För minnen och grunda analyser i stunden

Idag har jag varit ledig. En ledig dag mellan de två olika jobben.

 

Trevligt kalas igår. Bra fart på Levi :-). Lo gjorde en riktig fuling innan hon skulle åka. När jag bad om en hej då-kram sa hon att hon skulle krama Saga och Lisa först, men när hon gjort det fick jag ingen kram :-). Som mat serverades välsmakande och grillande hamburgare.

 

Tåget hem igår kväll var nog även nästan i tid :-).

 

Förra veckans bok läste jag ut redan i lördags och det var Camus "Fallet". En kort bok på 100 sidor, men med väldigt tät text. Det är ingen direkt handling utan bara en huvudperson som har en lång monolog. Varje mening har betydelse. Det är liksom inte en bok som bygger på en händelsekedja, och det gör den tungläst. Jag hade inte riktigt orken att läsa lugnt och reflekterande, så jag kommer nog behöva läsa om boken för att förstå dess storhet. 

 

Tung börsdag idag, men annars en trevlig dag :-).

Det tog sin tid att ta sig till Hallsberg igår. Tåget var typ 90 minuter försenat. Det informerades om att det var fordonsfel, men det var två tåg i rad som hade samma fel. Känns inte helt rimligt, men men, jag kom fram till slut.

 

Här är det piggare än sist, vilket gör mig glad.

 

Eftersom tåget var sent blev det mest att äta mat igår kväll och inte så mycket annat. Vi har dessutom förlorat en timme nu inatt, så även idag har det inte blivit så mycket intressant än. Jag var dock ute och sprang lite på morgonen.

 

Jag satt precis och diskuterade med ChatGPT, och det går verkligen att diskutera med den. Den ställer frågor och kommer med input. Om vi inte redan är där, så är vi nog inte så långt borta från det som utspelas i filmen "Her".

 

Det har inte blivit någon dokumentär i veckan, men jag hann se filmen "Terminator Genisys" och blev positivt överraskad. Jag trodde den skulle vara skräp, men jag blev underhållen. Förvisso var det rätt dålig CGI och kanske för mycket humor osv. Däremot tyckte jag inte att skådisarna var så dåliga som befarat och manuset var rätt kul med en parallell men ändrad tidsllinje. Kul att Arnold var tillbaka. Filmen är något helt annat än den första filmen i serien, men långt ifrån så dålig som många anser.

 

Om några timmar är det kalas :-).

Som jag nämnt, en ovanligt intensiv vecka, och det främst torsdagen. Först var jag på Arlanda och träffade mina nya arbetskamrater för att sedan komma hem och typ direkt dra iväg för att se Kent.

 

Det gick bra på Arlanda, och det var kul att få ansikten på alla teammedlemmar. Nu blir det jobb med att få allt att fungera.

 

Tanken var att jag skulle möta upp Svensson, Amir, Mats och Nisse innan konserten med Kent, som var på 3Arena, tidigare Tele2 Arena, men eftersom jag kom hem rätt sent från Arlanda, missade två tunndelbanetåg osv, blev jag rätt sen, och hann typ bara precis möta upp Nisse innan konsertens start. Kul detalj för mig var att jag träffade en gammal kollega som jobbade som vakt i kön in.

 

Konserten var sedan mycket bra med en imponerande ljusshow. Publiken var för mig överraskande blandad av unga som äldre. Jocke Berg var ganska tystlåten på scen, men sjöng bra. Resten av bandet såg ut som Keith Flint. Det kanske de brukar göra, men jag tänkte på det nu :-).

 

Låtlistan var fantastisk. "Pärlor" var min favorit, vilket den har varit sedan jag åkte runt i trucken och lyssnade på albumet "Vapen och ammunition" när det begav sig. Långt innan den blev populär i mer breda kretsar som nu. 

 

Det återkommer till mig då och då, är Jocke Berg ett geni när det gäller att skriva texter, eller är han bara väldigt bra på att våga skriva nonsens? Det är säkert redan utrett utanför min trånga värld, och det ena utesluter väl inte nödvändigtvis det andra :-).

En jobbig och fin dag. Sista dagen på ansökan i Sundyberg, eller NSC 2, som vi formellt kallas. Det är svårt med uppskattning, oavsett om den är genuin eller mest för att... Det är nästan värre när jag tolkar den som genuin. Jag kanske vill vara ödmjuk, lite jante, men det är jobbigt. Förvisso en fin jobbighet. Det värmer, jag mår bra, men jag blir ändå ledsen. Det är svårt att förklara, det är bara så fint.

 

Tack, det betyder mycket.

Jag passade på att klippa mig efter jobbet idag, så nu har jag betydligt mindre hår igen.

 

Det verkar som att "Meno Male" ska öppna en restaurang här mittemot. Fredsgatan blir bättre och bättre :-).

