För minnen och grunda analyser i stunden

Söndag idag, och rätt kallt ute. Tanken är att vi ska in till stan en sväng snart för lite smärre äventyr. Mer om det senare eller någon annan dag.

 

För mindre än två år sedan läste jag Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande", och redan då hade jag tänkt att läsa uppföljaren "Utan personligt ansvar". Jag minns det dessutom som att jag köpte den senare boken på Bokbörsen, men att boken blev restad. Efter att ha läst flera fackböcker i rad, och en svår klassiker, kände jag att jag behövde läsa något mer lättsmält, därav köpte jag "Utan personligt ansvar" till min Kobo. Det till trots att jag har flera andra fysiska böcker från bokrean att läsa...

 

I "Utan personligt ansvar" lyckas Ester Nilsson åter igen kära ned sig i en man som inte har samma avsikter med kärleken som Ester själv. Precis som i föregångaren moraliserar dock inte Lena Andersson över detta, utan skildrar det bara, sedan får läsaren bestämma vem som gör mest moraliskt fel. Ester kärar ned sig i Olof Sten som är gift, och han är otrogen med Ester, men samtidigt är han, om än ambivalent, alltid tydlig med att han inte önskar någon kärleksrelation med Ester. Ester försöker och hoppas dock i flera år att han ska ändra sig. Boken slutar sedan med att Ester berättar om det hela för Olofs fru. Olof har svårt att ta ansvar för sin otrohet och kommer med påhopp mot Ester och ljuger för bekanta om den nu före detta relationen med Ester.

 

Här ställer då Lena Andersson några frågor, även om de inte är uttalade. Vems är ansvaret för den här situationen, Olofs eller Esters? Olof ska inte vara otrogen, men Ester vet ju om att han är det, och vägrar avsluta relationen trots att Olof är hyggligt tydlig med att det inte handlar om en relation med framtidsutsikter. Det är det som gör de här böckerna så bra, förutom språket, att komplicerade moraliska frågor skildras, men utan att läsaren uppfostras.

 

Jag vill läsa mer Lena Anderssson, men det får vänta. Nu får det bli ett par fackböcker igen...

 

En detalj, som till viss del stör mig, men som ändå ger mig en del, är att jag nu på ett mer ingående sätt förstår var karaktärerna rör sig i Sthlm.