För minnen och grunda analyser i stunden

För en stund sedan pratade jag med Levi och Lo angående deras önskelistor inför julen. Lo ville bara viska till Johanna, inte berätta för mig :-). Levi var mer talför och hade några önskemål :-). Det var lite för länge sedan jag träffade dem nu, men om ett par veckor så :-).

 

Efter jobbet gick jag förbi Systembolaget. När jag handlade där i lördags tog de betalt för en vinflaska två gånger. Jag tyckte det var dyrt när jag betalade och kikade faktiskt lite på kvittot, men tittade då främst efter om någon extra artikel var med på kvittot, men tänkte inte på att något hade kunnat blivit draget två gånger istället för en. Jag köpte rätt mycket ska tilläggas. Hursomhelst gick jag tillbaka idag för att få tillbaka vår förlorade hundring. Jag tänkte att det inte skulle vara några problem, även om det var svårt att bevisa för mig. Expediten kom dock på en sak, att han kunde kontrollera lagersaldot på det vin jag fått betala dubbelt av, och se där, det fanns en flaska för mycket kvar på hyllan. Därmed var det inga problem alls, och hundralappen sattes tillbaka på kortet jag betalade med :-).

 

Vi har nu också köpt en kort weekend till Tallinn. Flyg och balett blir det. Det i mitten av januari nästa år.

 

Liverpool slog Girona idag också. En match jag fick se på ett hackig stream...

Det blev en trevlig tillställning igår. Valle lyckades med konststycket att fixa flera goda smårätter och gästerna föreföll att vara både mätta och nöjda :-).

 

Idag har det varit rätt lugnt. Inte för att det var ett fylleslag igår, men det blev ändå 2-3 öl och senare i säng än vanligt.

 

Förutom ett kort besök till gymmet har jag inte gjort mycket idag.

 

Jag läste ut Christies "ABC-morden". Jag tror det ska vara en av hennes mer kända böcker med Poirot, och den var bra. Förvisso var motivet ett arv, som så många gånger förr, och plotten gav ett mycket orealistiskt intryck, men det var ändå väldigt bra. Måste vara en av de tidigaste böckerna jag läst med en mer traditionell seriemördare. ...och som jag sagt förut, Christie var väldigt bra på att förnya sig, att hitta något nytt i varje berättelse. 

 

När jag ändå håller på, är det väl lika bra att jag radar upp det jag sett den senaste veckan...

 

"Stureplansmorden" - En serie i fem delar om massmordet på Stureplan 1994. Det var väldigt stort när det begav sig, något alla svenskar i min ålder och äldre minns. Serien lyfter inte fram något direkt nytt, utan poliser, offer och andra inblandande intervjuas. Tyvärr inget nytt från Zethraeus och de andra förövarna.

 

"Vetet: Putins andra vapen" från Dokument utifrån var mer intressant. Att Ryssland radikalt förbättrat den inhemska veteproduktionen var väl inte överraskande, men inget jag hade någon koll på. Att de däremot stulit mycket vete från Ukraina var mer bekant. En annan grej var att Putin eventuellt satsar på att ta över östra Ukriana för att just ta över veteproduktionen. Intressant dokumentär också med anledning av att många ryssar intervjuades.

 

Det verkar finnas flera dokumentärer med namnet "Svennis", och den senste veckan har jag sett den som finns på SVT Play. För mig är Svennis en förebild när det gäller ledarskap, inte för att jag är säker på att det är det mest framgångsrika, men det är fint att se att ett lugnt ledarskap i bakgrunden ändå kan ge stor framgång.

 

Jag har även sett om dokumentären i två delar om Tjernobyl från Världens historia. När jag såg den senast noterade jag en del grejer här, nu kan jag väl notera att det inte var en jättebra reaktor som small. Det är även intressant att det var så få som faktiskt dog som var med under olyckan. I dokumentären intervjuas bland annat en av de personer som släppte ut reaktorvattnet efter katastrofen.

 

För några dagar sedan såg jag "Sigourney Weaver - Ikonisk actionhjälte". Sigourney verkar vara en ödmjuk person, men dokumentären hade lite för många extrema tyckare. Film blir inte bättre för att den bryter mark och är orealistisk.

 

"Lurad med ett klick" från Dokument utifrån gav mig inte mycket. Den kändes mer aktivistisk än relevant. Det var för många personer med i den som verkade alldeles för fulla av sig själva, och de har jag svårt att lita på :-).

 

"F-19 - Flygaress och dubbelspioner" var mer intressant än vad jag trodde. Det är nog första gången jag fick lite mer inblick i hur Sveriges flygvapen och svenska flygare stödde Finland 1939. En dokumentärserie jag kan rekommendera varmt.

 

Till sist såg jag under förra helgen "Puccini och kvinnorna". Jag kan inget om Puccini och tänkte att lite insikt om honom säkert vore bra :-). Opera osv är inte riktigt min grej, men jag kanske kan komma ihåg att Tosca och Madame Butterfly är Puccini-grejer nu :-).

