För minnen och grunda analyser i stunden

Det sprängs lite här och var här i krokarna. Förvisso inget som oroar mig, men ändå, det är ju inte bra. Gällande skjutningar, eller det borde väl oftast kallas för mordförsök, började året rätt lugnt, ellerhur? Men nu har det varit två mord på två dagar, så en ytterligare eskalering är väl tyvärr att vänta?

 

Räntas sänktes, det var ju bra för oss. Bra börs igår också, även om den är lite sämre idag, ialf för mig.

 

Jaha, vad har jag sett på sista tiden?

 

Igår såg jag "Regissören - en film om Mai Zetterling". Namnet var inte obekant tidigare, men jag hade inte kunnat säga någonting om henne. Nu vet jag, ialf för ett tag, lite mer om Mai Zetterling. Sannolikt inte min typ av person, men ändå, hon hade nog sina poänger och talanger. Kommer jag någonsin se någon av de filmer hon regisserade? Vi får se...

 

Det har nyligen varit Förintelsens minnesdag. Sannolikt med anledning av det har det kommit ett par dokumentärer om Auschwitz på SVT Play. Jag såg "Skräcken i förintelselägret" igår. Den handlar om Mengele och andra som utsatte lägerfångarna för det ena och det andra. Vidrig dokumentär, och det är kanske lika bra, men det är egentligen inte mycket jag känner till om Mengele.

 

Under helgen såg jag även "Romerska härskare med Mary Beard". Mary Beard är rätt kul, men dokumentären kändes rörig, och jag tar inte med mig mycket därifrån, men åka till Tivoli utanför Rom måste jag göra snart. Det har jag tänkt att göra i flera år.

 

En serie jag gillade, och som jag sett under en tid, är "Historiska mysterier". Det är en serie i 12 avsnitt om olika mysterier, typ Påskön, kristallskallar, Bermudatriangeln, Nostradamus osv. Det är några forskare som tittar närmare på de här sakerna, och oftast kommer de fram till att det är bullshit, och sådant uppskattar jag så klart :-).

 

Nu hade det varit rätt nice att kika på Liverpool i Champions league, men jag orkar inte leta fram någon halvtaskig stream, så det får vara.

En dag som skakats en aning av Nvidias nedgång på börsen. Som jag förstår det är det någon kinesisk AI som ställt till det. Det gjorde även att en hel del andra aktier tappade mycket under dagen. Först drabbade det inte min portfölj speciellt mycket, men av någon anledning har nu uranbolaget Cameco, som jag äger, gått ned över 14 %. Så från att ha legat ungefär plus minus noll är jag nästan ned en procent på dagen. Det går snabbt ibland.

 

Efter jobbet såg jag klart julkalendern "Mysteriet på Greveholm". Den kom 1996, och då var jag inte i åldern för när julkalendrar var som mest intressanta :-). Några avsnitt såg jag dock när det begav sig, jag kan tänka mig att jag hoppades att det skulle vara lite spänning i handlingen, men det är det ju inte. Snälla spöken och främst humor. Hanna Malmbergs karaktär mindes jag, hon var väl ungefär i samma ålder som mig då och kändes kanske tilltalande. Att hon klädde sig mycket i grönt var något jag tyckte mig minnas. I huvudsak tror jag dock bara att jag såg några avsnitt i början, för jag mindes ingenting av det senare när serien typ helt spårar :-). Oavsett en rätt kul julkalender. Som sagt urspårad, men på ett kul sätt. De med dagens mått taffliga specialeffekterna var även rätt charmiga :-).

 

I övrigt har vi böjat kika på en sjukhusserie vid namn "The Pitt". Jag blir ungefär hälften underhållen och hälften irriterad när jag ser den :-).

 

Det var den här dagen.

Robotdammsugaren strulade nyss, men nu har jag fått igång den. En fabriksomstart hjälpte. Det tog dock lite tid att lista ut hur jag skulle göra. Två krokar har även satts upp i sovrummet idag. 

 

Annars har jag försökt lista ut när några foton är tagna. Tror det gick så där. Nästa steg blir nog att leta negativ hemma hos päronen. Vill gärna åka dit hursomhelst, blev så kort i julas.

 

Det harklas lite efter sjukdomen, men nu har jag börjat träna igen. Eftersom jag var sjuk och reste förra helgen hann jag läsa lite extra, och igår kväll blev jag klar med den senaste boken; "To Kill a Mockingbird". En amerikansk lättläst klassiker. Jag har ingen aning om när jag fick upp ögonen för den första gången, men det känns som att titeln är något jag hört genom livet. När jag inte orkade läsa Capotes "Med kallt blod", blev det den här i stället. Jag kommer högst sannolikt ändå läsa "Med kallt blod" under året :-).

 

"To Kill a Mockingbird" var en riktig bladvändare. Boken handlar om rätt mycket, men främst är det en ung tjej som berättar om hennes liv under några år under 30-talet i USA. Hennes pappa är advokat, och förefaller vara en fantastisk människa. Så som jag vill vara, men inte alltid kan leva upp till :-). De har en hemlighetsfull granne och det blir uppståndelse i staden när en vit kvinna anklagar en svart man för våldtäkt. Pappa advokaten försvarar den svarta mannen, och trots att mycket tyder på motsatsen fälls den svarta mannen ändå. Det är en bok om uppväxt, moral, rasism, men även med en rätt snygg tvist på slutet. Nu återstår det för mig att se filmen :-). 

