För minnen och grunda analyser i stunden

Söndag idag, och rätt kallt ute. Tanken är att vi ska in till stan en sväng snart för lite smärre äventyr. Mer om det senare eller någon annan dag.

 

För mindre än två år sedan läste jag Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande", och redan då hade jag tänkt att läsa uppföljaren "Utan personligt ansvar". Jag minns det dessutom som att jag köpte den senare boken på Bokbörsen, men att boken blev restad. Efter att ha läst flera fackböcker i rad, och en svår klassiker, kände jag att jag behövde läsa något mer lättsmält, därav köpte jag "Utan personligt ansvar" till min Kobo. Det till trots att jag har flera andra fysiska böcker från bokrean att läsa...

 

I "Utan personligt ansvar" lyckas Ester Nilsson åter igen kära ned sig i en man som inte har samma avsikter med kärleken som Ester själv. Precis som i föregångaren moraliserar dock inte Lena Andersson över detta, utan skildrar det bara, sedan får läsaren bestämma vem som gör mest moraliskt fel. Ester kärar ned sig i Olof Sten som är gift, och han är otrogen med Ester, men samtidigt är han, om än ambivalent, alltid tydlig med att han inte önskar någon kärleksrelation med Ester. Ester försöker och hoppas dock i flera år att han ska ändra sig. Boken slutar sedan med att Ester berättar om det hela för Olofs fru. Olof har svårt att ta ansvar för sin otrohet och kommer med påhopp mot Ester och ljuger för bekanta om den nu före detta relationen med Ester.

 

Här ställer då Lena Andersson några frågor, även om de inte är uttalade. Vems är ansvaret för den här situationen, Olofs eller Esters? Olof ska inte vara otrogen, men Ester vet ju om att han är det, och vägrar avsluta relationen trots att Olof är hyggligt tydlig med att det inte handlar om en relation med framtidsutsikter. Det är det som gör de här böckerna så bra, förutom språket, att komplicerade moraliska frågor skildras, men utan att läsaren uppfostras.

 

Jag vill läsa mer Lena Anderssson, men det får vänta. Nu får det bli ett par fackböcker igen...

Lurigt väder ute. Efter ett par varma och fina dagar i veckan är det idag soligt, men istället för värme är det kyla och stark vind. En blir lite lurad, det ser fint ut, men är riktigt jobbigt att vara utomhus :-).

 

Under veckan som gått blev det en öl på "Brasserie 19" i torsdags. Fint läge, men lite märklig personal. När jag beställde en "stor stark" verkade inte snubben bakom disken riktigt veta vad han skulle servera. Han ville typ servera en öl i storleken uppåt litern. Jag menade då att jag menade något åt pint-hållet, och då bubblade han något om att en pint är runt 60 cl, vilket det inte riktigt är. Till slut fick jag en öl på 40 cl vilket brukar vara standard för en "stor stark" nuföritden. Det blev bara märkligt. Annars var det nice att sitta i solen :-).

 

När jag kom hem såg jag klart "Terminator: Dark Fate" som jag började se ett par dagar innan. Tyvärr visade det sig vara en bedrövlig film. Jag vet inte var jag ska börja, men filmskaparna försöker för mycket, och lyckas med ingenting. Den nya huvudkaraktären är helt meningslös, både som skådis och karaktär. Det finns ingen sårbarhet eller realism i henne. Det är så tråkigt att hamna i det, men hon är som en misslyckad kvotering. Robot-Arnold har även skaffat familj, vilket är bisarrt. Den kvinnliga cyborgen, var väl den enda karaktären som gav något, men jag fattade inte riktigt hur hon blev som hon blev. Det var kul att Linda Hamilton var tillbaka, men hon var mest en skrikig bifigur, och alldeles för gammal för att som människa kunna vara så fysisk som som hon var i filmen. Varför var de tvungna att göra politik av serien också? Ett riktigt haveri till film, som säkert gav Trump fler väljare. Jag måste släppa det här, för jag blir bara irriterad när jag tänker på filmen :-).

 

Mer imorgon...

Typ en helt ny vecka på nya jobbet. Det är nya utmaningar, men känns hittills rätt bra.

 

Igår kom de och mätte fönstren för att om någon vecka eller så kunna sätta upp persienner. Jag finner det ytterst märkligt att det inte finns persienner sedan tidigare. Att ingen har fixat det tidigare?