 

...och till sist, det blir "spännande" med Syrien nu... Jag vill ha förhoppningar, tro på det som jag tycker är positivt, men jag är inte så säker på att det blir som jag hoppas...

Ikväll ska vi ha lite fest, så snart måste jag ta tag i städningen.

 

De senaste dagarna har väl inte inneburit något speciellt.

 

En för mig kul grej var att jag bad ChatGPT hitta en låt åt mig. Så länge jag kan komma ihåg har jag funderat på vilken låt det är som supportrar fått inspiration ifrån när de typ nynnar; "na na na na, na na na na, hey hey hey, good bye"? Jag minns inte om jag någonsin försökt ta reda på det, men det är absolut något jag funderat på många gånger. Ialf, så frågade jag ChatGPT om saken för ett par dagar sedan och fick svaret att det var Steam med låten "Na Na Hey Hey Kiss Him Goodbye". Det förvånar mig ibland att jag trots försök att typ lära mig all känd popmusik fram till kanske 15 år sedan ändå missat en hel del. Inte så märkligt egentligen, men det känns märkligt :-). Jag tror även att det är Bananaramas version av låten ovan jag hört, när jag hört den utöver supportrars skrålande.

 

Det var ju skönt att få det här utrett efter alla dessa år :-).

 

Igår såg vi "En underbar jävla jul". Jag såg den på bio i Mora för typ 10 år sedan, och noterade då följande - "Vi hann även med att se "En Underbar Jävla Jul" som är en förutsägbar julfilm med lite extra allt. Det känns som manusförfattarna försökt få med lite väl mycket på en och samma gång, men annars rätt bra."

 

Att filmen har extra allt kan jag fortfarande hålla med om, men att den annars var rätt bra vettitusan vad jag fick ifrån? Det finns en del bra scener, men på det stora hela är det en film som blir cringe. Det är inte pinsamt jobbigt, utan pinsamt dåligt. Med vissa faktiskt strålande undantag, främst Robert Gustafsson, är skådespeleriet dåligt. Replikerna känns ofta nästan lästa. Jag får inte glömma bort att filmen är från 2015, och Sverige var lite annorlunda då, men det mesta är ändå alldeles för stereotypiskt även för den tiden. Det är gamla "myter" som reproduceras. Något annat är det en komedi, eller vad är det? Filmen lyckas inte kombinera det svåra med det roliga, eller fördjupa det svåra som tas upp. En film utan riktning, men det finns ändå vissa ljusglimtar, det ska jag inte glömma bort. En 2a på en skala av 5 känns rimligt, men vissa recencenter gav filmen en 4a när det begav sig, vilket är helt horribelt.

 

Nää nu måste jag ta tag i dagen. Liverpool-matchen blev inställd också.

Skönt att vara ledig och inte ha något speciellt planerat. Det har varit kallt också, vilket inte inbjudit till några utflykter.

 

Det mest spektakulära jag gjort under dagen är att jag monterat om soffan. Nu är schäslongen på andra sidan. Det passar bättre med den nya fåtöljen.

 

Jag har ju som mål att läsa en bok i veckan, men det är långt ifrån alltid jag "hinner" med det. Jag gillar inte att skylla på att jag inte hinner, för oftast handlar det om prioriteringar. Att jag prioriterar att göra något annat än att läsa i flera timmar. Däremot säger det sig självt att en bok med mer text tar längre tid att läsa än en bok med mindre text. De senaste tre veckorna har jag läst "Why Nations Fail", en bok på över 500 sidor. Att jag blev klar med boken efter ungefär tre veckor istället för en är således en kombination av prioriteringar och bokens omfång.

 

Att jag läste "Why Nations Fail" berodde givetvis på årets Nobelpris i ekonomi som författarna tilldelades. Innan kände jag inte till varken författarna eller boken :-). Det är väl sådana här böcker en ska läsa om en ska försöka förstå världen, men de är ju inte vansinnigt underhållande, så det är lätt att istället välja något enklare att läsa. Hursomhelst försöker författarna bevisa att länders framgång beror på dess institutioner. Är institutionerna stabila och inkluderande blir allt bra. Det de förenklat menar är att det måste finnas en stabil centralmakt som främst inte försöker gynna sig själv, utan som istället gynnar innovation, för utan innovation stagnerar landet. Diktatur är därmed dåligt. Genom att försöka bevisa den här hypotesen menar de också att andra förklaringar till länders framgång såsom geografiskt läge och modernisering inte är lika avgörande. De menar också att Kina kommer fallera så småningom. Boken gavs ut 2012, och Kina rullar på, men de får kanske rätt i längden.