En lugn lördag. Skönt efter förra helgens mer intensiva, men sjuka helg, i Tallinn.

 

Igår såg vi "Forgetting Sarah Marshall". Jason Segel blir dumpad och drar till Hawaii för att slicka såren, men där möter han sin före detta som är där med sitt nya ragg Russel Brand. Inget nytt i den berättelsen, men filmen var mycket roligare än vad jag mindes den. Jag såg den för kanske 10 år sedan, och minnet var att jag då tyckte den var halvbra, men nu tyckte jag den var riktigt kul :-). Valle uppskattade den inte lika mycket, men det är en grabbig film.

 

Idag såg jag "Diddy: The Making of av Bad Boy". Sean Combs, och alla hans namn, är ingen jag någonsin brytt mig om. Jag gillade låten "I'll Be Missing You" när jag var tonåring, men mer är det inte. Han förefaller uppenbarligen, ialf ibland, vara ett jävla svin, tyvärr som så många andra...

 

Jag har sett en del annat, men inget jag orkar kommentera ytterligare; "999 judiska flickor", "Inte mer heder", "Ditt DNA deras business", "En våldam heder", "Flykten från Östberlin" och "Akropolis". Alla var intressanta på sitt sätt.

En förhållandevis oansenlig dag.

 

Jag tror det var i tisdags jag såg filmen "Sinister". Det med anledning av att det är samma regissör som till "The Black Phone". Jag var övertygad om att jag hade sett filmen tidigare, men jag hade inte skrivit något här, oavsett är jag nog ändå fortfarande övertygad om att jag faktiskt hade sett filmen tidigare. Saken är dock, som det är ibland med mitt minne, att jag inte mindes några detaljer från filmen när jag nu såg om den. Att filmen handlade om Ethan Hawke som flyttar till ett hus med sin familj och hittar några gamla foton eller filmer, det kom jag ihåg, men egentligen ingenting annat. Det gör att jag nu funderar lite på om jag eventuellt bara kan ha läst om filmen, men missat att ha sett den, eller om jag börjat kika på den, och sedan av någon anledning glömt sett klart den, eller tappat fokus mitt i filmen, och sedan inte orkat sett om den? Jag tror inget av detta är troligt, jag har nog främst glömt bort filmens handling. Det händer ju ibland, men "Sinister" tycker jag har en rätt vulgär och minnesvärd handling som inte borde glömmas bort så lätt, men det verkar jag ha gjort ändå. Lite störande, och en aning märkligt. 

 

Var "Sinister" bra? Lite väl mörkt filmad och ganska förutsägbar, men visst var den bra, till och med väldigt bra. Inte altt för läskig på skräckfilmsvis, men bra krypande spänning och rätt intressant handling. Det är mycket jag skulle vilja veta mer om, men när det slutade som det gjorde kan jag leva i ovissheten. Absolut en av de bättre skräck- thrillerfilmerna jag sett.

Tillbaka i jobb idag. Många sjuka, eller som har varit sjuka. Det är som att de flesta faller :-).

 

I måndags lyckades jag förhandla oss till samma rabatt på bolånet som förra året. Betydligt billigare att bo för oss nu än vad det var när vi flyttade in.

 

Nu har jag sett klart en av de julkalendrar jag lovade mig att se efter julaftonens quiz-debacle :-). Jag har samtidigt försökt minnas hur mycket, eller lite, jag sett på julkalendrar genom åren i Sveriges Television. Det jag kommer fram till är att jag nog sett ganska lite. De kalendrar som gick från 1988 till 1992 har jag ialf sett delar av, för de känner jag igen. Låter som jag var i en bra ålder för julkalendrar på TV då, men samtidigt har jag inget minne av att vi i familjen någonsin satt och följde kalendrar slaviskt på TV. Snarare att det kunde bli ett avsnitt här och där. Var ju svårare då att se ikapp ett missat avsnitt :-). Några av de senare kalendrarna vet jag även att jag sett delar av.

 

Däremot själva kalendrarna med luckor älskade jag. Det var väldigt spännande att varje morgon öppna luckorna och se vad som dolde sig där bakom. Men åter, såg vi så mycket av avsnitten på TV? Måste fråga mamma och pappa. Minns inte att vi kikade på morgonen, och på kvällarna var det väl ofta någon träning eller annat? Jag måste ta reda på mer :-). I övrigt ville jag ha så många kalendrar som möjligt, för att kunna öppna så många luckor som möjligt varje morgon :-).

 

Den julkalender jag började kika på var "Trolltider". Den minns jag att mamma ibland pratade om som en väldigt bra julkalender, så den har alltid funnits där som något spännande. På senare år har jag kanske däremot mest läst att det främst är 70-talsflum :-). Sanningen var som vanligt lite däremellan. Jag tyckte inte att det fanns någon röd tråd, och jag hade därmed svårt att bli betagen av själva berättelsen. Däremot tyckte jag det var kul med små troll och vättar som lever i närhet till människorna. Kul att fundera på hur de filmat också, för det spelades ju in för rätt länge sedan :-). Sammantaget hade jag nog hoppats på lite mer...