 

Magnus Uggla har under en tid spelat sin jubileumsshow "50 år på tronen" på Göta Lejon. Imponerande i sig att han orkar köra showen typ fem gånger i veckan, och ofta ett par gånger per dag. Han är ju inte purung. Det är väl förvisso inte helt ovanligt detta, och de flesta biljetter som säljs kan jag tänka mig är genom bussresor från landet. Lite som en musikal.

 

Hursomhelst, jag är typ uppfostrad med Magnus Uggla och kände att jag därför borde se honom live ordentligt, ialf en gång i livet. Därför köpte jag en biljett tidigare i veckan till hans 18.00 föreställning igår kväll. Jag såg honom förvisso i Örebro för 10 år sedan, men då var det på långt håll när han spelade på ett jubileumsevent i Örebro på en scen i vattnet vid slottet. Innan dess såg jag även honom 2005 i Stadsparken i Örebro, men det var också under något form av event där även Lena Philipsson uppträdde. Jag märker nu att jag tydligen ser Magnus Uggla vart tionde år :-).

 

Jag tror att Magnus Uggla påverkade mitt musikintresse mycket tidigt i livet. Jag minns det som att jag och Juliana satt och lyssnade på låten "Fula gubbar" som släpptes 1986, och kanske till och med spelade in låten för att höra Uggla sjunga "pillesnopp" som jag tyckte var jätteroligt, eller snarare kanske det var Juliana som tyckte det var kul för att jag tyckte det var kul :-). Det var nog en glädje för båda :-). Vi hade även en dokumentär om honom inspelad på VHS som jag såg rätt många gånger.

 

Således har Magnus Uggla haft större betydelse för mig än de flesta andra artister :-).

 

Låten "Jag mår illa" följde sedan upp som en annan favorit. Jag fick senare även albumet "Alla får påsar" som släpptes 1993. Albumet innehåller många hits, men jag minns det inte som att jag var överdrivet imponerad av låtarna. Så är det fortfarande, de låtar som Magnus Uggla släppt under 90-talet och framåt har inte imponerat nämnvärt på mig, däremot har jag senare under livet upptäckt låtskatten från 70-talet och tidigare på 80-talet, och det med stor glädje. 

 

Hur var showen igår då? Magnus Uggla såg och rörde sig lite trött på scen, men han sjöng bra och var rolig som vanligt. Lite folkligt punkig. Publiken fick önska låtar, hans dotter var med på länk, han drev med bandet Kent, publiken dansade armkrok osv. Det var folkligt och fint. Ganska stort band också. Han spelade några för många av de sämre och nyare låtarna, men det mesta jag önskade höra framförde han. Jag var mer än nöjd efter showen.

Två träningspass igår känns idag. 

 

Första dagen på nya jobbet. Rullade på. Rätt skönt att inte ha jourverksamhet.

 

Det blev en del skärmtid igår, men även idag efter jobbet.

 

Idag såg jag den charmiga dokumentären "Allt är bättre i Finland" med Markus Krunegård. Krunis är lite av en favvo, speciellt hans texter. Hursomhelst har han tydligen gjort en skiva på finska, och i dokumentären åker han runt i Finland och försöker sjunga och spela på finska för riktiga finländare. Rätt kul! Jag tror dock att Krunis problem med bilnycklar och annat med bilen var lite påhittat, han är ju inte direkt ung trots allt :-).

 

"I huvudrollen om Robert de Niro" var intressant, och jag blev så klart sugen på att se om några av hans klassiker. Det är bara så svårt att ta sig tid till att se film.

 

Serien "Generation AI" var också bra. Jag använder generativ AI rätt mycket, men skulle säkert kunna använda det ännu mer. Det är verkligen en omvälvande grej, och hur ser det ut med det om bara ett par år?

 

"I huvudrollen om Keanu Reeves" var härlig. Det är svårt att inte gilla Keanu, men till skillnad från de Niro, blev jag kanske inte jättesugen på att se, eller se om, så många filmer där han medverkar :-).

 

Jag såg även klart serien "Resfeber - Turismens pris" om turismens för- och nackdelar. Det är ändå lite spännande att vi människor gärna åker till ungefär samma ställen när det finns så mycket att se, men en vill väl gärna se och göra sådant som är populärt.

