För minnen och grunda analyser i stunden

När jag flög hem från Italien flög jag från Linate i Milano. Det är en flygplats som bränt sig fast i mitt minne efter olyckan med SAS-planet och cessnan 2001. Det var inte så långt efter 9/11 och jag minns det som en känsla av "inte nu igen". Jag gjorde även lumpen och fick information om det hela, som jag minns det, när jag var ute på en övning långt upp i Norrland någonstans. Nu var det ingen ny terrorattack, men ändå för mig en ny typ av flygkrasch, alltså en krock på landningbanan. Det gjorde inte min flygrädsla mindre, även om den är minimal numera.

 

Så Linate har gjort en tragisk rispa i mitt minne.

 

Nu var det första gången jag var på Linate, och upplevelsen var väl så där. Flygplatsen kändes lite nedgången, och det mest spännande för egen del var att jag försökte gå igenom säkerhetsbågarna med mina lurar runt halsen, gick så där.

 

Framme på Arlanda fick vi även gå igenom en passkontroll. Det är första gången det händer mig efter att jag kommit hem från ett EU-land. Men jag hade ingen större brådska, så det spelade inte så stor roll.

 

Tackar även min kära far som med relativt kort varsel hämtade mig i Västerås, eftersom det var svårt att ta sig hem till Örebro i söndags kväll.

Eftersom vi inte gjort så mycket idag förutom att gått ut för att äta lite glass passade jag på att även se filmen "Änglar och Demoner". Det är samma där som med "Da Vinci-koden" att jag både lyssnat på boken och sett filmen en gång förut. Det var exempelvis "Änglar och Demoner" som gjorde att jag fick upp ögonen för Bernini och därför hade en dag i Rom då jag gick runt och kikade på Bernini-konst för något drygt år sedan.

 

Generellt mindes jag bara ramen från filmen nu när jag såg den igen, men den var mycket intressantare eftersom jag kände igen alla platser de var på i Rom, exempelvis Piazza Navona, Castel Sant' Angelo och Santa Maria della Vittoria. Det var ju platser jag knappt kunde relatera till när jag såg filmen senast. ...och sådant gillar jag, när jag känner igen mig i filmer :-). Det känns lite mer på riktigt.

 

Filmen i sig är väl ungefär som "Da Vinci-koden", en helt orimlig plot, men som ändå ger bra underhållning. Den är inte heller lika utmanande för hjärnan som "Da Vinci-koden", utan här är det lite mer rörelse och action. Om en bortser från alla konstigheter i ploten är det dock en rätt bra film. Det blir inte tråkigt, och fotot är kul för den som kan Rom lite grand.

 

Ja, ja, imorgon hem till Sverige igen :-(.

Idag blir det inte mycket vettigt gjort, det delvis med anledning av att det varit rätt hektiskt de andra dagarna under resan, men främst för att Valle håller på och letar lägenhet här i Brescia och därmed inte vill åka bort någonstans. Vi hade egentligen tänkt att åka till Verona, men det får bli någon annan gång.

 

Jag passade därför på att läsa ut "Familjen". Den handlar om familjen Ali Khan varav många av medlemmarna är kriminella, men det verkar inte vara något som de själva helst vill kännas vid. Det framgår även av boken hur familjemedlemmarna skyddar varandra och står varandra mycket nära. Familj i det här sammanhanget ska även ses som klan eller släkt. Det är alltså inte ensamma individer i en familj som är kriminella utan stora delar av släkten. Det handlar om mord, droghandel, vapenbrott med mera. Väldigt mycket brott. De bygger sedan upp egna rättssysstem och hotar osv för att vinna fördelar.

 

Det är nog för de flesta, som lever i den svenska vardagen, inte så mycket nytt under solen, men det är intressant att komma lite närmare. För boken innehåller bland annat en del intervjuer med medlemmar i familjen/släkten. Boken är lättläst och på 300 sidor, så det tar inte särskilt lång tid att komma igenom den.

 

Sammantaget, inget nytt under solen som sagt, men alltid intressant att få lite större inblick i det svenska "klanlivet".

Med anledning av att jag var och kikade på "Nattvarden" igår tyckte jag det var lämpligt att se om filmen "Da Vinci-koden", denna kontroversiella film från 2006 baserad på boken med samma namn från 2003.