 

Direkt efter jobbet igår for jag iväg till Gamla stan för att käka på "Aifur" med Valle och några jobbarkompisar. AIfur är en restaurang med vikingatema, och som jag förstår det ägs den av E-type. Han var dock inte där igår av vad vi kunde se :-).

 

Maten var utmärkt, och överraskande prisvärd i förhållande till sin portionsstorlek. Stämningen var också intressant med live-musik och en gastande hovmästare. En satt också vid stora långbord, så jag gissar att det kan bli riktigt bra stämning vissa kvällar.

 

"Aifur" är inte en restaurang jag känner att jag måste gå tillbaka till flera gånger, men uppelvelsen var annorlunda och rolig, så vill en ha en annorlunda restaurang-upplevelse är det verkligen ett bra alternativ.

 

Den stora ölen som serverades i lerkärl påverkade nattsömnen, så nu är jag lite trött, men det var det värt.

 

Imorgon bär det av till Arlanda för att träffa de nya arbetskamraterna. Spännande och lite nervöst.

Vi har beställt ett nytt matbord eftersom det vi har är lite för brett. Vi har även tagit in en offert på persienner. Det senare verkar något billigare än vad jag trodde.

 

Men ja, en intensiv vecka lär det här bli. Imorgon ska vi ut och äta några stycken på "Aifur" i Gamla stan. På torsdag ska jag till Arlanda och träffa min nya enhet och på kvällen är det Kent. I helgen ska vi även åka till Närke. Jag tog ledigt på måndag, första dagen på nya jobbet. Inte helt optimalt, men känner att det är rimligt :-).

 

Vad har jag sett på dokumentärfronten senaste veckan?

 

"I huvudrollen: Kate Winslet" har jag sett. Jag trodde av någon anledning att Kate skulle vara mer tillbakadragen i sättet, men hon kändes väldigt brittisk, glad och härlig. Plus i kanten att hon verkar kunna visa upp sig trots att hon inte är pinnsmal. 

 

"Första världskrigets hemliga tunnlar" handlar om tunnlar som bland annat byggdes för att komma under tyskarnas linjer under kriget. Det gick väl halvbra med det, men alltid spännande med tunnlar. Att jag någonsin kommer åka til Arras är nog tveksamt, men lite sugen blev jag :-).

 

I "Leaving Neverland II överlevarna" får en följa några av de som anklagar Michael Jackson för sexuella övergrepp i deras rättprocesser mot de bolag som har hand om Jacksons legacy. Det tas även upp en del om de som tror att offren, eller överlevarna, ljuger. Främst för att få pengar.

 

"De svarta faraonernas rike" handlar om en gammal civilisation i Sudan, eller Nubien. De hade sina bataljer med egyptierna och vid något tillfälle hade de även kontroll över det forntida Egypten. De byggde även pyramider osv. Helt ny information för mig.

 

Till sist såg jag den helt meningslösa dokumentären "Den refuserade filmen - om konsten att sjunga tyst". Den verkar främst handla om bittra kulturarbetare. Jag trodde att det kanske skulle handla om kända filmmakare, författare osv som berättade om hur de blivit refuserade ibland, men icke. Det lilla agget jag haft sedan länge mot kulturarbetare blev inte mindre av den här filmen.

 

Jag har väl även sett en del annat, men det är del av längre serier, så det får vänta :-).

Imorse läste jag ut den senaste boken för året. Den här gången var det "Ett ord för blod" av Faysa Idle. Det är en självbiografi över hennes uppväxt på Järvafältet. Jag antar att det är tanken med boken, men allra främst handlar det om hennes kontakter med den kriminella världen i Tensta och Rinkeby. Hon är delvis kriminell själv och en av hennes bröder förefaller vara en ledarfigur i Shottaz-gänget. En av hennes andra bröder sköts även ihjäl. Boken tar upp mycket av det som Diamant Salihu tar upp som en del i sin första bok, men här blir det lite mer från ett förstahandsperspektiv. En riktig bladvändare måste jag säga, och väldigt lätt att läsa.

 

Att jag fick upp ögonen för den här boken var för att de hade en podd om den i Kvartal. Under bokrean var den nedsatt, så då passade jag på att köpa den.

 

Det är en intressant bok, men jag blir ändå mest irriterad och rädd inför framtiden, inte för kriminaliteten, utan för allt annat som kommer fram mellan raderna. Det är ett extremt hederssamhälle som skildras i boken. Det är mycket om att tjejer är horor osv, och det är återkommande i boken. Jag tror inte det är något som är tänkt att lyftas fram, men det är mycket ledsamt att läsa. Faysa tar upp en del om pojkvänner, men inget som sex, och det säger också något. Tjejerna i boken lever i en värld som är totalt annorlunda från den värld jag levde i när jag var i den åldern. Jag ska inte säga att det är en glorifiering av kriminalitet, men det är definitivt en avsaknad av reflektion för hur andra känner sig som blir utsatta för brott. Ett inbrott skildras ganska ingående, men inte en tanke ges åt dem som blev av med grejerna. Det är även något som gnager i mig när familjemedlemmarnas brottslighet skildras. Det är främst en rädsla för familjens säkerhet, men jag upplevde ändå att en inte riktigt vill ifrågasätta grundsituationen. Det är en brist på reflektion som skrämmer mig. 