 

Nästa kalender blir nog "Mysteriet på Greveholm", och den har jag sett delar av tidigare.

Det hör ju till att vid feber ligga i en soffa eller en säng och på något sätt försöka distrahera lidandet med skärmtid. I torsdags, när jag mådde som sämst, blev det en del film, men det var även fallet igår kväll.

 

I torsdags morse var förvisso febern inte allt för hög, så när jag såg filmen "1917" var jag någorlunda närvarande :-). Det är en film som handlar om ett par soldater som genom dead man's land ska föra ett viktigt meddelande till ett annat regemente, så att de inte börjar med en ödesdiger attack på tyskarna. Allt går i realtid och är därmed, till synes, filmat i en tagning. Det är lite annorlunda, och det är en snygg film. En scen som jag kommer minnas är när en av soldaterna dör och det är tydligt hur han blir blåare och blåare i ansiktet. Något morbit, men en snygg detalj. På det stora hela en bra film, men det finns som vanligt detaljer som är för mig nästan svåra att förstå anledningen till? Filmen utpelas bland britter på västfronten, men ändå dyker det upp både svarta och indiska soldater. Det förvånade mig när jag såg det, och alldeles riktigt, så var det inte i verkigheten. Det var inte uppblandat på det sättet. Är väl inte så mycket att irritera sig på, men jag förstår inte varför film- och serievärlden ska envisas med historieförfalskning? Det ger varken inkludering eller rättivsa.

 

Nästa film var en film jag väntat på att få se länge; "Alien: Romulus". Också en välgjord film, men något av en besvikelse trots allt. Det finns inget minnesvärt i filmen. Jag hade förvisso hög feber när jag filmen, men det räcker inte för att förklara att jag inte blev betagen :-). Kul, eller sjukt, att de livade upp Ian Holm som android. Det hade jag inte sett i en film förut. Den andra androiden Andy gav väl något till filmen, men annars är det en film utan själ, mer ett spektakel. Jag hade absolut förväntat mig mer.

 

"Prisoners" är en film jag tänkt att se länge, men den har på något sätt inte verkat tillräckligt spännande, men så gav ChatGPT mig tipset att se filmen, som förslag på en bra thriller. Filmen utspelar sig i modern, småregnig vardag, och det ger mig en känsla av realism. Lite lång speltid och lite väl enkelt att räkna ut hur allt låg till, men välspelat, även om Hugh Jackman är lite för mycket.

 

Den bästa filmen såg jag igår, och det var "The Black Phone". Det ska nog vara en skräckfilm, men är snarare som en thriller med övernaturliga inslag. En annorlunda idé till film som de även får ihop på ett bra sätt. En film jag kan rekommendera dem som uppskattar spännande filmer.

Nu har nog kroppen fått bukt med febern. Är väl förvisso fel att säga när febern väl är ett sätt för kroppen att få bukt med infektionen i kroppen? Jag har sedan igår kväll ingen feber att tala om. Som jag skrev igår, jag har inte koll på min normala kroppstemperatur, och jag kan tänka mig att den även fluktuerar, men igår kväll och imorse visade termometern 37 och 37.1 grader. Eftersom jag hade feber igår har jag dock stannat hemma från jobbet idag, men imorgon börjar "livet" igen.

 

Förra veckans bok blev "Autocracy, Inc." av Anne Applebaum. Jag hade inte läst något av henne tidigare, men Viktors tyckte att jag skulle läsa boken, och så blev det. Fysisk bok den här gången. Applebaum skriver på ett lättförståeligt sätt om hur autokratierna i världen samarbetar och hur de genom trollfabriker och nyhetsmedia försöker påverka människor runt i världen. Det är exempel från exempelvis Zimbabwe, Venezuela, Ryssland osv. En del tas även upp, även om det inte är en stor del i boken, att de demokratiska länderna i många fall underlättar för skurkstater när det handlar om investeringar osv och att handel med diktaturer inte nödvändigtvis leder till demokrati. Boken känns väl genomarbetad, men det bör inte vara så många nya tankar och konklusioner för de som faktiskt läser en sådan här bok. Jag fick även känslan av att Applebaum fastnar en aning i sitt eget liberala tankesätt, att hon eventuellt övertolkar påverkansoperationer osv och glömmer bort att många människor inte vill ha allt för snabba förändringar i sin direkta vardag. Typ att för mycket öppenhet och snabb förändring i sig självt kan ge en konservativ motreaktion.

I mars 2014 var jag i Tallinn senast. Det var i en annan tid. Då reste jag ensam och bodde på hostel. Det blev en och annan öl. Den här gången reste jag i par med kostym och gick på operan för att se Nötknäpparen.

