Kognitiv dissonans med Pretenders

Igår kväll var det konsert igen. Den här gången Pretenders på Cirkus.
 
Extra trevligt med den här konserten var att jag fick se den tillsammans med Nisse, och att även Bias dök upp för en för-öl på "Zum Franziskaner". Överraskande trevligt ställe.
 
Jag gjorde precis en sökning här i bloggen på "Pretenders", och den enda träffen jag fick fram var en rekommendation från 2012 att lyssna på låten "Hymn to Her" av bandet. Det är fortsatt den låt jag tycker är överlägset bäst av bandet.
 
Det kändes självklart att köpa biljett för att gå och se Pretenders. Lite svårt att säga varför. Jag har inte lyssnat överdrivet mycket på dem, förutom ovan nämnda låt, och några andra låtar, men de har jag lyssnat betydligt mindre på. Däremot känns Pretenders, eller främst Chrissie Hynde, som både en ikon och legend. Inte för att jag vet något om henne, men bara faktumet att hon varit frontfigur i ett framgångsrikt rockband sedan slutet av 70-talet, säger väl något. Jag har alltså inte någon koll på henne som person eller dylikt, men ändå ser jag henne som en legend som måste bevittnas när hon och Pretenders kommer i närheten :-). Ibland vill jag inte veta så mycket mer heller, det finns alltid en risk att personer som jag upplever som lite upphöjda faller pladask. Då kan det vara bättre att inte ha så bra koll :-).
 
När jag var yngre dök ofta Pretenders upp på olika samlingsskivor, och speciellt låten "I'll Stand by You", vilken är en låt jag aldrig direkt uppskattat. Så mina första kontakter med Pretenders var rätt negativa, och jag trodde att det var ett band med typ en one hit wonder, men så småningom blev jag bekant med fler låtar och förstod bättre :-).
 
Men på det stora hela har jag nog inte så mycket historia med Pretenders, men som sagt, jag kände mig ändå tvungen att gå och se dem igår :-).
 
Konserten var som sagt på Cirkus. En utmärkt konsert-lokal där en alltid kommer rätt nära scenen. Förvisso tror jag inte att scenen är så hög, så det var trots allt lite svårt att se riktigt bra igår.
 
Pretenders spelade en blandning av gamla och nya låtar, men det var verkligen inte en nostalgi-konsert. Flera hits spelades inte, och det inkluderade tyvärr "Hymn to Her". Chrissie Hynde sjöng utmärkt trots sin ålder. Hon var även väldigt sur på alla oss i publiken som önskade ta bilder och filmsnuttar av konserten. Hon röt till flera gånger, och en gång sa hon till och med att vi skulle stoppa upp våra telefoner där bak :-). Hon menade att det störde konserten. Det är lite rock n' roll, och lite uppiggande, men samtidigt lite störigt... Därav dissonansen, jag kan inte bestämma mig riktigt, om jag ska hålla med henne eller inte. På sätt och vis känns det självklart att vi besökare ska respektera artisten, men det var inte något som hade kommunicerats innan. Samtidigt kan jag tycka att artisten bör ha respekt för att vi i publiken vill ha bilder för att komma ihåg ett speciellt ögonblick i våra liv, det vill säga konserten.
Jag tjyvfotade något enstaka foto ialf :-). Chrissie Hynde, men det förstod ni redan :-).
 
Hursomhelst, det var en bra konsert, vare sig mer eller mindre :-).
 
En kul detalj i det hela var att direkt när vi kom till Cirkus träffade vi Bias pappa Benga och en kompis till honom :-).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0