För minnen och grunda analyser i stunden

På flyget till Lissabon läste jag ut Kajsa Normans "En alldeles svensk historia". En bok som numera har några år på nacken, men som fortfarande ibland kommer upp i poddar jag lyssnar på. Jag har tänkt läsa den under flera år, men som jag brukar skriva här, det blev av först nu :-).

 

Boken tar avstamp i övergreppen på unga tjejer som hände under musikfestivalen "We are Sthlm" 2015. Det följdes sedan upp av övergrepp i Köln, Kalmar osv under det följande nyåret. Den gemensamma nämnaren var att det var främst migranter som på olika sätt tafsade på unga kvinnor. De övergrepp som skedde i Sthlm tystades sedan ned. Det blev sedan lite av en debatt om det var polisen eller DN som tystade ned övergreppen, och gällande DN ska det främst ha handlat om en ointresserad Hanne Kjöller. Författaren försöker sedan förklara varför Sverige blivit som det blivit, ängsligt och dant, vilket då ledde till detta nedtystande. Jag vet inte om hon lyckas riktigt, men det är ändå ett försök, om än ett inte helt stringent sådant. Det blandas även upp med en armenisk migrant som försöker bli svensk, men som sedan blir utvisad. Det känns som att författaren inte riktigt förstår den svenska lagstiftningen, eller så försökte hon endast fylla ut texten lite, eller visa en annan sida av migrationen till Sverige. Svårt att säga, men det gav inget.

 

Min uppfattning är därmed att det är en bok som blandar och ger. Stundtals väldigt intressant, men ibland känns det som en mest tröskar igenom onödig text.

 

Jag tycker dock att bokens historiska del ger vatten på min kvarn gällande att den svenska socialismen, och dess väljare, var rätt nationalistisk i sin natur. Gärna hjälpa, men ingen direkt önskan att få någon riktig multikultur.

 

I övrigt blev den här dagen något bättre och lugnare än vad jag hade förväntat mig :-).

Det är en orolig värld, men jag kan inte säga så mycket om det. Jag håller mig till mer triviala saker... ...som att Liverpool leder ligan :-).

 

Igår, och någon gång under veckan, har jag sett filmerna "The Nun", både ettan och tvåan. Jag minns inte riktigt hur, men av någon anledning blev jag uppmärksammad på "The Conjuring Universe", och kände att jag borde se fler filmer därifrån. Det främst för att jag tyckte "The Conjuring" var riktigt bra när jag såg den för dryga tio år sedan. Det har sedan dess tydligen kommit en rad filmer som hänger ihop, så att det blir ett universum.

 

Ingen av filmerna, med det rätt fåniga namnet, "The Nun" var speciellt minnesvärd. Den första sågades av kritikerna medan den andra har ansetts vara bättre. Jag tänker att båda filmerna var ungefär lika medelmåttiga. Den första är nog mer idiotisk, men inte lika dålig som jag trodde. Många så kallade "jump-scares". Den andra upplevde jag som en aning seriösare i tonen, ialf tills det av någon anledning släpptes lös en hundliknande djävul. Båda filmerna bygger på en bakgrund som skulle kunna ha utvecklats mer. Det känns som att manusförfattarna hade, en förvisso inte ny idé, men ändå något intressant, som de sedan inte lyckades få till. Det är även en hel del ologiska händelser som inträffar. Det får gärna vara övernaturligt, men inte ologiskt. Det är rätt mycket som inträffar i filmerna som är svårt att förstå vad det egentligen handlar om. Är det syner, eller är det demonen? Vill demonen bara skrämmas ibland osv osv... 

 

Det som är bra i båda filmerna är fotot, musiken och skådespeleriet. Det är bra förpackat, men tyvärr lite dåligt innehåll, även om båda filmerna är ok att se för de som gillar skräckfilm.

Mina fötter är fulla av sår. Min hud är inte bara känslig för solen, det är också en hud som är rätt skör generellt. Det i kombination med inte den bästa surf-tekniken har gjort att jag har flera små sår på fötterna, men även en del på händerna :-).