 

Det får räcka för idag :-).

Idag har jag varit ledig. En ledig dag mellan de två olika jobben.

 

Trevligt kalas igår. Bra fart på Levi :-). Lo gjorde en riktig fuling innan hon skulle åka. När jag bad om en hej då-kram sa hon att hon skulle krama Saga och Lisa först, men när hon gjort det fick jag ingen kram :-). Som mat serverades välsmakande och grillande hamburgare.

 

Tåget hem igår kväll var nog även nästan i tid :-).

 

Förra veckans bok läste jag ut redan i lördags och det var Camus "Fallet". En kort bok på 100 sidor, men med väldigt tät text. Det är ingen direkt handling utan bara en huvudperson som har en lång monolog. Varje mening har betydelse. Det är liksom inte en bok som bygger på en händelsekedja, och det gör den tungläst. Jag hade inte riktigt orken att läsa lugnt och reflekterande, så jag kommer nog behöva läsa om boken för att förstå dess storhet. 

 

Tung börsdag idag, men annars en trevlig dag :-).

Det tog sin tid att ta sig till Hallsberg igår. Tåget var typ 90 minuter försenat. Det informerades om att det var fordonsfel, men det var två tåg i rad som hade samma fel. Känns inte helt rimligt, men men, jag kom fram till slut.

 

Här är det piggare än sist, vilket gör mig glad.

 

Eftersom tåget var sent blev det mest att äta mat igår kväll och inte så mycket annat. Vi har dessutom förlorat en timme nu inatt, så även idag har det inte blivit så mycket intressant än. Jag var dock ute och sprang lite på morgonen.

 

Jag satt precis och diskuterade med ChatGPT, och det går verkligen att diskutera med den. Den ställer frågor och kommer med input. Om vi inte redan är där, så är vi nog inte så långt borta från det som utspelas i filmen "Her".

 

Det har inte blivit någon dokumentär i veckan, men jag hann se filmen "Terminator Genisys" och blev positivt överraskad. Jag trodde den skulle vara skräp, men jag blev underhållen. Förvisso var det rätt dålig CGI och kanske för mycket humor osv. Däremot tyckte jag inte att skådisarna var så dåliga som befarat och manuset var rätt kul med en parallell men ändrad tidsllinje. Kul att Arnold var tillbaka. Filmen är något helt annat än den första filmen i serien, men långt ifrån så dålig som många anser.

 

Om några timmar är det kalas :-).

Som jag nämnt, en ovanligt intensiv vecka, och det främst torsdagen. Först var jag på Arlanda och träffade mina nya arbetskamrater för att sedan komma hem och typ direkt dra iväg för att se Kent.

 

Det gick bra på Arlanda, och det var kul att få ansikten på alla teammedlemmar. Nu blir det jobb med att få allt att fungera.

 

Tanken var att jag skulle möta upp Svensson, Amir, Mats och Nisse innan konserten med Kent, som var på 3Arena, tidigare Tele2 Arena, men eftersom jag kom hem rätt sent från Arlanda, missade två tunndelbanetåg osv, blev jag rätt sen, och hann typ bara precis möta upp Nisse innan konsertens start. Kul detalj för mig var att jag träffade en gammal kollega som jobbade som vakt i kön in.

 

Konserten var sedan mycket bra med en imponerande ljusshow. Publiken var för mig överraskande blandad av unga som äldre. Jocke Berg var ganska tystlåten på scen, men sjöng bra. Resten av bandet såg ut som Keith Flint. Det kanske de brukar göra, men jag tänkte på det nu :-).

 

Låtlistan var fantastisk. "Pärlor" var min favorit, vilket den har varit sedan jag åkte runt i trucken och lyssnade på albumet "Vapen och ammunition" när det begav sig. Långt innan den blev populär i mer breda kretsar som nu. 

 

Det återkommer till mig då och då, är Jocke Berg ett geni när det gäller att skriva texter, eller är han bara väldigt bra på att våga skriva nonsens? Det är säkert redan utrett utanför min trånga värld, och det ena utesluter väl inte nödvändigtvis det andra :-).