 

Jag minns att det var ett herrans liv när boken släpptes, men jag förstod nog inte riktigt varför, och jag har nog lite svårt att fortfarande förstå det nu, men jag är åtminstone mycket mer bildad i kristendomen nu än vad jag var då. Jag hade därmed mycket lättare att hänga med i svängarna nu, än vad jag hade när det begav sig.

 

Som jag minns det har jag sett filmen "Da Vinci-koden" en gång tidigare, och jag har även lyssnat på boken vid något tillfälle.

 

Både boken och filmen är kontroversiella på grund av budskapet att Jesus fick barn och att det finns levande ättlingar till honom. Spontant skulle en ju kunna tänka sig att det är något som kristna skulle välkomna, men det gör väl att det mesta av det som företrädare för kristendomen predikat genom åren inte riktigt stämmer :-). Personligen tänker jag att det vore mer än rimligt att Jesus hade några kottar, han förefaller ju ialf ha varit en ladie's man :-).

 

Nåväl... Om vi bortser från det kontroversiella med boken och filmen så hade jag fått för mig att det hade filmats en del i Italien, men så var inte fallet. Jag har nog blandat ihop det med "Änglar och Demoner". Filmen sågades även rätt hårt när den släpptes, och det kan jag tänka mig beror mer på dess kontroversiella innehåll än dess underhållningsvärde. Nog att "Da Vinci-koden" är otroligt orimlig i sin plot, men det är faktiskt underhållande 150 minuter. En måste även ha huvudet på skaft för att hänga med i allt som sägs. Det är inte en enkel film.

 

Trots att jag nu såg "Da Vinci-koden" på en dator tyckte jag att den var bra, helt emot mina förväntningar. ...och även om mycket är myt och hittepå i filmen, vad är inte myt och hittepå i bibeln? Det är väl dumt om det odlas konspirationsteorier, men lite rimligt ifrågasättade är aldrig fel.

Det är bråda dagar här i Italien. Idag blev det en sväng till Milano som ligger någon dryg timme från Brescia om en tar det billiga lokaltåget.

 

Milano känns det som att jag tänkt åka till många gånger, främst för att det varit enkelt och billigt att åka dit från Sverige och för att det finns möjlighet att titta på fotboll där, men det har aldrig blivit av. Nu idag var jag dock där några timmar :-).

 

Jag tänkte främst åka till Milano för att kika på Duomo di Milano, men sedan när jag läste på lite såg jag, och på sätt och vis även då kom ihåg, att Leonardo Da Vincis "Nattvarden" finns i Milano. Var visste jag inte, och det vet jag knappt nu heller för namnet är så intetsägande, i en sidobyggnad till kyrkan Santa Maria delle Grazie.

 

Vi börjar med "Nattvarden", för det måste väl vara världens mest kända målning efter "Mona Lisa"? Sak samma... Det var rätt lugnt med turister kring Santa Maria delle Grazie, sannolikt både med anledning av covid-19 och att det kanske inte är högsäsong. Det kändes lite som förr, då det var lite lugnare med turister. Nuförtiden brukar det ju vara helt galet överallt. Jag hade dock köpt en förköpsbiljett utifallatt, men det var inga köer överhuvudtaget till biljettförsäljningen.

 

Det hela gick sedan ut på att en fick se "Nattvarden" under ungefär 15 minuter, och det med 10-20 andra personer. En fick även ta bilder utan blixt. Personligen tyckte jag därmed att det var riktigt bra. Ingen trängsel och jag kunde ta hur många bilder jag ville. En mycket trevlig upplevelse alltså.

 

Sedan gick jag till Duomo di Milano, som jag förvisso redan hade gått förbi, men nu gick jag in. Det var samma där att det var väldigt lugnt och det gick väldigt fort att köpa biljett. Duomo di Milano är grotesk, den är enorm, och extremt utsmyckad med detaljer. Det måste ha kostat skjortan och lite till att uppföra den. Samtidigt som jag blir lite arg och ledsen över att det slösats så mycket pengar och resurser på en "meningslös" byggnad är jag ändå tacksam över att det uppförts sådana magnifika byggnader som fortfaradne går att besöka. Som synes är jag något ambivalent :-).

 

Till sist kikade jag lite i den närliggande Galleria Vittorio Emanuele II, och den var ju mäktig, men kommers tilltalar mig föga.

