För minnen och grunda analyser i stunden

Imorgon är det dags för jobb igen. Förvisso blir det ju en kortvecka, vilket är skönt. Oavsett måste jag tillbaka till ansvaret igen. Det är priviligerat och bortskämt, men det är så skönt att slippa ansvar. Bara ta hand om mig själv. Bestämma själv. Jaja, det kommer bli bra, men något sug att gå tillbaka till jobbet finns inte.

 

Jag såg serien "Marilyn Manson: Bakom masken" idag. Den handlar om anklagelserna om övergrepp mot Manson. Som så många gånger förr handlar allt om droger, förhållanden, vad som anses vara ett övergrepp, känslor osv. Det blir grått. Rätt ofta undrar jag hur mycket våra känslor påverkas av vad vi lär oss vara rätt och fel?

 

Jas såg även klart serien "Livet bakom järnridån". Intervjuer med många personer som levde bakom järnridån. Intressant.

 

Till sist har jag sett serien "Hemliga koder" om koder genom världshistorien. Allt från Encrochat, världskrigen till Zodiak.

 

Jag kan inte sluta älta, men tillbaka till vardagen ska jag alltså imorgon...

Snart är det bara en ledig dag kvar av den här ledigheten.

 

Nyss såg jag en rätt okontrollerad match mellan Liverpool och Man Utd som slutade 2-2. Tyvärr ett rättvist resultat. Bökigt väder och Liverpool fick ingen kontroll på matchen. Eventuellt gjorde Man Utd en bra match också, men svårt att säga, och min bedömning är nog snarare att Liverpool inte presterade på en normal nivå.

 

Under ledigheten har jag börjat scanna in lite fler fysiska foton. Det är foton där jag är väldigt osäker på när de är tagna, men nu har jag bestämt mig för att scanna in dem ändå, och så får det vara lite oklart gällande fotodatum.

 

Ett par filmer har vi sett de senaste kvällarna. Först såg vi den positivt omtalade "Den sista resan". Jag får nog instämma någorlunda i hyllningskören, visst är det en bra film. Charmig, fin och lite annorlunda.

 

Igår kväll såg vi även klassikern "Ghost". Den var inte heller så dum. Den hade jag sett förut, men det var som barn. Jag kom ändå ihåg huvuddelen av filmen. Speciellt delarna där det kom någon form av svarta andar och tog de människor som precis dött och som inte hade varit guds bästa barn. Delvis ganska woke också faktiskt. Jag tänkte också en del på moralen. De onda karaktärerna var bara onda. Det förklarades inte så mycket hur det kom sig att de blev onda. Det kanske inte är ett måste, men jag tyckte den delen var lite av en brist. Huvudkaraktären kommer, till vad som jag antar är himlen, efter att han dödat dem som var skyldiga till hans död. Lite väl simpel moral för att jag ska vara nöjd :-). Men ändå, på det stora hela en fin film!

Som utlovat ska jag försöka numrera de böcker jag läst under 2025. Målet är minst 52 böcker under året. Ett problem med ett mål är att läsningen kan bli för snabb, att målet att bli klar med en bok blir viktigare än att faktiskt förstå innehållet. Jag ska försöka undvika det, men risken finns.

 

Första boken att läsas ut under året blev Agatha Christies "Korten på bordet". En av alla böcker med Hercule Poirot. Att jag läser massa böcker med Poirot beror på att jag för ett par år sedan köpte boken "Herkules storverk" med Poirot. Jag köpte ett par andra böcker, men plockade dessutom bland annat med nyss nämnda bok eftersom den var så billig. Det har lett till att jag känner att jag måste läsa alla tidigare böcker om Poirot innan jag läser "Herkules storverk". Därav blir ungefär varannan bok jag läser nuförtiden en bok med Poirot som huvudkaraktär.

 

"Korten på bordet" var rätt bra. Klart bättre än "Mord i Mesopotamien". Här är det åter igen en annorlunda och intressant intrig. En person har bjudit in fyra personer han misstänker ha undkommit mord de tidigare utfört och fyra personer som jobbar inom mordlösande verksamhet. Alla är inbjudna för att spela bridge. Det artar sig dock som så att personen som bjudit in till tillställningen mördas, och av en speciell anledning är det endast de som misstänks för att tidigare ha mördat som kunnat utföra det aktuella mordet. En annorlunda intrig som jag uppskattar.

 

Berättelsen rullar på och en bjuds på ett par vändningar. I mitt tycke en av de bättre böckerna i serien om Poirot. Uttrycket mefistofelisk var nytt för mig. Jag tycker inte det borde ha varit det, men det var det nog :-).

 

Nu har jag även köpt nästa bok att läsa, och det blir också om brott, men tyvärr i nutid och från verkligheten. Återkommer förhoppningsvis till den under nästa vecka.

Ett mål under den här ledigheten var att besöka Etnografiska museet. Inte för att jag är speciellt intresserad av Etnografiska museet, men när jag besökte Medelhavsmuseet i somras köpte jag en årsbiljett som gjorde att jag även kunde besöka Etnografiska museet. Nu har jag väl ett halvår kvar på biljettens giltighetstid, men jag tänkte att det var lika bra att få besöket gjort.

