För minnen och grunda analyser i stunden

Jag vet inte helt säkert, men Valborg förefaller inte vara en stor grej här i Kerala. Det verkar till och med som att alkohol är semiförbjudet. Det serveras ialf endast på några få ställen. Vi lyckades hitta en restaurang som hade alkohol nu ikväll. Jag beställde ett glas rött vin som smakade skit, gick inte att dricka upp. Jag sade till om det, utan större respons. Det kanske skulle smaka så illa som det gjorde...

 

Annars en dag med surf, värme och slöande. Surfandet gick rätt bra idag måste jag säga. Kroppen börjar kännas lite öm, en blir nämligen rätt manglad av vågorna ibland.

Imorse blev det surf i 90 minuter. Gick väl hyggligt. Inte så bra som jag ville, men kanske bättre än jag hade trott. Vattnet var varmt, kanske för varmt, och instruktörerna duktiga. Nu har vi bokat in surf varje morgon, om vädret tillåter. Det är nämligen tidigt på morgonen en surfar här, vilket förvisso verkar vara fallet på många platser i världen.

 

När vi kom tillbaka från surfningen började det regna och åska och det har det gjort några timmar nu. Det ska det även göra någon timme till innan det blir bättre. När det lugnat ned sig ska vi nog ta en promenad här och se hur det ser ut och kanske ta en matbit. Annars är det inte så mycket att rapportera.

 

Tanken är väl att vi mest ska surfa och ta det lugnt.

Nu börjar den andra delen på den här resan. Efter en vecka i mer än röriga storstäder är det dags för en vecka surf, bad och lugn i södra Indien och Varkala. Vi kom fram till boendet för ett par timmar sedan, och vi bor i ett litet rum med utsikt över havet. Det är mörkt, så vi har inte riktigt sett hur allt är, men det förefaller utmärkt.

 

Dagen har annars främst inneburit att resa. En sista frukost på hotellet i Delhi, som vi nu fick betala för, och en billig Über till flygplatsen - Indira Gandhi Airport. För att komma in på flygplatsen måste en visa sitt pass för en vakt, och när jag gjorde det fick jag som svar "very handsome". Vet inte om jag ska tolka det som positivt, men en kul grej ialf :-).

 

Allt gick bra på flygplatsen, och även om mycket är eftersatt i det här landet har flygplatserna hittills varit moderna.

 

Den här gången flög vi med Air India i en inte alldeles ny Airbus 321. Det var lite taskigt väder så det var stundtals en skakig resa, men vi kom fram, och mat på flyget fick vi också.

 

Det är väl det jag har att säga om dagen. Imorgon blir det upp tidigt för att förska surfa.

Vi hade tankar på att åka till Jaipur idag, men det blev istället en dag där vi på egen hand tog oss runt i Delhi. Det fungerar bra med Über i Indien, och nu när vi har internet på min telefon var vi än är i Indien blir det väldigt smidigt.

 

En annan sak först bara. Vi har inte ritktigt förstått om vi har frukost på hotellet, men imorse serverade de frukost som vi glatt åt av, även om den inte var den bästa. Antar att frukost ingår, men vi får väl se.

 

Efter frukost började vi med att ta en Über till Indira Gandhi Memorial. Det är ett hus här i Delhi där Indira Gandhi bodde och verkade samt där hon till slut sköts ihjäl. Det var gratis att gå in och överraskande bra och intressant. Nu känner vi att vi måste ta reda på mer om henne.

 

Inne i huset var det en del som ville ta kort på oss, men det var ok, för det var inte så många, men senare under dagen blev det helt galet, men jag återkommer till det.

 

När vi kände oss klara med Indira Gandhi tog vi en ny Über till moskén Jama Masjid. Det är en stor moské, men inte så himla intressant annars, men det är ialf en känd sevärdhet i Delhi. Där började det dock bli lite väl galet med alla som skulle ta kort. Det blev så mycket att vi inte gärna stannade kvar, men ändå på en nivå som på något sätt kändes ok.

 

Det var sedan vid nästa stopp, vid det Röda Fortet i Delhi, det blev för mycket. Vi kunde typ inte röra oss överhuvudtaget utan att det kom fram folk som ville ta bilder. Saken är också att det är alla typer av indier som vill ta bilder. Det är tanter, barn, familjer, gäng med grabbar. ALLA! Vi fick till slut säga nej till flera stycken. Det hände till och med att folk sprang efter oss. Jag fick en helt ny syn på varför en del kändisar säkert kan snäsa av folk ibland, trots att de ber dem trevligt om bilder, för det blev riktigt irriterande. Det gjorde att det var svårt att försöka "njuta" av fortet. Värmen gjorde sitt till också, men det var främst alla som skulle ta bilder som gjorde att jag bara ville därifrån.

 

På vägen därifrån hamnade vi lite av en slump i ett marknadsdistrikt där det såldes allt möjligt, men på ett ställe främst kryddor. Det var så mycket kryddor att vi började nysa.

 

Något annat också. Det går verkligen kor på gatorna här. Vi såg några i Mumbai också, men här i Delhi verkar de vara mer förekommande. Flera stycken kossor ibland. Det är lite udda :-).

 

Imorgon ska vi äntligen ned till Kerala. Vi antar att det blir lite lugnare där, och det ska bli rätt skönt att lämna Delhi. Om Mumbai överraskade positivt, så har inte Delhi gjort det, men det kan ju bero på slumpen så klart.

Nätet är förskräckligt långsamt här på hotellet, så det blir nog inga bilder, men vi får se.

