För minnen och grunda analyser i stunden

Knepig natt. Vi käkade middag på "Koh Phangan" på Östermalm igår kväll. Apropå antal gånger jag besökt samma restaurang, så var det nog fjärde gången jag besökte den här restaurangen :-). Det som är speciellt med "Koh Phangan" är att den är inredd på ett sätt som gör att det känns som en sitter utomhus. Ibland börjar det åska osv. Det ger lite till upplevelsen. Hursomhelst, jag drack en liten Singha där, och jag antar att det var det som gjorde att min natt blev knepig. Jag vaknade vid 03.00, ialf trodde jag det, och somnade om en stund, men när jag kollade på klockan igen var den fortfarande 03.00, eller lite innan. Det var en märklig upplevelse. Sedan kunde jag inte somna om, så jag gick upp och för att se om jag eventuellt var kissnödig utan att känna det, men icke. Efter en stund somnade jag ialf och vaknade prick 08.00 som planerat :-). Det är inget ovanligt att jag ibland somnar och tror att jag sovit länge fast det endast är en kort stund, men det kändes bara knepigare den här gången :-).

 

Efter restaurang-besöket igår kväll var det trevligt att se Liverpool slå West Ham borta med 5-0. En annan detalj var att vi innan "Koh Phangan" även besökte "John Scott's" i Kungsträdgården. Det för att några av Valles familjemedlemmar var där. De hade beställt julmust från Zeunerts, och den var inte alls dum!

 

Tanken med inlägget var dock att skriva om Jönssonligan, det med anledning av att jag sett filmerna "Jönssonligan dyker upp igen" och "Jönssonligan på Mallorca". Det är de två filmerna i serien jag kan relatera mest till. Den senare såg jag kanske till och med på bio när det begav sig 1989. Den förra är jag tämligen säker på att jag hyrde en, eller ett par gånger, på Servus på Nytorget i Hallsberg. Det är även den jag har mest nostalgi för. Scenerna på kinakrogen med Jarl Borssén och Johannes Brost som läskig underhuggare är något utöver det vanliga. Även Vanhedens "Vad är min människa för en människa" är något som satt sig. "Jönssonligan dyker upp igen" är en film jag tror jag skulle kunna se om och om igen :-). "Jönssonligan på Mallorca" minns jag att jag uppskattade väldigt mycket som barn, men efter att ha sett den nu igen, är min uppfattning att den inte är lika bra som sina föregångare. Hursomhelst har det varit ett stort nöje att se filmerna igen. Jag har förvisso några filmer kvar att se i serien, men de är utan Sickan och därmed inte lika nostalgiska för mig.

Nu har jag träningsvärk.

 

Men, men... Idag har vi varit på "Vasamuseet". Viktors ger mig fortfarande fribiljetter om jag önskar, och det passade ju bra nu när vi har gäster från Italien. Jag är alltid glad att få gå och se det fantastiska skeppet, och nog verkade alla de andra nöjda också. Fjärde besöket med det här om jag minns rätt.

 

Efteråt gick jag och Valle och käkade varsin fantastisk pizza på "Meno Male" på Östermalm. Andra besöket om jag minns rätt... Det är en aning intressant gällande hur länge en kommer ihåg hur många gånger en besökt ett ställe/plats.

 

Vi passade även på att besöka "Östermalmshallen". Vettitusan om jag varit där förut.

 

Nu sitter vi och hänger med Bettan här hemma i lägenheten :-).

 

Jag kom på en sak, för en tid sedan såg jag den faktiskt rätt underhållande dokumentären "The Pirate Bay - away from keyboard". Jag trodde att jag hade sett den för länge sedan, men det verkar inte så. Riktiga lirare några av de där Pirate bay-snubbarna. Punkiga på ett nördigt sätt. Jag tycker jag borde ha haft bättre koll på dem, men jag hade nog till och med missat att de faktiskt hamnade i fängelse. En dokumentär med några år på nacken nu, men väl värd att se.

 

Förra veckans bok, som jag blev klar med i måndags, var Christies "Murder in Mesopotamia". Den utspelar sig på en arkeologisk utgrävning i Irak. Ingen favorit i serien. Christie är bra på att hitta nya sätt att skriva deckare på, men hon förlitar sig ibland alldeles för mycket på sådant som blir för orimligt. I boken ovan är det exempelvis en kvinna som gifter sig med samma man som hon har varit gift med förut utan att veta om det. Det har förvisso gått några år emellan äktenskapen, men inget annat tyder på att det skulle vara svårt för henne att känna igen personen. Jag läste boken på engelska, eftersom den inte fanns på svenska till min Kobo, och det kanske säger något om dess kvalitet.

Idag kom jag igång med träningen igen.

 

Det har även varit mycket lugnare idag. Bettan hängde här ett tag, men förutom en middag ikväll, har inte jag direkt hängt med resten av Valles familj under dagen.

 

Jag cyklade iväg till Bauhaus och köpte trälim, och har fixat dörren till skänken. Jag tror det blev hyggligt. Med skruvarna är korta och dörren är tung, så samma sak kan absolut hända igen om en är oförsiktig.

