För minnen och grunda analyser i stunden

Igår kväll såg jag Alice Cooper på Gröna Lund, och det var fantastiskt bra. Jag hade förväntat mig mycket folk, så jag var där nästan ett par timmar innan konserten skulle börja. Det gjorde att jag fick en bra plats i publikhavet. Det var rätt lugnt framför scen när jag kom, men jag kunde absolut inte ställa mig längst fram. Efter hand blev det som förväntat fullt.

 

När Alice Cooper väl gick på blev det en lång kavalkad av hits. Den enda låt jag saknade var "House of Fire", men annars spelades alla låtar jag ville höra. Förutom Alice Cooper var det tre gitarrister, en basist och en trummis på scen. Det gjorde att det blev ett mäktigt ljud. Alice Cooper pratade inte så mycket under konserten, men han hade å andra sidan en himla massa saker för sig. Vid ett tillfälle hade han exempelvis en stor levande orm runt halsen och vid ett annat tillfälle blev han halshuggen i en giljotin. En del ungdomar skulle nog kalla det cringe, men allt var med glimten i ögat, och det är ju annorlunda :-). Sången var dessutom överraskande bra. Alice Cooper har väl förvisso aldrig varit skönsång :-).

 

Det är en konsert som nog kvalar in på topp 10.

 

Jag har lite svårt att komma ihåg hur jag upptäckte Alice Cooper, men låten "Poison" har varit en av mina favoritlåtar på dansgolven så länge jag kan minnas. Sedan har jag för mig att jag för över 20 år sedan lånade skivor av Hasse där jag upptäckte mer av Alice Cooper. Jag har även skrivit om ett par låtar här 2006, så det har nog varit lite pö om pö som jag upptäckt Alice Coopers låtskatt. Något som är kul med låtskatten är att den är rätt varierad. Från gammal rock'n roll till mer klassisk hårdrock :-).

 

Jag har även en biografi med Alice Cooper, men det var länge sedan jag läste den nu.