 

Idag har vi både mått bra och haft det bra. Vi har till och med fått igång AC:n på hotellet. Vi var tvungna att säga till så att de skulle sätta på den... En stöter på en del sådana här knepigheter här. Vi var även tvungna att betala tre procent extra för att betala med kort på det här hotellet, det har inte hänt någon annanstans, så det är ju lite märkligt, men samtidigt en så liten summa att det är svårt att bli irriterad.

 

Idag har vi även varit i Agra och kikat på Taj Mahal. Vi blev hämtade med bil kl 03.00 imorse och resan tog tre timmar ned till Agra. Det i samma bil, så vi åkte alltså med privat chaufför i tre timmar. Vi var framme i Agra och Taj Mahal vid 06.00, vilket var perfekt, för det var inte så varmt och inte så mycket folk. Soluppgången missade vi förvisso, men det var ändå rätt disigt, så hade inte gjort så stor skillnad. I Agra mötte vi upp vår privata guide som vi sedan gick runt med några timmar under dagen.

 

Taj Mahal var lika vackert som en sett på bilder tidigare, och kanske till och med ännu vackrare än på bilderna. Riktigt vackert måste jag säga. Vi hängde runt där någon timme innan vi åkte vidare till Röda fortet i Agra. Där stannade vi av någon anledning bara utanför, och guiden menade på att det inte var så mycket att se och att det var bättre att åka till "Baby Taj", som vi inte visse vad det var, men det lät ändå intressant. "Baby Taj" visade sig sedan vara det mycket vackra Itmad-ud-Daula som redan ingick i turen, men det fattade vi inte förrän efteråt. Vi var ändå rätt nöjda efter att ha besökt de här tre platserna och blev sedan skjutsade till en rätt dålig restaurang som serverade dyr och dålig frukost för rätt mycket pengar, och där det av någon anledning bara var turister. Sådant har jag varit med om förut, och det är väl ok, men sedan blev jag förbannad. För efter det blev vi skjutsade till någon affär där de sålde massa grejer i form av stenmosaiker. Det är egentligen inte mosaiker, men ser ungefär så ut. Det är någon form av känt stenkonstverk från Agra. Det ingick inte i turen och försäljaren var väldigt mycket på. Då skällde jag ut guiden, och han hade sina förklaringar, även om de var dåliga. Till slut fick vi några vykort som kompensation :-). Sedan har jag varit i kontakt med bokningsbolaget som ska kolla upp det. Med det senare kommer det säkert inte hända så mycket, men det ska bli kul att skriva en syrlig recension på Tripadvisor. Hursomhelst, det här hade jag kunnat leva med, men det förefaller nu i efterhand som att guiden blåste oss en aning på Röda fortet i Agra, vilket stör mig mer, och det har jag också tagit upp med bokningsbolaget.

 

Även den andra personen här jag fått skälla ut efter att ha skällt ut en försäljare som försökte lura på mig en dyrare taxi på flygplatsen i Delhi. Det ät tröttsamt att behöva bli förbannad.

 

Vi kom hem efter att ha varit borta i 12 timmar. Efter det har vi inte gjort så mycket. Vi var ute och käkade och har även skaffat ett elektroniskt SIM-kort vilket verkar väldigt smidigt, så nu ska vi nog inte ha några problem med mobil-internet längre.

 

Morgondagen är lite öppen än så länge.

Igår kväll började det strula lite för oss. Valle blev magsjuk och mår fortfarande halvbra, även om det är bättre. Även jag fick en släng av bubblig och lös mage, men inte alls som Valle. Jag är förvisso van med att ha en mage som strular, så för mig var det ingen större skillnad, även om jag kände att något var lite tokigt. Efter ett toabesök blev det dock ganska bra för mig.

 

Men, men vi har tagit oss till Delhi ialf, och det gjorde vi med flyg - IndiGo. Det var inga större konstigheter förutom att taxichauffören först körde till fel terminal.

 

På flygplatsen i Delhi hade vi svårt att få Wi-Fi, vilket är ett återkommande problem, och vi måste nog försöka köpa ett indiskt sim-kort. Det verkar som att det ska gå att fixa på något sätt utan att byta ut sitt eget, men vi har inte kollat på det i detalj än. Det går inte att lösa det med de abonnemang vi har nämligen, och att surfa eller ringa härifrån utan någon extra grej är superdyrt.

 

Vi hade beställt en taxi från hotellet, men den kom inte. Punktering sades det, men jag är tveksam. Vi fick lösa det med en annan taxi, och det gjorde ingen större skillnad.

 

Vårt hotell här, Staybook Jyoti Mahal, är rätt risigt, men det ska nog gå bra. Rummet är stort ialf. Jag blev lite lurad av bra recensioner på Hotels.com, men när jag kikade nu på Google Maps, var det rätt ljumna recensioner där.

 

Inatt är tanken att vi ska åka till Taj Mahal, och vi ska försöka få några timmars sömn innan om det går, och förhoppningsvis mår Valle hyggligt då.

Vi har hunnit med en del idag med.

 

Efter lite sovmorgon och en lika bra frukost idag som igår på hotellet tog vi en promenad här i stadsdelen Bandra där vi bor. Vi gick till en affär vid namn Pantaloons där Valle hade hittat lite kläder hon ville köpa. Under promenaden, som tog kanske 25 minuter, var det ingen som tog kontakt med oss. Det varierar alltså rätt mycket mellan olika platser i Mumbai gällande hur mycket uppmärksamhet en får som vit. Ungefär som guiden sa igår, är det säkert så att en hel del "lantisar", eller vad jag ska kalla dem, besöker olika sevärdheter och där blir lite överväldigade av att se någon som ser annorlunda ut, medan folk i andra områden är ganska ointresserade av vita utlänningar. Det jag vill säga med det här är att upplevelsen hur en bemöts som vit i Mumbai sannolikt kan variera rätt mycket beroende på var en befinner sig.