 

"Jönssonligan får guldfeber" såg jag innan julhelgen. Främst känd för scenen på toppen av stadshuset här i Sthlm. Det roliga är att Sickan sitter fast på en klocka i tornet, och någon sådan finns inte i tornet på Stockholms stadshus :-). Rocky försvann och Doris kom in i serien. Temat med den så kallade "generalplanen" föll mig inte helt i smaken, men annars en underhållande film även denna. Hittills är jag mer än imponerad av serien. Även denna hade jag givetvis sett som barn :-).

 

Apropå sådant jag sett förut, så visst såg jag om dokumentärerna "Elizabeth I & II" från Världens historia? Jag har inte skrivit något här, men jag är rätt säker. Det finns ialf en del likheter mellan de båda regenterna. 

 

Jag såg även klart en serie vid namn "Ikoniska byggnader". Byggnader är alltid intressanta och ger mig ständigt viss reslust :-). Aula Palatina i Trier slog mig lite extra.

Eftersom jag var sur på att jag hade svarat fel på vad huvudkaraktären i filmen "Ensam hemma" heter på julquizet på julafton såg vi filmen igår. Filmen släpptes 1990, och jag såg den väl där i krokarna, även om jag högst sannolikt sett delar av den flera gånger. Mycket mindes jag av filmen ialf, förutom pojkens namn, men återkommer till det. Rätt kul film fortfarande, och även kul att jag märker att den väcker gamla minnen till liv också. I stunder kastar hjärnan tillbaka mig till hur jag tänkte som barn när jag såg vissa scener den här gången. Svårt att förklara, men det blir lite av en mental resa. Så här i vuxen ålder kan jag dock tycka att filmen är lite utsträckt, att materialet inte helt håller för en hel film, men jag var ändå road av filmen. Lite motsägelsefullt :-).

 

Tillbaka till quizfrågan. Det var tre svarsalternativ och två av dem var Kevin och Max. Min hjärna reagerade direkt med att skådespelaren heter Kevin MacCulkin, och det gjorde att jag snabbt kom till slutsatsen att namnet "Kevin", som lät logiskt, ändå inte kunde vara rätt om skådespelaren hette så. På något sätt tyckte min hjärna då också att "Max" var rimligt. Valle, som jag var i samma lag som, tänkte att "Kevin" var rätt, men var också inne på att skådespelaren hette så, vilket gjorde att jag blev förstärkt i den missuppfattningen. Hon menade dock att karaktären ändå också hette "Kevin". Hursomhelst valde vi Max, och efteråt tänkte jag även att skådespelaren eventuellt hette något i stil med Maculay Culkin, vilket var nästan rätt, eftersom han heter Macaulay Culkin. Det jag vill få fram av det här är hur minnet lätt spelar spratt med en, speciellt när det är gamla minnen, eller när det handlar om minnen med svaga kopplingar i hjärnan. Hur saker och ting lätt blandas ihop, som en karaktärs namn med en skådespelares, speciellt när skådespelaren främst är känd för en roll osv osv.

 

I övrigt gick det bra att hämta på Arlanda igår efter lite laddning i Rinkeby. Bettan sov sedan över här natten till idag.

 

Det blev dock sent igår med anledning av hämtningen, och vi var inte uppe förrän 10.00 imorse, vilket kändes galet sent, och gjorde att jag inte "hann" att träna idag som jag hade tänkt. Bilen lämnade jag tillbaka, och tydligen hade den fått ett stenskott, men det ansågs vara vanligt slitage, så det var inget tjafs om det.

 

Annars har vi typ hängt med hela Valles familj idag. Vi käkade julbort på "Tre Valv" i Gamla stan. Trevlig lokal och överraskande god mat. Onödigt dyrt kanske, och lite ung personal, men vi var nöjda.

 

Efteråt åkte vi hem hit för lite julklappsutdelning. Det flöt på utmärkt tills en dörr på skänken lossnade efter att Frasse och Lasse varit nyfikna på dess innehåll. Det är en gammal möbel och skruvarna hade börjat lossna. Barnen var inte våldsamma eller något. Jag försökte laga det hela, och det gick väl halvbra, men då när jag försökte skruva fast den andra dörren lite bättre och hade ryggen mot barnen hade de gjort något med den lösa dörren och helt plötsligt fick Lasse dörren i huvudet och började blöda. Det var ju inget roligt slut på en riktigt bra dag. Jag tror dock inte det blev så allvarligt, men det blödde lite som sagt. Dörren tror jag även att jag kan få fast med lite tandpetare och trälim, då ska jag nog kunna använda de gamla hålen igen.

 

Nu får jag snart förhoppningsvis njuta lite av Liverpool i eget lugn efter en intensiv dag :-).

Ytterligare en fantastisk julafton har passerat.