 

Det var mer turister än vad jag trodde i de småstäder vi besökte, och de flesta föreföll att vara europeiska turister, inte så många inhemska. I Cascais, Ericeira och Nazaré pratades det engelska och andra språk lite överallt. Att det är så i Lissabon förvånar mig inte, men uppenbarligen även på många andra ställen i Portugal, även när det bör vara lågsäsong.

 

Som jag tror att jag skrivit förut, vägarna håller generellt bra standard, och jag upplevde inte att alla körde som galningar, det kan förvisso ha berott på att det var mycket turister på vägarna :-). 

 

Det är ett härligt liv att surfa/träna på förmiddagen och sedan göra något/besöka något på eftermiddagen. Jag längtar som vanligt verkligen inte tillbaka till jobbet.

 

Maten var oftast fantastisk, men alltid god. Det var inte alla som pratade engelska, men jag hamnade aldrig i någon situation där ingen pratade engelska. Fanns det flera i personalen pratade oftast någon engelska. Priset för mat på restaurang, var kanske inte halva priset från i Sverige, men nära på. Personal jag mötte på olika platser upplevde jag från vädligt trevlig till avmätt, men aldrig otrevlig.

 

Ericeira, och samhällena längs havet, upplevde jag som rena och fina, men Lissabon är delvis rätt skitigt och slitet.

 

Cataplana, pastel de nata och ginja är goda grejer, och jag ska försöka komma ihåg dem :-). Jag bör även förkovra mig lite mer i portugisiskt vin :-).

Nu är vi hemma efter en tidig morgon eftersom planet gick 08.00 imorse från Lissabon.

 

Vi hann med en del igår trots allt. Vi lämnade Ericeira först på eftermiddagen och hann med att besöka stranden Praia de Sao Sebastiao före avfärd, men även en lunch hanns med. Stekt tonfisk blev det den här gången för mig.

 

Bilturen till Lissabon gick hyggligt. Vi körde fel precis innan flygplatsen, men det medförde inte några större problem. Väl på flygplatsen var det dock lite bökigt att hitta var bilen skulle lämnas tillbaka. Vi kom fel först, men vid nästa försök kom vi rätt. Det var ett rätt hetsigt förfarande vid återlämnandet av bilen, flera kunder lämnade tillbaka sina bilar ungefär samtidigt, och det är flera firmor på ungefär samma plats. Hursomhelst gick det fort, och jag hoppas att vi klarar oss ifrån extra kostnader. Vi hade ialf inte förorsakat bilen några skador den här gången :-).

 

Hotellet i Lissabon, Holiday Inn Express, låg en halvtimme bort från flygplatsen. Vi började gå, men gav upp efter ett tag och tog en Bolt istället :-). Väl incheckade var jag inte så sugen på att göra så mycket, men Valle önskade åka in till Lissabon, och så fick det bli, vilket så klart var rimligt :-).

 

Vi tog en ny Bolt till en utsiktsplats i centrala Lissabon. Därifrån letade vi sedan efter restauranger, och efter en stund hittade vi en utmärkt sådan vid namn Altar. Främst uppskattade jag personalen. Maten var god, men inte den mest minnesvärda. Däremot testade vi drycken ginja, en portugisisk körsbärslikör, vilken vi uppskattade mycket. När jag skulle beställa den frågade jag dock efter ganja... Det är ju något helt annat. Servitören var lite förbryllad några sekunder, men det löste sig och vi fick in rätt grejer :-). När vi skulle gå blev vi även bjudna på muskatell, så under natten kände jag av gårdagskvällens alkoholintag :-).

Sista dagen i Ericeira, ialf för den här gången. Jag gillar inte att skriva att det är sista gången jag gör något, det av många anledningar :-). I eftermiddag bär det av till Lissabon. Där har vi bokat ett hotell nära flygplatsen med anledning av att flyget går tillbaka till Sverige rätt tidigt imorgon. Det kanske blir en middag i Lissabon på sin höjd, men inget direkt häng :-).

 

Efter surfningen igår, om en nu ska kalla det för surfning, blev det lunch hemma för att sedan åka till Nazaré. Det är typ 12 mil mellan Ericeira och Nazaré, så det tog en stund att åka dit, även om det var motorväg i princip hela vägen. Det är även värt att notera att vägarna håller bra standard här i Portugal av vad jag har märkt.