 

Etnografiska museet ligger på samma ställe som Tekniska museet och Polismuseet. Att det var lördag, och att det går en buss till platsen för museerna, gjorde att det var proppfullt på bussen. Rätt jobbigt, men det fick jag ta :-).

 

En sak gjorde att Etnografiska museet var lite intressantare än vad jag hade trott, och det med anledning av att de nu har en utställning om japanska sagoväsen, yokai. Det är inga väsen jag kände till sedan tidigare, men det innebar att det fanns en del om japansk skräckfilm osv, vilket jag ialf är lite bevandrad i, och som därmed gjorde besöket intressantare.

 

Nu vet jag ialf vad Etnografiska museet handlar om, och så här på äldre dagar är även ett besök till ett museum ett bra sätt för att röra på sig :-).

Jag såg en dokumentär om Coco Chanel. Eftersom jag lyssnat på ett par poddar om henne tidigare passade jag även på att lyssna på dem en gång till. Det märktes att jag inte hade lyssnat så noga på poddarna när jag lyssnat på dem tidigare. Jag hade en lite annan bild av Coco Chanel än vad jag har nu. Hon verkar inte ha varit allt för sympatisk är väl en bra sammanfattning.

 

Jönssonligan har jag fortsatt kika på, och nu har jag nog sett den sista av de filmer jag sett förut "Jönssonligans största kupp". Det jag mindes från den var att jag inte tyckte att den var speciellt bra, och att det var lite rörigt med två nya kompanjoner till Vanheden och Harry. Även scenen med trådbussen hade satt sig :-). På det stora hela en rätt dålig film. Det är bara fånigt nu, en barnfilm. Skarsgårds roll är bara trist. Mycket bögskämt också, och visst det kan väl vara kul ibland, men i filmen blir det för mycket.

 

Nu ser jag inte fram emot att se resten av filmerna i serien, men det måste göras :-).

 

Eftersom jag läst böckerna om Poltava och Oscar II har jag sett om avsnittet om Karl XII från Hermans historia och ett gammalt avsnitt från "Drottning av Sverige" om drottning Sofia. Hon har exempelvis gett namn till Sophiahemmet och slottet Sofiero.

 

"Historien bakom sexpillret" om Viagra var rätt intressant. Det har även blivit ett par kortdokumentärer om tsunamin 2004. "Året var 1975" var också intressant. Det är lätt att glömma bort att det även var rätt rörigt förr. "Kryptokungen" var också intressant. Det pratades om Duvbo, men i övrigt är väl kryptovalutor inget som hittills fångat mitt starka intresse. "Kelternas hemliga grav" hade jag kanske sett förut, men historiska dokumentärer är ju svårt att få för många av :-). Till sist såg jag kortdokumentären "När covid stannade världen". När jag tänker tillbaka på den där tiden är det nästan som något positivt. Jag drabbades inte alls av covid, ingen som jag kände blev varken svårt sjuk eller dog. Jag jobbade och reste typ som vanligt. Det fanns mindre att göra, men var det verkligen ett problem?

 

Det var nog det...

Det brukar ju varnas för allt dåligt som kommer upp i sociala mediers flöden. Jag använder typ bara Facebook, så är det någonstans jag påverkas av flöden så är det där. Saken är dock den att det främst kommer upp bilder på tåg och järnvägar i mina flöden på Facebook. Inte så farliga grejer med andra ord. Ibland ger dem dock mig inspiration till utflykter, som idag, för det här var något som kom upp i mitt Facebook-flöde för en tid sedan. Jag hade förvisso tänkt att besöka ett museum också, men det får bli en annan gång.

 

Det jag besökte idag var det övergivna industrispåret mellan Södra station och Hammarbyhamnen. Det är ett industrispår med spår både i tunnlar och i det fria. Tunnlarna är förvisso spärrade, även om det gick att ta sig in i den tunnel som går under Södersjukhuset. Jag nöjde mig dock med att stanna utanför. 

Jag vet inte om det hade varit hälsosamt för mig i längden att inte arbeta, men det är inte svårt att få tiden att gå utan jobb. Jag tror nog jag hade klarat mig utan den sociala biten också... Det är ialf inte lockande att gå tillbaka och jobba på tisdag.

 

Vad kan jag säga om 2024? Det största för min del har nog varit flytten. Att bo i ett riktigt boende och försöka inreda det. Annars har väl det mesta rullat på. Lite otur på börsen, eller dåliga investeringar, men ingen katastrof, även om det borde ha gått bättre i förhållande till index. Lite smårisiga föräldrar har väl varit det som har varit sämst under året. Det har varit kul med resor och utflykter. Jag har äntligen fått se Pisa :-). På det stora hela ett bra år förutom en något rörig start.