 

Sammantaget är det en bok som många bör läsa, för den berättar något som många inte har någon inblick i, och det framstår som förhållandevis ärligt. Däremot fattas det som synes reflektion och förståelse för andra. Det kanske blir så om en lever i den värld som Fayza gjorde, men det är ingen bok som ger en någon större sympati för offren i de här konflikterna. Men allra viktigast är inblicken hur typ människor med ungefär samma förutsättningar i samma land kan leva så radikalt annorlunda från varandra.

Nu är vi själva igen eftersom Lisa och Hannes har åkt. Kent-konserten hade varit utmärkt vilket bådar gott inför torsdag då det är min tur.

 

I julklapp fick jag och Valle spelet "Hitster" av Saga och Lisa, men det var först nu i fredags vi spelade det. Kul spel där en får gissa årtal, låt och artist. Något som däremot var irriterande var faktumet att jag glömt bort en hel del artister, varav några var helt självklara för minnet när det begav sig. Även om jag kände igen låtarna kunde jag inte värka fram banden "Mr. President" och "Raymond & Maria". Detsamma gällde med låten "Rockafellar Skank" med "Fatboy Slim". Störigt, men inte så konstigt eftersom minnena i de här fallen främst bygger på bandnamnen osv. Jag har så att säga ingen annan information eller intresse av banden eller den nämnda låten :-).

 

Något annat... I torsdags såg jag "Terminator Salvation". Jag hade inte förväntat mig mycket av filmen eftersom den blivit sågad av flera kritiker, men att den var så dålig som den var förvånade mig. Filmen är ett paradexempel på hur effekter kan hamna i förgunden och allt annat i bakgrunden. Effekterna är bra, men allt annat är uselt. Karaktärerna är tråkiga, manuset dåligt och mycket av det som händer i filmen är på gränsen till pinsamt ologiskt. Varför skulle en robot ha ett hjärta och varför skulle en bleka tänderna i en dystopisk framtid? Främst var det dock personporträtten som gjorde filmen dålig, en bryr sig inte om någon, och inget känns realistiskt. Tydligen är det ändå rätt många som uppskattar den här filmen, och det har jag mycket svårt att förstå :-).

Eftersom Lisa och Hannes var här idag och åkte in till stan under dagen fick vi tillgång till en bil. Det har jag längtat efter rätt länge, för jag har en del platser här i den relativa närheten som jag vill besöka. Valle ville även ut i naturen, så det blev väldigt passande med en liten road-trip i krokarna runt Uppsala idag.

 

Först besökte vi Mora stenar. Det är en plats där kungar valdes och hyllades under medeltiden. Exempelvis Magnus Ladulås och Magnus Eriksson, men även flera andra för de flesta bekanta kunganamn. Exakt var platsen för valen låg är numera bortglömt, men flera minnesstenar över de som valdes finns kvar att se.

 

Det är en rätt märklig plats. Ett litet hus med några stenar att bevittna. Det finns ingen direkt parkering utan en får parkera på något som påminner om en busshållplats. Det är något jag rätt ofta kan störa mig på i Sverige, att ingen bryr sig om vår historia. Den informationsskylt som finns här gick knappt heller att läsa.

I onsdags var jag och Viktors och såg Axel Gordh Humlesjö intervjua Liza Alexandrova-Zorina på Kulturhuset. En öl innan hann vi med på "Mixens bakficka". Trevlig ställe som var oväntat rustikt där mitt i stan.

 

Zorina skötte sig bra under intervjun. Att hon intervjuades överhuvudtaget var för att hon släppt en ny bok. Jag har haft vissa tveksamheter mot henne innan, men utifrån det i onsdags är jag främst positivt inställd. Hon svarade klokt på alla frågor, och gav inget störande korrekt intryck. Däremot var en del av frågorna som ställdes till henne av publiken efter intervjun rätt typiska för en svensk progressiv medelklass. Mer av tycka synd om dem som är här och jobbar svart, eller förstör den reglerade arbetsmarknaden på andra sätt, än något annat. Det är tröttsamt. Oavsett, Zorina var bra. Humlesjö var inte lika imponerande. Jag tyckte han inkorporerade sig själv för mycket i frågorna.

 

Efteråt kunde en köpa boken och få den signerad, men det fick vara. Jag kommer läsa boken efter hand, men jag är inte starstruck av att Zorina eventuellt bott ett tag på ett hostel där rysktalande bor och pratat med dem.

 

Ikväll kommer Lisa och Hannes en sväng eftersom de ska kolla på Kent imorgon. Det blir trevligt :-).