 

Jag tänker att författarnas hypotes är rimlig, nästan barnsligt självklar, men samtidigt finns det sannolikt andra faktorer som är minst lika viktiga. "Why Nations Fail" är på alla sätt en bok som verkligen ger ett genomgående perspektiv på varför världen ser ut som den gör. Jag blev nog lite klokare. En liiten intressant sak som författarna tar upp lite i förbifarten är att bistånd inte ger så mycket. Att det typ främst går till att driva de organisationer som håller på med bistånd, vilket är lite av min käpphäst. De menar dock att en liten del av biståndet ändå går fram, så även om det främst är ett sätt för redan rika människor att tjäna mer pengar går faktiskt lite fram dit det ska, och det är ändå bättre än att helt ta bort allt bistånd.

 

Det var det... I övrigt, för att komma ifatt målet om en bok i veckan läste jag nu under ett par dagar kortnovellen "Bartleby, the Scrivener" av Herman Melville. De diskuterade för en tid sedan boken i en podd från Kvartal vilket gjorde mig intresserad, och den fanns gratis till min Kobo, förvisso på engelska, men det gick bra, trots att boken skrevs 1853.

 

Rätt charmig bok om ett advokatkontor där en anställd jobbar bra till en början med sedan vägrar göra något jobb alls. Han svarar främst med "I prefer not to" när han ombeds göra en arbetsuppgift. Det leder till en hel del irritation hos andra anställda och hos han som driver advokatfirman. Det slutar inte heller där, den anställde börjar även bo på advokatkontoret. Han som driver advokatfirman försöker avskeda honom med viss vånda, men han vägrar lämna byggnaden. Till slut får polisen komma för att få bort personen från kontoret.

 

Det är nästan så att jag kan känna igen mig i han som driver advokatfirman och hur han slits mellan irritation och empati. Han vill vara schysst, men förstår samtidigt att han inte kan ha en anställd som beter sig på det här sättet. En person kan inte förstöra för andra bara för att få göra som den själv önskar. Kort och tankeväckande bok.

 

Nää nu måste jag äta lite, sedan är det Newcastle - Liverpool ikväll. Fortsätter den sagolika formen?

Det är inte billigt att inreda ett boende. Idag fick vi en fåtölj levererad som vi beställde i helgen. Inte jättedyr, men inte heller gratis. Det börjar ialf ta sig med möblerna i lägenheten. Ser snart ut som att någon verkligen bor här :-). Det är ändå mycket kvar; nya innerdörrar, golvlampa, nytt ljudsystem, någon form av större tavla, badrumsskåp, persienner och en del grejer till köket... Det är säkert mer... Inte lätt att leva som medelklass ;-). Sedan är ju frågan om vi ska bygga om också...? Stora problem...

 

Fåtöljen var ialf det mest intressanta med dagen, förutom att det blev rätt kallt och till och med lite snö idag. Jag har köpt fåtöljer förut, men de har päronen, och de passar bättre där än här :-).

 

Jag är ledig imorgon, det är nice. Behövde ta ut lite flextid.

 

Jag såg och läste en del i helgen, men nu får det räcka med att notera att dokumentären "Reträtt: punk, pension och reflektion" var rätt charmig. En dokumentär om hur punkare från Rågsved lever nu på äldre dar :-).

Igår kväll mötte vi upp ett par bekanta till Valle i Abrahamsberg för att äta georgisk mat på Georgian House som ligger där. Kanske inte den roligaste och mysigaste lokalen, men god mat. Det blev bland annat chinkali (georgiska klimpar / dumplings) och chatjapuri (bröd med ost och ägg). Som jag förstod det var just de rätterna typiskt georgiska. Jag åt även en kycklinggryta, men den minns jag inte namnet på. Trevligt med för mig lite annorlunda mat.

 

Tyvärr tog jag inga bilder, och det berodde på att vi käkade mitt under Liverpool - Man City, och jag ville inte se något om matchen av misstag på telefonen. När vi väl var hemma såg jag matchen i efterhand, och det gjorde inte kvällen sämre. En mycket rättvis 2-0 seger. När jag skulle starta matchen såg jag dock en nyhet om att Salah hade avgjort, men det var nästan bara skönt. Då slapp jag vara nervös :-).

 

En bra helg har det varit, enda nackdelen är att den gått fort :-).

Nu är det lördag förmiddag, och det känns som att veckan sprungit förbi. Jag kan inte påstå att jag gjort något särskilt, men ändå, eller kanske därför, känns det som att tiden sprungit förbi. Jag har förvisso klippt mig och igår var det julbord med jobbet. Liverpool tog dessutom en fin seger mot Real Madrid med 2-0 i onsdags kväll. Ett något skadeskjutet Real Madrid, men ändå, Liverpool har haft stora problem med dem de senaste åren. Många tuffa förluster.

 

När jag summerar så här märker jag att det ändå hänt en hel del efter jobbet, så inte så konstigt kanske att det gått snabbt?