 

2025 då, några löften? Jag ska försöka notera alla böcker jag läser, alltså hur många det blir, och försöka klara av minst 52 under året. Jag har ju kommit igång med träningen på allvar under 2024, och ska fortsätta med det under 2025. Jag funderade på att försöka bli mer fit, tappa ett par kilo, men när jag vägde mig imorse vägde jag typ 75 kg, och jag vet inte om jag vill väga mindre :-). Jag ska ändra lite gällande investeringarna på börsen, men det har jag redan börjat med, men ska fortsätta med det under 2025. På det stora hela hoppas jag dock främst på ett bra 2025 där alla nära och kära håller sig så friska de kan.

 

Apropå börsen har det varit en utmärkt dag där för mig idag, får hoppas att det är ett bra tecken för året :-).

 

Jag har idag suttit och scannat in lite gamla foton som jag inte scannat in förut, det för att jag inte riktigt vetat när de är tagna. Det vet jag inte nu heller, men jag försöker tänka ut ungefär, och det är svårt :-). Jag försöker jämföra frisyrer osv med andra foton där jag vet fotodatum :-).

 

Imorgon tror jag att det får bli lite sightseeing i Sthlm, och det kommer kanske ett inlägg till ikväll med lite noteringar gällande det jag sett de senaste dagarna.

 

En sak till, jag har upptäckt att vi har BBC News som kanal här i lägenheten. Lätt att fastna...

Nu är det 2025. Det blir ingen summering av 2024 nu, men det kanske det blir någon annan dag. Det var första gången, om jag minns rätt, som jag, eller främst Valentina, ordnade en nyårsfest. Nog har jag varit med och köpt mat någon gång förut, men det här var första gången som det var en nyårsfest hemma hos mig där jag var med och fixade mat osv. Förvisso var det allra främst Valle som fixade allt, men jag måste nog ändå få stå med som arrangör :-). Det var inte oxfilé och hummer, utan lite enklare grejer som lax, småplock och tiramisu, men lyckat blev det.

 

Vi hann inte riktigt ut till nyårsfirandet utan fick se det nya året räknas in genom TVn från Skansen. Några minuter efter tolvslaget gick vi dock ut en stund i den nyfallna snön. Riktigt vackert, även om det nog hade varit ännu bättre att varit ute när det var som mest fyrverkerier. Många glada och förfriskade människor som halkade runt i snön :-).

 

Det blev så klart rätt sent igår, så den här dagen har inte blivit så lång. Vi har sagt hej då till Valles familj som är på väg hem till Italien nu.

 

En lite udda grej var att vi idag upptäckte massa röda prickar i taket och på ena väggen vid soffan. Någon måste ha spillt typ glögg på något märkligt sätt. Det finns inga stänk i själva soffan, vilket jag bara kan förklara med att den som spillde måste ha spillt på någon som satt i soffan. Vi är glada för att soffan inte är prickig, men det är ändå rätt märkligt hur det har gått till?

 

I övrigt har jag satt igång mitt PS4 och köpt några frågesportsspel, tror det kan vara kul om vi får fler gäster någon gång framåt.

 

Jag läste även ut Herman Lindqvists bok om Oscar II imorse. Herman skriver lite hattigt men underhållande. Det är ofta en något udda, men underhållande bisats till flera av meningarna i boken. Oscar II förefaller ha varit levnadsglad. Mycket kvinnor, och vad jag förstår flera barn utanför äktenskapet. Kanske inte en helt stringent bok, jag tyckte mycket handlade om Oscar II förgångare och efterträdare osv. Inte så konstigt kanske, men ändå. Att jag läste den här boken nu på Kobon var för att jag hade tänkt att köpa den under bokrean förra året, men att den blev slutsåld innan jag hann köpa den.

 

En till film om Jönssonligan har jag hunnit med också - "Jönssonligan & den svarta diamanten" från 1992. Jag kom ihåg en hel del sedan jag såg den som barn, men hade någon frågat mig om handlingen innan jag såg den nu hade jag trott att det här var en film med Sickan, men så är inte fallet. Det här är den första med Peter Haber. Även om det inte är en usel film är det den klart sämsta i serien hittills. Det finns några hyggliga scener, men nu är den seriösa tonen typ helt borta. Det dråpliga har främst övergått till barnvänligt fånigt. Peter Habers karaktär är mest fånig, även om det inte är något fel på Habers skådespeleri.

Knepig natt. Vi käkade middag på "Koh Phangan" på Östermalm igår kväll. Apropå antal gånger jag besökt samma restaurang, så var det nog fjärde gången jag besökte den här restaurangen :-). Det som är speciellt med "Koh Phangan" är att den är inredd på ett sätt som gör att det känns som en sitter utomhus. Ibland börjar det åska osv. Det ger lite till upplevelsen. Hursomhelst, jag drack en liten Singha där, och jag antar att det var det som gjorde att min natt blev knepig. Jag vaknade vid 03.00, ialf trodde jag det, och somnade om en stund, men när jag kollade på klockan igen var den fortfarande 03.00, eller lite innan. Det var en märklig upplevelse. Sedan kunde jag inte somna om, så jag gick upp och för att se om jag eventuellt var kissnödig utan att känna det, men icke. Efter en stund somnade jag ialf och vaknade prick 08.00 som planerat :-). Det är inget ovanligt att jag ibland somnar och tror att jag sovit länge fast det endast är en kort stund, men det kändes bara knepigare den här gången :-).