Jag tänker att det kan vara så här, om någon frågar folk lite random var i världen det har varit stora utbrott av Covid-19, tror jag att många kommer svara Wuhan och sedan Bergamo. Sannolikt har det nu varit värre på många andra platser, men platserna där "religioner" börjar tenderar att bli speciella.

 

Igår kom killen förbi som vi hyr lägenheten av, och han rekommenderade ett besök till Bergamo, och det ligger rätt nära Brescia. Med anledning av att Bergamo sades vara fint och jag inte hade så mycket annat att göra tog jag därför idag tåget dit. Jag var förvisso nära på att missa ett tight byte i Treviglio, men det löste sig :-).

 

Bergamo var wow! Det är en stad som är i två delar, den gamla, eller höga, staden som ligger befäst bakom murar uppe på ett berg och resten av staden som ligger nere på slätten. Riktigt fräckt.

 

För att komma upp till den gamla staden åkte jag bergbana, vilket jag gjort förut, men knappast är standard för mig och alltid lite roligt :-). Väl där uppe kikade jag på utsikten, knallade runt och åt en pizza.

Under mitt liv har det vid några tillfällen hänt att någon berättat att de besökt Gardasjön, Balatonsjön, Bodensjön osv. Oftast berättas det i samband med någons barndomsminnen då de åkte runt i bil i Europa med sina familjer. Det är något jag aldrig har gjort, och verkligen inte som barn, på den tiden var utomlands Svinesundsbron eller båtresa till Danmark :-). Vilket förvisso var fullt tillräckligt :-).

 

Hursomhaver... Gardasjön ligger bara ett par mil från Brescia och jag åkte förbi den med tåget när jag åkte hit. Därmed bestämde jag mig idag för att jag "äntligen" skulle få uppleva denna sjö, som länge funnits i mitt medvetande, men som bara funnits där som en sjö någonstans i södra Europa :-). Nu vet jag dock bättre :-).

 

Gardasjön är Italiens största sjö, och den är stor, men ändå mindre än Hjälmaren, så det är ingen galet stor sjö. Det finns mängder av byar och mindre städer runt sjön, men jag besökte endast Peschiera del Garda eftersom det var lätt att ta sig dit med tåg och att det även finns en gammal fästning där.

 

Nog var det fint att kika på Gardasjön från fästningen i Peschiera del Garda, men samtidigt, som svensk och van vid sjöar, var det väl inget enastående? Där jag var på den södra delen av sjön är det även rätt platt, så jag gissar att det är lite mer bergigt och brutalt norrut, vilket kanske är mer spännande. Jag kommer nu ialf förstå vad folk pratar om när de berättar om hur de som barn besökte Gardasjön med sina familjer :-).

Nu har jag spenderat typ ett helt dygn i Brescia och jag hann inte göra något särskilt under den halvdag jag spenderade i Rom. Jag satt mest och diskuterade religion och historia med Valles mamma som tidigare arbetat på Vatikanradion.

 

Jaja, Italo tog mig med tåg direkt från Rom till Brescia. En utmärkt resa där tåget både kom och gick i tid.

 

Igår hann vi inte göra så mycket förutom att äta på en trevlig indisk restaurang vid namn "Curcuma".

 

Idag när Valle var på jobbet har jag knallat runt i de gamla delarna av Brescia. Jag har besökt ett gäng kyrkor, kollat på gamla romerska ruiner och kilat runt på Castello di Brescia.

 

Vädret har varit rätt bra för promenad, inte så soligt och typ 20-25 grader.

Nu är jag i Italien igen, något annorlunda dock med anledning av att jag befinner mig i Rom och Valle i Brescia för tillfället, men imorgon åkter jag också till Brescia.

 

Resan hit var lång med onödigt mycket väntetid på Arlanda. Jag flög med Czech Airlines, men det var Smartwings plan, med mellanlandning i Prag. Smartwings verkar äga Czech Airlines, vilket förklarar saken. Det fungerade bra och ingen av flygningarna var full, och mellan Prag och Rom blev jag till och med flyttad till en plats vid nödutgångarna över vingarna.

 

På Arlanda blev jag slumpmässigt utvald för extra kontroll, vilket drabbar mig ofta. Det får mig att tro att vissa andra människor har en tendens att tro att det handlar om mer än just slumpmässiga kontroller. ...eller så är det att jag ser extra skum ut, men det passar inte in i mångas världsbild.