En jobbig och fin dag. Sista dagen på ansökan i Sundyberg, eller NSC 2, som vi formellt kallas. Det är svårt med uppskattning, oavsett om den är genuin eller mest för att... Det är nästan värre när jag tolkar den som genuin. Jag kanske vill vara ödmjuk, lite jante, men det är jobbigt. Förvisso en fin jobbighet. Det värmer, jag mår bra, men jag blir ändå ledsen. Det är svårt att förklara, det är bara så fint.

 

Tack, det betyder mycket.

Jag passade på att klippa mig efter jobbet idag, så nu har jag betydligt mindre hår igen.

 

Det verkar som att "Meno Male" ska öppna en restaurang här mittemot. Fredsgatan blir bättre och bättre :-).

 

Direkt efter jobbet igår for jag iväg till Gamla stan för att käka på "Aifur" med Valle och några jobbarkompisar. AIfur är en restaurang med vikingatema, och som jag förstår det ägs den av E-type. Han var dock inte där igår av vad vi kunde se :-).

 

Maten var utmärkt, och överraskande prisvärd i förhållande till sin portionsstorlek. Stämningen var också intressant med live-musik och en gastande hovmästare. En satt också vid stora långbord, så jag gissar att det kan bli riktigt bra stämning vissa kvällar.

 

"Aifur" är inte en restaurang jag känner att jag måste gå tillbaka till flera gånger, men uppelvelsen var annorlunda och rolig, så vill en ha en annorlunda restaurang-upplevelse är det verkligen ett bra alternativ.

 

Den stora ölen som serverades i lerkärl påverkade nattsömnen, så nu är jag lite trött, men det var det värt.

 

Imorgon bär det av till Arlanda för att träffa de nya arbetskamraterna. Spännande och lite nervöst.

Vi har beställt ett nytt matbord eftersom det vi har är lite för brett. Vi har även tagit in en offert på persienner. Det senare verkar något billigare än vad jag trodde.

 

Men ja, en intensiv vecka lär det här bli. Imorgon ska vi ut och äta några stycken på "Aifur" i Gamla stan. På torsdag ska jag till Arlanda och träffa min nya enhet och på kvällen är det Kent. I helgen ska vi även åka till Närke. Jag tog ledigt på måndag, första dagen på nya jobbet. Inte helt optimalt, men känner att det är rimligt :-).

 

Vad har jag sett på dokumentärfronten senaste veckan?

 

"I huvudrollen: Kate Winslet" har jag sett. Jag trodde av någon anledning att Kate skulle vara mer tillbakadragen i sättet, men hon kändes väldigt brittisk, glad och härlig. Plus i kanten att hon verkar kunna visa upp sig trots att hon inte är pinnsmal. 

 

"Första världskrigets hemliga tunnlar" handlar om tunnlar som bland annat byggdes för att komma under tyskarnas linjer under kriget. Det gick väl halvbra med det, men alltid spännande med tunnlar. Att jag någonsin kommer åka til Arras är nog tveksamt, men lite sugen blev jag :-).

 

I "Leaving Neverland II överlevarna" får en följa några av de som anklagar Michael Jackson för sexuella övergrepp i deras rättprocesser mot de bolag som har hand om Jacksons legacy. Det tas även upp en del om de som tror att offren, eller överlevarna, ljuger. Främst för att få pengar.

 

"De svarta faraonernas rike" handlar om en gammal civilisation i Sudan, eller Nubien. De hade sina bataljer med egyptierna och vid något tillfälle hade de även kontroll över det forntida Egypten. De byggde även pyramider osv. Helt ny information för mig.

 

Till sist såg jag den helt meningslösa dokumentären "Den refuserade filmen - om konsten att sjunga tyst". Den verkar främst handla om bittra kulturarbetare. Jag trodde att det kanske skulle handla om kända filmmakare, författare osv som berättade om hur de blivit refuserade ibland, men icke. Det lilla agget jag haft sedan länge mot kulturarbetare blev inte mindre av den här filmen.

 

Jag har väl även sett en del annat, men det är del av längre serier, så det får vänta :-).