 

Nåväl, det var rätt varmt att promenera, men åter, det är varmt, men ändå inte så farligt att det inte går att promenera. Sedan är det träd nästan överallt, så det finns mycket skugga. På många ställen känns det lite som att vara i en skog och i en stad samtidigt.

 

När Valle hade hittat sina kläder hade vi som mål att ta oss till ett café vid namn Third Wave Café varifrån en tur i ett av världens största slumområden, Dharavi, skulle börja. Vi var lite osäkra igår kväll vad vi skulle göra med dagen, men efter frukost bestämde vi oss för att köpa kläder till Valle och gå på en tur i Dharavi. 

 

Det blev lite rörigt på resan dit. Vi behövde ta en taxi, och först stoppade vi en rickshaw, typ som en tuktuk. Föraren kunde ingen engelska och efter att han till slut förstod var vi skulle stannade han en ung kille som kunde engelska för att berätta att han inte kunde köra så långt, däremot körde han oss till en vanlig taxi. Den taxichauffören kunde inte heller engelska, men körde oss ialf dit vi skulle. Utan taxameter, men det kostade ändå inte så mycket. Än så länge har vi inte upplevt att taxichaufförer försökt lura oss allt för mycket, vilket är bra. Något som dock förvånat mig generellt är att det är rätt många här som inte alls kan engelska.

 

Jaja, efter en lätt lunch på cafét kom vår guide för dagen, och det var samma guide som igår, Mr Alam, så det blev ett kärt och oväntat återseende. Han hade bott i Dharavi i 26 år tror jag innan hans familj flyttade till en förort.

 

Den här turen var dock inte privat, men det var bara en japan med utöver oss, så den var nästan privat ändå :-). Under turen fick vi se mycket av slumområdet Dharavi. Det var rätt skitigt och mycket folk, men inte direkt farligt och de flesta som bor där har en förhållandevis ok ekonomi. Det finns oftast el och vatten, men avloppen går rätt ut i en å, vilket dock verkar vara fallet i stora delar av Mumbai. 

 

Vi fick se mängder av olika arbetsplatser och gå i trånga gränder där folk bodde. Mycket intressant. Det var många barn som hejade och mängder av barn som frågade vad Valle hette :-). Någon enstaka tiggde, men det var undantagsfall. Det kan säkert vara svårt att defineira misär, men det var inte det jag upplevde här.

 

Nu är vi tillbaka på hotellet. Det blir sannolikt bara en middag idag och lite fix innan vi försöker ta oss norrut till New Delhi imorgon.

Nu har vi förvisso varit hemma på hotellet en stund, men under dagen har vi farit runt i Mumbai med egen guide och chaufför i sex sju timmar någonting. Ganska så fullt upp med andra ord.

 

Efter att jag hade tryckt in ett par öronproppar kunde jag även sova natten till idag, och efter hotellets överraskande bra frukost var vi redo för turen.

 

Vi blev upphämtade på hotellet av guiden och chauffören och sedan drog vi iväg. Först blev det ett besök på en blomstermarknad som inte hade så många försäljare vid den tiden på dagen, så det var inte det intressantaste stoppet, men efter det stannade vi vid Mumbais största tvättanläggning, Mahalakshmi Dhobi Ghat. Det är som en stor öppen tvättanläggning där typ företag mm tvättar det som de behöver ha tvättat.

 

Det verkar ta en evighet att ladda upp bilder, så det får bli en annan gång eller inte alls (nu dagen efter gick det bättre).

 

Sedan for vi vidare till The Gateway of India, som vi kände till sedan tidigare, men trevligt att ta lite bättre bilder och se monumentet i dagsljus. Monumentet byggdes för att välkomna George V 1911, och han var tydligen den första brittiska monark som besökte Indien. Nu tror jag att monumentet är mer populärt eftersom de sista brittiska trupperna lämnade Indien här efter självständigheten 1948. Det blev även några nya bilder på The Taj Mahal Palace.

 

Resan gick sedan vidare genom att vi kikade på ingången till ett museum och på ett Big Ben-liknande klocktorn vid ett universitet. Sedan kikade vi när det spelades några cricket-matcher i värmen. Efter det åkte vi vidare för att se den stora tågstationen Chhatrapati Shivaji Terminus. Den hette tidigare Victoria Terminus Station, som är mycket lättare för mig att komma ihåg, men jag har full förståelse för att indierna gärna byter namn på sina kända byggnader osv. Väldigt fin tågstation också.

 

Sedan blev det en marknad till, och sådant intresserar mig inte jättemycket, men jag tror att den också har bytt namn, men är känd vid namnet Crawford Market.

 

Nu var vi lite hungriga och trötta, så det blev lunch på den vegetariska restaurangen Status. Där käkade vi thali, vilket är en mängd smårätter på en stor tallrik. Inte dumt alls, och mätta blev vi. Det var även svårt att äta upp för de kom och fyllde på de små skålarna med mat hela tiden :-).

 

Mätta och belåtna åkte vi upp till Banganga Tank som är en liten sjö, pool, eller vad en ska kalla det, som bildats av en sötvattenkälla. Hinduerna tänker att vattnet kommer från Ganges och badar därför gärna där samtidigt som de kastar ut aska från de som dött i vattnet. Lite märkligt, men så verkar det vara, eller de kanske inte gör det samtidigt, men i samma vatten som de kastar de dödas aska badar andra. Det här ska tydligen ligga på Mumbais högsta punkt och tillhör templet Walkeshwar. Rätt intressant plats som jag aldrig hade hört talas om innan.