 

På Fiumicino blev jag hämtad av Abbe och Bettan, och väl hemma hos dem har jag blivit bortskämd med mängder av mat :-). För övrigt fortfarande varmt i Rom.

Jag har ältat det många gånger, men jag har en fäbless för lugna dagar framför dokumentärerna på SVT Play.

 

Jag såg precis "Nazisternas guldtåg" som handlar om att ett par skattletare fått för sig att de hittat ett tåg med guld under marken utanför Wroclaw. Exakt varför de är så säkra på att det är ett guldtåg och inget annat tåg verkar dock lite diffust. Det hela blev nog mer eller mindre en världsnyhet, men som jag förstår det fanns det inget tåg alls... Skattletarna var dock säkra på sin sak, men jag tror inte de hittat något tåg än... Det där känns lite manligt, att inte riktigt kunna släppa något som vi bestämt oss för är på ett sätt :-).

 

Jag såg även "Sanningen om sugardejting" idag. Säga vad en vill om åldersdiskriminiering, prostitution och utnyttjande av personer med sämre ekonomiska förutsättningar, men det blir så trist att se på när det är så tydligt vad journalisten som leder dokumentären har för uppfattning. Det blir inte dokumentärt.

 

Jag såg även "Kan vi lita på vårt minne" igår, och det var inte så mycket nytt för mig, alltså att nej vi kan ofta inte lita på våra minnen. Däremot blir jag lite trött på när de gör experimenten som visar på att vi har bräckliga minnen, att det ofta måste handla mycket om att försökspersonerna vill göra testledarna nöjda, och typ ljuger istället för att egentligen minnas fel.

 

Imorgon Italien :-).

Ganska ofta, eller kanske alltid, önskar jag att jag är mer beläst än vad jag är. Det kan säkert även hända att jag inbilliar mig att jag är mycket beläst, vilket säkert stämmer i jämförelse med många, men som i vissa sammanhang är helt fel.

 

När jag läste Johan Lundbergs "När postmodernismen kom till Sverige" märkte jag hur lite jag kan om de filosofer han hänvisar till i boken och "finare" litteratur överhuvudtaget. Det var även mycket ord och begrepp som jag inte alls, eller knappt, hört förut.

 

Boken handlar om hur vi frångått upplysningens ideal och postmodernismen fått ett starkt grepp om Sverige som mynnat ut i ett vi och dom samhälle där bland annat intersektionalitet fått stor påverkan på samhället.

 

Lundberg menar att det är Horace Engdahl som fört in postmodernismen i Sverige och genom Forum och Den Svenska Akademien har den blivit allmänt rådande och kritiker har tystnat längs vägen. Det är svårt för mig att bedöma, men att ledamöterna i Svenska Akademien lever i en bubbla är nog inte orimligt.

 

Sammantaget hade jag nog behövt mer bakgrundskunskap och en något mer lättläst bok för att hänga med i alla kopplingar som Lundberg gör kring postmodernismens framväxt i Sverige.

Jag tror inte jag skrev om det förra veckan, även om jag hade planerat att göra det. Jag läste i NA förra veckan att det hade gripits ett par gossar för bland annat personrån och bedrägerier i form av lurendrejeri gällande uttagande av pengar från bankomater. Det senare drabbade mig i somras. Jag förlorade dock inga pengar för att det var så uppenbart vad som var i görningen, men ändå.

 

Jag polisanmälde och gav ett rätt bra vittnesmål, även om jag svarade något tvekande på frågan från polisen om jag skulle känna igen personen som försökte lura mig. Det hade jag sannolikt gjort, men med andra kläder och i annat sammanhang är jag inte säker på det.

 

Hursomhelst, och jag kan ha fel, men jag tror att den person som försökte lura mig nu är gripen och ska åtalas, men jag har inte hört något från polisen. Jag har dock sedan tidigare fått ett brev om att mitt ärende är nedlagt. Det jag tänker är att det vore väl ändå rimligt att kontakta mig för att undersöka om en av de gripna gossarna även var den som försökte lura mig? Det finns väl en möjlighet att polisen inte tänker att det är samma personer, men det har jag svårt att tro, speciellt efter det tillvägagångssätt som beskrivits och en bild som fanns i NA.

 

Ja, ja, jag kan ju ha fel, men känslan är att det inte finns ork och resurser för att försöka lösa de brott som sannolikt går att lösa. Känslan blir att anmälningar tas emot lite bara för att, men att det inte görs något med dem, trots att det är möjligt.