 

Julbordet igår var trevligt. Amerikanskt sådant på Hard Rock Café. Ingen sill och skinka, men mycket annat gott. Innan hade vi planeringsdag med jobbet. Höjdpunkten var en brunch där alla fick ta med något ätbart. En riktigt stort och lyckat knytkalas blev det. Jag hade även tagit mig äran att hålla ett quiz under eftermiddagen :-).

 

Efter julbordet gick några av oss vidare till Pub Anchor. Där stannade jag någon timme innan det var dags för att ta del av kvällens andra begivenhet, möta upp Nisse och Bias för att sedan gå till Kollektivet och kika på Ebbot. Jag mötte upp dem på Blå Dörren, där jag och Valle en gång för ett par år sedan inte lyckades få bord. Gårdagen blev därmed min första riktiga bekantskap med Blå Dörren, och det var trevligt utan att imponera :-). Kvällen avslutades sedan på Kollektivet med en lång spelning av Ebbot och hans, vad jag tror, egna band. Ebbot mumlade mycket och verkade ha en bra kväll. Trevligt med stråke och kontrabas på scen. På det stora hela var det en bra konsert. 

 

En kul detalj var att en snubbe tyckte jag såg ung ut :-). Sådant värmer.

Från kyla till typ vårvärme.

 

Jag hade tankar på att klippa mig idag, men så blev det inte. Frisören i grannhuset hade inte öppet när jag gick förbi.

 

Förutom alla dokumentärer under helgen såg jag även två filmer från listan med skräckfilmer jag skrivit om förut.

 

I lördags kväll såg jag den japanska filmen "Cure" från 1997. Som jag förstår det ska den vara en stamfader till explosionen, eller vad jag ska kalla det, av japanska skräckfilmer, typ de som senare gjordes amerikanska remakes av; "The Ring" och "The Grudge". "Cure" är i min mening kanske mer av en thriller än en skräckfilm, för den är inte speciellt otäck, mer kuslig. Den handlar om hur en person utan minne får människor att mörda genom hypnos. En bra idé för en film, men som så många gånger förr, lyckas filmskaparna inte riktigt få ihop det. Det finns en bakgrundshistoria, men den säger egentligen inte så mycket om varför en person börjar hynotisera andra för att de ska mörda. Det händer även en del annat i filmen som är svårt att förstå varför, och slutet ska väl vara tankeväckande, men är främst förvirrande. Jag antar att "Cure" har höga betyg och bra recensioner för att den eventuellt var nyskapande, men jag är beredd att tro att mycket ligger i att den har en realistisk ton och är japansk. Att det senare "lurar" många till att bedöma filmen som otroligt bra. Den är bra, men verkligen inget utöver det vanliga. En lågmäld ton räcker inte för att något ska vara ett mästerverk.

 

Den andra filmen jag såg var den persisk-språkiga skräckfilmen "Under the Shadow". Den utspelar sig under Iran-Irak-kriget och är en blandning av historisk berättelse, skräck och samhällskritik. En lyckad mix. Filmen kritiserar milt hur kvinnor behandlas i Iran, men även religion. Den är även rätt otäck och har en realistisk ton. Det går väl även här kritisera en hel del gällande vad som händer och varför, men när det handlar om övernaturliga ting känns det mer ok att det finns luckor i logiken. Den här filmen blev jag snarare positivt överraskad av.

 

Jag har nog även glömt att säga att Liverpool leder PL med åtta poäng, lite galet!

Igår gjorde jag inte många knop. Jag tränade förvisso på morgonen, men resten av dagen spenderade jag i soffan med datorn och dokumentärer. Som omväxling är det ibland skönt att bara vara.

 

Som vanligt tänker jag skriva lite kort om allt jag sett. Jag såg förvisso inte allt igår, men ändå :-).

 

Den dödsdömda polarexpeditionen - Jag trodde det skulle handla om Andrée och hans ballong, men det här var en brittisk expedition som skulle försöka finna nordvästpassagen och utspelade sig många år tidigare. Det gick ialf lika dåligt som för Andrée och alla dog. De hittade en av båtarna för några år sedan, och därav tror jag även dokumentären blev av. Jag tänker mest fy fan för att bli fast runt Nordpolen och sedan tvingas försöka hitta vägen till någon räddning, på 1800-talet. Lättare nu :-).

 

Kriminalarkivet - Mordet på Engla - Tragiskt, speciellt eftersom polisen, i Falun tror jag, hade fått in ett tips om Anders Eklund tidigare, men som inte hanterats ordentligt. Jag tror även att jag haft en något dålig bild av Englas mamma tidigare, men den är nu helt förändrad. Kan bara hålla med henne om att det är för lite fokus på brottsoffren.