 

 

Innan vi åkte iväg började jag känna mig sämre igen. Det blev därmed en paracetamol innan vi tog flygbussen till ett lugnt Arlanda. I säkerhetskontrollen fick jag köra min jacka mm två gånger. Alltid är det något. Lite mexikansk mat senare gick vi på ett Airbus 320. Jag hade förväntat mig ett mindre plan, men det var ju bara positivt. Lite slängigt i blåsten vid starten, men annars gick allt bra. I Tallinn var det väldigt enkelt att få en Bolt. En skön typ körde oss den korta vägen till hotellet med rockig musik ur högtalarna. Hotellet, Nunne Boutique Hotell, visade sig vara utmärkt. Modernt, men i gamla lokaler med stenväggar, eventuellt även en del av den gamla stadsmuren. Det var framåt 00.00 nu, inte för att det spelade så stor roll, det enda som var aktuellt för mig var att försöka sova bort sjukdomen.

 

 

Det var en småfebrig natt, men framåt morgontimmarna lyckades jag sova några timmar i sträck. Valle gick sedan ut på stan medan jag kurerade mig i sängen. En bit in på eftermiddagen var jag dock tvungen att käka lunch, så vi tog en kort promenad i stan och käkade lunch på den veganska restaurangen Vegan Restoran V. Kanske inte det mest påhittiga namnet, men det var bra. Sedan gick vi de få hundra metrarna tillbaka till hotellet, där jag tog en tupplur.

Jag är fortfarande sjuk, och det beror kanske på att jag for iväg till Tallinn trots sjukdomen, även om vi sedan igår kväll är hemma igen. Vi börjar i sjukänden. Först och främst är Valle nu också sjuk. Hon hade över 39 graders feber inatt, även om det verkar bättre nu. Ungefär som för mig, ett sjukdomsförlopp som börjar med relativt kortvarig hög feber. Jag kände mig rätt risig när vi drog iväg till Tallinn i fredags kväll, men jag tänkte att jag lika gärna kunde kurera mig i Tallinn som hemma. ...och jag förstår att jag därmed riskerade att smitta andra, vilket kanske är ett tecken på dålig moral? Så blev det ialf. Av trots tog jag dock inte tempen under helgen. Jag har även stundom känt mig ok, och känslan är att det blivit bättre. Igår förmiddag kände jag mig till och med ganska bra, men sedan blev det sämre igen, och när jag tog tempen nyss var den på 37.4, vilket väl får anses vara mild feber? Jag har inte koll på min normala kroppstemperatur, men jag tror att den ligger på 36 någonting. Igår hade jag rätt ont i bihålorna, men det är bättre nu, och jag tycker nog näsan rinner lite mindre idag också, även om den inte runnit extremt under hela sjukdomsperioden. Jag tycker inte heller jag känner något större obehag när jag hostar nu heller, så mycket är nog bättre, förutom febern då... Vi får se hur det känns imorgon, men en sjukdag till ligger i farans riktning.

 

Det jag menar med dubier är att som det är nu skulle jag kunna arbeta, även om det skulle gå lite långsammare, men att vara tydligt sjuk med feber och samtidigt vara på jobbet är inte optimalt. Principiellt tänker jag att är en sjuk så är en hemma och är sjuk. Jag borde inte få någon lön heller, men är jag sjuk imorgon får jag det ändå. Det gör att jag ändå vill utföra något arbete. Inte bara inkassera skattebetalarnas pengar utan att ge något tillbaka. Det här gör mig fundersam och lite irriterad. Det är väl också en sak att vara hemma för att en känner något form av obehag och tror att en ska smitta massa andra, vilket stör mig mycket, men när jag har feber, då tänker jag att det snarare är illa om jag går till jobbet? Speciellt när jag har ett arbete med mycket människokontakt. Sist men inte minst tycker jag inte om att vara sjuk för att jag har som image på jobbet att vara en stark frisk närking som aldrig är sjuk, och den imagen är ju förstörd nu :-).

 

Jag tar Tallinn-biten i ett separat inlägg.

Den förhållandevis höga febern har lagt sig. Det var som att kroppen behövde lite hjälp av paracetamolen igår. Efter det har inte febern kommit tillbaka. Inte kännbar ialf, jag har dock inte tagit tempen idag, det med anledning av att jag vill komma iväg till Tallinn. Nu är alltså planen att jag åker med till Tallinn, och förhoppningsvis är ännu bättre imorgon. Den milda hostan jag har lär väl hänga kvar ett tag oavsett.

 

Jag har läst och sett en del under sjukdomstiden, men det får jag återkomma till. Motivationen, och kanske även orken till att skriva längre, finns inte riktigt där nu.

Febern har sedan igår kväll slagit sina klor i mig. Jag kände mig lite varm under veckan och var orolig för att något sådant här var på gång. Under hela natten hade jag feber, och imorse hade jag 37.6 i feber. Inte galet mycket, men tillräckligt för att stanna hemma från jobbet. Under dagen har febern varit uppe i minst 38.7. Jag är lite hostig, så eventuellt sitter skiten i bronkerna, men i övrigt har jag inte så många symptom förutom febern. Nu har jag tagit en paracetamol, så jag känner mig lite bättre, men jag tror inte det har vänt än tyvärr.

 

Tanken är att vi ska åka till Tallinn imorgon kväll, men nu verkar det tveksamt för min del. 