 

Efter restaurang-besöket igår kväll var det trevligt att se Liverpool slå West Ham borta med 5-0. En annan detalj var att vi innan "Koh Phangan" även besökte "John Scott's" i Kungsträdgården. Det för att några av Valles familjemedlemmar var där. De hade beställt julmust från Zeunerts, och den var inte alls dum!

 

Tanken med inlägget var dock att skriva om Jönssonligan, det med anledning av att jag sett filmerna "Jönssonligan dyker upp igen" och "Jönssonligan på Mallorca". Det är de två filmerna i serien jag kan relatera mest till. Den senare såg jag kanske till och med på bio när det begav sig 1989. Den förra är jag tämligen säker på att jag hyrde en, eller ett par gånger, på Servus på Nytorget i Hallsberg. Det är även den jag har mest nostalgi för. Scenerna på kinakrogen med Jarl Borssén och Johannes Brost som läskig underhuggare är något utöver det vanliga. Även Vanhedens "Vad är min människa för en människa" är något som satt sig. "Jönssonligan dyker upp igen" är en film jag tror jag skulle kunna se om och om igen :-). "Jönssonligan på Mallorca" minns jag att jag uppskattade väldigt mycket som barn, men efter att ha sett den nu igen, är min uppfattning att den inte är lika bra som sina föregångare. Hursomhelst har det varit ett stort nöje att se filmerna igen. Jag har förvisso några filmer kvar att se i serien, men de är utan Sickan och därmed inte lika nostalgiska för mig.

Nu har jag träningsvärk.

 

Men, men... Idag har vi varit på "Vasamuseet". Viktors ger mig fortfarande fribiljetter om jag önskar, och det passade ju bra nu när vi har gäster från Italien. Jag är alltid glad att få gå och se det fantastiska skeppet, och nog verkade alla de andra nöjda också. Fjärde besöket med det här om jag minns rätt.

 

Efteråt gick jag och Valle och käkade varsin fantastisk pizza på "Meno Male" på Östermalm. Andra besöket om jag minns rätt... Det är en aning intressant gällande hur länge en kommer ihåg hur många gånger en besökt ett ställe/plats.

 

Vi passade även på att besöka "Östermalmshallen". Vettitusan om jag varit där förut.

 

Nu sitter vi och hänger med Bettan här hemma i lägenheten :-).

 

Jag kom på en sak, för en tid sedan såg jag den faktiskt rätt underhållande dokumentären "The Pirate Bay - away from keyboard". Jag trodde att jag hade sett den för länge sedan, men det verkar inte så. Riktiga lirare några av de där Pirate bay-snubbarna. Punkiga på ett nördigt sätt. Jag tycker jag borde ha haft bättre koll på dem, men jag hade nog till och med missat att de faktiskt hamnade i fängelse. En dokumentär med några år på nacken nu, men väl värd att se.

 

Förra veckans bok, som jag blev klar med i måndags, var Christies "Murder in Mesopotamia". Den utspelar sig på en arkeologisk utgrävning i Irak. Ingen favorit i serien. Christie är bra på att hitta nya sätt att skriva deckare på, men hon förlitar sig ibland alldeles för mycket på sådant som blir för orimligt. I boken ovan är det exempelvis en kvinna som gifter sig med samma man som hon har varit gift med förut utan att veta om det. Det har förvisso gått några år emellan äktenskapen, men inget annat tyder på att det skulle vara svårt för henne att känna igen personen. Jag läste boken på engelska, eftersom den inte fanns på svenska till min Kobo, och det kanske säger något om dess kvalitet.

Idag kom jag igång med träningen igen.

 

Det har även varit mycket lugnare idag. Bettan hängde här ett tag, men förutom en middag ikväll, har inte jag direkt hängt med resten av Valles familj under dagen.

 

Jag cyklade iväg till Bauhaus och köpte trälim, och har fixat dörren till skänken. Jag tror det blev hyggligt. Med skruvarna är korta och dörren är tung, så samma sak kan absolut hända igen om en är oförsiktig.

 

"Jönssonligan får guldfeber" såg jag innan julhelgen. Främst känd för scenen på toppen av stadshuset här i Sthlm. Det roliga är att Sickan sitter fast på en klocka i tornet, och någon sådan finns inte i tornet på Stockholms stadshus :-). Rocky försvann och Doris kom in i serien. Temat med den så kallade "generalplanen" föll mig inte helt i smaken, men annars en underhållande film även denna. Hittills är jag mer än imponerad av serien. Även denna hade jag givetvis sett som barn :-).

 

Apropå sådant jag sett förut, så visst såg jag om dokumentärerna "Elizabeth I & II" från Världens historia? Jag har inte skrivit något här, men jag är rätt säker. Det finns ialf en del likheter mellan de båda regenterna. 

 

Jag såg även klart en serie vid namn "Ikoniska byggnader". Byggnader är alltid intressanta och ger mig ständigt viss reslust :-). Aula Palatina i Trier slog mig lite extra.