 

Klara med det åkte vi vidare till någon trädgård där vi tog några foton på utsikten över Mumbai. Vår guide hade innan sagt till att det kommer komma folk som vill ta foton av oss. Det hade vi inte märkt något direkt av igår, men idag märkte vi av det en del. Guiden tyckte att alla som önskade ta foton var idioter och ville inte att vi skulle ställa upp eftersom det kunde bli för mycket, men här lät jag ialf en person ta ett foto, då kom det givetvis minst en till som ville ta foto, som jag kände mig tvungen att avvisa. Jag kände mig lite som en kändis :-).

 

Det sista stoppet blev sedan huset Mani Bhavan där Gandhi hade sitt huvudkontor mellan 1917 och 1934. Här filade han på många av sina upptåg. Det här var också något som var lite oväntat för oss, men kanske det mest intressanta på hela dagen.

 

På vägen hem åkte vi åter över den långa bron och satt fast i bilköer rätt länge, men till slut kom vi hem efter en mycket bra dag i den relativt höga värmen. Det är runt 30 grader, så inte galet på något sätt, men ändå lite för varmt för att knalla runt för mycket.

 

Nu ikväll har vi bara tagit en öl och lite lätt mat här på hotellet, och vi har inte riktigt bestämt oss för vad det blir imorgon.

 

Jag ska försöka komplettera med lite fler bilder imorgon. Nu när det blev morgon, har jag gjort det!

Det känns inte som att vi lämnade Sverige igår eftermiddag. Det med anledning av att det känns som att vi typ haft en natt på flyget och sovit en natt här i Mumbai redan, även om det bara var några timmar mitt på dagen här. Det som är ännu konstigare är väl att det känns så när vi även faktiskt förlorat tid genom att resa hit.

 

Nåväl, när vi väl vaknade i eftermiddags blev det tidig middag på en restaurang vid namn "Mini Punjabs Bandra". Mat från Punjab ialf, om det är någon större skillnad från mat från andra delar av Indien vet jag inte. Jag beställde ialf en palak paneer, och den var fantastisk. Fint att äntligen få pröva den maträtten i Indien :-). Valle beställde också något som var fantastiskt gott, men jag minns inte vad det var just nu.

 

Mätta och belåtna tog vi en taxi ned till "Gateway of India". Det tog nästan 90 minuter med anledning av trafiken, men kostade under 100 kr med Über. Det hade varit lika billigt med vanlig taxi, men det känns skönare med Über :-). Det syntes rätt mycket firande av Eid al-Fitr på vägen. Jag trodde det var slut igår, men tydligen är det idag också.

 

Vi har inte sett så mycket västerlänningar här, men vi trodde att det skulle vara en del nere vid "Gateway of India", men det var det inte. Vi känner av att det finns en viss nyfikenhet på oss, men hittills har det ändå varit förhållandevis lugnt gällande tiggeri, försäljare och annat. 

 

Nere vid "Gateway of India" var det ett ljusspel på gaten, eller vad en ska kalla det, ungefär som de brukar ha på Örebro slott. Rätt fint och mycket folk som var där och tittade. När vi skulle åka tillbaka hade vi problem att boka en taxi med anledning av att vi inte hittade Wi-Fi någonstans, så det fick lösa sig genom att en anställd hos "The Taj Mahal Palace" fick ropa in en taxi åt oss och vara noga med att det skulle gå på taxameter. Jag tror inte det är ett jättestort problem här gällande taxameter-bluffar, men vi fann det säkrare att göra på det sättet :-).

 

På vägen hem åkte vi över den långa bron "Badra-Worli Sealink".

 

Imorgon blir det typ en heldags sightseeing tur här i Mumbai med guide osv, men mer om det imorgon.

 

Nu ska vi se om vi lyckas sova något, för det är tydligen fest här ovanför oss... Allt som varit så bra med det här hotellet innan...

Nu har vi typ inte sovit på 24 timmar, men vi är framme i Mumbai. Klockan är 10.40, vilket är lite märkligt eftersom det är en skillnad på tre timmar och en halv. Brukar tiden diffa på halvtimmar? Tydligen här ialf.

 

Resan har gått bra. Förvisso hade vi tänkt att ta taxi till Arlanda, men det såg så dyrt ut så vi sprang iväg till Flygbussen istället, som vi hann med, vilket även gjorde att resan till Arlanda blev billigare. Eftersom vi då blev lite försenade kom vi till gaten rätt lagom till avgång. Lite stressigt, men inte galet stressigt. Det tog rätt lång tid i säkerhetskontrollen osv, så Arlanda visade sig åter vara en rätt usel flygplats.

 

Vid gaten träffade Valle en jobbarkompis. Han skulle förvisso till Taipei, men hade också byte i Dubai som oss, och åkte således med samma plan ned dit.

 

Flygresan till Dubai gick bra. Jag hamande bredvid en ung somalisk tjej och Valle skaffade en kompis i form av en onykter och ledsen svensk. Han var ledsen över att han hade lämnat sin son i Sverige nu när han skulle jobba utomlands, så Valle fick trösta honom.

 

Bytet i Dubai gick fortare än förväntat eftersom vi satt och pratade med Valles jobbarkompis. Sedan var det en rätt kort flygning till Mumbai. Framme i Mumbai blev vi haffade för att lämna covid-test, och det var bara vi som blev det. Solklart rasprofilerade, men det spelade mindre roll för det kostade inget. Vi kom sedan igenom en väldigt långsam passkontroll utan problem och pratade lite i kön där med en norsk tant.

 

Det var lugnt på flygplatsen i Mumbai, men jag lyckades inte koppla upp mig på Wi-Fi, så det blev lite rörigt att få tag i den förbokade taxin, men Valle lyckades sedan få en uppkoppling och allt löste sig. Taxin körde oss sedan i ett livligt Mumbai till hotellet, och det blev det pris som var uppgjort. 