Nu har vi kastat ut julgranen, eller jag fick bära bort den till biografen Bristol ungefär. Där fanns det en uppsamlingsplats för granar, sedan gissar jag att kommunen kommer och hämtar dem. Det blev alltså bära gran över delar av stan igen :-). Är nog inte så udda som jag vill få det till, men jag har faktiskt inte sett någon annan släpande på en gran än mig själv :-). Barr blev det överallt. Hela trappuppgången blev full av barr. Jag vet inte hur ofta det städas, men det brukar vara rätt rent, så jag fick lite dåligt samvete och var ute och sopade lite efter att jag kommit tillbaka. Det var den här julens granäventyr.

 

Igår och idag har jag sett filmen "Midway" från 2019. Den handlar givetvis om slaget i Midway, och har väl inte blivit sågad kanske, men ändå fått ljumna recensioner. Det har väl gjort att jag inte varit jätteintresserad av att se filmen, men i dagarna läste jag något om filmen och tänkte att jag borde se den. Jag har även nyligen sett en dokumentär om knäckande av koder där ett avsnitt handlade om hur amerikanerna knäckte japanernas kod och hur det bidrog till den amerikanska segen i Midway.

 

Jag blev positivt överraskad av "Midway". Kanske är för att det var länge sedan jag såg en krigsfilm, men utifrån min uppfattning följde filmen historien på ett bra sätt, och mycket kände jag igen från det jag känner till om slaget. Kodknäckeriet var exempelvis en viktig del i filmen. Datoranimeringarna var många, men bra, och på sätt och vis blev det "verkligare" än dokumentärt och suddigt foto på långt håll. Filmen hade inte heller massa onödig kärlek eller störande moralkakor. Snygga krigsscener! Det är förvisso inte så mycket berättelse utöver slagen osv, men det var det som gjorde "Midway" bra. Raka rör, inget tjafs! Som sagt, jag blev rejält positivt överraskad. Jag antar att de ljumna recensionerna beror just på detta, att filmen inte försöker vara så mycket mer än en någorlunda dokumentär film.

Eventuellt har jag nämnt det nyligen, men nu har jag bestämt mig för att scanna in alla mina gamla fysiska bilder, även de jag inte vet när de är tagna. De flesta har jag redan scannat in, men det var ändå lite fler att scanna in än vad jag trodde. Det tar även tid att få in dem i biblioteket av bilder när jag måste försöka komma fram till när de ungefärligen är tagna. Jag försöker identifiera serier av bilder, kollar frisyrer osv. Sedan för jag in dem i biblioteket med ett tillägg att jag är osäker på datumet när bilden är tagen. Det har jag alltså sysslat med en del i helgen.

 

Nu håller vi på och städar ut julen. Jag tror jag har hittat en plats där jag kan lämna granen imorgon, men det kommer att bli rätt rörigt att bära den när den inte är ihoppackad som den var när vi köpte den. Jag orkar inte såga isär den, om någon undrar.

 

På det stora hela en lugn helg, det bär ju iväg till Tallinn nästa helg, så blir mer då.

 

Nyss såg jag "Makten över Svalbard" om klimatförändringar och hur olika länder och organisationer har intressen på Svalbard. Vore kul att åka dit någon gång, men ligger inte direkt i pipen :-).

 

Någon som ligger lite närmare är att jag borde läsa Truman Capotes "In cold blood". Det har jag tänkt göra i många år, och jag är tämligen säker på att jag sett både en dokumentär och en film om Capote tidigare, men jag blev förvånad över att jag inte hade skrivit något här om det. Ett nytt intresse för boken kom dock till idag när jag såg "Truman Copote - En true crime-klassiker skapas".

 

Eftersom jag inte hittar nästa film i Jönssonligan-serien på någon streamingtjänst har jag satt några andra filmer på vänt, får se när jag hinner se dem :-).

Jag vaknade innan klockan 06.00 imorse. Oklart varför, och oftast brukar jag somna om, men jag tror att jag tänkte på någon simplare jobbgrej. Där någon ber oss göra något, delvis rätt, men jag ändå tänker att vi nog borde göra det på ett annat sätt. Försöka förklara det i ett mail, och det finns kanske inte ett helt rätt svar. Lätt att mitt svar låter drygt eller elakt, när tanken bara är att komma fram till den bästa lösningen. Nåväl, tror det var det som gjorde att jag inte somnade om.

 

Det gav mig dock lite tid att läsa klart den andra boken för året "Maffiapakten - när samhällets betrodda säljer sig till gängen" av Lars Wierup. Jag har nog läst de flesta av hans böcker, och de är alltid intressanta, vilket även den här var. I den här boken tar Wierup upp hur banker, advokater, läkare, mäklare och andra hjälper kriminella till olika fördelar i samhället. Typ att banker inte kontrollerar underlag till lån tillräckligt, att läkare skriver falska läkarintyg, att advokater går utanför lagen i sin yrkesutövning osv osv. Mycket har jag stött på själv i min yrkesroll, så inget direkt nytt under solen, men jag blev ändå fascinerad över att Wierup vågade ta upp att en del av detta kan bero på att kvinnor i olika maktpositioner kan utnyttjas och att ökningen av mutor och korruption delvis kan bero på hur andra kulturer förhåller sig till sådant. En krass bok med få förskönande omskrivningar. Det bidrar till det jag brukar säga, skjutningar osv är bara ett symptom på något mycket värre, men när "alla" andra fuskar, varför ska inte jag fuska då också? Det är det senare jag är, kanske inte rädd för, men något som gör mig ledsen.

