Högt och lågt

Eftersom jag var sur på att jag hade svarat fel på vad huvudkaraktären i filmen "Ensam hemma" heter på julquizet på julafton såg vi filmen igår. Filmen släpptes 1990, och jag såg den väl där i krokarna, även om jag högst sannolikt sett delar av den flera gånger. Mycket mindes jag av filmen ialf, förutom pojkens namn, men återkommer till det. Rätt kul film fortfarande, och även kul att jag märker att den väcker gamla minnen till liv också. I stunder kastar hjärnan tillbaka mig till hur jag tänkte som barn när jag såg vissa scener den här gången. Svårt att förklara, men det blir lite av en mental resa. Så här i vuxen ålder kan jag dock tycka att filmen är lite utsträckt, att materialet inte helt håller för en hel film, men jag var ändå road av filmen. Lite motsägelsefullt :-).
 
Tillbaka till quizfrågan. Det var tre svarsalternativ och två av dem var Kevin och Max. Min hjärna reagerade direkt med att skådespelaren heter Kevin MacCulkin, och det gjorde att jag snabbt kom till slutsatsen att namnet "Kevin", som lät logiskt, ändå inte kunde vara rätt om skådespelaren hette så. På något sätt tyckte min hjärna då också att "Max" var rimligt. Valle, som jag var i samma lag som, tänkte att "Kevin" var rätt, men var också inne på att skådespelaren hette så, vilket gjorde att jag blev förstärkt i den missuppfattningen. Hon menade dock att karaktären ändå också hette "Kevin". Hursomhelst valde vi Max, och efteråt tänkte jag även att skådespelaren eventuellt hette något i stil med Maculay Culkin, vilket var nästan rätt, eftersom han heter Macaulay Culkin. Det jag vill få fram av det här är hur minnet lätt spelar spratt med en, speciellt när det är gamla minnen, eller när det handlar om minnen med svaga kopplingar i hjärnan. Hur saker och ting lätt blandas ihop, som en karaktärs namn med en skådespelares, speciellt när skådespelaren främst är känd för en roll osv osv.
 
I övrigt gick det bra att hämta på Arlanda igår efter lite laddning i Rinkeby. Bettan sov sedan över här natten till idag.
 
Det blev dock sent igår med anledning av hämtningen, och vi var inte uppe förrän 10.00 imorse, vilket kändes galet sent, och gjorde att jag inte "hann" att träna idag som jag hade tänkt. Bilen lämnade jag tillbaka, och tydligen hade den fått ett stenskott, men det ansågs vara vanligt slitage, så det var inget tjafs om det.
 
Annars har vi typ hängt med hela Valles familj idag. Vi käkade julbort på "Tre Valv" i Gamla stan. Trevlig lokal och överraskande god mat. Onödigt dyrt kanske, och lite ung personal, men vi var nöjda.
 
Efteråt åkte vi hem hit för lite julklappsutdelning. Det flöt på utmärkt tills en dörr på skänken lossnade efter att Frasse och Lasse varit nyfikna på dess innehåll. Det är en gammal möbel och skruvarna hade börjat lossna. Barnen var inte våldsamma eller något. Jag försökte laga det hela, och det gick väl halvbra, men då när jag försökte skruva fast den andra dörren lite bättre och hade ryggen mot barnen hade de gjort något med den lösa dörren och helt plötsligt fick Lasse dörren i huvudet och började blöda. Det var ju inget roligt slut på en riktigt bra dag. Jag tror dock inte det blev så allvarligt, men det blödde lite som sagt. Dörren tror jag även att jag kan få fast med lite tandpetare och trälim, då ska jag nog kunna använda de gamla hålen igen.
 
Nu får jag snart förhoppningsvis njuta lite av Liverpool i eget lugn efter en intensiv dag :-).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0