 

Framme på hotellet blev vi bjudna på en tidig check-in, vilket var väldigt skönt eftersom vi måste sova. Rummet är lite slitet men stort.

 

Valle har somnat, och nu ska även jag sova. Hörs mer i kväll!

 

Ja just, det verkar funka med de svenska kontakterna här, trots att uttagen är lite annorlunda!

Nu packar vi väskorna för att förhoppningsvis komma iväg till Indien i eftermiddag efter byte i Dubai.

 

De senaste dagarna har jag läst ut Bill Browders "Tsaren" om Putin och korruptionen kring honom. En uppföljare till "Mitt krig mot Putin". Jag ville läsa ut den innan vi åkte iväg, för att inte ta med en halvläst bok på resan. Jag vill ju nämligen ha något att läsa under resan, och har jag med en halvläst bok är risken att det jag har att läsa tar slut för snabbt.

 

Precis som "Mitt krig mot Putin" är "Tsaren" mycket lättläst. Det är förvisso en rätt tjock bok, men det är ändå inte för mycket onödigt lull-lull. Jag är säkert en bland många som typ inte orkar bry sig så mycket om diktatorer som roffar åt sig massa pengar, men ju mer jag lär mig desto mer irriterad och intresserad blir jag. Det är så extremt stora summor här, och det är ju faktiskt stulet från folket. Det som är värst, och som förvisso är självklarheter, är hur alla runt Putin är lika korrumperade. Alltså att det blir en elit, klan, eller vad en ska kalla det, som utnyttjar andra. Det är inte speciellt svårt att bli irriterad på.

 

I övrigt träffade jag Nisse här i stan igår, vilket var otroligt trevligt efter allt som har varit!

Fint väder nu, förvisso inte jättevarmt, men soligt.

 

Mycket fix inför Indien. Bokande av turer, hotell osv. Det närmar sig!

 

I övrigt inte så mycket att rapportera. Att inte pendeltågen går som de ska rör inte mig så mycket.

 

Jag såg förvisso om "Misstagen som sänkte Titanic igår". Några år sedan sist. Många detaljer som eventuellt gjorde att det blev som det blev. Bland annat för hög fart, en brand som försvagat skrovet, ingen kikare för de som höll utsikt och att inte varningar från andra båtar hörsammades. Så är det väl ofta, att det är mycket som spelar in för att något ska bli väldigt dåligt.

Det har varit en händelserik helg. Vi är precis hemkomna från kalas i Hallsberg. Mamma fyller år idag, grattis igen, och Lo om några dagar. Det var som vanligt en mycket härlig och lugn tillställning. Även vädret var riktigt härligt. Typ första riktiga vårsolen för mig. Jag och Valle hyrde bil för att åka idag, och det blev ungefär det pris vi hade räknat med, så det var ju bra.

 

Igår var det konsert. Jag såg Roger Waters på Tele2 arena. Han körde typ bara Pink Floyd-låtar och det var en konsert med sittandes publik. Jag satt typ längst fram i den något märkliga scenuppsättningen med att ha scenen i mitten. Det gjorde att det blev lite lättare att sitta långt fram, men lite märkligt när en ibland såg musikerna bakifrån.

 

Konserten var musikaliskt utmärkt med en paus i mitten. Roger Waters kunde forfarande sjunga bra, även om han fick en hel del hjälp av andra på scen. Däremot var konserten dränkt i obsolet politik. Det hela började med att en speakerröst bad alla att dra åt helvete och gå till baren om de inte uppskattade Roger Waters politiska budskap. Redan där blev jag lite moloken. Sedan fortsatte det med att halva västvärlden hade gjort krigsbrott, rättigheter för alla minoriteter osv osv. Inget fel i sig, förvisso kanske fria Assange-delen inte passade i Sverige, men det blev fånigt tydligt vilket narrativ Waters önskade föra fram. Det var ingen kritik mot exempelvis Putin, Xi, Erdogan, IS eller någon grupp eller ledare i Asien eller Afrika, men mot typ alla amerikanska presidenter. Minoriteterna som togs upp var indianer osv, men inga uigurer. Ja ni fattar, det blev fånigt, även om jag håller med om mycket. Det gav ett rätt starkt intryck av att Waters inte riktigt förstår det han framför, att det är mer ideologiskt än humanistiskt. En sak var dock riktigt bra, han tog upp att baren med en bira eller två är ett bra ställe för att byta idéer, och där är vi på samma linje.

 

Jag var ändå mycket nöjd att jag orkade ta mig till konserten, för en upplevelse var det som synes. När jag skulle hem så hade någon kastat iväg min cykel, vilket kändes onödigt. Sedan var det poliser överallt där cykeln stod. Typ fyra bilar. Hade kanske hänt något!?

 

Just det gällande konserten, det var många som satte sig på fel platser, hur svårt kan det vara?

Oftast leder en sak till en annan, och det är intressant i sig. Efter att ha sett dokumentären om Patricia Highsmith i onsdags såg vi filmen "Carol" igår kväll som är baserad på en av Highsmiths böcker. Det var några klipp från filmen i dokumentären, och sedan när jag kollade upp den såg jag att den hade fått väldigt bra kritik. Att jag även uppskattar "The Talented Mr Ripley" gjorde också att jag sammantaget tänkte att det här måste vara en kanonfilm.

 

Filmen gav mig dock blandade känslor. Den handlar om förbjuden lesbisk kärlek på 50-talet och är jättevackert gjord. Vackert foto, fint skådespeleri osv. Att se filmen känns som att vara inne i en Edward Hopper-målning. So far so good, men i övrigt är filmen riktigt trist. Allt är långsamt och tråkigt. Kemin mellan Mara och Blanchett känns konstig, och det provocerar säkert många, men de framstår inte som lesbiska. Även hur de träffas och hur deras relation utvecklas är bara konstig.