 

Paris 1874: Impressionismens födelse - Nu kanske, kanske, jag kommer förstå lite mer framöver vad impressionismen är, och vilka som var förgrundsgestalter inom den. Renoir, Monet, Degas och Cézanne var ju namn jag kände till sedan innan, men jag kan inte minnas att jag sett några av deras verk live, vilket jag måste ha gjort, men det har väl av kunskapsbrist inte satt några avtryck. Nu kaanske det blir annorlunda framgent :-).

 

Onecoin - det stora kryptobedrägeriet - Handlar om ett stort bedrägeri gällande en kryptovaluta. Något jag missat helt, antar att det inte varit jättestort i de kretsar där jag befinner mig. Det är lätt att bli lurad och min ilska är stor mot de som lurar andra. Rätt spännande dokumentär.

 

La Storia - historien bakom skandalen - En dokumentär om boken "La Storia / Historien" som tydligen väckte stor uppmärksamhet när den gavs ut för 50 år sedan. Boken verkar finnas som serie på SVT nu också, Kanske borde se den, eftersom det utspelas i Rom. Det här är någonting jag inte hade en susning om vad det var innan jag såg dokumentären :-).

 

Rock Chicks - Rockens kvinnliga pionjärer - Den sämsta av de dokumentärer jag sett. I min värld är det ett försök att lägga fokus på fel saker och försöka lyfta fram personer på grund av deras kön. Mycket känslor och tyckanden, men brist på fakta skulle jag tro.

 

Sveriges mes beundrade man om PG Gyllenhammar såg jag om. Det var sju år sedan sist. En speciell karl var han den där Gyllenhammar, sannolikt inte så lätt att ha att göra med. Oförglömligt när han är arg på att folk inte arbetar :-). Väl värd att se om, och vila i frid PG.

 

Djungelboken från Världens Natur - Massor av otroligt vackert foto från Indien och de djur som gestaltas i Djungelboken. Att Baloo är en läppbjörn och att panter och svart leopard är samma sak var nog något jag lärde mig. Det senare tror jag dock att jag läst om någon gång tidigare.

 

Det fruktansvärda kriget i Indokina från Världens Historia var nog den mest intressanta dokumentären. Vietnam-kriget osv har jag läst mycket om, men det som hände innan har jag haft sämre koll på, ialf det som hände och var innan det franska nederlaget i Dien Bien Phu.

 

Britterna, Brexit och besvikelsen var intressant den också. Inte mycket verkar ha blivit som de som röstade för Brexit hoppades och hade lovats. Som jag förstår det har det blivit mer migration, mer storskaligt fiske osv osv. Jag kan förstå Brexit-anhängarna och jävligt trist för dem att ha blivit lurade.

 

DIY! I huvudet på filmmakaren Michel Gondry - Gondry är en mångsysslare som jag främst känner igen för filmen "Eternal Sunshine on the Spotless Mind", som jag såg 2009 och säkert borde se igen. Jag var väl inte superimponerad av filmen då, kanske mer nu, vem vet?

 

Exilpresidenten, om Svetlana Tichanovskaja, var intressant. Kanske främst för att Svetlana framstår som att hon rätt motvilligt har fått den plats i offentligheten som hon fått. Det ser jag ofta som något positivt. Tyvärr är det som det är i Belarus.

 

 

Idag är jag lite tröttare än vad jag brukar vara en lördagsmorgon nuförtiden. Det med anledning av att jag mötte upp Juliana och Erik i Vasastan igår kväll. De skulle käka middag sent på Lilla Ego och hade för avsikt att ta en enhet eller två innan det var dags, därav mötte jag upp dem. Jag mötte dem på det gemytliga Erlands, där det i en trång lokal spelas jazz och serveras lyxiga drinkar. En gäst undrade om jag var "Fredrik"? Nää, någon Fredrik är jag inte :-). Nästa stopp blev Sandhäxan som är ett enkelt ställe med mackor och enklare komponerad alkohol, mycket grogg. Där träffade vi på örebroare som Juliana kände igen. Alltid välkommet med närkingar :-). Sista stoppet blev Tennstopet grill där en del av kändiseliten hängde. Sådant livar ju upp :-). Det blev således en utmärkt kväll med trevliga samtal och god alkohol :-).

 

Jag vill ju tro att alkoholen har fördelar med kreativa utbyten osv, men det påverkar även mina drömmar. De drar iväg och var inatt supertydliga. Jag ledde bland annat Eurovision vid ett tillfälle, och vid röstningen fungerade ingenting, men jag hade inga problem med det :-). Något annat jag drömde, som är lite tråkigare, var att jag reste någonstans och pratade om var jag hade varit innan, men att jag då inte kunde komma på var jag hade varit innan. Inte så konstigt när det är en dröm, och jag de facto inte har varit någonstans innan, men i drömmen blev det en konstig känsla när det inte fanns något minne :-).

 

Vackert ute nu med snö, kyla och sol, men det håller inte i så länge av vad jag kan förstå.

