För minnen och grunda analyser i stunden

För tredje gången sätter jag mina fötter i Berlin. Jag och Valentina har precis kommit fram och checkat in på Hotel Indigo lite väster om Tiergarten. Resan har gått bra. Lugn flygning och flygplatsen Tegel verkade väldigt liten. Antar att det hade med terminalen att göra, men ändå. Efter lite letande hittade vi en plats där vi kunde beställa en Über för att ta oss till hotellet.

 

Imorgon blir det att utforska Berlin, typ igen...

Nu har jag spelat igenom det gamla Amiga-spelet Cruise for a Corpse, och det känns som att jag kompletterat mitt liv en aning. När jag köpte min Amiga 600 HD så följde Cruise for a Corpse med på hårddisken, en hårddisk där jag aldrig lyckades lägga in något på egen hand :-). Jag minns inte riktigt när jag köpte mina Amiga, eller snarare var det mina föräldrar som köpte den till mig, men Cruise for a Corpse släpptes 1991, så det var nog inte så långt efter det. Vi kan säga att jag var 10 år när jag köpte Amigan. Cruise for a Corpse är ett äventyrsspel på engelska och som innehåller väldigt mycket text, så det var inte lätt för mig att förstå mig på spelet när det begav sig, men jag försökte otaliga gånger att komma någonstans i spelet. Som jag minns det lyckades jag dock aldrig spara mitt spelande, så varje gång fick jag börja om från början. Vid ett tillfälle fick jag låna en "lösning" som fanns i någon tidning, tror att det var av Gabbe, och tanken var att jag skulle spela igenom spelet, men jag fastnade någonstans ändå, och lyckades aldrig spela igenom spelet. Så småningom slutade jag spela Amiga för annat, och faktumet att jag aldrig spelat igenom Cruise for a Corpse har därmed legat som ett öppet sår genom stora delar av livet :-).

 

Nu är det dock klart, jag har spelat igenom Cruise for a Corpse genom att spela spelet på Internet Archive och genom att följa en Youtube-video med en lösning, så nu känner jag mig hel igen :-).

 

Jag överdriver givetvis mitt lyckorus, men samtidigt är det ändå skönt att äntligen ha fått detta gjort, även om jag tagit mycket hjälp av Youtube :-).

Igår kände jag mig alldeles utmärkt och lite kaxig, men idag har jag kommit ned på jorden igen :-). Jag har varit lite trött under dagen och sedan gick inte allt som jag hade tänkt på jobbet, plus att domstolen begärt ett yttrande i ett ärende som jag är lite "orolig" över. Sådana här dagar får jag för mig att allt jag gör är mer eller mindre värdelöst och katastroftankarna kommer. Även om jag sällan är helt fel ute i min "paranoia" så är den oftast flera snäpp överdriven. Det svåra är bara att komma ihåg när jag oroat mig över något som sedan inte blev så illa som jag inbillat mig, vilket oftast är fallet. För då borde jag kunna lära mig att det gick ju bra förra gången, så då borde det göra det nu med.

 

Berlin imorgon, det är ju kul :-).

Idag avskrevs misstankarna mot "bröderna" för Kevin-mordet. Det är säkert rätt och jag är inte speciellt insatt, men det är mycket jag inte förstår. Det påstås att bröderna hade ett nästan vattentätt alibi, vad innebär det? Vadå nästan? Det framförs en teori om att det hela kunde vara en olycka med lastpallar, men hade inte flera lastpallar flyttats efter Kevins död? Kevins pappa säger att han förut trodde att det var ett mord men att han nu tror att det var en lek som ledde till Kevins död, men var "bröderna" med då? Jag blir nyfiken!

 

Jag såg en dokumentär om läkemedlet Adderall, att det används av många studenter för att öka koncentrationen. Skulle en kunna se det som doping? Alltså att en inte får göra typ en tenta om en går på Adderall eller liknande?

 

I övrigt är jag på ganska bra humör.

Sommartid nu, och det betyder att den här söndagen är en timme kortare, surt!