 

Det känns som att det är ett rätt dåligt material som är paketerat otroligt snyggt och som passar samtiden att tycka väldigt mycket om.

 

Den snygga paketeringen gör dock att jag blir nyfiken på att se något mer av filmens regissör Todd Haynes.

Nej jag har egentligen ingen koll på författaren Patricia Highsmith, och jag visste inte ens förut att det var hon som hade skrivit "The Talented Mr Ripley", men jag såg en klart sevärd dokumentär om henne igår.

 

Hon var lesbisk i en tid där det var svårt, och jag antar att det kanske inte var helt lätt att vara kvinnlig författare då heller, även om det finns en hel del exempel på det från den tiden. Hon verkade även njuta av livet, och det uppskattar jag ju när folk gör :-).

 

"Loving Highsmith" heter dokumentären ialf.

 

Det jag dock tänkte skriva om, och som jag skrivit om tusen gånger tidigare, är hur min förståelse av världen ständigt förändras. Det här är ingen stor grej, men inte trodde jag att den utmärkta filmen "The Talented Mr Ripley" var en filmatisering av en bok skriven av en amerikansk kvinna, och inte heller förstod jag att Tom Ripley förekommer i flera böcker. Jag glömmer bort det mest hela tiden, men två personer som tittar på samma sak, ser oftast helt olika saker utifrån sina erfarenheter osv. Gymnasiefilosfiskt absolut, men jag tror att vi ständigt glömmer bort det.

 

Det var det jag ville säga idag.

 

...och förresten, jag tror nog att jag faktiskt är på väg att bli frisk nu. Inget pannont eller hostanfall under dagen ialf.

Det hostas på. Inte jättemycket, men det kommer i skov. Det känns lite mindre slemmigt än tidigare också. Bör väl vara ett bra tecken. Jag är fortfarande lite hes, men inte alls så illa som för några dagar sedan. Runt lunch har jag både idag och igår haft ont under pannan, antar att det är bihålorna. Det tar sin tid att läka ut det här. Det är även en känsla av att halsen är torr.

 

Inatt var jag tvungen att gå upp och hosta under en period, men efter att det gick över sov jag rätt bra.

 

Tydligen ska plastpåseskatten bort. Andra skatter är säkert bättre, men varför inte ha den kvar när alla vant sig?

 

"Lögner och svek i Nordirland". Om trubblen på Nordirland. Något annat har jag väl inte sett, och jag har inte så mycket att kommentera heller.

Nu är håret betydligt kortare. Hes och slemmig i halsen är jag dock fortfarande :-).

 

Liverpool kryssade hemma mot Arsenal igår i en vansinnigt underhållande match. Tänk om Liverpool kunde spela så lite oftare.

 

Främst tänkte jag dock nu skriva om serien "Air Crash Investigation" eller "Mayday" som den också verkar heta. Jag har skrivit om den förut, men det är en serie som täcker de flesta kända flygkrascherna, och nu har jag sett betydligt fler än jag hade gjort sist.

 

Jag har försökt se många av de olyckor, eller vad en ska kalla dem, som jag själv känner till, och det jag främst slagits av är att olyckorna väldigt ofta uppkommit på grund av slarv. Typ som olyckan i Ryssland där Stefan Liv dog, där verkar piloten ha lyckats bromsa planet vid starten, och olyckan med Spanair-planet i Madrid följde inte piloterna sina egna kontroller, förvisso gjorde ett annat fel att det blev något svårare, men ändå. Planet som trillade ned över Long Island snart efter 9/11, där lyckades piloten svänga fram och tillbaka så mycket att stjärtfenan, eller vad en ska kalla det, lossnade. Andra grejer som jag reagerat på är att det tydligen går att stänga av syrestillförseln från cockpit, vilket säkert var det piloten gjorde i MH370, och vilket även hände oavsiktiligt med Helios 522, så att även piloterna tuppade av och planet kraschade i Grekland. Det mest otäcka var nog TWA 800 som exploderade i luften, och som jag hade minnen av blev nedskjutet, men vilket inte stämmer, och där planet delades på ett sätt så att mitten och bakpartiet sannolikt flög vidare en stund utan cockpit. Den skräcken vill jag inte vara med om. Det är en oerhört intressant serie.

 

Nu har jag även sett klart den andra omgången av Beck-filmer, eftersom jag såg "Sista vittnet" häromdagen. Helt ok Beck som jag också hade sett förut.

Hälsan är samma lika som igår. Ingen feber nu eller inatt, men en äcklig slemhosta. När jag googlar är symptomen inte helt olika lunginflammation, men jag borde väl haft feber lite längre då, och folk i min ålder ska väl inte få lunginflammation hursomhelst? Å andra sidan brukar jag ha slemmig hosta efter infektioner i halsen, och vid ett tillfälle fick jag faktiskt antibiotika efteråt, vilket hjälpte, när det inte gav med sig. I andra fall har det gått över till slut. Det är svårt att minnas, men det känns dock ovanligt slemmigt den här gången.

 

Jaja, slut på gnället. Idag har jag tänkt att gå ut ialf efter att ha varit inomhus i två dygn. 

