Prometheus igen
Jag finner det ofta intressant, vilket jag även brukar älta här, att göra något som jag gjort förut igen, och som jag skrivit om här. Det för att se om min upplevelse har förändrats. Nuförtiden brukar jag dock skriva lite utförligare än vad jag gjorde tidigare, men rätt ofta kan jag ändå jämföra mina upplevelser, recensioner, eller vad jag ska kalla det, genom att läsa gamla inlägg här.
Tyvärr hade jag inte noterat något här om de första Alien-filmerna efter att jag sett dem, däremot skrev jag lite grand för 12 år sedan om filmen "Prometheus" som jag då hade sett på bio. Det är inte så väldigt länge sedan, så givetvis kommer jag ihåg mycket utöver det jag tidigare skrivit här, men det säger ändå någonting. På det stora hela var jag då inte lika imponerad av filmen som många andra. Igår kväll såg jag om "Prometheus" med anledning av mitt Alien-projekt.
Sammantaget instämmer jag i min tidigare recension att jag inte riktigt är lika imponerad av "Prometheus" som många andra, men jag tror dock att det nu är av andra anledningar än då 2012. Något jag inte skrev då, men som jag minns som något jag störde mig på, var en scen då en utomjordisk varelse opereras ut ur Noomi Rapaces mage för att sedan förefalla dö, men som en stund senare återkommer mycket mycket större. Jag hade då svårt att koppla att det var samma varelse. Det var lättare att greppa nu eftersom det är en liknande händelse i filmen "Alien". Oavsett är det en av del av väldigt många händelser i "Prometheus" som är irriterande konstiga. Alla karaktärer beter sig som idioter trots att de ska vara forskare och annat. En del blir jätterädda ena sekunden för att sedan vara korkat orädda nästa. Andra offrar livet efter bara några sekunders betänketid när de för tillfället sannolikt är utom fara, och de verkligen inte kan bedöma om det är rimligt att de offrar sig själva. Det är även en scen med en zombie som jag inte alls förstår. Det kanske förklaras i senare filmer, men för att sammanfatta är det väldigt mycket i filmen som är uselt. Utöver det ovan har det realistiska uttryckssättet hos karaktärerna från "Alien" gått över till typiskt teatraliskt. Det blir nästan lite "Marvel" av det. Till det positiva är det dock en mycket underhållande film med en del spännande teman om skapelse, religion osv.
Det är även något som får mig att fundera och som jag inte riktigt förstår varför jag skrev 2012, att filmen inte har så mycket story. Jag skulle säga att filmen har mycket story, men att det snarare är tunt i hur det förklaras, att manuset inte riktigt får ordning på dess höga ambitioner.
Jag får lite kognitiv dissonans av sådana här filmer, som är underhållande, snygga, på sätt och vis riktigt bra, men samtidigt så otroligt korkade. Jag påverkades även under natten tills idag. Förvisso drack jag en öl igår kväll, men jag drömde om aliens och annat under natten och vaknade hela tiden, så filmen berörde mig. Jag är även otroligt peppad på att se nästa film i serien, men det går ändå inte bortse från att "Prometheus" även har otroliga brister.
Utöver det ovan läste jag klart Agatha Christies deckare "Tragedi i tre akter" igår. Inte någon av hennes bättre böcker. Poirot deltar ganska lite i boken och handlingen är rätt ointressant, även om Christie ändå får in något för mig oväntat med att mördaren först mördade en person för att testa sin plan, men att det egentligen var den andra som blev mördad som skulle mördas för att mördaren skulle få det denne önskade. Finurligt, men kanske lite väl finurligt för att det ska funka. Som sagt inte någon av Christies bättre böcker med Poirot.
Idag då? Det blir nog rätt lugnt, men imorgon blir det The Pretenders.
Kommentarer
Trackback