Ännu en dag som var lite utöver det vanliga i min värld. Även de små ovanligheterna har sin charm.

 

Imorse tog jag buss, pendeltåg och buss igen för att komma till förvaret i Märsta. Mitt team hade bokat ett studiebesök där idag. Jag hade tidigare varit på förvaren i Flen och Kållered, men inte i Märsta. Det visade sig vara en rätt modern anläggning, och jag tyckte besöket var givande. 

 

Under kvällen idag gick jag och Valle och käkade på en kina-krog här i krokarna - Winner House. Det är en kantonesisk restaurang som inte ser ut att att vara så mycket för världen. Valle hade dock fått höra från en jobbarkompis att det var en bra restaurang och ville därför gå dit. Då fick det bli så, och det visade sig vara en hemtrevlig restaurang med ett äldre par i personalen. Jag beställde en chop suey, vilket jag inte tror jag hade ätit förut, men som länge varit bekant, främst från USA. Bandet System of a Down har även en låt med namnet. Chop suey kan väl innehålla lite vad som helst, och ska vara en amerikaniserad form av mat från Kina. Lite svårt att definiera således, men nu har jag ialf provat en variant av maträtten, vilket känns lite bra :-).

 

Imorgon åker Valle till Italien och lämnar mig här i kylan och snön, stackars mig :-(.

Ibland kan jag se något nytt, och faktiskt rätt intressant, på nära håll. Idag var en sådan dag när jag och ett par andra åkte med Zacke till Rinkeby för lunch. Jag hade beklagat mig för Zacke gällande bristen på somaliska restauranger i Sthlm. Då menade han att det finns flera i Rinkeby, och att vi kunde åka dit någon dag för lunch, och sagt och gjort åkte vi till Rinkeby idag för just lunch och somalisk mat. Jag beställde ris med kyckling, som förvisso inte kändes speciellt exotiskt, men några andra tog lamm, som kallas hanid, vilket var lite mer annorlunda. Det mest spännande med maten var den medföljande bananen. Tydligen blandar somalierna in banan i stor utsträckning i maten. Det var faktiskt riktigt gott. Kombinationen ris och banan var nära på utsökt.

 

Tyvärr blev besöket lite kort med anledning av den rätt korta lunchrasten vi har, men det var trevligt att äntligen få se Rinkeby på lite närmare håll. Skylten till torget osv som jag sett så många gånger på TV osv. Så den här dagen stack ut lite mer än andra vardagar :-).

Kvällarna efter jobbet går fort.

 

Efter att ha hittat en lista från Rotten Tomatoes på de 200 bästa skräckfilmerna, har jag under den senaste veckan sett tre svartvita klassiker från listan.

 

Först såg jag den franska filmen "Diabolique" från 1955. Den handlar om två kvinnor som av olika anledningar mördar den ena kvinnans man. Äldre filmer är oftast mer teatraliska, vilket även gäller den här. Det blir lite som att se på teater, men det betyder inte att den här, eller liknande filmer, är dåliga, men jag har en tendens att tycka att de blir sämre. Oavsett, "Diabolique" har ett bra manus, och en för mig oväntat bra tvist på slutet som verkligen livade upp. Jag vill inte påstå att filmen var otäck, men oväntat sexig.

 

Nästa film jag såg var "The Innocents" från 1961. En något nyare film, och med en mer seriös och realistisk ton. Den påminner mer om dagens filmer. Här var det inga tvister, men den här filmen var ändå lite otäck. Även här är det ett bra manus, och slutet ger lite "The Shining" känsla, alltså att en inte riktigt förstår vad som är verklighet eller inbillning. En riktigt bra film skulle jag säga, även med dagens mått mätt.

 

Nu ikväll såg jag "The Bride of Frankenstein" från 1935. Det märks att det är en gammal film, men samtidigt blev jag rätt imponerad av specialeffekterna. Filmen är inte otäck överhuvudtaget, snarare fånig, men den har sin charm. Det är väl en film en bör se en gång i livet ialf. 

 

Det var det om film för ikväll :-).

Nu är bröstpanelen klar. Jag skulle förvisso kunna lägga lite fog högst upp mot väggen, men jag tror att jag hoppar över det. Det ser ok ut ändå. De misstag jag har gjort syns knappt, och det skulle var rätt lätt att fixa dem om jag önskar, även om jag då måste köpa, ialf en ny, list. Jag ger mitt arbete godkänt efter förutsättningarna :-).

 

Jag tror jag glömde nämna att jag fick löneförhöjning i veckan. Jag tycker varken jag presterat bättre eller sämre än vad som bör förväntas av mig, och jag är nöjd med den löneförhöjning jag fick.

 

Idag for jag iväg på sightseeing till Söder, eller Åsön, som det kallades förr i världen. Det med anledning av att jag önskade kika närmare på de gamla husen vid Åsöberget som är ett stort inslag i Fogelströms serie om Stockholm. Fin plats med gamla hus och utsikt över inloppet till Sthlm.