 

Igår förkovrade jag mig i "Alice i Underlandet". Jag hade länge tänkt att läsa boken, och det gjorde jag för ett par dagar sedan. Det är ju en barnbok, så det går rätt fort att läsa ut den. Med anledning av sjukdomen passade jag igår på att se ett par filmer baserade på boken. Först såg jag Tim Burtons film "Alice i Underlandet". Den hade jag sett en gång tidigare, vilket jag tror var när jag jobbade med funktionshindrade barn. Jag blev inte så imponerad då, och inte heller nu. Det är datorgenererat så det står härliga till och därmed ett rätt intressant bildspråk, men själva berättelsen bilr inte så intressant, och rätt ond. Filmen tappar verkligen charmen från boken, eller böckerna. Båda de här filmerna är även inspirerade av uppföljaren "Alice i Spegellandet", som jag inte läst. Trots goda förutsättningar blir den därmed inte jättebra. Efteråt såg jag Disneys film med samma namn, och den var klart charmigare och bättre, trots att den är tecknad.

 

Kuriosa kring den är att jag tänkt sett den sedan jag pluggade, då jag laddade hem typ alla klassiska Disneyfilmer. Jag skrev även ut fodral osv. Blev jättefint. Sedan gav jag bort dem till Saga och Lisa, som jag dock inte tror kollade så mycket, och sedan kastade Juliana dem efter hand, rimligt, men en hel del jobb till lite nytta med dem :-). Finns ju igen anledning att ha massa fina piratkopior nu när det finns streamingtjänster, men det fanns det ju inte då :-).

 

Idag står det klippning och städning på schemat.

Nu är det lite bättre igen, ingen feber och jag har kunnat sova inatt. Eventuellt hade jag lite feber när jag gick och lade mig, men det är svårt att veta om det är lite feber eller bara kroppens normala temperaturskillnader. Rösten är något bättre idag också, inte lika bedrövligt hes som igår. Hostan och det gulgröna slemmet är nog ungefär på samma nivå. Även om det inte har varit jätteallvarligt har jag nu varit sjuk en vecka, vilket måste vara ovanligt långt för mig.

 

Något som är positivt med låg feber är att en inte orkar göra så mycket annat än att kika på TV. Det blev därmed några dokumentärer igår.

 

Först såg jag "Ola Magnell - Den motvillige rockpoeten". Jag har lyssnat mycket på musik i mitt liv, och det bredare än de flesta andra, men Ola Magnells musik har jag inte lyssnat något på. Det är lite konstigt eftersom mamma gillar honom. Tror till och med att hon ville ha några skivor av honom för en si så där 20 år sedan. Jag kan ha löst det, men jag tror ändå inte jag lyssnade något på hans musik. När jag lyssnar på musiken nu upplever jag den som bra. Han använder rösten på ett lite annorlunda och roligt sätt. 

 

Jag såg även "En resa till Peps Persson". En rätt charmig dokumentär där ett par norrmän åker och hälsar på hemma hos Peps. De pratar om allt möjligt såsom politik, religion osv. Bland annat om att främlingsfientlighet beror på rädsla, och så är det väl, men ibland får jag känslan av att de här öppna människorna inte riktigt greppar att deras öppenhet till slut kan begränsa deras öppenhet.

 

"Sjöwall Wahlöö - Berättelsen om ett brott" tror jag att jag hade sett för rätt länge sedan, men passade bra att se den igen nu när jag ser alla Beck-filmer. Det förefaller som författarna var först, eller ialf tidiga, med riktiga polisromaner, istället för konventionella deckare.

 

Tidigare i veckan såg jag "Världens Historia - Pirater", men inga starka minnen därifrån.

 

"Roy Andersssons människor" var rätt charmig gällande hur Roy använder många amatörer i sina filmer.

 

Jag såg även klart den sista säsongen, säsong 10, av "Svenska fall". Det var främst det där mordet på återvinningen i Surahammar som väckte mitt intressen. Hur kom det sig att det blev som det blev? Förefaller så slumpartat.

 

Jaja, nu är det bara hoppas på att sjukdomen fortsätter åt rätt håll den här gången.

Inatt fick jag feber, så himla märkligt. Det kändes ju klart bättre igår. Nu har jag 38 graders feber och en hosta med riktigt tjockt och äckligt gulgrönt slem. Näsan är något täppt, men ok. Valle mår dock bra, hon är mycket starkare än mig.

 

Men, jag brukar inte få feber på sjätte dagen av en förkylning. Infektionen har väl tagit sig ned i lungorna.

Idag är jag klart bättre. Halsen gör knappt ont alls, men istället är jag hostig och slemmig, men det är väl ett tecken på att infektionen håller på att gå över. Lite finare slem nu också, inte det där gröngula från igår. Nu är jag bara lite rädd att hostan ska sitta i några veckor och störa sömnen osv. Fortfarande rätt hes dock.

 

Förvisso passande att vara sjuk idag eftersom det är långfredag. Då ska en väl ta det lugnt enligt traditionen. Dagen har gått fort utan att jag egentligen gjort så mycket.

 

Jag kikade klart den tredje säsongen av Supernatural. Den hade jag sett förut, men mindes inte mycket av den. Tror till och med jag mindes mer från de tidigare säsongerna, även om jag såg dem för ännu längre sedan. Upplevde nog också den här säsongen som lite sämre än de tidigare två, men det är för mig bra underhållning.

 

Det jag främst gjort idag är att läsa Stefan Krakowskis bok "Incel" om just incels. Män som lever i involuntary celibate. Den gruppen av män har kommit lite på tapeten under senare år eftersom de utfört ett gäng massmord. Även om boken främst tar upp de fall där mördarna främst begått sina brott på grund av kvinnohat osv, kan jag tänka mig att samma sorts män gärna hamnar i terrorgrupper osv. Att problemet är bredare än vad folk tänker sig. Hursomhelst, Krakowski intervjuar även en del incels i Sverige och tar upp att många förutom hat mot kvnnor även gärna får högerextrema åsikter. Det är lite det jag menar att jag tänker att även mer konventionella terrorister kan vara incels. En helt ok bok, men kanske främst intressant för de som inte vet något om begreppet incel. För mig var det mest upplysande gällande vissa brott incels utfört innan som jag inte hade koll på. Kanske även något hafsigt skriven, ingen riktigt bra röd tråd.