En rätt bra dag. Brandlarm på jobbet och ett passerkort som knappt fungerar, livar ju upp! Kanske nygamla uppgifter igen, blir kanske kul, men jag är något amvibalent.

 

Jag har sett om serien "Sex genom världshistorien" som jag såg för knappt fyra år sedan. En del var bekant, en del hade glömts bort. Polygami och barnalstrande var grejen för judarna. Jesus verkar ha fokuserat mer på annat än att prata om sex, men han verkar ju haft en del kvinnor omkring sig, men svårt att spekulera i... Augustinus verkar ha haft en minst sagt negativ inverkan på sexlivet. Anabaptisterna verkar ha varit ena riktiga lirare i Münster, och Lüther hade inte mycket för celibat. 

 

Ja det trycktes in mycket i serien, svårt att komma ihåg allt, men rätt skoj :-). ...och märkligt att det ska vara så mycket moral kring sex hela tiden.

För ungefär tre år sedan såg jag John Holm live på East West här i Örebro. Jag hade inte lyssnat på honom innan dess och knappt något sedan dess heller. Att jag ens var på konserten är kanske ett mysterium, men det kan ha varit på grund av Bias eller för att John Holm på sätt och vis är en legend.

 

Igår såg jag dokumentären "Det finns så många vägar - en film om John Holm", och John verkar vara en speciell person :-). Det var något jag märkte även under konserten eftersom han var så petig med ljudet hela tiden. Det är också något som framkommer i dokumentären, och Anders Burman verkar ha blivit helt galen på John Holm. För mig uppstår då frågan om John Holm är ett musikaliskt geni, eller om han bara är vädligt velig. Det där är något som är svårt att veta generellt tycker jag, speciellt när det gäller vems råd en ska lyssna på. Är det någon som kan något eller någon som bara tror sig kunna och ha rätt? En annan intressant sak med John Holm är att han varit sjuklig på flera sätt genom åren, och nu har han tydligen fått en diagnos gällande en njursjukdom, och att den kan vara grunden till sjukligheten. Men är det så, eller har John bara fått en sjukdom på ålderns höst som han sedan kan skylla på, men att han i grunden egentligen bara är en gnällig jävel :-)? Dumt att spekulera kring så klart, men jag tycker sådant är intressant.

 

Jag tror även att jag genom åren haft en tendens att blanda ihop John Holm med Johnny Bode, men det är verkligen inte samma sak :-).

 

I övrigt en bra dag på börsen tack vare H&M, inte varje dag :-).

Innan Valle åkte till Italien såg vi "Lurad på Kärlek och Miljoner", en dokumentär i två delar om kvinnor som bliviit lurade på stora pengar genom romansbedrägerier. Spontant är det nästan hårresande hur de kan vara så korkade. Generellt har det varit så att någon kontaktat dem, helt random, på Facebook, Skype osv, och på grund av det har det uppstått kontakt som utmynnat i att kvinnorna tror att männen de pratar med behöver pengar av just dem, trots att de aldrig träffats. Det framstår vid första anblick som riktigt korkat, men sannolikt är de här kvinnorna oftast uppvuxna i ett ärligt Sverige där de inte har behövt ha garden uppe för att inte bli lurade på olika sätt. Ja, det låter overkligt, men jag tror mycket ligger i det. De känner bara till sin egen värld.

 

Det är inte helt ovanligt att jag stöter på liknande saker i jobbet. Inte sällan någon kvinna i medelåldern som hjälper en betydligt yngre man och köper allt som den yngre mannen förmedlar. Att samma män begått brott av olika karaktär brukar inte minska hjälpsamheten. "Romanser" med liknande ålderskaraktär är inte heller ovanligt. Jag skriver inte det här för att anklaga någon, jag tror att de jag träffat gör det de gör i god tro, men de skulle sannolikt få en något bättre förståelse för hur världen kan fungera om de såg "Lurad på Kärlek och Miljoner".

 

Jag har även sett serien "Kampen om Vita Huset". Det är en serie i sex delar som går igenom några utvalda presidentkampanjer. Rätt intressant, men inget som sannolikt kommer ge mig några bestående minnen, förutom ett! Det framgår att Joe Biden bland annat kopierat tal under presidentkampanjen 1988, vilket var helt obekant för mig. Det framgår dock även att Joe Biden ansågs som en väldigt reko kandidat redan då. I övrigt är det nästan tråkigt att få större inblick i allt fulspel som förisiggår i kampanjerna.