Igår kväll for jag iväg, tyvärr själv, för att se The Human League på Filadelfia Convention Center. Det tar emot att gå in i en frikyrka, men den ligger, för min del, i rätt väderstreck av stan, så det går fort att åka dit och hem med tuben. Vet inte om det är en fördel eller nackdel, men förra gången jag var där serverade de inte öl. Den här gången såg jag förvisso några som hade Heineken-burkar i händerna, så det var kanske ändrat... Sannolikt lättöl, eller mellanöl på sin höjd.

 

Ingen alkohol för mig ialf. Jag hade sittplats, vilket var skönt.

 

Men jag ska kanske börja i andra änden, varför går jag och ser The Human League? Det har nog främst att göra med låten "Don't You Want Me" som jag tyckt om så länge jag minns. Fantastisk låt, men annars har jag inte så bra koll på bandet, förutom att jag uppskattar genren av musik. Det är inte så långt från Erasure exempelvis.

 

"Don't You Want Me" är en låt som jag alltid gillade att dansa till när det begav sig :-). Jag har till och med nämnt det här i bloggen tidigare. Ett minne är också när jag i min ungdom, och egentligen ofta mot min vilja, hängde på "popklubbar", då hände det att "Don't You Want Me" spelades, och jag fick en tillfällig respit från annan musik som jag då upplevde som rätt trist. Nu hade jag nog gillat även den musiken, men då var det så :-).

 

Konserten var trevlig, inget direkt utmärkande. Jag hade det bra på min plats i min ensamhet :-). Det blev lite segt i mitten av konserten, men slutet var supertrevligt. Låten "The Lebanon" överraskade och har nu blivit en ny favorit. En kul grej var att de avslutade konserten med stänkaren "Together In Electric Dreams" som är en favorit sedan länge, men jag har tidigare inte fattat att det är Philip Oakey, sångaren i The Human League, som sjunger och skrivit den tillsammans med Giorgio Moroder. Det kom som en positiv överraskning :-). I övrigt tyckte jag det var uppfriskande med Susan Ann Sulleys klädstil :-).

 

Idag blir det nog rätt lugnt, men jag ska väl försöka göra klart panelen.

Igår var jag intellektuell på ett borgerligt sätt. Jag var på ett mingel på Scalateatern med anledning av Kvartals nya satsning "Kvartal idag". Jag antar att alla från redaktionen var på plats. Det var Dopping, Wong, Thorén, Höjer, Huitfeldt med flera. Även Ivar Arpi och Christer Sturmark var på plats. Förutom mingel var det en panel som pratade generellt om media, vilket var intressant. 

 

Jag hade alla möjligheter att mingla runt med dessa människor, men jag och Viktors fastnade i egna diskussioner som var så intressanta att det inte blev något mingel med någon person från Kvartal eller annorstädes.

 

Som pöjk från landet uppskattar jag som synes att ha möjligheten att gå på sådana här evenemang, även om jag inte är någon minglare :-).

Eventuellt är jag inte helt hundra. Jag tycker mig förnimma lätt huvudvärk ibland, men det måste vara på gränsen till inbillning :-).

 

Idag har jag satt upp lite mer panel. När vi sedan tillsammans försökte sätta dit listen ovanför panelen upptäckte jag att jag nog behöver skruva dit den. Jag köpte ett paket skruvar i helgen, men jag tror att de är lite korta, så nu har jag beställt ett skruv-set. Små steg framåt varje dag :-).

 

Jag hann inte se så mycket under helgen, men jag hann med lite grand.

 

"Trump, rösträkningen och advokaterna" är ytterligare en i raden av intressanta dokumentärer om Trump och hur han med flera försökte ändra på utgången i förra president-valet i USA. Ingen vacker bild av Trump och hans supportrar. Det som jag dock hajade till mest över var när speaker-rösten menade att en polisman dog under stormningen av Capitolium efter att ha angripits av mobben. Det påståendet är inte sant av vad jag kan läsa till mig. Sådana missar får inte göras i en sådan här dokumentär. 

 

"Miljardärens erkännande" handlar om en norsk kvinna som mördades av en rik jemenit i London 2008. En journalist försöker få tag i mördaren som direkt efter mordet flydde till Jemen. Journalisten lyckas, men får inte fram så mycket. Jag lämnas, som så många gånger förr, med känslan av att de som skapat dokumentären hoppades på mer, men kände att de ändå var tvungna att slutföra dokumentären, även om den inte gav så mycket av intresse.

 

Till sist såg jag "Vasaskeppets hemligheter". En serie i två delar som jag tänkt se länge, men som jag hade glömt bort. Jag får aldrig nog av Vasaskeppet :-). Jag tror dock att jag främst kommer minnas Dick Harrisons fult knutna slips, och det var ju inte tanken :-).