 

I övrigt har jag sett om de två avsnitten från Världens Historia "Hitler & Stalin". Det handlar bland annat om deras likheter och hur Hitler svek Stalin. Repetition är kunskapens moder! Att Stalin dog 1953 börjar väl sätta sig nu?

 

Annars blir det en lugn dag idag med lite fotboll.

Det har trots allt gått rätt bra att jobba. Vi har slagit ihop de vanliga ansökningarna med de från Ukraina, så det är lite rörigt, men det kommer nog bli bra framöver. Jag funderar dock på att anmäla mig för arbete på en annan enhet. Tror det kan vara intressant, men vi får se. I övrigt fick en icke nära kollega ett akut sjukdomsfall i tisdags ett par meter ifrån mig. Några andra var närmare honom och tog hand om honom. Såg rätt otäckt ut, och förefaller vara förhållandevis allvarligt. Hoppas allt går bra.

 

Märkligt domslut i matchen mellan Spurs och Liverpool igår kväll som Liverpool förlorade med 1-0. Målskytten Bergvall borde väl ändå ha blivit utvisad precis innan han gjorde mål? Men kul för honom!

 

Jag har även sett "Vikingakvinnornas tid" under veckan. En och annan kvinna förefaller ha haft en framstående roll under vikingatiden, men även om det verkar som att många önskar annorlunda, så förefaller det väl ändå vara mer undantag än regel?

Imorgon är det dags för jobb igen. Förvisso blir det ju en kortvecka, vilket är skönt. Oavsett måste jag tillbaka till ansvaret igen. Det är priviligerat och bortskämt, men det är så skönt att slippa ansvar. Bara ta hand om mig själv. Bestämma själv. Jaja, det kommer bli bra, men något sug att gå tillbaka till jobbet finns inte.

 

Jag såg serien "Marilyn Manson: Bakom masken" idag. Den handlar om anklagelserna om övergrepp mot Manson. Som så många gånger förr handlar allt om droger, förhållanden, vad som anses vara ett övergrepp, känslor osv. Det blir grått. Rätt ofta undrar jag hur mycket våra känslor påverkas av vad vi lär oss vara rätt och fel?

 

Jas såg även klart serien "Livet bakom järnridån". Intervjuer med många personer som levde bakom järnridån. Intressant.

 

Till sist har jag sett serien "Hemliga koder" om koder genom världshistorien. Allt från Encrochat, världskrigen till Zodiak.

 

Jag kan inte sluta älta, men tillbaka till vardagen ska jag alltså imorgon...

Snart är det bara en ledig dag kvar av den här ledigheten.

 

Nyss såg jag en rätt okontrollerad match mellan Liverpool och Man Utd som slutade 2-2. Tyvärr ett rättvist resultat. Bökigt väder och Liverpool fick ingen kontroll på matchen. Eventuellt gjorde Man Utd en bra match också, men svårt att säga, och min bedömning är nog snarare att Liverpool inte presterade på en normal nivå.

 

Under ledigheten har jag börjat scanna in lite fler fysiska foton. Det är foton där jag är väldigt osäker på när de är tagna, men nu har jag bestämt mig för att scanna in dem ändå, och så får det vara lite oklart gällande fotodatum.

 

Ett par filmer har vi sett de senaste kvällarna. Först såg vi den positivt omtalade "Den sista resan". Jag får nog instämma någorlunda i hyllningskören, visst är det en bra film. Charmig, fin och lite annorlunda.

 

Igår kväll såg vi även klassikern "Ghost". Den var inte heller så dum. Den hade jag sett förut, men det var som barn. Jag kom ändå ihåg huvuddelen av filmen. Speciellt delarna där det kom någon form av svarta andar och tog de människor som precis dött och som inte hade varit guds bästa barn. Delvis ganska woke också faktiskt. Jag tänkte också en del på moralen. De onda karaktärerna var bara onda. Det förklarades inte så mycket hur det kom sig att de blev onda. Det kanske inte är ett måste, men jag tyckte den delen var lite av en brist. Huvudkaraktären kommer, till vad som jag antar är himlen, efter att han dödat dem som var skyldiga till hans död. Lite väl simpel moral för att jag ska vara nöjd :-). Men ändå, på det stora hela en fin film!

Som utlovat ska jag försöka numrera de böcker jag läst under 2025. Målet är minst 52 böcker under året. Ett problem med ett mål är att läsningen kan bli för snabb, att målet att bli klar med en bok blir viktigare än att faktiskt förstå innehållet. Jag ska försöka undvika det, men risken finns.

 

Första boken att läsas ut under året blev Agatha Christies "Korten på bordet". En av alla böcker med Hercule Poirot. Att jag läser massa böcker med Poirot beror på att jag för ett par år sedan köpte boken "Herkules storverk" med Poirot. Jag köpte ett par andra böcker, men plockade dessutom bland annat med nyss nämnda bok eftersom den var så billig. Det har lett till att jag känner att jag måste läsa alla tidigare böcker om Poirot innan jag läser "Herkules storverk". Därav blir ungefär varannan bok jag läser nuförtiden en bok med Poirot som huvudkaraktär.