 

Nazaré må vara känt för sina stränder och att det är ett fiskeläge, men främst är nog samhället numera känt för de stora vågor som uppkommer ibland vid en av dess stränder. Vågorna kan bli 20-30 meter höga och är, ialf vid vissa förutsättningar, populära att surfa bland de som kan :-). Igår kväll var vågorna på sin höjd endast några meter höga, men det var spännande att se vågornas kraft ändå.

De sista två dagarnas surfning har varit klurig. Igår var det förvisso helt ok för nybörjare som oss, men vi höll oss bara i det vita vattnet, eftersom det var lite värre längre ut. För mig helt perfekt, för jag fick mycket träning i att ta enkla vågor och ställa mig upp på brädan, och det gick helt ok. Idag var det dock katastrof. Det var inga surfare ute och surfade förutom vi på surfskolan, och det säger en del. Förhållandena var skit, så det blev skit för mig också. Jag har för dålig balans, och paddlar även för dåligt, för att kunna klara av sådana här förhållanden. Samtidigt är det väl få som ens försöker surfa under sådana förhållanden som det var idag :-).

 

Så nu har vi surfat klart för den här gången. Det har som synes inte gått jättebra, men jag har nog ändå fått lite mer intresse för det.

 

Igår eftermiddag åkte vi söderut till Cascais. En lite större kuststad, som jag inte tror jag hade hört talas om förut, men som verkar vara populär bland turister. Vi gick runt vid citadellet och marinan, tittade närmare på en vacker fyr, men var även inne och gick i stan bland alla restauranger. Valle har en jobbarkompis som har bott i Cascais som gav oss några förslag på restauranger, vilket gjorde att vi hittade ett ställe en bit bort från turiststråket, och som visade sig vara riktigt bra (Marisco na Praca). Det blev då givetvis att äta olika delikatesser från havet :-).

Igår regnade det halva dagen här i Ericeira och dess omgivningar. Under själva surfningen var det hyggligt väder, men precis vid slutet började det komma några droppar regn, och det hängde sedan i resten av dagen.

 

Surfningen gick ok. Vågorna var rätt små och typ alla av oss lät instruktören ge oss en knuff för att fånga vågorna. Då är det mycket lättare, men jag tycker jag borde klara mig utan det. Å andra sidan blir det mycket roligare också :-).

 

Efter surfningen åt vi en lätt lunch hemma. Sedan for vi iväg till en stor affär som säljer badbyxor, skejt-grejor osv. Affären är lite speciell eftersom de även har en bar och skejtramper utanför osv. Lite mer än bara en affär alltså. Det är kanske lite väl mycket identitet för min smak, men jag köpte ett par badbyxor för halva priset, och Valle hittade en baddräkt, så det var ju bra att vi åkte dit :-).

 

I regnet fortsatte vi sedan till grannstaden Mafra. Han vi hyr lägenheten av hade rekommenderat att åka och besöka palatset där. Det fick således bli kvällsunderhållningen, men med anledning av regnet gjorde vi inte mycket mer än att snabbt ta några bilder utanför palatset för att sedan gå och äta en pizza på en pizzeria vi namn Horta. Bra pizza och mysig restaurang.

Snart dags att åka iväg och surfa igen. Kroppen är rätt sliten nu, och en hel del små sår har uppkommit på fötterna. Min hud är inte gjord för sol och surf. Inte för att jag bränt mig, men jag måste alltid vara väldigt försiktig, men min hud är tunn och sårar sig lätt.

 

Gårdagens surf var inte alls lika bra för mig som dagen innan. Nu valde jag en lite svårare bräda, lite smalare, och därmed instabilare, och sedan surfade vi mer konventionellt ute bland de riktiga vågorna. Jag tror jag lyckades ta en våg på ett bra sätt. I övrigt bara en massa trillande. Ungefär som det brukar vara, och det är inte superdåligt, men jag får inget grepp om surfningen tycker jag. Jag lyckas inte riktigt förstå varför det går dåligt.