 

Det började förvisso lite så där med att päronen menade att de känner sig halvdanna, men jag tyckte ändå att de verkade rätt pigga när jag träffade dem :-). Jag och Valle har även hyrt en elbil, och den har vi haft när vi åkt fram och tillbaka till Närke. Vi är alltså redan tillbaka i Sumpan nu, men det återkommer jag till. Att vi hyrde en elbil den här gången berodde på att det var billigast. Det har dock gett upphov till en del problem. Den bil vi hyrt är en Volvo EX30. Det kanske är standard, men det var fan på gränsen att det gick att åka mellan Stockholm och Hallsberg på en laddning. På vägen till Närke stannade vi i Köping för att ladda, och det tog ju över 30 minuter, vilket gjorde att resan blev onödigt lång. Nu var förvisso inte batteriet fulladdat när vi fick bilen, men knappa 25 mil trodde jag inte skulle vara några problem alls när batteriet ändå vara laddat till över 70 %, vilket inte visade sig stämma. På vägen hem gick det bättre när vi laddat bilen till 90 %, men nu är det under 30 % kvar av batteriet. Det har inte heller varit speciellt billigt att ladda. I Köping kostade det nästan 200 kr att ladda och idag i Hallsberg blev det över 200 kr. Vad vill jag säga med detta? Att elbil inte har gett mig mersmak tror jag. Det är säkert rätt bra om en laddar hemma och inte kör så långt, men längre resor verkar knepigt. Det finns säkert bättre elbilar också, men jag tror inte att en Volvo EX30 är överlägset sämst när det handlar om räckvidd osv.

 

Men julen i sig var ju fantastisk! Julaftonskvällen firades hos Juliana och Erik som så ofta förr. Det var mer folk än vanligt eftersom Calles familj var där och Calles frus syster. Johannas familj var även med det här året. Det brukar variera lite från år till år. Det var även första gången jag och Valle fick fira jul tillsammans :-). Jag fick spela tomte en kort stund, vilket också har blivit en form av tradition, inte för att jag vill, men det har blivit så. Om det nu är bra eller dåligt det vet jag inte, men både Levi och Lo föreföll ha genomskådat mig :-). Julklapparna gick hem, och Levi verkade väldigt nöjd med Nintendot. Jag var lite orolig att Johanna och Peter skulle bli sura, men de verkade också rätt nöjda. Nu försökte jag få det till att Nintendot var från Tomten, men Levi menade att eftersom jag var Tomten, så var det från mig... Nu är inte det helt sant, men den vita lögnen verkar inte ha gått hem helt ialf :-). Saga hade även ett roligt quiz som gjorde att jag nog måste se några gamla julkalendrar, märker att jag har en del kunskapsluckor där :-).

 

Idag blev det lite fika hos Saga, men även lutfisk hos mamma och pappa. Jag fick även ringa till biluthyraren när jag inte lyckades komma in i hyrbilen, men det var som tur var en enkel grej att lösa :-).

 

Nu ska vi hämta Valles familj på Arlanda om ett par timmar. Ingen rast och vila här :-).

Nu är alla julklappar införskaffade och inslagna.

 

Det var överraskande mycket folk på Bromma Blocks när jag var där idag på förmiddagen. Jag fick dock tag i det jag letade efter.

 

Klockan börjar närma sig 16.00 redan. Det känns som att dagen sprungit iväg en aning.

 

Härlig match igår där Liverpool vann med 6-3 borta mot ett skadedrabbat Tottenham. Oavsett Spurs förmåga såg det stundtals väldigt bra ut för Liverpool.

 

Ingen träning idag, kanske inte imorgon heller? Inbillar mig att det kanske är bra för kroppen att vila lite. Vi får se imorgon innan vi far iväg mot Närke.

 

Jag har sett en del dokumentärer på senaste tiden som jag inte nämnt här än.

 

Nu senast såg jag klart "Holy fuck" om en tantraskola som främst handlade om sex och där ledaren, ialf efter hand, hade en koppling till Jesus. Har vi sett och hört det förut? Ja, allt för många gånger. Jag kan köpa att det kan vara kul att vara normbrytande, men den stora delen, att folk tror att de hittat en form av väg till lycka, har jag svårt att förstå. Det verkar hos många finnas en form av önskan efter religiös ledning som jag helt saknar. En dokumentärserie som ger bra stoff till diskussioner.

 

"Laleh - Välkommen hem" trodde jag att jag hade sett förut, men icke. Integritet kan vara störande, men inte ens jag kommer ifrån att det även kan vara spännande.

 

"Louis C.K - sorry, not sorry" var intressant på flera sätt. Louis C.K. verkar ha varit normbrytande, men inte på ett sätt som uppskattades av andra. Jag kan mest tycka att han betett sig märkligt. De negativa reaktionerna på det han har gjort, som är det som främst lyfts fram i dokumentären, framstår dock som främst hysteriska. Jag borde väl känna sympati för de utsatta, men jag känner att det mest är avundsjuka än något annat. Märkligt hur det är.

 

"Tsunamikatastrofen" från Världens historia gav väl inget nytt, men det var en stor grej när det hände. Jag hade varit i Thailand året före bland annat på Koh Phi Phi som drabbades hårt. Otäck händelse.