Imorse läste jag ut den senaste boken för året. Den här gången var det "Ett ord för blod" av Faysa Idle. Det är en självbiografi över hennes uppväxt på Järvafältet. Jag antar att det är tanken med boken, men allra främst handlar det om hennes kontakter med den kriminella världen i Tensta och Rinkeby. Hon är delvis kriminell själv och en av hennes bröder förefaller vara en ledarfigur i Shottaz-gänget. En av hennes andra bröder sköts även ihjäl. Boken tar upp mycket av det som Diamant Salihu tar upp som en del i sin första bok, men här blir det lite mer från ett förstahandsperspektiv. En riktig bladvändare måste jag säga, och väldigt lätt att läsa.

 

Att jag fick upp ögonen för den här boken var för att de hade en podd om den i Kvartal. Under bokrean var den nedsatt, så då passade jag på att köpa den.

 

Det är en intressant bok, men jag blir ändå mest irriterad och rädd inför framtiden, inte för kriminaliteten, utan för allt annat som kommer fram mellan raderna. Det är ett extremt hederssamhälle som skildras i boken. Det är mycket om att tjejer är horor osv, och det är återkommande i boken. Jag tror inte det är något som är tänkt att lyftas fram, men det är mycket ledsamt att läsa. Faysa tar upp en del om pojkvänner, men inget som sex, och det säger också något. Tjejerna i boken lever i en värld som är totalt annorlunda från den värld jag levde i när jag var i den åldern. Jag ska inte säga att det är en glorifiering av kriminalitet, men det är definitivt en avsaknad av reflektion för hur andra känner sig som blir utsatta för brott. Ett inbrott skildras ganska ingående, men inte en tanke ges åt dem som blev av med grejerna. Det är även något som gnager i mig när familjemedlemmarnas brottslighet skildras. Det är främst en rädsla för familjens säkerhet, men jag upplevde ändå att en inte riktigt vill ifrågasätta grundsituationen. Det är en brist på reflektion som skrämmer mig. 

 

Sammantaget är det en bok som många bör läsa, för den berättar något som många inte har någon inblick i, och det framstår som förhållandevis ärligt. Däremot fattas det som synes reflektion och förståelse för andra. Det kanske blir så om en lever i den värld som Fayza gjorde, men det är ingen bok som ger en någon större sympati för offren i de här konflikterna. Men allra viktigast är inblicken hur typ människor med ungefär samma förutsättningar i samma land kan leva så radikalt annorlunda från varandra.

Nu är vi själva igen eftersom Lisa och Hannes har åkt. Kent-konserten hade varit utmärkt vilket bådar gott inför torsdag då det är min tur.

 

I julklapp fick jag och Valle spelet "Hitster" av Saga och Lisa, men det var först nu i fredags vi spelade det. Kul spel där en får gissa årtal, låt och artist. Något som däremot var irriterande var faktumet att jag glömt bort en hel del artister, varav några var helt självklara för minnet när det begav sig. Även om jag kände igen låtarna kunde jag inte värka fram banden "Mr. President" och "Raymond & Maria". Detsamma gällde med låten "Rockafellar Skank" med "Fatboy Slim". Störigt, men inte så konstigt eftersom minnena i de här fallen främst bygger på bandnamnen osv. Jag har så att säga ingen annan information eller intresse av banden eller den nämnda låten :-).

 

Något annat... I torsdags såg jag "Terminator Salvation". Jag hade inte förväntat mig mycket av filmen eftersom den blivit sågad av flera kritiker, men att den var så dålig som den var förvånade mig. Filmen är ett paradexempel på hur effekter kan hamna i förgunden och allt annat i bakgrunden. Effekterna är bra, men allt annat är uselt. Karaktärerna är tråkiga, manuset dåligt och mycket av det som händer i filmen är på gränsen till pinsamt ologiskt. Varför skulle en robot ha ett hjärta och varför skulle en bleka tänderna i en dystopisk framtid? Främst var det dock personporträtten som gjorde filmen dålig, en bryr sig inte om någon, och inget känns realistiskt. Tydligen är det ändå rätt många som uppskattar den här filmen, och det har jag mycket svårt att förstå :-).

Eftersom Lisa och Hannes var här idag och åkte in till stan under dagen fick vi tillgång till en bil. Det har jag längtat efter rätt länge, för jag har en del platser här i den relativa närheten som jag vill besöka. Valle ville även ut i naturen, så det blev väldigt passande med en liten road-trip i krokarna runt Uppsala idag.