Den tolfte boken för året blev "Honungsfällan" av journalisterna Lars Berge och Axel Gordh Humlesjö, varav den senare jag eventuellt går och ser imorgon när denne intervjuar Liza Alexandrova Zorina, men det återstår att se :-).

 

"Honungsfällan" handlar om Swedbanks penningtvätt av ryska pengar i Baltikum. Det avslöjades av Uppdrag granskning för några år sedan, och ledde till att jag köpte aktier i Swedbank, vilket har varit en bra affär så här några år senare :-). En kan väl säga att boken är en sammanfattning och utveckling av det som Uppdrag granskning avslöjade. Det är kanske även dags för mig att försöka se de olika delarna från Uppdrag granskning om det här :-). Hursomhelst, utöver detta försöker författarna i boken koppla avslöjandena till så kallade honungsfällor, där ryska agenter genom relationer osv försöker införskaffa material som sedan kan användas som utpressning senare. Den höga chef på Swedbank som ges som exempel i boken och misstänks ha gått i en honungsfälla kan dock inte genom honungsfällan kopplas till penningtvätten, så den delen blir lite konstig. Att han eventuellt kunde ha utpressats är väl möjligt, men det finns inget som tyder på att han faktiskt har blivit det. Snarare mest ekonomiskt utnyttjad av en rysk kvinna.

 

Boken blir därmed inte helt stringent, men är ändå intressant. För mig som läst Bill Browders böcker om Ryssland var det kanske inte så mycket nytt om den organiserade och statliga brottsligheten i Ryssland, men delen om Swedbank, var om än inte ny, ändå klart fördjupande för min del. Det poneras i boken att de ryska pengar som tvättats genom konton i Swedbank kan ha underlättat invasionen av Ukraina och använts i olika påverkansoperationer i västeuropa. Allt spekulativt dock. Att Swedbank tvättat pengar och inte har haft koll på så kallade högriskkunder framstår dock som tydligt.

 

Sammantaget en rätt intresseant bok, och inte mindre intressant för mig som både har lån och aktier i Swedbank. Dessutom jobbar jag i ett hus som delas av Swedbank, och bor där de har huvudkontoret, så jag är rätt insyltad i banken :-).

 

I övrigt undrar jag om jag inte har liiite ont i halsen?

Liverpool gjorde en riktigt dålig insats mot Newcastle i Ligacup-finalen igår. Förlust med 2-1, och det var dessvärre rättvist. Lite svårt att säga vad som gick fel, men en skadad Trent och en blek Salah betydde nog mycket. Salah borde ha varit bänkad. Jag vet inte om jag köper att spelarna är slitna, men kanske psykiskt ändå. Det är nästan alltid samma spelare som får spela, och det gör nog att vissa av dem har lite svårt att tända till. Borde förvisso inte vara några problem i en final, men det känns så... Sedan är väl Nunez, Jota osv inte tillräckligt bra.

 

Kul att se matchen med Linus och Bias ialf.

 

Vad har jag sett då? "Resan genom Putinland" var intressant, En polsk dokumentär om ryska påverkansoperationer i olika gamla öststater. Intressantast var intervjun med en före detta president i Lettland. Hon var väldigt tydlig i svåra frågor som hur Lettland ska behandla den ryska minoriteten i landet.

 

"Jag är monstret - filmen om Freddie Wadling" var väl som sådana här porträtt oftast blir, lite väl positiv? Freddie var säkert fantastisk på många sätt, men var han verkligen så jävla unik som dokumentären ger sken av? Jag minns när jag typ stötte på honom första gången, och det är även med i dokumentären, och det var när han gjorde ett rätt slätstruket intryck som mellannummer i Melodifestivalen. Jag minns att jag redan då var lite förbluffad att han ens var med där, för han var inte speciellt bra. Han hade problem med mycket, och speciellt som person, men var han så speciell musikaliskt?

 

Eddie Murphy däremot, jag älskar honom. "I huvudrollen: Eddie Murphy" kom många goda minnen tillbaka från barndomen. Dokumentären är förvisso väldigt identitetspolitisk även om Eddie Murphy uppenbarligen inte själv vill framställa sig på det sättet. Härligt normbytande är han oavsett :-).

 

"Pyramiderna i Giza" gav mig ingenting nytt.

 

"Bedragarnas imperium" från Uppdrag granskning var däremot intressant. Hur folk blir lurade på telefon. I det här fallet gällande kryptovalutor. Jag slits dock lite mellan att känna sympati för offren och att jag bara blir arg på dem för att de är lättlurade. Att beskylla andra för att vara lättlurade är väl dock enkelt till en blir lurad själv :-).

 

"Pelicot-rättegången" var tragisk, men det behövs en bredare diskussion om detta. Varför blir det så här? Det känns som det finns behov och fantasier som inte får diskuteras för att de är moraliskt förkastliga, men det gör ju att vi inte kommer komma någonstans.

