The Offspring

Igår såg jag The Offspring för första gången, och det på ett rätt trångt Gröna Lund. Jag var där rätt tidigt, men eftersom jag beställde mat efter att jag kom, och det tog lång tid att få maten, så gick jag till publikhavet rätt sent ändå. Jag fick trots det en rätt hygglig plats. Det är ju nice att vara rätt långt fram på en konsert, men på sådana här konserter där det ofta uppstår mosh pits är det ganska skönt att vara lite längre bak :-).
 
Konserten var en kavalkad av hits, och framfördes på ett bra sätt. Det var ett varierande väder med allt från strålande solsken till störtskurar. Jag var rejält blöt när jag kom hem, men det var rätt varmt i luften, så det var inte så farligt :-).
Dexter Holland och Noodles.
 
Jag borde skriva något mer om själva konserten. Jag läste en recension i Aftonbladet om att Hollands röst inte var så värst, men det var inget jag tänkte på. Hans solglasögon är väl ett signum, men kanske inte de tuffaste jag sett :-). Jag tyckte som synes att det var en väl genomförd konsert med en del kul mellansnack, vilka kändes improviserade. 
 
The Offspring har aldrig varit ett band som jag lyssnat speciellt mycket på, men jag skulle nästan ändå vilja påstå att de var ett av världens största band runt 1998-1999, när de precis hade släppt albumet "Americana" och fortfarande var rätt heta från succen med albumet "Smash". "Americana" lyssnade "alla" på och låten "Pretty Fly (For a White Guy)" var under en tid typ den största låten, trots att "The Kids Aren't Alright" givetvis är den bästa låten från samma skiva :-).
 
The Offspring var på något sätt lite alternativt, men ändå väldigt kommersiellt. Det var lite coolt att lyssna på. Nuförtiden är väl inte skatepunken den hetaste musiken, och har inte varit det under en längre tid, men då i slutet av 90-talet var den helt rätt.
 
Det jag försöker få fram här är att det kan vara lite svårt att greppa hur stora och heta The Offspring var, och det under en rätt lång tid, för att nu typ vara ett totalt okreddigt nostalgi-band. Det finns ju mängder av sådana band, men det känns lite extra, och det kanske är lite skrämmande för mig, när det är ett band som jag ändå upplevde på riktigt, och på det här sättet, när det begav sig.
 
Imorgon sista arbetsdagen innan semestern :-).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0