 

"Gäddan som alltid högg" var en stundtals fin naturdokumentär om gäddfisket i Sverige. Det var dock lite väl välkammat och snyggt för att jag skulle uppskatta den fullt ut.

 

"Raqqa - livet efter IS skräckvälde" var intressant på många sätt, speciellt intressanta var intervjuerna med klanledarna. Hur ser deras önskevärld ut? Sannolikt inte som min.

 

"Jesus hemliga familj" från Världens Historia måste jag nog se igen. Hade Jesus familj osv? En fråga som för de flesta svenskar är helt ointressant, men för andra kan vara nästan livsavgörande. Att något så ointressant ändå är så pass intressant är något som rör till det för mig. Det här med att leva i olika världar osv.

 

Jag missar säkert något, men då får det vara så :-).

Vi håller på och förbereder julen. Igår gjorde jag nästan klart alla julklappsinköp, och vi hann även med att införskaffa en gran. Jag kände mig nästan som att jag var med i någon dålig julfilm när jag bar granen genom halva Sundbyberg :-). En ljusslinga införskaffade vi på Myrorna. En lampa var trasig, och när jag skulle byta den slockande alla lampor. Jag lyckades inte få igång den igår igen, men idag efter att ha bytt ut alla lampor (säkert i onödan) fick jag igång slingan igen, och nu lyser alla lampor :-). Vi var även tvungna att införskaffa en julgransfot och kulor. Det är en del bök och stök med en julgran :-). Granen är även för bred, men det får vi leva med :-). Första gången jag köper en riktig gran. Att skoja om vuxenpoäng är jag väl för gammal för, men ändå...

 

Det har även städats inför julen idag.

 

I övrigt såg jag igår och idag den andra filmen om Jönssonligan "Jönssonligan & Dynamit-Harry". Inte lika bra som den första i serien, men absolut bra och fortfarande mer än sevärd.

Nu är jag ledig i 17 dagar. Skönt värre. Det var en mycket trevlig middag i torsdags hos Amir. Full fart på Viggo :-).

 

Annars var gårdagen lite, vad ska jag kalla det, morbid. Jag lyssnade under dagen på P3-dokumentär om mordet på Zaida Catalan. Där nämnde de att mordet filmats och att de efter mordet skar av Zaidas huvud. Något jag "missat", men som jag av någon morbid anledning var tvungen att se om det stämde. En sökning på X räckte för att se de värsta delarna av filmen. Nästa grej blev att se filmen på mordet av rapparen Gaboro i Norrköping. Den finns också överallt på X. Svårt att må bra efter att ha sett filmerna.

 

Frågan är om en bör se sådana här filmer? Det enkla svaret är väl nej, men jag känner att det är viktigt för att verkligen förstå verkligheten. Det är verkligen ingen njutning, men som sagt, viktigt för att fatta vad som verkligen hände.

 

För att fortsätta på det morbida spåret. Jag såg även igår klart "Det svenska styckmordet" från Dokument inifrån om Catrine da Costa. Jag har inte varit speciellt intresserad av fallet tidigare, men har lyssnat på en P3-dokumentär om fallet innan, och sannolikt även sett ett avsnitt från Veckans brott om fallet. Jag har nu även både lyssnat och sett om dessa.

 

Känslan är, trots att både P3-dokumentär och Veckans brott var kritiska till vilka som antogs vara gärningsmännen, att jag tidigare ändå tänkt att de utpekade gärningsmännen måste ha varit inblandade på något sätt. Nu är jag högst tveksam, men har ändå en förståelse för att nämndemän osv ändå var övertygade om deras skuld. Det fanns rätt mycket bevisning, men det förefaller som att bevisningen är mycket bristfällig när den granskas närmare. Inget jag är övertygad om att exempelvis nämndemännen tog full hänsyn till, eller kände till. Det, tillsammans med viljan att hitta gärningsmannen/männen, gör det lätt att komma fel. Jag märker ju det även på mig själv. Jag tycker att jag innan jag såg "Det svenska styckmordet" borde haft känslan av att de utpekade gärningsmännen var oskyldiga, men det jag kan dra mig till minnes, var nog motsatsen, trots att jag hört och sett de kritiska dokumentärerna från P3-dokumentär och Veckans brott. Det är så lätt att gå den enkla vägen, och bara bilda sig en uppfattning, utan att faktiskt värdera bevisningen, och oftast har en ju som lekman inte alla fakta.

 

Något annat som är intressant, och störande, i da Costa-fallet är hur psykologer osv får stort inflytande, när de egentligen inte kan säga någonting. Vi tar ofta vetenskapen psykologi på allt för stort allvar. Det har säkert blivit bättre med tiden, men det är uppenbart att inflytandet från psykologer osv har varit alldeles för stort många gånger. 

 

Attacken i Magdeburg gjorde inte gårdagskvällen mer munter, men nu ska jag försöka fokusera på mer positiva saker :-).