 

Till sist har jag sett "Jordbävningen" om den stora jordbävningen i Turkiet och Syrien för några år sedan. Det mest graverande var att den turkiska regeringen gett en form av amnesti för hus som var felbyggda. Huruvida det gjorde att katastrofen blev värre vet jag inte, men sannolikt. Otroligt tragisk dokumentär.

Maten och servicen på "Esplanaden 3" var lika bra igår som de andra gångerna vi varit där. Helt ok pris också. I eftermiddag kväll blir det fotboll på "Pitcher's" på Mariatorget istället. Något litet event ska väl varje ledig dag ändå få ge :-)? Det lilla är oftast minst lika bra som det stora...

 

Något jag gjorde igår som jag inte hade gjort förut var om än nytt inte omvälvande, jag hyrde film på "SF Anytime". Ibland undrar jag om det inte är bättre att betala lite för varje film en vill se, istället för att ha massa olika streamingtjänster som används till och från? Att jag hyrde film på "SF Anytime" var för att jag inte hittade filmen "Terminator 3 - Rise of the Machines" på någon av de streamingtjänster var jag har prenumeration. 

 

Jag vill väl inte påstå att jag hade stora förväntningar på "Terminator 3", och jag tror att jag hade sett den en gång tidigare, sannolikt hemma på Nytorgsgatan 4, då nedladdad och troligen inte i den bästa kvalitén. En del var ialf bekant, och filmen visade sig vara en aning bättre än vad jag hade förväntat mig. Filmen är inte lika bra som dess föregångare, men inte heller så dålig som vissa anser. Det är en hygglig action-film som följer berättelsen i de tidigare två filmerna på ett bra sätt. Konstigheter finns det förvisso massor av, men om en tar av sig de granskande glasögonen är det en underhållande film. Med konstigheter menar jag exempelvis hur det är möjligt för personer att bara gå rätt in på en militär, och sannolikt, hemlig anläggning, hur den nya och bättre terminatorn kan sprängas sönder och att platsen för USA:s ledning vid ett kärnvapenkrig är helt övergiven. Det typiska med att möjligheterna till effekter också ger sämre berättelse är något "Terminator 3" också lider av. Oavsett, på det stora hela, en film som ända överraskade mig positivt.

 

Nää nu ska jag nog raka mig :-).

Om jag förstår det rätt har avnoteringen för Vartas aktier börjat. En dyr och kanske lärorik historia för mig. År 2021 köpte jag ett gäng aktier i bolaget med anledning av förhoppningar om en positiv framtid för bolagets batterier. Att det blev så berodde främst på att personer som är mycket mer kunniga än jag hade den förhoppningen. Som jag minns det gick det ok till en början och jag fick även en hygglig utdelning, men sedan gick det utför. Inte på ett sätt som gjorde att jag förstod hur illa det var. Jag köpte nya aktier medan kursen gick ned, men i somras kom smällen. Det skulle sannolikt till en omstrukturering av bolaget och vi aktieinnehavare skulle inte få någon kompensation. Nu var det inte kvar mycket av värdet på mina aktier, men jag behöll det mesta och hoppades på en annan lösning. Till slut gav jag upp och lyckades rädda någon tusenlapp av det jag hade investerat, men som det ser ut nu blir det en förlust på ca 63 000 kronor totalt. 

 

Att det kan gå till på det här sättet kan en ha åsikter kring, men det är tydligen med anledning av den tyska StaRUG-lagen. Förutom själva förlusten känns det trist att som delägare av företaget inte ha något att säga till om detta. Trots detta tycker jag ändå att jag endast har mig själv att skylla. Som aktieägare på den tyska marknaden bör jag ha koll på detta, men icke :-).

 

Hursomhelst, jag ligger bra med plus på mina aktier totalt, så det är inte ett ekonomiskt problem, men surt är det, om än förhoppningsvis lärorikt. Hade jag investerat de här pengarna i typ vilket annat stort bolag som helst i världen hade det inte slutat på det här sättet. Otur, okunnighet osv, men det är en del av livet :-).

 

Annars en lugn och solig dag. Jag har rätt mycket planer på saker jag tänkt att göra, men jag tror bara vi går ut och äter ikväll :-).

Vår Chromecast fungerar inte, och det verkar vi inte vara ensamma om. Något knas har hänt med den modellen vi har, och Google verkar inte riktigt få ordning på det. Det är en gammal manick, så på sätt och vis är det kanske dags för en ny.

 

Det är väl inte bra egentligen, men vi fick båda tillbaka rätt mycket på skatten i år, allt med anledning av ränteavdraget. En ny upplevelse :-).

 

Northvolt i konkurs. Det känns som att det kommer vara en historisk händelse som kommer tas upp i många år framöver.

 

PSG slog ut Liverpool igår. Tyvärr var det väl rättvist över två matcher, men alltid surt att åka ut på straffar.