Eftersom jag var sur på att jag hade svarat fel på vad huvudkaraktären i filmen "Ensam hemma" heter på julquizet på julafton såg vi filmen igår. Filmen släpptes 1990, och jag såg den väl där i krokarna, även om jag högst sannolikt sett delar av den flera gånger. Mycket mindes jag av filmen ialf, förutom pojkens namn, men återkommer till det. Rätt kul film fortfarande, och även kul att jag märker att den väcker gamla minnen till liv också. I stunder kastar hjärnan tillbaka mig till hur jag tänkte som barn när jag såg vissa scener den här gången. Svårt att förklara, men det blir lite av en mental resa. Så här i vuxen ålder kan jag dock tycka att filmen är lite utsträckt, att materialet inte helt håller för en hel film, men jag var ändå road av filmen. Lite motsägelsefullt :-).

 

Tillbaka till quizfrågan. Det var tre svarsalternativ och två av dem var Kevin och Max. Min hjärna reagerade direkt med att skådespelaren heter Kevin MacCulkin, och det gjorde att jag snabbt kom till slutsatsen att namnet "Kevin", som lät logiskt, ändå inte kunde vara rätt om skådespelaren hette så. På något sätt tyckte min hjärna då också att "Max" var rimligt. Valle, som jag var i samma lag som, tänkte att "Kevin" var rätt, men var också inne på att skådespelaren hette så, vilket gjorde att jag blev förstärkt i den missuppfattningen. Hon menade dock att karaktären ändå också hette "Kevin". Hursomhelst valde vi Max, och efteråt tänkte jag även att skådespelaren eventuellt hette något i stil med Maculay Culkin, vilket var nästan rätt, eftersom han heter Macaulay Culkin. Det jag vill få fram av det här är hur minnet lätt spelar spratt med en, speciellt när det är gamla minnen, eller när det handlar om minnen med svaga kopplingar i hjärnan. Hur saker och ting lätt blandas ihop, som en karaktärs namn med en skådespelares, speciellt när skådespelaren främst är känd för en roll osv osv.

 

I övrigt gick det bra att hämta på Arlanda igår efter lite laddning i Rinkeby. Bettan sov sedan över här natten till idag.

 

Det blev dock sent igår med anledning av hämtningen, och vi var inte uppe förrän 10.00 imorse, vilket kändes galet sent, och gjorde att jag inte "hann" att träna idag som jag hade tänkt. Bilen lämnade jag tillbaka, och tydligen hade den fått ett stenskott, men det ansågs vara vanligt slitage, så det var inget tjafs om det.

 

Annars har vi typ hängt med hela Valles familj idag. Vi käkade julbort på "Tre Valv" i Gamla stan. Trevlig lokal och överraskande god mat. Onödigt dyrt kanske, och lite ung personal, men vi var nöjda.

 

Efteråt åkte vi hem hit för lite julklappsutdelning. Det flöt på utmärkt tills en dörr på skänken lossnade efter att Frasse och Lasse varit nyfikna på dess innehåll. Det är en gammal möbel och skruvarna hade börjat lossna. Barnen var inte våldsamma eller något. Jag försökte laga det hela, och det gick väl halvbra, men då när jag försökte skruva fast den andra dörren lite bättre och hade ryggen mot barnen hade de gjort något med den lösa dörren och helt plötsligt fick Lasse dörren i huvudet och började blöda. Det var ju inget roligt slut på en riktigt bra dag. Jag tror dock inte det blev så allvarligt, men det blödde lite som sagt. Dörren tror jag även att jag kan få fast med lite tandpetare och trälim, då ska jag nog kunna använda de gamla hålen igen.

 

Nu får jag snart förhoppningsvis njuta lite av Liverpool i eget lugn efter en intensiv dag :-).

Ytterligare en fantastisk julafton har passerat.

 

Det började förvisso lite så där med att päronen menade att de känner sig halvdanna, men jag tyckte ändå att de verkade rätt pigga när jag träffade dem :-). Jag och Valle har även hyrt en elbil, och den har vi haft när vi åkt fram och tillbaka till Närke. Vi är alltså redan tillbaka i Sumpan nu, men det återkommer jag till. Att vi hyrde en elbil den här gången berodde på att det var billigast. Det har dock gett upphov till en del problem. Den bil vi hyrt är en Volvo EX30. Det kanske är standard, men det var fan på gränsen att det gick att åka mellan Stockholm och Hallsberg på en laddning. På vägen till Närke stannade vi i Köping för att ladda, och det tog ju över 30 minuter, vilket gjorde att resan blev onödigt lång. Nu var förvisso inte batteriet fulladdat när vi fick bilen, men knappa 25 mil trodde jag inte skulle vara några problem alls när batteriet ändå vara laddat till över 70 %, vilket inte visade sig stämma. På vägen hem gick det bättre när vi laddat bilen till 90 %, men nu är det under 30 % kvar av batteriet. Det har inte heller varit speciellt billigt att ladda. I Köping kostade det nästan 200 kr att ladda och idag i Hallsberg blev det över 200 kr. Vad vill jag säga med detta? Att elbil inte har gett mig mersmak tror jag. Det är säkert rätt bra om en laddar hemma och inte kör så långt, men längre resor verkar knepigt. Det finns säkert bättre elbilar också, men jag tror inte att en Volvo EX30 är överlägset sämst när det handlar om räckvidd osv.