 

Annars var det Johan Rheborg som var gårdagens begivenhet. Jag och Bias var där och satt absolut längst bak i Konserthuset. Rätt långt från Rheborg alltså. Jag måste erkänna att jag aldrig sett Rheborg som väldigt rolig, men ändå som en eventuell högerfläkt i sammanhanget. Om det nu är så vet jag inte, men jag är tämligen säker. Hans föreställning igår var bra, men som rubriken antyder väldigt skrikig. Han hade en rant om en ankomst till New York som aldrig tog slut, men som innehöll enormt mycket skrik. Antar att komiken i det hela var att det var så överdrivet. Skriken och diverse slap-stick inspirerade nummer genomsyrade hela föreställningen. Vissa bra, vissa, som den i New York, mindre bra. Men detta var väl ungefär vad jag hade förväntat mig. Något som däremot överraskade mig mer positivt var att Rheborg gjorde några hyggliga imitationer av Skavlan och Kungen. Kanske inte de svåraste att imitera, men ändå kul. Som slutkläm så tycker jag att Rheborg, och det gällde även Batra, inte riktigt fick in den röda tråden i sina föreställningar. Exempelvis trodde jag att Rheborg skulle ha mer innehåll om ångest än vad han hade. Det blev lite spretigt, och så upplevde jag Batra också. En kul notering var att Rheborg var otroligt svettig, vilket inte var förvånande eftersom han for runt rätt bra på scen :-).

 

Så tre plus då, för det blev ju ungefär som jag hade trott, även om jag hade hoppats att bli lite mer intellektuellt utmanad.

 

Dominik Henzel var "uppvärmare" för övrigt, och han var bra.

 

Innan käkade jag och Bias på Ölcafét. Jag hade av någon anledning bara varit där en gång tidigare, under en juldag för ett par år sedan. Jag beställde en god suröl och en hygglig bönburgare. I lokalen var det utöver oss några popsnören, och ja hela stället osar svennebananpop, vilket väl är det jag egentligen föredrar?

Jag kände mig på riktigt bra humör igår under slutet av arbetsdagen och även på vägen hem. Det kanske delvis berodde på den gubbe som släppte förbi mig i kön på Coop eftersom jag bara hade en sak och han flera. Att visa lite vänlighet i vardagen är lätt att glömma bort, men det ger mycket. I övrigt var det vackert väder, så det gjorde väl sitt till.

 

Nu har jag fått boken "Omgiven av idioter", men jag har inte läst den än, och jag kommer inte att göra på någon vecka heller men ändå. Angående det förra stycket, är det inte lite tidstypiskt att bortse från sina egna brister och sedan se det som att alla andra är idioter? Nu kanske boken har något annat tema, men ändå, jag tycker jag märker av det på jobbet inte för sällan. Istället för att se sitt eget ansvar tenderas det att lägga skulden på andra. Det jag menar är att brister inte ska åtgärdas, och att fel inte begås, men jag tycker att det egna ansvaret ibland glöms bort.

 

Från en sak till flera andra...

 

Under resorna fram och tillbaka till Minsk flög vi med fyra olika plan, och jag tror inte jag hade flugit med något av dem förut. Bombardier CRJ 900, Embraer 170, Bombardier Dash 8 Q-400 och Bombardier CS 300. Bara en notis för mitt eget minne. En är ju van med Boeing 737-800 :-).

 

Jag har nu läst ut Mary Shellys "Frankenstein", och vad den överraskade! Min bild av Frankenstein var ett elakt monster, men boken ger en helt annan bild. I boken så är monstret egentligen inget monster, utan snarare en individ som blir elak efter att en mängd människor avvisat honom, och det han vill ha är kärlek, men när han inte får det, så går det illa. Inte revolutionerande, men ändå annorlunda mot den bild som ialf jag hade av boken innan.

 

Hanif Bali har slutat twittra efter att han tweetat om att UD tipsat en journalist om en intervju-kandidat. Det är tydligen vanligt, men jag hade också uppfattat det som märkligt. Mycket tråkigt att en trotsig röst slutar på Twitter. Jag vill inte ha ett dåligt debattklimat, men absolut inte ett debattklimat där rädslan för misstag gör att folk slutar diskutera.

 

Benny Fredriksson tog livet av sig efter att han blev "karaktärsmördad" av Aftonbladet. Jag är inte så pass insatt att jag vet hur han var som människa och chef, men hur lyckat är egentligen #metoo? Det får väl framtiden utvisa.

 

Igår var jag på vinmässan här i Örebro. Något mindre utställare än vanligt och inga direkta nya upptäckter för mig, men trevligt. Kul att träffa gamla arbetskamrater!

 

Ikväll är det Johan Rheborg tydligen, och jag verkar ha biljett :-). Det hade jag missat. 