 

Det var dock den elfte boken jag läst i år som jag skulle skriva om. Den läste jag ut i måndags, och det var Jon Jordås bok "Den sista boken om mordet på Olof Palme". I boken lyfter Jordås fram Christer A som mördaren. Tanken är att Christer A, precis som Engström, är en person som sannolikt av en tillfällighet mördat Palme. Skillnaden är dock att Christer A bodde i närheten av mordet och ägde en revolver av den modell som mördaren ska ha använt. Han verkar även ha en personlighet som passar in bra på ensamma gärningsmän som utför den här sortens brott. Dessutom hade han gjort sig av med revolvern på ett mycket märkligt sätt. Det är svårt att inte bli övertygad om att Christer A skulle kunna vara mördaren när en läser boken. Om det är han, Engström, eller någon annan lär vi nog aldrig få veta, om ingen hittar mordvapnet någonstans. En mycket intressant bok ialf, som gav mig nya perspektiv på en stor händelse i mitt liv.

 

Bara därför kände jag att jag behövde stirra in genom glasdörrarna på biografen Grand i måndags. Jag borde ha tagit en bild, men tänkte inte på det då :-).

Igår tog jag del av något jag kanske tagit del av förut, men som jag på många sätt har svårt att förstå. Jag var på en föreläsning i ABF-huset på Sveavägen 41. Föreläsningen hette "Öl, kanoner och krig. Svenska flottan under Vasasönernas tid". Det var Viktors som undrade om jag önskade följa med, och ämnet intresserar mig, men jag var ändå kanske mest intresserad av att se ABF-huset :-).

 

Vi kan börja med det jag inte riktigt vet om jag förstår. Jag gissar att ABF främst finansieras av skattepengar? Men vilka tar del av det ABF gör? Som jag började inlägget med har jag eventuellt tagit del av något som ABF anordnat förut, men jag är långt ifrån säker. Oavsett fascinerar det mig att en sådan här koloss till organisation existerar. Allt behöver kanske inte vara nyttomaximerat, men är det försvarbart att mängder av skattepengar går till ABF? Det känns som som att det är en klick människor som lever i ABF-bubblan och som både lever av och för organisationen, men att ganska få utanför har någon nytta av ABF? Det skriver jag eftesrom jag tror att de flesta inte har en aning om vad ABF erbjuder, och sannolikt inte önskar att deras skattepengar går dit.

 

Jag är ju glad att jag kunde gå på en helt ok föreläsning gratis, men ändå... Det var vi och en massa pensionärer på plats. Det var lite som att kika in i det gamla Sverige.

 

Bara grejen att huset har flera våningar och ligger mitt i stan. Det är nästan omvälvande när jag tänker på det. Det känns nästan som att det inte är på riktigt.

 

Å andra sidan, ABF är väl delvis som idrottsförerningar osv som också lever delvis på skattepengar?

Soligt och fint har det varit i helgen. Just nu är det 10 grader ute.

 

Det här inlägget blir dock främst en uppdatering med korta notiser gällande vad jag sett den senaste tiden.

 

Alldeles nyss såg jag klart den något äldre dokumentärserien; "Stenbeck dokumentären". Den har sannolikt återpublicerats med anledning av den TV-serie som precis släppts av SVT om honom. Intressant typ den där Jan Stenbeck, men främst blev jag lite skamsen eftersom jag äger aktier i Kinnevik, Sandvik och Millicom, men egentligen inte hade någon större koll på kopplingarna till Jan Stenbeck. Det är rätt ofta jag bara går vid sidan om, eller bara gör, utan att sätta mig in i saker som jag borde :-).

 

"Andra världskrigets kvinnliga hjältar" var mindre intressant. Lyft gärna fram kvinnor, men att ett par kvinnor var journalister och några prickskyttar under kriget vet jag inte om det ger mig så mycket?

 

"I huvudrollen Helen Mirren" var desto intressantare. Jag hade verkligen inte förstått att hon varit, är, en sexsymbol, och som visat sig naken i flera filmer. Jag har inte ansett henne speciellt vacker, och trodde mer att hon var präktig. Där hade jag som så ofta förr helt fel, och blev positivt överraskad av Helen Mirren. Hon verkar också väldigt involverad i kvinnofrågan, men det framgick inte av dokumentären om det främst var på det här vanliga enkla västerländska sättet där det främst handlar om lika lön, representation osv, istället för hur jävla illa det ser ut för kvinnor i exempelvis Afghanistan osv.

 

"Spionvalens hemlighet" om valen Hvaldimir som helt plötsligt dök upp utanför Norge för några år sedan och som föreföll gilla människor var charmig. Tyvärr ger inte dokumentären några svar på var han kom ifrån, men sannolikt Ryssland. Fin dokumentär i två delar :-).

 

"Hemligheternas Kabul" handlar om två afghanska kvinnors kontakt efter talibanernas övertagande. Den ena lämnar Afghanistan medan den andra blir kvar. Genom deras kontakt är tanken att en ska få en inblick i deras liv, men det blir väldigt ytligt.

