För minnen och grunda analyser i stunden

Under rätt många år har jag tänkt att se filmen "The Karate Kid". Jag har sedan glömt bort det, men av någon anledning pratade jag och Christian på jobbet om filmen under en lunch igår. Vi pratade lite allmänt om filmer från 80-talet och kom sannolikt därför in på "The Karate Kid". Jag förklarade att jag nog hade sett den för typ 30 år sedan, och försökte sedan förklara vad jag kom ihåg. Något jag tog upp var att jag trodde att Jean-Claude Van Damme var med i början av filmen. Christian var inte övertygad om det och vi började googla lite. Det visade sig att jag hade blandat ihop "The Karate Kid" med "No Retreat, No Surrender". Jag drog därefter slutsatsen att jag nog aldrig hade sett "The Karate Kid".

 

När jag kom hem från jobbet idag kollade jag därför upp om filmen fanns på någon streamingtjänst, och den fanns på Netflix. Därmed passade jag på att se "The Karate Kid" idag under kvällen. En riktigt fin film. Det är en vacker respekt mellan könen och ungdomar som endast slår varandra på käften. Det är inte värre än så. Verkligheten kanske var annorlunda då också, men vi som växte upp med de här filmerna präglades sannolikt av det här sättet att bemöta medmänniskor, och jag minns det som att det var mer på det här sättet, och att det är annorlunda nu. En charmig blyghet mellan människor som inte är lika tydlig nu.

 

Kul att så här en 20-30 år senare förstå att jag blandat ihop två filmer också :-).