För minnen och grunda analyser i stunden

Igår deltog jag i Migrationsverkets verksmästerskap i fotboll igen. Jag måste tänka efter lite nu, men det måste vara den sjunde gången jag är med. Den här gången utspelades spektaklet i Norrköping på FastighetsTeknik Arena i utkanten av Norrköping. Hemmaarena för Lindö FF.

 

Vi var tre lag från Sundbyberg, och jag var med i ett lag med spelare från lite olika enheter i Sundbyberg. Det var väldigt bra ordnat från idrottsföreningen i Sundbyberg med buss till Norrköping. Vi har även haft träningstider innan det här osv, och de betalde även avgiften, så vi har blivit lite bortskämda, ialf i jämförelse med tidigare år.

 

Bussen gick 06.40 igår morse, så det var en tidig morgon. En person var sen, så vi kom iväg några minuter senare, och bussen fick stanna för något problem på halva vägen, men vi kom ialf fram i god tid innan vår första match till den ovan nämnda arenan.

 

Vädret var perfekt. Regn på morgonen och runt 20 grader och molnigt under dagen. Solen kom förvisso fram lite grand något senare på eftermiddagen, men på det stora hela var det perfekt fotbollsväder.

 

Trots våra träningar hade jag inte allt för stora förhoppningar för vårt lag, men vi överraskade! Vi fick förvisso stryk i första matchen med hela 3-0, och även om vi var något sämre kändes det i överkant. Sedan gick det dock bättre. Vi slog ett lag från Norrköping med en 62-årig Sulo Vaattovaara i spetsen. Åren hade nog börjat ta ut sin rätt, men kul att spela mot en legendar :-). Vi vann även en match med 2-1 mot ett lag från Göteborg. Det gjorde att det blev en avgörande match mot ett annat lag från Sundbyberg i sista gruppspelsmatchen. Vi lyckades vinna den matchen också med 2-1 och vann trots vår initiala förlust gruppen. Vi blev med anledning av det även det bästa laget från Sundbyberg.

 

Det betydde semifinal mot ett lag från Malmö. Nog att det hade varit lite tjafsigt även under andra matcher, och lite oklara regler som gjorde det svårt för både domare och spelare, men här blev det fånigt och störigt. En av deras spelare sparkade vid ett tillfälle efter en av våra spelare, och det efter en helt vanlig närkamp. Sedan fick de en felaktig straff, vilket jag så klart kan leva med, men lite ärlighet från deras sida hade känts bra. De gjorde mål på straffen och vann med 1-0, så vi åkte ut. Det spelade mig mindre roll, men tyvärr känner jag mindre och mindre intresse för att spela de här verksmästerskapen för att det alltid är personer som inte kan bete sig. Att det är lite närkamper och att någon blir lite sur kan jag leva med, men efterslängar och skit orkar jag inte med. 

 

Malmö-laget förlorade sedan finalen rätt klart mot ett annat lag från Norrköping, vilket jag tror var rättvist.

 

För andra gången stod jag i mål under hela turneringen. Det gick väl helt ok. Jag hade mycket mindre att göra än sist och kände väl inte att jag lyckades få till det där lilla extra. Kroppen kändes lite tung, men på det stora hela var det en stabil insats utan misstag.

 

På kvällen blev det fest på Hugos, innan bussen en timme försenad åkte tillbaka till Sthlm. Jag var väl hemma vid 01.00 eller något, så det var en lång dag.