 

Mer intressant är dokumentären "Hollywoodgate" där en journalist har följt talibanerna i något år, speciellt när de är på en gammal amerikansk militärbas. Talibanerna lagar kvarlämnade amerikanska helikoptrar osv, men generellt verkar det mesta oorganiserat. Något som var intressant var planerna på att invadera Tadjikistan som förs fram i dokumentären. En får även se och höra hur talibanerna ser på kvinnor osv. Det är inte roligt att se och höra.

 

"Simone de Beauvoir och vägen till det andra könet" var säkert intressant, men när det gäller kvinnofrågan i ett historiskt perspektiv har jag svårt att ta mig till den. Det blir ofta ett amerikanskt perspektiv som jag har svårt att koppla till Sverige. 

 

"Becoming Madonna" om Madonna var intressant. Samma där som med Helen Mirren, jag hade inte helt fattat på vilket sätt Madonna vikt ut sig som ung osv. Jag är långt ifrån säker på att jag och hon hade kommit bra överens, men hon förefaller ändå ha varit ett stort föredöme, som jag ser det, gällande hur hon levt sitt liv. Ingen prydhet där inte.

 

Det är väl det jag hunnit med, nu blir det att kasta lite sopor :-).

Lördag idag. Tvätt och städ som vanligt. Lite träning också. Höjdpunkten har varit att se Liverpool planenligt slå Southampton med 3-1. 

 

Gällande veckans bok blev jag klar idag, och den här gången var det en bok om ett svårt och seriöst tema; Hamas. Boken jag läste var "Hamas: Terror inifrån" av Magnus Ranstorp. Boken börjar med attacken på Nova-festivalen för att senare försöka förklara vad Hamas är och var de kommer ifrån. Jag vet inte om jag egentligen blev så mycket klokare av boken. Det är rätt många namn, många som dödas av Israel, många attacker på judar osv osv. Ibland är jag inte säker på om jag förstod om det alltid var Hamas som utförde de här attackerna? Det är inte heller bokens tema, men jag har svårt att ibland hålla isär vilken grupp som gjort vad? ...och är Hamas en "grupp" i Gaza, de har ju de facto makten där? Nu kom jag utanför temat här, men det jag vill säga är att jag i min läsning hade lite svårt att förstå om vissa handlingar hade direkt koppling till Hamas eller inte? Något annat, och det är väl inte så konstigt kanske, är att Ranstorp delar egna anekdoter, eller vänners anekdoter, som inte ger så mycket. Det är alltså inte en bok som alltid handlar om Hamas, utan även om Ranstorps kontakter med personer från Hamas mm genom åren, och ibland väldigt långt tillbaka i tiden. Tonen i boken är neutral, jag hade nog väntat mig en mer kritisk bild av Hamas, men om det är någon udd är den snarare mot Israel, förutom i första kapitlet som handlar om massakern på Nova-festivalen. Det är dock samma där, vad utfördes av Hamas-sympatisörer, och vad utfördes av andra? ...och går det att hålla isär på ett vettigt sätt? Om jag blev något klokare av boken var det isf gällande kopplingen mellan Iran och Hamas, som är starkare än vad jag kanske fattat innan. Varför det är så verkar vara så enkelt som gemensamma fiender. Allt kan väl förändras, men jag har svårt att se att Israel och Hamas någonsin skulle kunna leva fredligt med, eller vid sidan om, varandra.

 

Inte det mest stringenta jag skrivit, men jag har en känsla av att jag hade hoppats på mer av boken. Exakt vad vet jag inte, men det kan ju ha varit så att jag läste för fort, eller med för dålig koncentration.

 

Även den här dagen har känts lite misslyckad, utan att jag förstår varför :-).

Sicken match igår mellen PSG och Liverpool. Jag tror inte jag sett Liverpool vinna så pass orättvist någon gång. I övrigt var Alisson helt galet bra, vilket också måste vara en av de bästa prestationerna jag sett en målvakt göra.

 

Annars lyckades jag nog göra mig själv extra impopulär på jobbet idag. Jag bedömde en form av återkoppling felaktigt och det blev en rätt utdragen situation som inte blev speciellt bra för någon. Förvisso förstod jag lite bättre hur en del saker ligger till, som jag kanske inte helt greppat förut, men för många blev det nog en rätt jobbig situation som jag kunde ha undvikit.

 

Börsen går knaggligt, men extra dåligt för mig efter en bra start på året. I övrigt tycker jag dock att det mesta är rätt bra :-).

Besöket till Göteborg var förhållandevis trevligt. Det känns fortfarande mycket oklart vad jag ska göra i min nya tjänst, men det löser sig väl med tiden. Kul att träffa gamla kollegor, speciellt Henrik, det var länge sedan!

 

Under förra veckan och i helgen såg jag om de två första terminator-filmerna. Det var knappt fem år sedan jag såg dem sist, men av någon anledning fick jag för mig att se dem igen. Det var nog för att jag och Christian pratade om någon av uppföljarna på lunchen för en tid sedan. När jag såg filmerna sist skrev jag ner mina tankar om dem här, och det var kul att läsa nu. Jag tror inte jag hade skrivit samma saker nu, som då, men jag kan inte heller påstå att det jag skrev då skiljer sig från hur jag tänker nu.