 

Men julen i sig var ju fantastisk! Julaftonskvällen firades hos Juliana och Erik som så ofta förr. Det var mer folk än vanligt eftersom Calles familj var där och Calles frus syster. Johannas familj var även med det här året. Det brukar variera lite från år till år. Det var även första gången jag och Valle fick fira jul tillsammans :-). Jag fick spela tomte en kort stund, vilket också har blivit en form av tradition, inte för att jag vill, men det har blivit så. Om det nu är bra eller dåligt det vet jag inte, men både Levi och Lo föreföll ha genomskådat mig :-). Julklapparna gick hem, och Levi verkade väldigt nöjd med Nintendot. Jag var lite orolig att Johanna och Peter skulle bli sura, men de verkade också rätt nöjda. Nu försökte jag få det till att Nintendot var från Tomten, men Levi menade att eftersom jag var Tomten, så var det från mig... Nu är inte det helt sant, men den vita lögnen verkar inte ha gått hem helt ialf :-). Saga hade även ett roligt quiz som gjorde att jag nog måste se några gamla julkalendrar, märker att jag har en del kunskapsluckor där :-).

 

Idag blev det lite fika hos Saga, men även lutfisk hos mamma och pappa. Jag fick även ringa till biluthyraren när jag inte lyckades komma in i hyrbilen, men det var som tur var en enkel grej att lösa :-).

 

Nu ska vi hämta Valles familj på Arlanda om ett par timmar. Ingen rast och vila här :-).

Nu är alla julklappar införskaffade och inslagna.

 

Det var överraskande mycket folk på Bromma Blocks när jag var där idag på förmiddagen. Jag fick dock tag i det jag letade efter.

 

Klockan börjar närma sig 16.00 redan. Det känns som att dagen sprungit iväg en aning.

 

Härlig match igår där Liverpool vann med 6-3 borta mot ett skadedrabbat Tottenham. Oavsett Spurs förmåga såg det stundtals väldigt bra ut för Liverpool.

 

Ingen träning idag, kanske inte imorgon heller? Inbillar mig att det kanske är bra för kroppen att vila lite. Vi får se imorgon innan vi far iväg mot Närke.

 

Jag har sett en del dokumentärer på senaste tiden som jag inte nämnt här än.

 

Nu senast såg jag klart "Holy fuck" om en tantraskola som främst handlade om sex och där ledaren, ialf efter hand, hade en koppling till Jesus. Har vi sett och hört det förut? Ja, allt för många gånger. Jag kan köpa att det kan vara kul att vara normbrytande, men den stora delen, att folk tror att de hittat en form av väg till lycka, har jag svårt att förstå. Det verkar hos många finnas en form av önskan efter religiös ledning som jag helt saknar. En dokumentärserie som ger bra stoff till diskussioner.

 

"Laleh - Välkommen hem" trodde jag att jag hade sett förut, men icke. Integritet kan vara störande, men inte ens jag kommer ifrån att det även kan vara spännande.

 

"Louis C.K - sorry, not sorry" var intressant på flera sätt. Louis C.K. verkar ha varit normbrytande, men inte på ett sätt som uppskattades av andra. Jag kan mest tycka att han betett sig märkligt. De negativa reaktionerna på det han har gjort, som är det som främst lyfts fram i dokumentären, framstår dock som främst hysteriska. Jag borde väl känna sympati för de utsatta, men jag känner att det mest är avundsjuka än något annat. Märkligt hur det är.

 

"Tsunamikatastrofen" från Världens historia gav väl inget nytt, men det var en stor grej när det hände. Jag hade varit i Thailand året före bland annat på Koh Phi Phi som drabbades hårt. Otäck händelse.

 

"Gäddan som alltid högg" var en stundtals fin naturdokumentär om gäddfisket i Sverige. Det var dock lite väl välkammat och snyggt för att jag skulle uppskatta den fullt ut.

 

"Raqqa - livet efter IS skräckvälde" var intressant på många sätt, speciellt intressanta var intervjuerna med klanledarna. Hur ser deras önskevärld ut? Sannolikt inte som min.

 

"Jesus hemliga familj" från Världens Historia måste jag nog se igen. Hade Jesus familj osv? En fråga som för de flesta svenskar är helt ointressant, men för andra kan vara nästan livsavgörande. Att något så ointressant ändå är så pass intressant är något som rör till det för mig. Det här med att leva i olika världar osv.

 

Jag missar säkert något, men då får det vara så :-).