 

"Korten på bordet" var rätt bra. Klart bättre än "Mord i Mesopotamien". Här är det åter igen en annorlunda och intressant intrig. En person har bjudit in fyra personer han misstänker ha undkommit mord de tidigare utfört och fyra personer som jobbar inom mordlösande verksamhet. Alla är inbjudna för att spela bridge. Det artar sig dock som så att personen som bjudit in till tillställningen mördas, och av en speciell anledning är det endast de som misstänks för att tidigare ha mördat som kunnat utföra det aktuella mordet. En annorlunda intrig som jag uppskattar.

 

Berättelsen rullar på och en bjuds på ett par vändningar. I mitt tycke en av de bättre böckerna i serien om Poirot. Uttrycket mefistofelisk var nytt för mig. Jag tycker inte det borde ha varit det, men det var det nog :-).

 

Nu har jag även köpt nästa bok att läsa, och det blir också om brott, men tyvärr i nutid och från verkligheten. Återkommer förhoppningsvis till den under nästa vecka.

Ett mål under den här ledigheten var att besöka Etnografiska museet. Inte för att jag är speciellt intresserad av Etnografiska museet, men när jag besökte Medelhavsmuseet i somras köpte jag en årsbiljett som gjorde att jag även kunde besöka Etnografiska museet. Nu har jag väl ett halvår kvar på biljettens giltighetstid, men jag tänkte att det var lika bra att få besöket gjort.

 

Etnografiska museet ligger på samma ställe som Tekniska museet och Polismuseet. Att det var lördag, och att det går en buss till platsen för museerna, gjorde att det var proppfullt på bussen. Rätt jobbigt, men det fick jag ta :-).

 

En sak gjorde att Etnografiska museet var lite intressantare än vad jag hade trott, och det med anledning av att de nu har en utställning om japanska sagoväsen, yokai. Det är inga väsen jag kände till sedan tidigare, men det innebar att det fanns en del om japansk skräckfilm osv, vilket jag ialf är lite bevandrad i, och som därmed gjorde besöket intressantare.

 

Nu vet jag ialf vad Etnografiska museet handlar om, och så här på äldre dagar är även ett besök till ett museum ett bra sätt för att röra på sig :-).

Jag såg en dokumentär om Coco Chanel. Eftersom jag lyssnat på ett par poddar om henne tidigare passade jag även på att lyssna på dem en gång till. Det märktes att jag inte hade lyssnat så noga på poddarna när jag lyssnat på dem tidigare. Jag hade en lite annan bild av Coco Chanel än vad jag har nu. Hon verkar inte ha varit allt för sympatisk är väl en bra sammanfattning.

 

Jönssonligan har jag fortsatt kika på, och nu har jag nog sett den sista av de filmer jag sett förut "Jönssonligans största kupp". Det jag mindes från den var att jag inte tyckte att den var speciellt bra, och att det var lite rörigt med två nya kompanjoner till Vanheden och Harry. Även scenen med trådbussen hade satt sig :-). På det stora hela en rätt dålig film. Det är bara fånigt nu, en barnfilm. Skarsgårds roll är bara trist. Mycket bögskämt också, och visst det kan väl vara kul ibland, men i filmen blir det för mycket.

 

Nu ser jag inte fram emot att se resten av filmerna i serien, men det måste göras :-).

 

Eftersom jag läst böckerna om Poltava och Oscar II har jag sett om avsnittet om Karl XII från Hermans historia och ett gammalt avsnitt från "Drottning av Sverige" om drottning Sofia. Hon har exempelvis gett namn till Sophiahemmet och slottet Sofiero.

 

"Historien bakom sexpillret" om Viagra var rätt intressant. Det har även blivit ett par kortdokumentärer om tsunamin 2004. "Året var 1975" var också intressant. Det är lätt att glömma bort att det även var rätt rörigt förr. "Kryptokungen" var också intressant. Det pratades om Duvbo, men i övrigt är väl kryptovalutor inget som hittills fångat mitt starka intresse. "Kelternas hemliga grav" hade jag kanske sett förut, men historiska dokumentärer är ju svårt att få för många av :-). Till sist såg jag kortdokumentären "När covid stannade världen". När jag tänker tillbaka på den där tiden är det nästan som något positivt. Jag drabbades inte alls av covid, ingen som jag kände blev varken svårt sjuk eller dog. Jag jobbade och reste typ som vanligt. Det fanns mindre att göra, men var det verkligen ett problem?

 

Det var nog det...

Det brukar ju varnas för allt dåligt som kommer upp i sociala mediers flöden. Jag använder typ bara Facebook, så är det någonstans jag påverkas av flöden så är det där. Saken är dock den att det främst kommer upp bilder på tåg och järnvägar i mina flöden på Facebook. Inte så farliga grejer med andra ord. Ibland ger dem dock mig inspiration till utflykter, som idag, för det här var något som kom upp i mitt Facebook-flöde för en tid sedan. Jag hade förvisso tänkt att besöka ett museum också, men det får bli en annan gång.

 

Det jag besökte idag var det övergivna industrispåret mellan Södra station och Hammarbyhamnen. Det är ett industrispår med spår både i tunnlar och i det fria. Tunnlarna är förvisso spärrade, även om det gick att ta sig in i den tunnel som går under Södersjukhuset. Jag nöjde mig dock med att stanna utanför. 