Det är för mig ganska ösigt den här veckan. Snart ska vi iväg på middag till Amirs familj, och igår träffade jag Bias för att kika på Stina i musikalen "Tomtemor är fru till Tomtefar".

 

Det senare tänker jag ge några rader. Det hela utspelade sig på ett av de nedre planen på Kulturhuset, och jag gick väl främst för att Bias hade ordnat en fribiljett, samt för att det alltid är kul att se Stina. "Tomtemor är fru till Tomtefar" är alltså en form av musikal producerad av Sture Walz. Det är livemusik och ett stort driv på scen. Andra vet bättre, och musikal är säkert rätt ord, men det var mer drivigt snack än skönsång. Artisterna for runt och flyttade lådor konstant. Det var imponerande att se på. Manuset var i min värld inte direkt nyskapande, men ändå kul med ett nytt, och då menar jag högst påhittat, sätt att förklara varför vi firar jul och ger varandra julklappar :-).

 

Jag blev imponerad över hur de inblandade fick ihop allting.

En öl och AW igår, trevligt. Förvisso kom jag hem sent från jobbet, så AW:n blev lite kortare än tänkt, men trevligt ändå :-).

 

Jag har köpt en biljett till Ricky Gervais i slutet av september nästa år. Förra gången han var i Sthlm hann jag inte köpa biljett innan de var slut, så nu passade jag på direkt.

 

Förra veckans bok var "Poltava" av Peter Englund. Jag tror det var i Värvet för över fyra år sedan jag fick upp ögonen för boken. I den vevan tror jag även att jag såg boken i Nisses hus i Åsbro. Ialf har tanken varit att läsa boken sedan dess... Som jag brukar säga, de planer jag har förverkligas inte alltid så fort, men efter hand brukar de bli av :-).

 

Det förefaller inte som att jag skrivit något om begreppet Poltava i bloggen förut. Det trodde jag nästan att jag hade. Hursomhelst, boken var utmärkt. Det var många närkingar som gick åt i slaget. Förutom nederlaget är det ingen bok som ger någon förskönad bild av svenskarna. Det är många avrättade ryska fångar och zaporoger som överlämnas för ett grymt öde till ryssarna efter nederlaget. Hade slaget kunnat sluta annorlunda? Eventuellt, men oddsen föreföll ha varit emot svenskarna. Lewenhaupt och Creutz kommer jag nu kunna komma ihåg lite bättre. Även om oddsen var dåliga i själva slaget var nog inte kapitulationen helt nödvändig, men det är en fråga som andra är bättre att diskutera än jag :-).

 

"Poltava" är en bok jag skulle kunna tänka mig vara med i en svensk kanon, om en sådan nu skulle anses nödvändig :-).

Efter en hel del läsning, och lite annat helgjox, drog vi iväg till Gamla stan för att se lucköppning vid Mäster Olofsgården. De har en adventskalender med luckor lite överallt i Gamla stan, och den här gången var luckan vid Mäster Olofsgården, och jag förstår det som att det är Mäster Olofsgården som sköter det hela. Det innebar ialf att en person sjöng ett par jullåtar från ett fönster och att Christopher O'Regan pratadade lite historia. Rätt trevligt, och så kom det lite snö under eventet.

 

Efteråt blev det en enkel middag på "Cronan". Det var fullt på två ställen vi försökte gå till först, så till slut tog vi ett matställe där det tydligt fanns plats, vilket det fanns på "Cronan". Det var halvbra. Typiska turisträtter, personal som knappt pratade svenska, men fin lokal och hyggliga priser.

 

Läsningen får jag återkomma till, men igår kväll såg jag den första filmen med Jönssonligen, "Varning för Jönssonligan". Den hade jag inte sett sedan jag var barn, men jag var ganska road av filmen. Om jag minns någon av filmen sedan jag såg den som barn, var det att det var med en finne istället för Dynamit-Harry, och att jag inte tyckte den var lika bra som några av efterföljarna. Det var som sagt länge sedan jag såg filmen sist, men jag var ialf road av filmen nu :-). Jag vet inte om det görs filmer nuförtiden där tonen är hyggligt seriös även om det mesta som händer är rätt dråpligt. Jag gillade det verkligen. Det utmärkta "Sehr schön-skämtet" har någon dragit för mig under senare år, men jag minns inte vem :-). Nu måste jag se om alla filmer i serien :-).

 

Det får räcka så efter en bra helg :-).

En vecka som inte inneburit något särskilt, därav lite svagt med uppdateringar. Ett par lussebullar har jag förvisso fått på jobbet, och det är ju gott :-).

 

Liverpool spelade rätt nyss 2-2 hemma mot Fulham, vilket bör ses som dåligt, men Robertson blev utvisad i början av matchen, så det var inte så konstigt att det inte gick så bra. Jag kan klaga på domaren, för en del domslut var kanske tveksamma enligt regelboken, men enligt mig tycker jag faktiskt att domaren gjorde rätt.