 

Under kvällen åkte vi söderut för att besöka Europas med västliga plats, Kap Roca. Det är inte så långt dit härifrån i distans, men det är främst småvägar, så det tog ungefär en timme att åka. Google Maps tog oss igenom små byar, och vid ett tillfälle trodde jag vi hamnat helt fel, men tydligen inte. Snabbaste vägen är inte alltid den mest logiska :-). Fram kom vi ialf.

 

Kap Roca visade sig vara ett mycket vackert, men vindpinat ställe. Det blåste rätt kallt, men utsikten och klipporna var mycket vackra. Det var mer folk än vad jag hade förväntat mig, men ändå gott om parkering osv, så det var inget krångel. Vi kikade på solnedgången och hade det trevligt där trots vinden :-).

Min oro över att det skulle vara kallt att vara i vattnet var obefogad. Det är ca 20 grader i luften här och några grader kallare i vattnet, men med våtdräkten blev det nästan för varmt. Jag trodde inte innan att våtdräkten hjälpte så mycket som den gjorde mot kylan i vattnet, men det är jag tacksam för :-).

 

Gårdagens surf var väldigt grundläggande och skedde främst på grunt vatten i vågornas vita skum. Det var helt perfekt för mig. Jag kunde träna på att ta vågorna, vilket alltid varit ett problem för mig förut, sannolikt för att en del vågor varit för höga för min kapacitet. Surfningen igår kändes som att börja i rätt ände, och jag lyckades ta flera vågor, men det är nog svårt att misslyckas när vi surfade där vi gjorde :-). Förutom att det var många surfare i vattnet, var det en riktigt bra lektion.

 

Idag är det surf igen, och som jag förstår det blir det lite längre ut bland vågorna idag :-).

Vi kom hit med hjälp av TAP. Ett modernt men trångt plan. Vi hamnade bredvid en talför herre från Vimmerby som hade sin fru i Portugal. Han berättade om att han jobbat i Moçambique när han var yngre och att han där träffat Hans Rosling. Han ville berätta mycket :).

Framme i Lissabon hämtade vi vår Mitsubishi Colt för att köra till Ericeira, en resa på typ 30-40 minuter. Vi stötte på en rondell med flera körfält och rödljus mitt i ganska snart, men det gick bra :).

I Ericeira hittade vi rätt snabbt vårt boende. Förvisso råkade vi ganska direkt låsa ut oss, men det löste sig genom att Valle fick ringa till en granne på porttelefonen :).

Det blev sedan en rätt sen middag med bläckfisk och stora räkor, riktigt smarrigt.

Under förmiddagen har vi handlat, ätit frukost och jag har trasslat med Wi-Fi:t, som jag fortfarande inte får att fungera. Ingen katastrof, har ju nät på telefonen, men jag har inte allt för mycket surf, så jag vill inte streama på telefonen.

Om någon timme ska vi leta rätt på surflektionen.

Jag hade hoppats på en bättre dag på jobbet idag, men vissa problem är svåra att göra något åt.

 

Precis nyss såg jag klart "Ouija: Origin of Evil", en film jag tänkt att se under rätt många år, men det var först i dagarna jag såg att den gick att streama. Filmen är regisserad av en regissör vid namn Mike Flanagan som jag såg några filmer av för några år sedan, vilka jag uppskattade. Även "Ouija: Origin of Evil" var bra, även om den inte bjöd på några direkta överraskningar. Den påminde delvis om "Exorcisten", vilket jag tänker var helt medvetet :-). Bra underhållning!

 

Jag tror bara jag spelat anden i glaset, som jag tror ouija brukar kallas på svenska, en gång, och det var i Åhus. Lite skrämmande, men det fungerade inte av vad jag minns :-).

 

Kvällen har spenderats en del med att packa, för imorgon är det dags för Portugal!

AW idag på Selmas, mycket trevligt.

 

Vi hade tydligen ingen drulle-försäkring hos Trygg Hansa, därmed blir jag inte kompenserad för mina utlägg för reparationen av min telefon. Trots att jag anser det helt rimligt, så blir jag ändå lite missnöjd. Det är intressant det där. Att bara för att en hoppas på något, blir en, eller jag, missnöjd, trots att jag tycker att det är helt rimligt :-).