 

...och till sist. Jag lyssnade på Glenn Hysén i Värvet, och han är verkligen en härlig människa som försöker se saker från den ljusa sidan så gott det går. Det tycker jag många borde försöka ta efter!

Minsk är den absolut renaste stad jag besökt. Skräp är typ inte existerande på gatorna, och graffiti med mera är högst ovanligt. Detta ska tydligen bero på att den som har en affär eller dylikt måste åta sig att städa X antal meter utanför sin rörelse. Om inte det görs så blir det böter, och det verkar fungera alldeles utmärkt.

 

Det var svårt att se någon direkt fattigdom i Minsk. Någon enstaka tiggare såg vi kanske, men jag kan inte minnas någon på rak arm. Även alla byggnader är i gott skick, vilket även verkar vara fallet i förorterna. Även om mycket av arkitekuren är tråkig så tror jag inte kvaliten är sämre än i exempelvis Sverige.

 

Det är väldigt mycket öppna ytor runt diverse större byggnader i Minsk. Ytorna verkar inte heller användas till så mycket mer än just öppen yta eller trottoar. Det var således aldrig trångt någonstans. Om detta beror på att privat ägande är ovanligt vet jag inte, men är säkerligen en god tanke.

 

Enligt guiden på vår rundtur så tjänar en vanlig arbetare i Minsk ungefär 250-350 euro i månaden, men jobbar en inom teknologi så är lönerna snarare uppåt 2-3000 euro i månaden, och det lät som att det var mycket enligt guiden. Jag fick dock inte känslan av att folk generellt verkade fattiga. Det var relativit mycket folk där vi käkade mat och folk såg även välklädda ut på "stan" osv.

 

Demokratin i Vitryssland verkade enligt de vi pratade med inte vara så stark, och det verkade inte populärt att kritisera styret, men de vi pratade med verkade inte särskilt ängsliga att öppet kritisera styret i landet. Under rundturen var exempelvis guiden öppet kritisk mot styret i landet.

 

Folk var även väldigt trevliga, hjälpsamma och nyfikna. På minst ett par restauranger undrade servitriserna var vi varifrån osv. Engelska fungerade hyggligt, och det var bara på ett ställe vi inte lyckades göra oss förstådda.

 

Vanlig kriminalitet verkar inte existera i någon större utsträckning och att ställa en öl ensam på en krog verkade vara norm. Vi såg inga "gäng" eller dylikt på "stan" heller. Allt kändes väldigt tryggt.

 

En kul detalj var att alla matställen hade en garderob där en var tvungen att hänga in sina kläder, vilket var gratis. En annan kul detalj var att det fanns flera flaskor med sprit i minibaren på hotellrummet. Hur ofta är det så :-)? Förvisso ska vitryssarna dricka mest alkohol i världen, så kanske inte så konstigt.

 

Jag låter nog lite som Jan Myrdal i det här inlägget, och jag vet inte vad som finns under ytan, men jag har inte så mycket dåligt att säga om Minsk.

 

I övrigt har jag renoverat mitt Nintendo under kvällen och under dagen köpt en ny "så funkar det-bok". Som barn på nytt.

 

Det ser även ut som min dator håller på att lagas när jag följer händelse-loggen. Vore inte så dumt att få tillbaka den snart.

Vi får se vad jag hinner med nu, det kan därmed bli ytterligare ett inlägg gällande Minsk.

 

Efter att jag skrivit klart det förra inlägget blev det en middag på en restaurang vid namn Kuchmeister, och som visade sig servera utmärkt mat. Förutom att det serverades traditionell vitrysk mat så bjöds det även på levande dragspel och grejer.

Nu är vi incheckade på Hotel President i Minsk. Resan hit har gått bra med ett byte i Warszawa.

 

Förvisso tappade jag nästan bort mitt pass när jag skulle gå av planet i Warszawa, men en uppmärksam medresenär uppmärksammade mig på att mitt pass låg under ett säte, så det ordnade sig.

 

Jag har varit lite orolig huruvida vi skulle komma in i Vitryssland eller inte, men det har gått bra. Grensman och Bias blev förvisso stoppade i passkontrollen för att de inte hade någon försäkring, men det gick att ordna på plats, så det löste sig.

 

Även taxiresan från flygplatsen in till Minsk gick bra, och blev billigare än vad vi hade förväntat oss.