 

Under dagen har jag sett de tre avsnitten på Netflix av dokumentären "This is the Zodiac Speaking". Allt med seriemördaren Zodiac är spännande. Förutom morden är det brev till tidningar och krypton osv som gör det mer intressant. Enligt dokumentären är Arthur Leigh Allen mördaren, vilket inte är något nytt, men i dokumentären intervjuas flera personer från en familj där han hade någon form av relation till mamman. De som intervjuas menar att Allen var i närheten av alla brottsplatser osv, och verkar rätt säkra på att han är Zodiac. Dokumentären tar inte upp något som talar emot att Allen är Zodiac, vilket är lite typiskt för dokumentärer på Netflix. Alltså att de ofta blir ensidiga. Det finns ju faktiskt en hel del som tyder på att Allen inte är Zodiac. Det ska ha gjorts ett DNA-test som inte matchade och handstilen verkar inte överensstämma mellan breven och Allen. Det kan finnas förklaringar till det även om han är skydig, men ändå, alla småkorkade människor som ser dokumentären kommer vara övertygade om att Allen är Zodiac. Nu är Allen förvisso död. Han verkar dock ha varit kraftigt utpekad även när han levde, och om han nu var oskyldig är det inte snyggt. Men, men, ett spännande fall, och en rätt bra dokumentär i övrigt.

För en stund sedan pratade jag med Levi och Lo angående deras önskelistor inför julen. Lo ville bara viska till Johanna, inte berätta för mig :-). Levi var mer talför och hade några önskemål :-). Det var lite för länge sedan jag träffade dem nu, men om ett par veckor så :-).

 

Efter jobbet gick jag förbi Systembolaget. När jag handlade där i lördags tog de betalt för en vinflaska två gånger. Jag tyckte det var dyrt när jag betalade och kikade faktiskt lite på kvittot, men tittade då främst efter om någon extra artikel var med på kvittot, men tänkte inte på att något hade kunnat blivit draget två gånger istället för en. Jag köpte rätt mycket ska tilläggas. Hursomhelst gick jag tillbaka idag för att få tillbaka vår förlorade hundring. Jag tänkte att det inte skulle vara några problem, även om det var svårt att bevisa för mig. Expediten kom dock på en sak, att han kunde kontrollera lagersaldot på det vin jag fått betala dubbelt av, och se där, det fanns en flaska för mycket kvar på hyllan. Därmed var det inga problem alls, och hundralappen sattes tillbaka på kortet jag betalade med :-).

 

Vi har nu också köpt en kort weekend till Tallinn. Flyg och balett blir det. Det i mitten av januari nästa år.

 

Liverpool slog Girona idag också. En match jag fick se på ett hackig stream...

Det blev en trevlig tillställning igår. Valle lyckades med konststycket att fixa flera goda smårätter och gästerna föreföll att vara både mätta och nöjda :-).

 

Idag har det varit rätt lugnt. Inte för att det var ett fylleslag igår, men det blev ändå 2-3 öl och senare i säng än vanligt.

 

Förutom ett kort besök till gymmet har jag inte gjort mycket idag.

 

Jag läste ut Christies "ABC-morden". Jag tror det ska vara en av hennes mer kända böcker med Poirot, och den var bra. Förvisso var motivet ett arv, som så många gånger förr, och plotten gav ett mycket orealistiskt intryck, men det var ändå väldigt bra. Måste vara en av de tidigaste böckerna jag läst med en mer traditionell seriemördare. ...och som jag sagt förut, Christie var väldigt bra på att förnya sig, att hitta något nytt i varje berättelse. 

 

När jag ändå håller på, är det väl lika bra att jag radar upp det jag sett den senaste veckan...

 

"Stureplansmorden" - En serie i fem delar om massmordet på Stureplan 1994. Det var väldigt stort när det begav sig, något alla svenskar i min ålder och äldre minns. Serien lyfter inte fram något direkt nytt, utan poliser, offer och andra inblandande intervjuas. Tyvärr inget nytt från Zethraeus och de andra förövarna.

 

"Vetet: Putins andra vapen" från Dokument utifrån var mer intressant. Att Ryssland radikalt förbättrat den inhemska veteproduktionen var väl inte överraskande, men inget jag hade någon koll på. Att de däremot stulit mycket vete från Ukraina var mer bekant. En annan grej var att Putin eventuellt satsar på att ta över östra Ukriana för att just ta över veteproduktionen. Intressant dokumentär också med anledning av att många ryssar intervjuades.

 

Det verkar finnas flera dokumentärer med namnet "Svennis", och den senste veckan har jag sett den som finns på SVT Play. För mig är Svennis en förebild när det gäller ledarskap, inte för att jag är säker på att det är det mest framgångsrika, men det är fint att se att ett lugnt ledarskap i bakgrunden ändå kan ge stor framgång.

 

Jag har även sett om dokumentären i två delar om Tjernobyl från Världens historia. När jag såg den senast noterade jag en del grejer här, nu kan jag väl notera att det inte var en jättebra reaktor som small. Det är även intressant att det var så få som faktiskt dog som var med under olyckan. I dokumentären intervjuas bland annat en av de personer som släppte ut reaktorvattnet efter katastrofen.