 

Bil är bokad till Portugal.

 

Liverpool vann borta mot AC Milan, men jag kunde inte se matchen, eller jag kunde nog göra det om jag verkligen ville, men det var skönt att lägga sig tidigt också :-).

 

Nu får vi se vad som händer i Libanon. Jag är för dåligt insatt för att spekulera.

Förra veckans läsning var "Anne Franks dagbok", en bok jag tänkt läsa i många år, men som aldrig blivit av förrän nu. Jag ältar det ofta, men det blir så mycket lättare med Kobon att beställa hem de böcker jag tycker jag borde läsa. Böckerna kommer på en gång, digitalt, och kostar inte heller så mycket.

 

För ganska exakt tio år sedan var jag utanför huset i Amsterdam där Anne Frank gömde sig under två år. Det är lätt att kolla upp, men som jag minns det är huset ett museum nuförtiden, men kön var antingen för lång, eller så fanns det inga biljetter kvar för dagen, så vi gick aldrig in.

 

En annan minnesbild gällande dagboken, och som fick rätt mycket uppmärksamhet, var när Rebecka Fallenkvist för ett par år sedan kommenterade att Anne Frank var "kåtheten själv". Nog att Anne Frank skriver en del om sin kropp och sina känslor, speciellt gällande en några år äldre pojke som gömmer sig i samma hus, men att hon skulle vara "kåtheten själv" är en extrem överdrift.

 

Jag upplevde "Anne Franks dagbok" som väldigt bra. En får en bra inblick hur det är att leva gömd som tonåring blandat med personliga betraktelser. Boken är förvånansvärt välskriven, nu läste jag den på svenska, så översättningen kan påverka, men Anne Frank framstår ändå som en klok ung tjej.

Liverpool förlorade hemma mot Nottingham med 0-1 igår. Liverpool var inte det sämre laget, vilket hade varit konstigt, men det såg väldigt slött och slarvigt ut. Att säga att Liverpool förlorade rättvist är att dra det för långt, men segern kändes aldrig riktigt nära heller.

 

Idag blev det lunch på "Creperie & Logi" i Vasastan. Valle ville ut i solen, och så fick det bli. Vi käkade varsin god galette, och jag drack en nordfransk cider till det. Inte dumt alls, även om magen inte helt uppskattade cidern, men det är som det är :-).

 

I övrigt har vi grejat lite inför resan i helgen.

 

Som rubriken antyder har vi, eller mest jag, även sett klassikern "True Lies". Jag blev sugen på att se något mer av James Cameron efter att ha blivit besviken på "Aliens", och det var främst "True Lies" och "The Abyss" jag inte sett, eller inte sett på länge. "The Abyss", som jag inte tror jag sett alls, kunde jag inte hitta på någon streaming-tjänst, så det fick bli att se om "True Lies". Se om är nästan att ta i, jag kan inte minnas om jag sett hela filmen förut. Något säger mig att jag såg filmen, eller delar av den, hos Folke för väldigt länge sedan. Jag mindes ialf delar av filmen, speciellt scenerna när Jamie Lee Curtis tappar sin uzi och flera terroriser blir skjutna och när Arnold skjuter iväg en terrorist som råkat fastna på en av de robotar som sitter på det stridsflygplan han flyger. Speciella scener minst sagt :-). Det säger en del om "True Lies", för det är en rejält skurvad film. Den är lite som James Bond eller Indiana Jones fast roligare :-). Om jag störde mig på Bill Paxton i "Aliens" så var han istället utmärkt här.

 

"True Lies" är en film som inte är seriös, det är extra allt och enorm underhållning :-). 

 

En del läsning har det också blivit, men det får vi ta i ett annat inlägg.

Av lite olika anledningar kom jag inte iväg till gymmet under morgonen. Det är mycket folk under mer konventionell dagtid, och då är det jobbigt att vara där. Antar att jag kommer iväg i eftermiddag, eller ikväll... Vi får se.