Jag vet inte om det hade varit hälsosamt för mig i längden att inte arbeta, men det är inte svårt att få tiden att gå utan jobb. Jag tror nog jag hade klarat mig utan den sociala biten också... Det är ialf inte lockande att gå tillbaka och jobba på tisdag.

 

Vad kan jag säga om 2024? Det största för min del har nog varit flytten. Att bo i ett riktigt boende och försöka inreda det. Annars har väl det mesta rullat på. Lite otur på börsen, eller dåliga investeringar, men ingen katastrof, även om det borde ha gått bättre i förhållande till index. Lite smårisiga föräldrar har väl varit det som har varit sämst under året. Det har varit kul med resor och utflykter. Jag har äntligen fått se Pisa :-). På det stora hela ett bra år förutom en något rörig start.

 

2025 då, några löften? Jag ska försöka notera alla böcker jag läser, alltså hur många det blir, och försöka klara av minst 52 under året. Jag har ju kommit igång med träningen på allvar under 2024, och ska fortsätta med det under 2025. Jag funderade på att försöka bli mer fit, tappa ett par kilo, men när jag vägde mig imorse vägde jag typ 75 kg, och jag vet inte om jag vill väga mindre :-). Jag ska ändra lite gällande investeringarna på börsen, men det har jag redan börjat med, men ska fortsätta med det under 2025. På det stora hela hoppas jag dock främst på ett bra 2025 där alla nära och kära håller sig så friska de kan.

 

Apropå börsen har det varit en utmärkt dag där för mig idag, får hoppas att det är ett bra tecken för året :-).

 

Jag har idag suttit och scannat in lite gamla foton som jag inte scannat in förut, det för att jag inte riktigt vetat när de är tagna. Det vet jag inte nu heller, men jag försöker tänka ut ungefär, och det är svårt :-). Jag försöker jämföra frisyrer osv med andra foton där jag vet fotodatum :-).

 

Imorgon tror jag att det får bli lite sightseeing i Sthlm, och det kommer kanske ett inlägg till ikväll med lite noteringar gällande det jag sett de senaste dagarna.

 

En sak till, jag har upptäckt att vi har BBC News som kanal här i lägenheten. Lätt att fastna...

Nu är det 2025. Det blir ingen summering av 2024 nu, men det kanske det blir någon annan dag. Det var första gången, om jag minns rätt, som jag, eller främst Valentina, ordnade en nyårsfest. Nog har jag varit med och köpt mat någon gång förut, men det här var första gången som det var en nyårsfest hemma hos mig där jag var med och fixade mat osv. Förvisso var det allra främst Valle som fixade allt, men jag måste nog ändå få stå med som arrangör :-). Det var inte oxfilé och hummer, utan lite enklare grejer som lax, småplock och tiramisu, men lyckat blev det.

 

Vi hann inte riktigt ut till nyårsfirandet utan fick se det nya året räknas in genom TVn från Skansen. Några minuter efter tolvslaget gick vi dock ut en stund i den nyfallna snön. Riktigt vackert, även om det nog hade varit ännu bättre att varit ute när det var som mest fyrverkerier. Många glada och förfriskade människor som halkade runt i snön :-).

 

Det blev så klart rätt sent igår, så den här dagen har inte blivit så lång. Vi har sagt hej då till Valles familj som är på väg hem till Italien nu.

 

En lite udda grej var att vi idag upptäckte massa röda prickar i taket och på ena väggen vid soffan. Någon måste ha spillt typ glögg på något märkligt sätt. Det finns inga stänk i själva soffan, vilket jag bara kan förklara med att den som spillde måste ha spillt på någon som satt i soffan. Vi är glada för att soffan inte är prickig, men det är ändå rätt märkligt hur det har gått till?

 

I övrigt har jag satt igång mitt PS4 och köpt några frågesportsspel, tror det kan vara kul om vi får fler gäster någon gång framåt.

 

Jag läste även ut Herman Lindqvists bok om Oscar II imorse. Herman skriver lite hattigt men underhållande. Det är ofta en något udda, men underhållande bisats till flera av meningarna i boken. Oscar II förefaller ha varit levnadsglad. Mycket kvinnor, och vad jag förstår flera barn utanför äktenskapet. Kanske inte en helt stringent bok, jag tyckte mycket handlade om Oscar II förgångare och efterträdare osv. Inte så konstigt kanske, men ändå. Att jag läste den här boken nu på Kobon var för att jag hade tänkt att köpa den under bokrean förra året, men att den blev slutsåld innan jag hann köpa den.

 

En till film om Jönssonligan har jag hunnit med också - "Jönssonligan & den svarta diamanten" från 1992. Jag kom ihåg en hel del sedan jag såg den som barn, men hade någon frågat mig om handlingen innan jag såg den nu hade jag trott att det här var en film med Sickan, men så är inte fallet. Det här är den första med Peter Haber. Även om det inte är en usel film är det den klart sämsta i serien hittills. Det finns några hyggliga scener, men nu är den seriösa tonen typ helt borta. Det dråpliga har främst övergått till barnvänligt fånigt. Peter Habers karaktär är mest fånig, även om det inte är något fel på Habers skådespeleri.