För minnen och grunda analyser i stunden

Jag är fortfarande sjuk, och det beror kanske på att jag for iväg till Tallinn trots sjukdomen, även om vi sedan igår kväll är hemma igen. Vi börjar i sjukänden. Först och främst är Valle nu också sjuk. Hon hade över 39 graders feber inatt, även om det verkar bättre nu. Ungefär som för mig, ett sjukdomsförlopp som börjar med relativt kortvarig hög feber. Jag kände mig rätt risig när vi drog iväg till Tallinn i fredags kväll, men jag tänkte att jag lika gärna kunde kurera mig i Tallinn som hemma. ...och jag förstår att jag därmed riskerade att smitta andra, vilket kanske är ett tecken på dålig moral? Så blev det ialf. Av trots tog jag dock inte tempen under helgen. Jag har även stundom känt mig ok, och känslan är att det blivit bättre. Igår förmiddag kände jag mig till och med ganska bra, men sedan blev det sämre igen, och när jag tog tempen nyss var den på 37.4, vilket väl får anses vara mild feber? Jag har inte koll på min normala kroppstemperatur, men jag tror att den ligger på 36 någonting. Igår hade jag rätt ont i bihålorna, men det är bättre nu, och jag tycker nog näsan rinner lite mindre idag också, även om den inte runnit extremt under hela sjukdomsperioden. Jag tycker inte heller jag känner något större obehag när jag hostar nu heller, så mycket är nog bättre, förutom febern då... Vi får se hur det känns imorgon, men en sjukdag till ligger i farans riktning.

 

Det jag menar med dubier är att som det är nu skulle jag kunna arbeta, även om det skulle gå lite långsammare, men att vara tydligt sjuk med feber och samtidigt vara på jobbet är inte optimalt. Principiellt tänker jag att är en sjuk så är en hemma och är sjuk. Jag borde inte få någon lön heller, men är jag sjuk imorgon får jag det ändå. Det gör att jag ändå vill utföra något arbete. Inte bara inkassera skattebetalarnas pengar utan att ge något tillbaka. Det här gör mig fundersam och lite irriterad. Det är väl också en sak att vara hemma för att en känner något form av obehag och tror att en ska smitta massa andra, vilket stör mig mycket, men när jag har feber, då tänker jag att det snarare är illa om jag går till jobbet? Speciellt när jag har ett arbete med mycket människokontakt. Sist men inte minst tycker jag inte om att vara sjuk för att jag har som image på jobbet att vara en stark frisk närking som aldrig är sjuk, och den imagen är ju förstörd nu :-).

 

Jag tar Tallinn-biten i ett separat inlägg.