 

Imorgon siktar jag på att bli mer eller mindre frisk :-).

Igår tyckte jag att det släppte lite i halsen och jag kände mig piggare osv, men under kvällen blev det sämre. Jag gick och lade mig tidigt och sov relativt gott inatt, men det hjälpte inte halsen. Idag har jag varit väldigt hes och låtit väldigt annorlunda enligt typ alla jag pratat med. Det känns som att alla har reagerat. Det gör även ont på riktigt i halsen, inte bara en känsla, nu är det illa så att säga. 

 

Trots det kom jag typ nyss hem från en AW i Solna, och nu kan jag knappt prata alls.

 

Men, men det blir bättre snart. Det är bara att jag har svårt att vilja förstå att det kan ta lite tid att bli frisk. Det är så onödigt att vara sjuk. Vad har det för nytta?

Inatt blev det tydligare med smärtan, eller vad jag ska kalla det, i halsen. Igår var det mer en känsla, men nu gör det ont. Inte galet på något sätt, men ändå mer tydligt. Jag är även tröttare än vanligt.

 

I övrigt såg jag klart "Stora vägen" ett porträtt av Ulf Lundell från 1988 igår. Främst kul för att Mats Wilander dök upp på scen med Ulf Lundell och såg lagom bortkommen ut, men även för ett Peter Puders var med, inte för att jag visste vem han var för särskilt länge sedan, men med anledning av jobbarkompisar har det förändrats. Uffe var som vanligt, fundersam och pillemarisk.

 

Ikväll blir det fotboll. Två stora lag på dekis, det ena är Chelsea, och det andra vet ni,

Jag känner mig inte helt hundra. Lite konstig känsla där ovanför svalget bakom näsan. Det förefaller främst vara en lätt irritation. Jag har inte direkt ont i halsen och det är inte något slem osv, men en knepig känsla. Det var väl när en kände sig så här en skulle stanna hemma från jobbet under pandemin, men inte ska göra nu längre.

 

Igår blev det en Beckfilm till - Pojken i glaskulan. Något märkligt namn kan jag tycka, men åter igen en helt ok Beck. Den här hade jag också sett förut, även om jag inte skulle ha kunnat säga någonting om den innan jag såg den igen. Däremot var det mesta så där spökligt bekant nu när jag såg filmen igen. Det är en märklig känsla. Jag vet inte riktigt varför jag sett typ alla filmer i den här andra delen av Beck-filmerna med Peter Haber. Antagligen för att de gick på 4an, och att jag därför såg dem i brist på bättre.

 

Jag såg även "Talibanernas barn" från Dokument utifrån. Främst intressant för att den är filmad i Kabul. Intressant att se hur folk är klädda osv. Förvisso intressant att se hur barn hjärntvättas också, men främst är det sorgligt.

 

Ikväll lär det främst bli kurering i soffan.

En del böcker går snabbare att läsa än andra. Efter att jag i ett par månader läst samma bok har jag nu läst klart två böcker på tre dagar. Lite med vilje, känns som jag måste komma ikapp... Nu senast var det "Harry Potter and the Cursed Child". Det är den åttonde delen i Harry Potter-sagan, och är väl egentligen inte en bok utan snarare en pjäs eller teater, men givetvis finns manuset som bok. Det är den jag nu läst. Jag blev positivt överraskad, den var bra! Spännande berättelse med tidsresor.

 

Nu är det väl som så att jag måste åka till London när ekonomin tillåter för att se pjäsen/teatern live. Något annat vore ju konstigt.

 

I övrigt har det varit en solig dag med träning på förmiddagen. Gårdagen var utmärkt, men Liverpools förlust mot City, var inte oväntad, men andra halvleken var inte rolig att titta på. Det var stor skillnad mellan lagen.

Igår var det kalas hos Johannas familj. Johanna hade precis fyllt och Lisa fyller imorgon. Vi brukar därför slå ihop kalasen. Det var som vanligt nästan för trevligt och tiden sprang iväg. Levi var pigg och Lo lite avståndstagande som brukligt mot mig :-). Nästan lite väl länge sedan jag träffade dem.

 

Det var knappt att vi kom hem, för när vi skulle åka till stationen funkade inte päronens bil helt plötsligt. Som tur var kunde en granne skjutsa oss till stationen istället :-).

 

I övrigt läste jag ut en bok under gårdagen - Desinformationen om koranen. Det är en snubbe som på knappa 100 sidor har räknat ihop alla hot om straff som finns i koranen, men även lite annat, typ att det inte finns just någonting i koranen som tyder på att det varit någon allsmäktig kraft inblandad. Hoten var det jag själv slogs främst av när jag läste koranen för några år sedan. Författaren till boken ovan kom fram till att det fanns över 400 hot, så det var inte så konstigt att det var det jag då främst reagerade på. Så på sätt och vis var det inget nytt, däremot hade jag inte tänkt djupare på att en text som kommer från en allsmäktig kraft borde kunna innehålla lite fakta som människor generellt inte bör kunna känna till, ialf inte under tiden när texten kom till. Det finns inget sådant i koranen enligt författaren ovan, och jag kan inte minnas att jag reagerade på något oväntat vetenskapligt när jag läste koranen heller.

 

Saken är väl den att religiösa egentligen inte bryr sig så mycket om texterna, utan rätt blint lyssnar på dess urtolkare. Det är ju något en lätt aspig person som jag har lite svårt att stå ut med :-).