Dagen har främst spenderats med att sätta upp bröstpanelen. Det var bökigt med lampknappen, men efter några om och men verkar jag ha fått till det. Efter att ha lånat en patronspruta, eller om det heter fogspruta, av Amir började det rulla på. Nu sitter mer än hälften av panelen uppe. Jag hade fortsatt om inte montagelimmet tagit slut. Det här med fogspruta och montagelim var dessutom synnerligen obekant för mig innan den här helgen :-).

 

I övrigt har vi varit förbi Kjell och Company idag och köpt lite grejer. Min mobil ser typ ut som en pansarvagn nu i jämförelse med tidigare, så förhoppningsvis behöver jag inte byta skärmen på ett tag. För nu har mobben nytt skal och skärmskydd. 

 

Liverpool vann igår och har nu fem poängs försprång i toppen av Premier League. Oväntat, men härligt.

 

Så är det ju fars dag idag också. Jag hade helst åkt hem till Hallsberg, men det passade inte av olika anledningar. Jag har ialf världens bästa pappa. Det är märkligt att jag haft en sådan tur!

Lördag idag. Valle är sjuk, så det blir inga större utsvävningar. 

 

Tidigare idag cyklade jag iväg till Bauhaus i Bromma för att hämta några lister till panelen i köket. Jag såg att de hade fått in dem i Bromma igår, och beställde dem därför direkt. Allt gick bra och jag fick mina lister, men när jag kom hem märkte jag att jag hade tappat en av mina hörlurar. Jag mailade Bauhaus, och till min positiva förvåning hade de hittat min borttappade hörlur. Jag kunde därmed cykla tillbaka och hämta min hörlur :-). Jag tänker även att det är förhållandevis ovanligt med folk som cyklar omkring med 2 m långa lister, men jag får vara undantaget :-).

 

Jag upptäckte även ett annat problem, men det tror jag också har löst sig.

 

Däremot nu såg jag att skärmen på min telefon spruckit uppe i högra hörnet. Jag tappade den någon gång under förmiddagen, men märkte intgenting då... Än så länge är det inte något som påverkar funktionen, tror jag... Men sannolikt måste jag snart lämna in den igen... Imorgon tänker jag dock kila ned till Kjell & Company och köpa nytt skal, och kanske något skärmskydd osv. Jag kan inte lägga ut 4000 kr för skärmbyte var tredje månad :-).

 

Igår gick börsen bra för mig. Året har varit dåligt, men igår kom ett par bra rapporter. Viktigt!

 

Imorse läste jag ut Maria Langs bok "Vår sång blir stum". Den utspelar sig på Skogas, eller Noras, stadshotell, och det är ju lite kul. Sedan är det intressant att läsa hur det var att ta studentexamen förr. Lite tuffare än nu. I övrigt var boken rätt rörig. Svårt att hålla isär karaktärerna, och en rätt ospännande och hafsig mordhistoria. Nu minns jag inte vad jag tyckt om alla böcker jag läst i serien, men den här måste vara en av de sämre.

 

Jag har hittat en lista på Rotten Tomatoes 200 bästa skräckfilmer, och jag såg en av filmerna från den igår, "Talk to me". Inte så tokig, välregisserad. Lite svårt att hänga med gällande hur allt hängde ihop, men det spelade mindre roll. Däremot är filmen rätt kort, men den kändes lång, och det kan ju inte vara positivt :-).

 

Nu ser jag fram emot kvällens match mot Aston Villa.

Vi glömde köpa med bröstlisten till panelen vi fick i tisdags. Jag trodde att det ingick i själva panelen, men icke. Egentligen inget större problem, men listen är slut på Bauhaus i Bromma av alla ställen i Sthlm, och det är bra mycket krångligare att åka till något av de andra varuhusen. Men, men, inte så jävla långt till Barkarby. Blir säkert en tur dit i helgen.

 

Under ett par kvällar i veckan har jag sett film-klassikern "Schakalen" från 1973. Det var på grund av en fråga i en frågesport jag fick upp ögonen för filmen. Även lite knepigt att jag inte sett filmen tidigare, för "schakalen" som begrepp har funnits i mitt medvetande länge. Jag försöker komma på varför, men det har nog med terroristen med samma namn att göra. Han har ju dykt upp i någon dokumentär här och var, men minnet säger ändå att jag har minnen från när jag var barn gällande "schakalen", men jag lyckas inte spåra källan till minnet. Nåväl, filmen var rätt bra. Ett långsamt tempo som ändå känns rappt. Inte massa snabba klipp osv, men ändå inte utråkande. En del grejer är förlegade, som när folk svimmar efter ett slag med spänd hand och folk som flyger iväg när de blir skjutna. I övrigt en film som ger ett värdigt intryck.

 

Dammsugaren har kommit också, men det finns inget väggfäste till den, vilket stör mig lite. Annars verkar den bra :-).