Vi håller på och förbereder julen. Igår gjorde jag nästan klart alla julklappsinköp, och vi hann även med att införskaffa en gran. Jag kände mig nästan som att jag var med i någon dålig julfilm när jag bar granen genom halva Sundbyberg :-). En ljusslinga införskaffade vi på Myrorna. En lampa var trasig, och när jag skulle byta den slockande alla lampor. Jag lyckades inte få igång den igår igen, men idag efter att ha bytt ut alla lampor (säkert i onödan) fick jag igång slingan igen, och nu lyser alla lampor :-). Vi var även tvungna att införskaffa en julgransfot och kulor. Det är en del bök och stök med en julgran :-). Granen är även för bred, men det får vi leva med :-). Första gången jag köper en riktig gran. Att skoja om vuxenpoäng är jag väl för gammal för, men ändå...

 

Det har även städats inför julen idag.

 

I övrigt såg jag igår och idag den andra filmen om Jönssonligan "Jönssonligan & Dynamit-Harry". Inte lika bra som den första i serien, men absolut bra och fortfarande mer än sevärd.

Nu är jag ledig i 17 dagar. Skönt värre. Det var en mycket trevlig middag i torsdags hos Amir. Full fart på Viggo :-).

 

Annars var gårdagen lite, vad ska jag kalla det, morbid. Jag lyssnade under dagen på P3-dokumentär om mordet på Zaida Catalan. Där nämnde de att mordet filmats och att de efter mordet skar av Zaidas huvud. Något jag "missat", men som jag av någon morbid anledning var tvungen att se om det stämde. En sökning på X räckte för att se de värsta delarna av filmen. Nästa grej blev att se filmen på mordet av rapparen Gaboro i Norrköping. Den finns också överallt på X. Svårt att må bra efter att ha sett filmerna.

 

Frågan är om en bör se sådana här filmer? Det enkla svaret är väl nej, men jag känner att det är viktigt för att verkligen förstå verkligheten. Det är verkligen ingen njutning, men som sagt, viktigt för att fatta vad som verkligen hände.

 

För att fortsätta på det morbida spåret. Jag såg även igår klart "Det svenska styckmordet" från Dokument inifrån om Catrine da Costa. Jag har inte varit speciellt intresserad av fallet tidigare, men har lyssnat på en P3-dokumentär om fallet innan, och sannolikt även sett ett avsnitt från Veckans brott om fallet. Jag har nu även både lyssnat och sett om dessa.

 

Känslan är, trots att både P3-dokumentär och Veckans brott var kritiska till vilka som antogs vara gärningsmännen, att jag tidigare ändå tänkt att de utpekade gärningsmännen måste ha varit inblandade på något sätt. Nu är jag högst tveksam, men har ändå en förståelse för att nämndemän osv ändå var övertygade om deras skuld. Det fanns rätt mycket bevisning, men det förefaller som att bevisningen är mycket bristfällig när den granskas närmare. Inget jag är övertygad om att exempelvis nämndemännen tog full hänsyn till, eller kände till. Det, tillsammans med viljan att hitta gärningsmannen/männen, gör det lätt att komma fel. Jag märker ju det även på mig själv. Jag tycker att jag innan jag såg "Det svenska styckmordet" borde haft känslan av att de utpekade gärningsmännen var oskyldiga, men det jag kan dra mig till minnes, var nog motsatsen, trots att jag hört och sett de kritiska dokumentärerna från P3-dokumentär och Veckans brott. Det är så lätt att gå den enkla vägen, och bara bilda sig en uppfattning, utan att faktiskt värdera bevisningen, och oftast har en ju som lekman inte alla fakta.

 

Något annat som är intressant, och störande, i da Costa-fallet är hur psykologer osv får stort inflytande, när de egentligen inte kan säga någonting. Vi tar ofta vetenskapen psykologi på allt för stort allvar. Det har säkert blivit bättre med tiden, men det är uppenbart att inflytandet från psykologer osv har varit alldeles för stort många gånger. 

 

Attacken i Magdeburg gjorde inte gårdagskvällen mer munter, men nu ska jag försöka fokusera på mer positiva saker :-).

Det är för mig ganska ösigt den här veckan. Snart ska vi iväg på middag till Amirs familj, och igår träffade jag Bias för att kika på Stina i musikalen "Tomtemor är fru till Tomtefar".

 

Det senare tänker jag ge några rader. Det hela utspelade sig på ett av de nedre planen på Kulturhuset, och jag gick väl främst för att Bias hade ordnat en fribiljett, samt för att det alltid är kul att se Stina. "Tomtemor är fru till Tomtefar" är alltså en form av musikal producerad av Sture Walz. Det är livemusik och ett stort driv på scen. Andra vet bättre, och musikal är säkert rätt ord, men det var mer drivigt snack än skönsång. Artisterna for runt och flyttade lådor konstant. Det var imponerande att se på. Manuset var i min värld inte direkt nyskapande, men ändå kul med ett nytt, och då menar jag högst påhittat, sätt att förklara varför vi firar jul och ger varandra julklappar :-).

 

Jag blev imponerad över hur de inblandade fick ihop allting.

En öl och AW igår, trevligt. Förvisso kom jag hem sent från jobbet, så AW:n blev lite kortare än tänkt, men trevligt ändå :-).