 

För några dagar sedan såg jag "Sigourney Weaver - Ikonisk actionhjälte". Sigourney verkar vara en ödmjuk person, men dokumentären hade lite för många extrema tyckare. Film blir inte bättre för att den bryter mark och är orealistisk.

 

"Lurad med ett klick" från Dokument utifrån gav mig inte mycket. Den kändes mer aktivistisk än relevant. Det var för många personer med i den som verkade alldeles för fulla av sig själva, och de har jag svårt att lita på :-).

 

"F-19 - Flygaress och dubbelspioner" var mer intressant än vad jag trodde. Det är nog första gången jag fick lite mer inblick i hur Sveriges flygvapen och svenska flygare stödde Finland 1939. En dokumentärserie jag kan rekommendera varmt.

 

Till sist såg jag under förra helgen "Puccini och kvinnorna". Jag kan inget om Puccini och tänkte att lite insikt om honom säkert vore bra :-). Opera osv är inte riktigt min grej, men jag kanske kan komma ihåg att Tosca och Madame Butterfly är Puccini-grejer nu :-).

 

...och till sist, det blir "spännande" med Syrien nu... Jag vill ha förhoppningar, tro på det som jag tycker är positivt, men jag är inte så säker på att det blir som jag hoppas...

Ikväll ska vi ha lite fest, så snart måste jag ta tag i städningen.

 

De senaste dagarna har väl inte inneburit något speciellt.

 

En för mig kul grej var att jag bad ChatGPT hitta en låt åt mig. Så länge jag kan komma ihåg har jag funderat på vilken låt det är som supportrar fått inspiration ifrån när de typ nynnar; "na na na na, na na na na, hey hey hey, good bye"? Jag minns inte om jag någonsin försökt ta reda på det, men det är absolut något jag funderat på många gånger. Ialf, så frågade jag ChatGPT om saken för ett par dagar sedan och fick svaret att det var Steam med låten "Na Na Hey Hey Kiss Him Goodbye". Det förvånar mig ibland att jag trots försök att typ lära mig all känd popmusik fram till kanske 15 år sedan ändå missat en hel del. Inte så märkligt egentligen, men det känns märkligt :-). Jag tror även att det är Bananaramas version av låten ovan jag hört, när jag hört den utöver supportrars skrålande.

 

Det var ju skönt att få det här utrett efter alla dessa år :-).

 

Igår såg vi "En underbar jävla jul". Jag såg den på bio i Mora för typ 10 år sedan, och noterade då följande - "Vi hann även med att se "En Underbar Jävla Jul" som är en förutsägbar julfilm med lite extra allt. Det känns som manusförfattarna försökt få med lite väl mycket på en och samma gång, men annars rätt bra."

 

Att filmen har extra allt kan jag fortfarande hålla med om, men att den annars var rätt bra vettitusan vad jag fick ifrån? Det finns en del bra scener, men på det stora hela är det en film som blir cringe. Det är inte pinsamt jobbigt, utan pinsamt dåligt. Med vissa faktiskt strålande undantag, främst Robert Gustafsson, är skådespeleriet dåligt. Replikerna känns ofta nästan lästa. Jag får inte glömma bort att filmen är från 2015, och Sverige var lite annorlunda då, men det mesta är ändå alldeles för stereotypiskt även för den tiden. Det är gamla "myter" som reproduceras. Något annat är det en komedi, eller vad är det? Filmen lyckas inte kombinera det svåra med det roliga, eller fördjupa det svåra som tas upp. En film utan riktning, men det finns ändå vissa ljusglimtar, det ska jag inte glömma bort. En 2a på en skala av 5 känns rimligt, men vissa recencenter gav filmen en 4a när det begav sig, vilket är helt horribelt.

 

Nää nu måste jag ta tag i dagen. Liverpool-matchen blev inställd också.

Skönt att vara ledig och inte ha något speciellt planerat. Det har varit kallt också, vilket inte inbjudit till några utflykter.

 

Det mest spektakulära jag gjort under dagen är att jag monterat om soffan. Nu är schäslongen på andra sidan. Det passar bättre med den nya fåtöljen.

 

Jag har ju som mål att läsa en bok i veckan, men det är långt ifrån alltid jag "hinner" med det. Jag gillar inte att skylla på att jag inte hinner, för oftast handlar det om prioriteringar. Att jag prioriterar att göra något annat än att läsa i flera timmar. Däremot säger det sig självt att en bok med mer text tar längre tid att läsa än en bok med mindre text. De senaste tre veckorna har jag läst "Why Nations Fail", en bok på över 500 sidor. Att jag blev klar med boken efter ungefär tre veckor istället för en är således en kombination av prioriteringar och bokens omfång.