 

Det jag främst tänkte på när jag såg filmerna nu var att jag tycker "Terminator" är bätte än "Terminator 2". När jag växte upp, och säkert fortfarande, sades det ständigt att "Terminator 2" var en av få uppföljare som var bättre än första filmen. Det är möjligt att det är just grejen med att det är en bra uppföljare som är det viktiga, inte att "Terminator 2" faktiskt skulle vara mycket bättre än "Terminator". Jag minns det ändå som att det var tydligt att "Terminator 2" var klart bättre än "Terminator", men så är det inte. "Terminator 2" är en blockbuster och det ser jag inte som något positivt. Specialeffekterna var sannolikt galna för den tiden, men specialeffekterna i "Terminator" är fullgoda de också. Jag tror dock det är specialeffekterna som gett "Terminator 2" ett extra bra rykte, och därmed även satt sin föregångare i skymundan. 

 

För min del är "Terminator" mer verklig, eller mer jordnära kanske (vilket i sig blir ett märkligt uttryck i sammanhanget), och att den inte är så pompös som dess uppföljare är bara positivt. Det är även något med karaktären Kyle Reese som jag gillar. Det osjälviska, sympatiska sättet. Någon som levt det hårda livet, men som inte nödvändigtvis måste visa hela känsloregistret av vad det inneburit för honom. Jag kan bli lite trött på att alla ska visa sina känslor nuförtiden, jag tänker var lite mer som Kyle Reese istället :-).

 

Jaha, måste jag se PSG - Liverpool på en fulstream ikväll... Så segt!

Det var nog några år sedan jag var i Göteborg senast. Det är ofta jobbet som bär mig hit, även denna gång. Långt att åka från Sthlm. Förvisso rätt smidigt med X2000, men tog ändå förhållandevis lång tid i det numera även gamla tåget.

 

En natt blir det på Profil Hotels Opera. Jag har bott på många hotell här runt Centralstationen, men första gången på det här hotellet. Ett rätt litet, tråkigt och brunt rum. Något som livar upp är att det finns två 4 kgs hantlar på rummet. Undrar om det är någon grej för just det här hotellet? 

 

Att jag är här beror på den nya tjänsten.

 

Det fanns väl en tid då jag lockades av resor i jobbet, men knappast längre. Imorgon åker jag hem igen, men är hemma ganska sent, för det är ju även långt tillbaka till Sthilm...

Igår kväll prövade vi en för oss ny restaurang som Valle hade hittat. Det var "Lennart & Bror Fisk" på Tégnergatan. Förhållandevis smidigt att nå från oss. Det är som synes en restaurang som fokuserar på fisk och skaldjur. Menyn består av både mackor och rena fiskbitar. Jag tänkte skriva filé här, men det förefaller inte ha varit helt rätt :-). Vi käkade grillad marulk och bläckfisk till huvudrätt och delade på en mix av småfisk och skaldjur som förrätt. Riktigt smarrigt, och inte heller överdrivet dyrt. Lokalen är rätt trång, men trevlig. Den är rätt trendig i form av att allt är genomtänkt, alltså att det ser lite spontant ut, men verkligen inte är det. Det kanske inte är något alla gillar, men jag uppskattade att de har färsk fisk som ligger synligt i en disk, och att de sedan tillagar maten där. En ser vad en får så att säga.

 

Men, jag skulle ju skriva om den senaste boken. Eftersom jag försökt hålla lite i slantarna senaste veckorna blev den senaste lästa boken en bok jag hittade i bokhyllan och som vi tagit med hem från Rom. Det var "Nässlorna blomma" av Harry Martinsson. Som jag förstår det är den en bok som ialf delvis handlar om Harrys egna uppväxt där hans pappa dör och mamman överger honom. Han skickas sedan runt mellan olika fosterhem där han rätt ofta behandlas dåligt. Det är ingen stabil uppväxt som skildras. Boken gavs ut 1935 och språket är knöligt att läsa. Det varvas även mellan fantasi och verklighet i texten, vilket inte gör läsningen enklare. En får hursomhelst följa den unge Martin och hans tankar medan han flyttas mellan olika fosterhem i Blekinge. Det mest intressanta är att Martin är en så kallad "sockenpojke", ett barn som auktioneras ut till lägst bjudande på fattigauktioner. Alltså den person eller familj som säger sig kunna ta hand om "sockenpojken" för minst kostnad vinner auktionen. Det här försiggick för bara drygt 100 år sedan i Sverige, men framstår som helt galet idag. Det är värt att tänka på.

 

Sammantaget en svår bok att läsa, och underhållningsvärdet är inte speciellt högt, men den ger en hygglig bild gällande hur svårt det kunde vara att vara barn för drygt 100 år sedan i Sverige.