Vi tar ofta vetenskapen psykologi på allt för stort allvar. Det har säkert blivit bättre med tiden, men det är uppenbart att inflytandet från psykologer osv har varit alldeles för stort många gånger. 

 

Attacken i Magdeburg gjorde inte gårdagskvällen mer munter, men nu ska jag försöka fokusera på mer positiva saker :-).