 

Hittills har även de som jobbat i passkontrollen och här på hotellet pratat engelska, så även det har gått bra.

 

Grädde på moset är även att jag och Bias fick ett bättre rum än det vi bokat :-).

 

Nu är det tänkt att vi ska hitta något att äta och även kika lite i stan.

 

Tiden är två timmar mer här än hemma, vilket ialf är en timme mer än vad jag hade räknat med.

Just nu sitter jag i en säng i en gammal 747 utanför Arlanda, Jumbo Stay. Ett rätt udda boende, men lite kul. Att jag är här beror på att jag och några till har som mål att komma till Minsk imorgon, och det borde väl gå bra. Planet går 07.55.

 

Jag var och såg Tårtgeneralen häromkvällen, och den var inte så dum. Mycket nostalgi, men även mycket humor.

 

Jag blir lite mörkrädd när jag nu hör från flera håll att det ska börja censureras på nätet.

 

Förhoppningsvis blir det ett inlägg från Minsk imorgon!

Jag upptäckte igår att Internet Archive har en himla massa gamla Amigaspel uppladdade, och jag blev sugen på att spela några, men jag hann inte. Det som mest intresserar mig är att försöka spela igenom några spel som jag inte klarade som barn :-).

 

Jag har även hämtat mitt gamla NES hos mina föräldrar idag. Det fungerar alldeles utmärkt förutom att kontrollerna var lite sega, men det beror nog på dåliga gummin, så nu har jag beställt nya. Även det ser jag fram emot att spela lite.

 

Jag har blivit så nostalgisk :-).

 

Även en bra helg i övrigt med mat på Wongs igår.

Igår var det TV-spel med mera med Saga, Lisa och Valentina, vilket var mycket trevligt. Saga och Lisa började till slut gnälla på att de fick ont i fingrarna efter allt spelande :-).

 

Tidigare idag förlorade Liverpool mot Man Utd med 2-1, och det är inte så mycket att sura över, men det är sättet som är irriterande. Utd lyckades göra två mål genom långbollar som skarvades vidare av Lukaku och som till slut hittade fram till Rashford som kunde göra mål. Det var förvisso dåligt försvarsspel av Liverpool, men samtidigt går det inte blunda för att det är en typisk och effektiv Mourinho-taktik. Det var inga slumpartade mål på det sättet, utan Mourinho ville ha det så, och det lyckades. Tråkigt, frustrerande och allting, men ändå enligt plan... I övrigt borde väl Liverpool ha fått ett par straffar och Rashford borde kanske ha blivit utvisad, men det spelar liksom ingen roll. Frustrationen är att Mourinhos tradiga taktik fungerade.

 

Jag läste precis ut en bok om koder och krypton med mera. I boken tas det upp allt från Enigma-maskinen till påstådda meddelanden från utomjordningar. Det förbluffande är hur vi människor tar så många bedragare på allvar. Vi vill inte tro att folk ljuger, och ser det ibland som att vi kränker de som ljuger när vi vill avslöja dem så gott det går. Vilka är det vi kränker när vi medvetet låter oss luras? Jag ser det då som att vi kränker dem som inte försöker lura oss. Jag var nära att krevera på grund av detta igår, men det gäller att bita sig i tungan! Men det gäller också att förstå att det mesta är väldigt komplext, och jag förstår det som att både jag och de flesta andra, gärna tror sig veta mer om saker än vad vi egentligen gör.

 

Det finns en oerhört känd bok som heter "Omgiven av idioter" som jag beställt och snart ska läsa, men i min värld är en nog själv den största idioten när en ser omgivningen som fylld av idioter.

Nu har jag äntligen skickat iväg datorn för reparation. Alltså, jag hoppas att få den reparerad.

 

Jag märker på jobbet att jag använder onödiga småord som typ "så". Jag tror att det beror på att jag här föredrar att inte ha ett speciellt formellt språk, men på jobbet är det ju bra med ett formellt språk :-). I övrigt måste jag lära mig att se smärre misstag som lärorika och inte som att jag är värdelös. Borde inte vara såå svårt att ändra det mind-set:et, men tydligen.

 

Jag tror att mitt testosteron gått ned betydligt de senaste åren. Lite tråkigt ibland, men främst rätt skönt. Jag tror dock att testosteronets inverkan är något som kvinnor i många sammanhang kan ha svårt att förstå.