 

Nyss såg jag "Flygkaparen som försvann", en dokumentär om en flygkapare som 1971 kapade ett flygplan i USA och sedan hoppade ut ur planet med fallskärm. Ingen vet vem det var, men många är säkra på att de vet vem det är, men alla misstänker olika personer. Jag hade aldrig hört talas om falllet innan, vilket var intressant för mig, men främst är fallet intressant med anledning av att det är så många som hittar sin egen sanning. De vill så gärna tro att de själva har rätt att de sannolikt på riktigt tror på sin sannolikt felaktiga teori. Varför blir det så? Uppmärksamhet, önskan att en är någon? Det är väldigt intressant. Samtidigt kan ju någon av dem faktiskt ha rätt. Ur ett psykologiskt perspektiv en väldigt intressant dokumentär.

Det har varit mycket umgåsande de sista dagarna med anledning av Valles jobb och resa till Italien igår. Det har gjort att det inte blivit så mycket tid över till annat, vilket är rimligt :-).

 

Igår var vi några jobbarkompisar och hälsade på Jonatan utanför Karlstad. Fin gård har han nära Vänern. Förvisso lite ensligt, men vackert.

 

Kul med quiz också! ...och när såg eller läste jag Bröderna Lejonhjärta? Jag kan ju storyn någorlunda, men jag vet inte när jag lärde mig den. Hemma i Hässleberg var det främst Pippi, Madicken, Tjorven och Bullerbyn som gällde, resterande Lindgren-karaktärer har jag inte samma relation till. ...och något helt annat, vem är Billy Eilish? Billie var det tydligen nu såg jag, men jag kan verkligen inte ny musik överhuvudtaget. Nu är det verkligen så att jag är den där vuxna personen som inte har en aning om ny musik. Jag har ju egentligen förstått det ett tag, men det blir värre och värre för varje år. Jag söker inte efter ny musik själv längre, och jag har ingen naturlig ingång att höra den heller genom typ radio.

 

Vi lyssnade även på Toy-Box på vägen hem. Handlar det om mig, eller var det inte mer oskyldigt, ironiskt, kul, glatt, jämställt och mindre moraliserande på slutet av 90-talet? Fanns det inte till och med lite framtidstro då?

Jag drömmer ofta väldigt tydligt och jag gör fortfarande dumheter i sömnen. Jag går nog sällan i sömnen numera, men det händer att jag exempelvis rycker i Valle när jag under natten drömmer att jag måste rädda henne från något farligt.

 

Jag ser drömtolkning som bullshit på de flesta sätt, men det är ändå intressant varför vi drömmer som vi gör. Inatt hade jag en supertydlig dröm där jag tog hand om en äldre man som typ helst ville dö. Av någon anledning tyckte jag ändå att han borde kunna klara sig själv och jag gick därifrån. I drömmen fick jag sedan dåligt samvete och gick tillbaka till mannens bostad. Innan jag gick in träffade jag på en expert på området "ta hand om äldre människor" som såg ut som Kicken. Vi gick in till den äldre mannen och hittade honom nersölad med allt möjligt i badrummet. Jag fick därmed ännu sämre samvete. När vi sedan tagit ut mannen ur badrummet så försökte han skära upp sitt lår med en kniv, och därefter vaknade jag med dåligt samvete.

 

Otroligt tydlig och märklig dröm. Det är klart att jag kan förstå temat med det dåliga samvetet, men resten har jag verkligen ingen aning om hur min hjärna fick ihop?

Kräftfiske i Hemsjön är ingen succé. Vi fiskade för ett par år sedan och fick noll kräftor, och resultatet var lika magert i lördags. Vi hade som tur var köpt några kräftor, så det blev lite kräftor att äta ialf :-). En härlig kväll i övrigt och en överraskande bra insats av Sverige mot Frankrike. Aisopos blev även lite av en grej :-).

 

Tillbaka hemma på söndagen såg vi "Stranger Than Fiction". En utmärkt och orginell film med bland annat Will Ferrell i en rätt seriös roll. Jag är även övertygad om att jag sett filmen förut, men det var som att se en helt ny film. Det var främst filmens tema jag kände igen. Märklig känsla det där.