 

Jag har köpt en biljett till Ricky Gervais i slutet av september nästa år. Förra gången han var i Sthlm hann jag inte köpa biljett innan de var slut, så nu passade jag på direkt.

 

Förra veckans bok var "Poltava" av Peter Englund. Jag tror det var i Värvet för över fyra år sedan jag fick upp ögonen för boken. I den vevan tror jag även att jag såg boken i Nisses hus i Åsbro. Ialf har tanken varit att läsa boken sedan dess... Som jag brukar säga, de planer jag har förverkligas inte alltid så fort, men efter hand brukar de bli av :-).

 

Det förefaller inte som att jag skrivit något om begreppet Poltava i bloggen förut. Det trodde jag nästan att jag hade. Hursomhelst, boken var utmärkt. Det var många närkingar som gick åt i slaget. Förutom nederlaget är det ingen bok som ger någon förskönad bild av svenskarna. Det är många avrättade ryska fångar och zaporoger som överlämnas för ett grymt öde till ryssarna efter nederlaget. Hade slaget kunnat sluta annorlunda? Eventuellt, men oddsen föreföll ha varit emot svenskarna. Lewenhaupt och Creutz kommer jag nu kunna komma ihåg lite bättre. Även om oddsen var dåliga i själva slaget var nog inte kapitulationen helt nödvändig, men det är en fråga som andra är bättre att diskutera än jag :-).

 

"Poltava" är en bok jag skulle kunna tänka mig vara med i en svensk kanon, om en sådan nu skulle anses nödvändig :-).

Efter en hel del läsning, och lite annat helgjox, drog vi iväg till Gamla stan för att se lucköppning vid Mäster Olofsgården. De har en adventskalender med luckor lite överallt i Gamla stan, och den här gången var luckan vid Mäster Olofsgården, och jag förstår det som att det är Mäster Olofsgården som sköter det hela. Det innebar ialf att en person sjöng ett par jullåtar från ett fönster och att Christopher O'Regan pratadade lite historia. Rätt trevligt, och så kom det lite snö under eventet.

 

Efteråt blev det en enkel middag på "Cronan". Det var fullt på två ställen vi försökte gå till först, så till slut tog vi ett matställe där det tydligt fanns plats, vilket det fanns på "Cronan". Det var halvbra. Typiska turisträtter, personal som knappt pratade svenska, men fin lokal och hyggliga priser.

 

Läsningen får jag återkomma till, men igår kväll såg jag den första filmen med Jönssonligen, "Varning för Jönssonligan". Den hade jag inte sett sedan jag var barn, men jag var ganska road av filmen. Om jag minns någon av filmen sedan jag såg den som barn, var det att det var med en finne istället för Dynamit-Harry, och att jag inte tyckte den var lika bra som några av efterföljarna. Det var som sagt länge sedan jag såg filmen sist, men jag var ialf road av filmen nu :-). Jag vet inte om det görs filmer nuförtiden där tonen är hyggligt seriös även om det mesta som händer är rätt dråpligt. Jag gillade det verkligen. Det utmärkta "Sehr schön-skämtet" har någon dragit för mig under senare år, men jag minns inte vem :-). Nu måste jag se om alla filmer i serien :-).

 

Det får räcka så efter en bra helg :-).

En vecka som inte inneburit något särskilt, därav lite svagt med uppdateringar. Ett par lussebullar har jag förvisso fått på jobbet, och det är ju gott :-).

 

Liverpool spelade rätt nyss 2-2 hemma mot Fulham, vilket bör ses som dåligt, men Robertson blev utvisad i början av matchen, så det var inte så konstigt att det inte gick så bra. Jag kan klaga på domaren, för en del domslut var kanske tveksamma enligt regelboken, men enligt mig tycker jag faktiskt att domaren gjorde rätt.

 

Under dagen har jag sett de tre avsnitten på Netflix av dokumentären "This is the Zodiac Speaking". Allt med seriemördaren Zodiac är spännande. Förutom morden är det brev till tidningar och krypton osv som gör det mer intressant. Enligt dokumentären är Arthur Leigh Allen mördaren, vilket inte är något nytt, men i dokumentären intervjuas flera personer från en familj där han hade någon form av relation till mamman. De som intervjuas menar att Allen var i närheten av alla brottsplatser osv, och verkar rätt säkra på att han är Zodiac. Dokumentären tar inte upp något som talar emot att Allen är Zodiac, vilket är lite typiskt för dokumentärer på Netflix. Alltså att de ofta blir ensidiga. Det finns ju faktiskt en hel del som tyder på att Allen inte är Zodiac. Det ska ha gjorts ett DNA-test som inte matchade och handstilen verkar inte överensstämma mellan breven och Allen. Det kan finnas förklaringar till det även om han är skydig, men ändå, alla småkorkade människor som ser dokumentären kommer vara övertygade om att Allen är Zodiac. Nu är Allen förvisso död. Han verkar dock ha varit kraftigt utpekad även när han levde, och om han nu var oskyldig är det inte snyggt. Men, men, ett spännande fall, och en rätt bra dokumentär i övrigt.