 

Jag "lider" nog nästan varje natt av någon slags sömnparalys. Inte att jag blir paralyserad, men att diverse ljus och skuggor får andra former med mera när jag halvsover. På det sättet har det varit under hela mitt liv, jag minns att jag som barn såg diverse skuggor som gjorde mig livrädd, men jag tolkade det aldrig som något annat än just inbillning. Däremot tror jag att många andra har det svårt att ta det lika värdsligt som jag.

 

Imorgon blir det TV-spel med Saga, Lisa och förhoppningsvis Valentina, yey!

 

Jag tycker fortfarande det här året har varit ovanligt bra hittills, och ska försöka hålla det positiva moodet.

Det har varit en trevlig vecka så långt. Liverpool gick vidare igår och jag har kommit igång med träning igen, vilket känns i kroppen.

 

Jag gjorde ett test nyss som jag snappade upp från Hanif Bali. En svarar på en mängd frågor och sedan får en ett resultat om en är liberal, konservativ osv. https://8values.github.io

 

Jag blev socialliberal, inte helt överraskande, det är ju det jag är :-). Men som jag påpekat förut, i väldigt många sammanhang känns det som att jag påklistras en mer konservativ uppfattning.

 

Nu blir det lite AW.

Det har varit val i Italien och det kommer bli väldigt spännande att se hur de ska göra för att få ihop en regering, men det löste sig ju i Tyskland, så det borde gå i Italien också. Tänk er en koalition mellan Lega och Femstjärnerörelsen :-D. 

 

Det har även varit mycket liv om en friande dom i ett misshandelsfall. Ett par nämndemän från Centerpartiet hade inte riktigt fått till det i i sin argumentation. Det var till den tilltalades fördel att denne kom från en finare familj än den målsägande. Kanske inte den bästa motiveringen jag hört, men det är sannerligen inte lätt att motivera att någon inte är tillförlitlig. Inte allt för sällan ser jag sådana bedömningar som är ett par aningar godtyckliga.

 

Jag fixade min cykel i fredags, och nu går den som ett skott :-).

 

Annars en lugn kväll där en dokumentär om Toini Gustafsson har bevittnats.

Det blev inget Sarah Klang för mig och Bias igår, det var slutsålt. Vi gick ändå till Mono för att se om vi kunde komma in ändå, men det gick inte. Det känns inte som en jättestor förlust för mig, och jag får en ny chans att se Sarah Klang på Way Out West i augusti, som jag köpte biljett till under veckan.

 

Istället gick vi och tog en öl på Ölhallen på Järntorget. Även om namnet i min mening är något missvisande så var det ändå ett härligt sorl där inne och ett hyggligt utbud av öl. Strax efter 12 fick det dock räcka.

 

Under kvällen fick Bias höra mig älta mina nyfunna perspektiv och referenser på livet. Att jag numera känner mig vuxen och har lättare att relatera till problem hos olika makthavare med mera.

 

Nu är det snart dags för den nya rutinen, söndagspizza med Valentina :-).

Jag är frisk nu, det gick fort :-). Så det blev lite löpning på gymmet tidigare idag för att få igång kroppen lite.

 

Under veckan och idag har jag roat mig med att se dokumentärerna om Thorbjörn Fälldin och Göran Persson. Den om Göran Persson är rätt gammal och jag har nog sett klipp från den tidigare, och även om den har dryga tio år på nacken så fann jag den fortfarande väldigt intressant. Jag blev nästan lite irriterad på att jag inte sett hela tidigare. Fälldin gav ett väldigt härligt och ärligt intryck tyckte jag. Göran Persson har jag ju mer egna minnen ifrån, även om jag inte riktigt kan komma ihåg vad jag egentligen tyckt, men han har en rättframhet som är svår att ogilla. Även om jag gärna sett dokumentären om Göran Persson tidigare i livet så hade jag nog inte förstått den på samma sätt då, så det kanske var lika bra att vänta tills nu.

 

Dagtinga var ju även ett skojigt ord.

 

Ikväll är tanken att det blir Klubb Mono en sväng.

Det är synd om mig, jag är förkyld.

 

Lyssnade på P3 Dokumentär idag om utvecklingen av atombomben. Det är en ältad självklarhet, men en blir en aning fundersam när en tänker vad som skulle kunna hända om en sådan bomb kom i fel händer.

 

Men men, jag ville mest gnälla lite över min förkylning.