För minnen och grunda analyser i stunden

Ganska rörig dag på jobbet igår.

 

Annars har jag spenderat veckan med att se dokumentärer om USA, men som kanske främst handlar om Trump och det stundande valet.

 

Jag började med "Vägen till Vita huset" från Dokument utifrån. Det är en dokumentär i två delar som följer Trump och Harris, deras uppväxt, vad de uträttat osv. Typ att Trump altlid varit narcissistisk och främst splittrat än något annat. Att han tidigt lärde sig att gå till attack när han själv blev attackerad, att han blev hånad av Obama, och därav fick en större anledning att försöka bli president osv. Ingen direkt vacker bild, och det är säkert riktigt på det stora hela. Harris framstår istället som någon som kämpat för de svaga i samhället, men samtidigt, ialf delvis, gått sängvägen till toppen. Oavsett framstår hon som mycket mer sympatisk än Trump.

 

Sedan såg jag "The Steal - hotet mot den amerikanska demokratin". Den handlar som synes om teorierna om att förra valet i USA var "stulet". Dokumentären presenterar en del av teorierna och försöker avfärda dem. Det är dominion-maskiner, personer som varit döda och ändå röstat osv. Enligt dokumentären går det att avfärda alla dessa teorier, vilket sannolikt även är rimligt och sant. Trump framstår som en idiot i dokumentären. 

 

Nästa dokumentär blev "Roger Stone och det amerikanska upproret". Roger Stone ska vara en viktig rådgivare till Trump och dokumentären följer honom under en längre period. Det verkar vara han som ialf populariserade "Stop the steal". Speciell individ med bra munläder. Det som jag sannolikt mest kommer komma ihåg av dokumentären är dock att han som filmat dokumentären får ett hjärtstopp under tiden dokumentären filmas, och vilket visas i dokumentären. Han tuppar av på ett gym, men får hjälp och överlever.

 

Dokumentären som följde var Folke Rydéns "Ödesvalet - 32 år med amerikanska väljare". Folke har intervjuat samma personer under 32 år för att se hur de och deras tankar utvecklats under dessa år. Det mest anmärkningsvärda är att allt förefaller väldigt splittrat, även inom familjer osv. 

 

Den sista dokumentären jag såg var lite annorlunda; "I väntan på Armageddon", och handlar inte direkt om valet, utan snarare om hur många evangeliska kristna stödjer Israel, men även Trump. En dokumentär som jag tror spelar upp de värsta idioterna, vilket är lite farligt. Samtidigt är det viktigt att alla sidor belyses.

 

Hur tänker jag själv om valet? Det känns lite märkligt i huvudet. En dissonans som är ganska obekväm. Min uppfattning är att Trump inte är en människa jag vill ha med att göra, och jag delar sannolikt väldigt lite med de flesta av hans väljare. Jag tror jag på det stora hela står mycket närmare Harris. Ändå känns det som att jag skulle blir mer tillfreds om Trump vann av den anledningen att "alla" ser ned på honom och hans väljare. Som sagt, det är en knepig känsla.