 

Igår kväll såg jag "Aliens". James Camerons uppföljare till den utmärkta filmen "Alien". Också en film jag sannolikt såg under min tid som student i Örebro. Det jag mindes från då var att "Aliens" var mer av en action-film än en skräckfilm, och att filmen inte gjorde några större avtryck på mig. Nu när jag läste på lite om filmen innan jag såg den igen märkte jag att den fått bra recensioner och att den även har höga betyg på IMDB. Det förvirrade mig en aning, främst för att jag själv inte kom ihåg den som speciellt intressant. Med förhoppningen att jag mindes fel såg jag då om filmen igår kväll med stor tillförsikt.

 

Om jag blev besviken sist jag såg "Aliens" minns jag inte, men det blev jag en aning nu. Som sagt höga betyg och regisserad av James Cameron, det borde vara ett recept på uppskattning från min sida. Men, njae... Det är inte en dålig film, det är ett hyggligt hantverk och bra underhållning, men det är för mycket som stör. Barnet, Bill Paxton och en sminkad latinobrud gör nästan filmen outhärdlig att se. Det skriks alldeles för mycket och den realistiska tonen från "Alien" har gått över i fräsiga one-liners och annat i "Aliens". Det senare passar i mycket annat, men inte här, ialf inte som uppföljare till "Alien". Någon recensent skrev att "Aliens" var lite som en b-film som Sigourney Weaver räddar upp, och det håller jag med om. Filmen hade i mitt tycke blivit mycket bättre om den mer seriösa, och därmed realistiska tonen, vidhållits från "Alien". Det finns även en del annat jag skulle kunna kritisera gällande fysikens lagar osv, men fiktion måste få finnas också :-). Något som är intressant, och även dåligt är att "Aliens" är nästan likadan som "Alien". Flera avgörande delar av berättelsen är likartade. Det gör att en aldrig blir överraskad av "Aliens".

 

Nu sitter jag typ och känner att jag är konstig som inte förstår att "Aliens" är en jättebra film :-).

 

I söndags kväll såg jag dessutom "Alien: Covenant". En film som tydligt försöker komma över bristerna från "Prometheus", men som lämnar färre avtryck i minnet än dess föregångare. Den är även som en hygglig brygga mellan "Prometheus" och "Alien", även om jag tycker att den även rör till det en del i den övergripande berättelsen. Jag har svårt att se att jag kommer minnas särskilt mycket från "Alien: Covenant" om ett par år.

 

Nää, ska jag ta tag i den här dagen, och inte bara sitta i soffan?

Det blev en sista konsert för mig igår på Gröna Lund den här sommaren. Det genom The Soundtrack of Our Lives. Om jag räknat rätt blev det därmed tio konsertbesök till Gröna Lund i år. Knappt 400 kr kostade det i inträde, så det får jag se som väl investerade pengar. Förvisso kostar det mig typ en hundring att åka till Gröna Lund varje gång, och ibland köper jag mat där osv, så lite dyrare blir det totalt. Hade jag däremot sett de här konserterna enskilt på vanligt sätt hade det kostar flera tusen kronor.

 

The Soundtrack of Our Lives har varit med i bakgrunden av mitt musiklyssnade sedan tonåren. Jag har aldrig varit särskilt fascinerad av bandet, men ändå lyssnat på några låtar, men aldrig speciellt mycket. Många av mina kompisar har varit mycket mer insatta och intresserade av bandet. Ebbot, sångaren, har förvisso alltid varit en karaktär, och som person nästan större än bandet. Även Martin Hederos är väl nästan större än bandet nuförtiden?

 

Ebbot såg jag på East West för några år sedan, men jag kan inte minnas att jag sett en hel konsert med hela The Soundtrack of Our Lives förut. Bandet intresserade mig som sagt inte speciellt mycket när det begav sig. Flera av mina vänner var iväg och såg bandet på deras legendariska konserter i Bångbro, men inte jag. Det kändes inte speciellt intressant för mig. Jag bör dock ha sett bandet delvis på någon festival back in the days.

 

Gårdagens konsert var hyfsad. Rätt lugnt med folk när jag kom en halvtimme innan start, men det blev nog rätt fullt till slut, men jag tror att det är den konsert det varit minst publik på som jag varit på det här året på Gröna Lund. Alla låtar jag ville höra spelades. Ebbot lufsade omkring medan de andra bandmedlemmarna var mer aktiva :-). 

