För minnen och grunda analyser i stunden

En gång i livet ska en väl se Bruce Springsteen live? För mig blev det av igår på Strawberry Arena, före detta Friends Arena, i Solna.

 

Jag har väl aldrig varit så där otroligt fascinerad av Bruce Springsteen, men jag har en biografi om honom och "Born to Run" samt "Born in the USA" på vinyl. Det där riktiga intresset har dock aldrig funnits. Det är väl tre fyra låtar jag lyssnat en hel del på genom livet, men ingen låt som blivit en sådan favorit att låten gått på repeat, vilket händer ibland :-).

 

Här i bloggen är Bruce Springsteen endast nämnd två gånger, och det i samband med att jag läste biografin, som jag minns som rätt trist, och att "Dancing in the Dark" livade upp när den spelades på Golden Hits en gång för länge sedan :-). ...och är det någon låt som spelats lite mer av honom hos mig är det just den låten.

 

Att gå på konserten var som att kastas tillbaka 20 år i tiden. En sammansättning av människor som jag då tog för rätt så given, men som numera är mer ovanlig. Många som hade druckit en öl eller två. Personligen var jag spiknykter.

 

Arenan var full, och jag tog en rätt lugn ståplats i mitten av arenan. Ingen trängsel för min del, och jag såg rätt bra från min plats. Jag hade inte lyssnat in mig något innan, så det var många låtar jag inte hade hört innan, och konserten var lång, runt tre timmar. Lite för långt för mig som inte är allt för intresserad av The Boss, men säkert fantastiskt för de flesta andra :-). Det var många fans där. På andra konserter är det många som jag, personer som gillar några låtar, men som inte är helt betagna, men här kändes det som att det var fans överallt med turneetröjor osv. Kul!

 

"Born in the USA" spelades tyvärr inte, men annars spelades de flesta låtarna jag hade räknat med att få höra. Även om jag tyckte ljudet var lite märkligt på "Dancing in the Dark" var konserten, trots mitt kanske milda intresse, väldigt bra. Det var en upplevelse. Mycket folk på scen och ett jävla drag.