För minnen och grunda analyser i stunden

Liverpool gjorde en riktigt dålig insats mot Newcastle i Ligacup-finalen igår. Förlust med 2-1, och det var dessvärre rättvist. Lite svårt att säga vad som gick fel, men en skadad Trent och en blek Salah betydde nog mycket. Salah borde ha varit bänkad. Jag vet inte om jag köper att spelarna är slitna, men kanske psykiskt ändå. Det är nästan alltid samma spelare som får spela, och det gör nog att vissa av dem har lite svårt att tända till. Borde förvisso inte vara några problem i en final, men det känns så... Sedan är väl Nunez, Jota osv inte tillräckligt bra.

 

Kul att se matchen med Linus och Bias ialf.

 

Vad har jag sett då? "Resan genom Putinland" var intressant, En polsk dokumentär om ryska påverkansoperationer i olika gamla öststater. Intressantast var intervjun med en före detta president i Lettland. Hon var väldigt tydlig i svåra frågor som hur Lettland ska behandla den ryska minoriteten i landet.

 

"Jag är monstret - filmen om Freddie Wadling" var väl som sådana här porträtt oftast blir, lite väl positiv? Freddie var säkert fantastisk på många sätt, men var han verkligen så jävla unik som dokumentären ger sken av? Jag minns när jag typ stötte på honom första gången, och det är även med i dokumentären, och det var när han gjorde ett rätt slätstruket intryck som mellannummer i Melodifestivalen. Jag minns att jag redan då var lite förbluffad att han ens var med där, för han var inte speciellt bra. Han hade problem med mycket, och speciellt som person, men var han så speciell musikaliskt?

 

Eddie Murphy däremot, jag älskar honom. "I huvudrollen: Eddie Murphy" kom många goda minnen tillbaka från barndomen. Dokumentären är förvisso väldigt identitetspolitisk även om Eddie Murphy uppenbarligen inte själv vill framställa sig på det sättet. Härligt normbytande är han oavsett :-).

 

"Pyramiderna i Giza" gav mig ingenting nytt.

 

"Bedragarnas imperium" från Uppdrag granskning var däremot intressant. Hur folk blir lurade på telefon. I det här fallet gällande kryptovalutor. Jag slits dock lite mellan att känna sympati för offren och att jag bara blir arg på dem för att de är lättlurade. Att beskylla andra för att vara lättlurade är väl dock enkelt till en blir lurad själv :-).

 

"Pelicot-rättegången" var tragisk, men det behövs en bredare diskussion om detta. Varför blir det så här? Det känns som det finns behov och fantasier som inte får diskuteras för att de är moraliskt förkastliga, men det gör ju att vi inte kommer komma någonstans.

 

Till sist har jag sett "Jordbävningen" om den stora jordbävningen i Turkiet och Syrien för några år sedan. Det mest graverande var att den turkiska regeringen gett en form av amnesti för hus som var felbyggda. Huruvida det gjorde att katastrofen blev värre vet jag inte, men sannolikt. Otroligt tragisk dokumentär.