 

Att jag läste "Why Nations Fail" berodde givetvis på årets Nobelpris i ekonomi som författarna tilldelades. Innan kände jag inte till varken författarna eller boken :-). Det är väl sådana här böcker en ska läsa om en ska försöka förstå världen, men de är ju inte vansinnigt underhållande, så det är lätt att istället välja något enklare att läsa. Hursomhelst försöker författarna bevisa att länders framgång beror på dess institutioner. Är institutionerna stabila och inkluderande blir allt bra. Det de förenklat menar är att det måste finnas en stabil centralmakt som främst inte försöker gynna sig själv, utan som istället gynnar innovation, för utan innovation stagnerar landet. Diktatur är därmed dåligt. Genom att försöka bevisa den här hypotesen menar de också att andra förklaringar till länders framgång såsom geografiskt läge och modernisering inte är lika avgörande. De menar också att Kina kommer fallera så småningom. Boken gavs ut 2012, och Kina rullar på, men de får kanske rätt i längden.

 

Jag tänker att författarnas hypotes är rimlig, nästan barnsligt självklar, men samtidigt finns det sannolikt andra faktorer som är minst lika viktiga. "Why Nations Fail" är på alla sätt en bok som verkligen ger ett genomgående perspektiv på varför världen ser ut som den gör. Jag blev nog lite klokare. En liiten intressant sak som författarna tar upp lite i förbifarten är att bistånd inte ger så mycket. Att det typ främst går till att driva de organisationer som håller på med bistånd, vilket är lite av min käpphäst. De menar dock att en liten del av biståndet ändå går fram, så även om det främst är ett sätt för redan rika människor att tjäna mer pengar går faktiskt lite fram dit det ska, och det är ändå bättre än att helt ta bort allt bistånd.

 

Det var det... I övrigt, för att komma ifatt målet om en bok i veckan läste jag nu under ett par dagar kortnovellen "Bartleby, the Scrivener" av Herman Melville. De diskuterade för en tid sedan boken i en podd från Kvartal vilket gjorde mig intresserad, och den fanns gratis till min Kobo, förvisso på engelska, men det gick bra, trots att boken skrevs 1853.

 

Rätt charmig bok om ett advokatkontor där en anställd jobbar bra till en början med sedan vägrar göra något jobb alls. Han svarar främst med "I prefer not to" när han ombeds göra en arbetsuppgift. Det leder till en hel del irritation hos andra anställda och hos han som driver advokatfirman. Det slutar inte heller där, den anställde börjar även bo på advokatkontoret. Han som driver advokatfirman försöker avskeda honom med viss vånda, men han vägrar lämna byggnaden. Till slut får polisen komma för att få bort personen från kontoret.

 

Det är nästan så att jag kan känna igen mig i han som driver advokatfirman och hur han slits mellan irritation och empati. Han vill vara schysst, men förstår samtidigt att han inte kan ha en anställd som beter sig på det här sättet. En person kan inte förstöra för andra bara för att få göra som den själv önskar. Kort och tankeväckande bok.

 

Nää nu måste jag äta lite, sedan är det Newcastle - Liverpool ikväll. Fortsätter den sagolika formen?

Det är inte billigt att inreda ett boende. Idag fick vi en fåtölj levererad som vi beställde i helgen. Inte jättedyr, men inte heller gratis. Det börjar ialf ta sig med möblerna i lägenheten. Ser snart ut som att någon verkligen bor här :-). Det är ändå mycket kvar; nya innerdörrar, golvlampa, nytt ljudsystem, någon form av större tavla, badrumsskåp, persienner och en del grejer till köket... Det är säkert mer... Inte lätt att leva som medelklass ;-). Sedan är ju frågan om vi ska bygga om också...? Stora problem...

 

Fåtöljen var ialf det mest intressanta med dagen, förutom att det blev rätt kallt och till och med lite snö idag. Jag har köpt fåtöljer förut, men de har päronen, och de passar bättre där än här :-).

 

Jag är ledig imorgon, det är nice. Behövde ta ut lite flextid.

 

Jag såg och läste en del i helgen, men nu får det räcka med att notera att dokumentären "Reträtt: punk, pension och reflektion" var rätt charmig. En dokumentär om hur punkare från Rågsved lever nu på äldre dar :-).

Igår kväll mötte vi upp ett par bekanta till Valle i Abrahamsberg för att äta georgisk mat på Georgian House som ligger där. Kanske inte den roligaste och mysigaste lokalen, men god mat. Det blev bland annat chinkali (georgiska klimpar / dumplings) och chatjapuri (bröd med ost och ägg). Som jag förstod det var just de rätterna typiskt georgiska. Jag åt även en kycklinggryta, men den minns jag inte namnet på. Trevligt med för mig lite annorlunda mat.

 

Tyvärr tog jag inga bilder, och det berodde på att vi käkade mitt under Liverpool - Man City, och jag ville inte se något om matchen av misstag på telefonen. När vi väl var hemma såg jag matchen i efterhand, och det gjorde inte kvällen sämre. En mycket rättvis 2-0 seger. När jag skulle starta matchen såg jag dock en nyhet om att Salah hade avgjort, men det var nästan bara skönt. Då slapp jag vara nervös :-).

 

En bra helg har det varit, enda nackdelen är att den gått fort :-).