 

Först besökte vi Mora stenar. Det är en plats där kungar valdes och hyllades under medeltiden. Exempelvis Magnus Ladulås och Magnus Eriksson, men även flera andra för de flesta bekanta kunganamn. Exakt var platsen för valen låg är numera bortglömt, men flera minnesstenar över de som valdes finns kvar att se.

 

Det är en rätt märklig plats. Ett litet hus med några stenar att bevittna. Det finns ingen direkt parkering utan en får parkera på något som påminner om en busshållplats. Det är något jag rätt ofta kan störa mig på i Sverige, att ingen bryr sig om vår historia. Den informationsskylt som finns här gick knappt heller att läsa.

I onsdags var jag och Viktors och såg Axel Gordh Humlesjö intervjua Liza Alexandrova-Zorina på Kulturhuset. En öl innan hann vi med på "Mixens bakficka". Trevlig ställe som var oväntat rustikt där mitt i stan.

 

Zorina skötte sig bra under intervjun. Att hon intervjuades överhuvudtaget var för att hon släppt en ny bok. Jag har haft vissa tveksamheter mot henne innan, men utifrån det i onsdags är jag främst positivt inställd. Hon svarade klokt på alla frågor, och gav inget störande korrekt intryck. Däremot var en del av frågorna som ställdes till henne av publiken efter intervjun rätt typiska för en svensk progressiv medelklass. Mer av tycka synd om dem som är här och jobbar svart, eller förstör den reglerade arbetsmarknaden på andra sätt, än något annat. Det är tröttsamt. Oavsett, Zorina var bra. Humlesjö var inte lika imponerande. Jag tyckte han inkorporerade sig själv för mycket i frågorna.

 

Efteråt kunde en köpa boken och få den signerad, men det fick vara. Jag kommer läsa boken efter hand, men jag är inte starstruck av att Zorina eventuellt bott ett tag på ett hostel där rysktalande bor och pratat med dem.

 

Ikväll kommer Lisa och Hannes en sväng eftersom de ska kolla på Kent imorgon. Det blir trevligt :-).

Den tolfte boken för året blev "Honungsfällan" av journalisterna Lars Berge och Axel Gordh Humlesjö, varav den senare jag eventuellt går och ser imorgon när denne intervjuar Liza Alexandrova Zorina, men det återstår att se :-).

 

"Honungsfällan" handlar om Swedbanks penningtvätt av ryska pengar i Baltikum. Det avslöjades av Uppdrag granskning för några år sedan, och ledde till att jag köpte aktier i Swedbank, vilket har varit en bra affär så här några år senare :-). En kan väl säga att boken är en sammanfattning och utveckling av det som Uppdrag granskning avslöjade. Det är kanske även dags för mig att försöka se de olika delarna från Uppdrag granskning om det här :-). Hursomhelst, utöver detta försöker författarna i boken koppla avslöjandena till så kallade honungsfällor, där ryska agenter genom relationer osv försöker införskaffa material som sedan kan användas som utpressning senare. Den höga chef på Swedbank som ges som exempel i boken och misstänks ha gått i en honungsfälla kan dock inte genom honungsfällan kopplas till penningtvätten, så den delen blir lite konstig. Att han eventuellt kunde ha utpressats är väl möjligt, men det finns inget som tyder på att han faktiskt har blivit det. Snarare mest ekonomiskt utnyttjad av en rysk kvinna.

 

Boken blir därmed inte helt stringent, men är ändå intressant. För mig som läst Bill Browders böcker om Ryssland var det kanske inte så mycket nytt om den organiserade och statliga brottsligheten i Ryssland, men delen om Swedbank, var om än inte ny, ändå klart fördjupande för min del. Det poneras i boken att de ryska pengar som tvättats genom konton i Swedbank kan ha underlättat invasionen av Ukraina och använts i olika påverkansoperationer i västeuropa. Allt spekulativt dock. Att Swedbank tvättat pengar och inte har haft koll på så kallade högriskkunder framstår dock som tydligt.

 

Sammantaget en rätt intresseant bok, och inte mindre intressant för mig som både har lån och aktier i Swedbank. Dessutom jobbar jag i ett hus som delas av Swedbank, och bor där de har huvudkontoret, så jag är rätt insyltad i banken :-).

 

I övrigt undrar jag om jag inte har liiite ont i halsen?