 

Valle har fått tillfälligt jobb i Italien. Jättekul för henne, men samtidigt lite tråkigt för mig. Hursomhelst är det nog främst bra!

Lyssnade precis på Nalin Pekgul i Kvartal, klok kvinna, eller är det min tendens till kurdvurm som gör sig gällande? Förvisso kan jag ha svårt att förstå varför hon envisas med att vara religiös, men det säger väl som vanligt mer om mig än något annat, hennes samhällsanalys var dock i mitt tycke mycket rimlig.

 

"Slender Man - Ondskans flickor", två 12-åriga flickor i USA har nästan ihjäl en kompis och en rättsprocess tar vid. Ovanligt bra dokumentär för att vara amerikansk. Det uppstod verkligen diskussionsämnen gällande psykisk sjukdom och straffpåföljder. Oväntat intressant.

 

Är jorden överbefolkad? Det brukar ju ialf jag hävda. Jag hade missat att det fanns en dokumentär med samma namn. Där kommer de väl fram till ungefär samma slutsats som i mycket annat jag stött på i ämnet senaste åren, att bilden är något mer komplicerad än jag vill göra gällande. Typ att vi kan vara många fler om alla bli vegetarianer och att mycket handlar om utbildning och kvinnors frigörelse för att minska befolkningen, men även att det främst är delar av världen där befolkningen inte ökar dramatiskt som faktiskt har mest negativ påverkan på miljön. Det är ett ämne jag skulle vilja veta ännu mer om. Hursomhelst har jag svårt att se att inte dramatisk befolkningstillväxt i tredje världen har enorm påverkan på resten av världen gällande bland annat större migrantströmmar osv. Känslan även med den här dokumentären är att en inte riktigt vill ta i det, att det löser sig nog? Men gör det det, är min oro bara okunskap?

 

Jag och Valle såg även om "The Invention of Lying" igår. Den är lite ojämn, men den har även så mycket mer än de flesta andra komedier. När religionen uppfinns med "The man in the Sky" är fantastisk.

 

I övrigt en något rörig fredagseftermiddag och kväll, det är en del förändringar på gång.

Rätt sköna dagar på jobbet, jag tycker att jag har haft tid att tänka lite, vilket inte alltid är fallet. Börsen däremot, den var inte rolig idag.

 

I övrigt såg jag om "Caligula - Roms ökända tyrann" för ett par dagar sedan. Förbluffades över hur lite jag kom ihåg, men tror det beror på att dokumentären är så rörig, vilket i sin tur sannolikt beror på att källorna från Caligulas tid är röriga. Det är som att allt om Caligula är typ så här; han låg med sin syrra, eller gjorde han verkligen det, det är kanske främst folk som snackar skit, eller, han ville göra sin häst till konsul, eller var det bara ett skämt? Ni fattar det blir bara snurrigt. Jag skulle säkert kunna se dokumentären 10 gånger utan att få något bra grepp om Caligula.

Igår såg jag om dokumentären om Litvinenko - "Mordet på KGB-Spionen". Jag såg den för ett par år sedan drygt. Jag tror att jag såg den lite i brist på bättre då, men nu efter det med Navalny och allt som kommit fram gällande Skripal med mera var det intressantare att se dokumentären.

 

Efter förgiftningen av Navalny har vi diskuterat en del varför ryssarna gör som de gör, alltså förgiftar oppositionella istället för att ha ihjäl dem på något mer konventionellt sätt. Min tes är att ryssarna vill att det ska vara tydligt att de ligger bakom och att det ska synas att det är plågsamt att vara emot dem. Om de bara vill bli av med någon borde det finnas bra mycket smidigare sätt än exempelvis radioaktivt gift. Det kan väl även vara så att de vill att det ska fokuseras på vissa fall så att de kan ta andra av daga i lugn och ro.

 

Otäckt är det. Dokumentären om Litvinenkos död är verkligen inte mysig att se. Han blir under en rätt lång tid mer eller mindre upplöst inifrån, vilket måste vara fruktansvärt. Riktigt vidrigt.

 

Det är även intressant hur händelser blir mer intressanta med kunskap och referenser, vilket jag brukar älta här. När det hela utspelades sig med Litvinenko under 2006 gav det inte mycket avtryck i mig, men nu tycker jag det är superintressant.