Nu har hösten börja smyga sig på, men jag ser fram emot den. Långa och mörka kvällar som är perfekta för filmtittning. Jag har rätt många filmer jag vill se, och film gör sig bäst i mörker.

 

Ikväll funderar jag på att gå och se The Soundtrack of Our Lives på Gröna Lund. Vi får se om jag kommer iväg :-).

 

Igår såg jag dokumentären i två delar om Ingvar Oldsberg. Kul att han lämnade efter sig ett uppdragsliknande spel till sin son och sina kompisar. Att han drack lite för mycket och eventuellt var en skit i vissa sammanhang var kanske inget nytt, men han förefaller ha varit en levnadsglad individ :-). Jag har ett minne från en tillställning i Hallsberg där han var speaker. Det var något kändislag som var i Hallsberg och spelade fotboll. Jag har för mig att jag var bollkalle. Oldsberg var speaker, och det var stort. Några bekanta hade dock försökt få hans autograf under själva tillställningen, och det hade han inte tyckt om. Inte så konstigt, men jag minns det som att vi då tyckte att han främst var en tjurig gubbe, och inte den roliga gubbe vi sett på TV. När jag såg dokumentären fick jag även minnesbilder från när jag var barn och jag och familjen kikade på hans talk-show. Det här med lördagsunderhållning framför TV:n var en stor grej då. ...och alla tittade också. Det är nog något som är svårt att föreställa sig för yngre, att typ hela befolkningen hade sett samma sak under helgen, och kunde prata om det på jobbet veckan efter. Det ledde nog till en sammanhållning som vi tappat idag.

 

Under helgen såg jag även "Det gröna flyget" från Dokument utifrån. Intressant att se att det går framåt med elflygplan, även om det förefaller vara långt kvar tills några större plan kan flyga några längre sträckor på el, men även vätgas verkar vara ett alternativ. Blir spännande att se vad som händer i framtiden.

 

Nu ska jag överväga med mig själv gällande kvällen :-).

Igår kväll var det konsert igen. Den här gången Pretenders på Cirkus.

 

Extra trevligt med den här konserten var att jag fick se den tillsammans med Nisse, och att även Bias dök upp för en för-öl på "Zum Franziskaner". Överraskande trevligt ställe.

 

Jag gjorde precis en sökning här i bloggen på "Pretenders", och den enda träffen jag fick fram var en rekommendation från 2012 att lyssna på låten "Hymn to Her" av bandet. Det är fortsatt den låt jag tycker är överlägset bäst av bandet.

 

Det kändes självklart att köpa biljett för att gå och se Pretenders. Lite svårt att säga varför. Jag har inte lyssnat överdrivet mycket på dem, förutom ovan nämnda låt, och några andra låtar, men de har jag lyssnat betydligt mindre på. Däremot känns Pretenders, eller främst Chrissie Hynde, som både en ikon och legend. Inte för att jag vet något om henne, men bara faktumet att hon varit frontfigur i ett framgångsrikt rockband sedan slutet av 70-talet, säger väl något. Jag har alltså inte någon koll på henne som person eller dylikt, men ändå ser jag henne som en legend som måste bevittnas när hon och Pretenders kommer i närheten :-). Ibland vill jag inte veta så mycket mer heller, det finns alltid en risk att personer som jag upplever som lite upphöjda faller pladask. Då kan det vara bättre att inte ha så bra koll :-).

 

När jag var yngre dök ofta Pretenders upp på olika samlingsskivor, och speciellt låten "I'll Stand by You", vilken är en låt jag aldrig direkt uppskattat. Så mina första kontakter med Pretenders var rätt negativa, och jag trodde att det var ett band med typ en one hit wonder, men så småningom blev jag bekant med fler låtar och förstod bättre :-).

 

Men på det stora hela har jag nog inte så mycket historia med Pretenders, men som sagt, jag kände mig ändå tvungen att gå och se dem igår :-).

 

Konserten var som sagt på Cirkus. En utmärkt konsert-lokal där en alltid kommer rätt nära scenen. Förvisso tror jag inte att scenen är så hög, så det var trots allt lite svårt att se riktigt bra igår.

 

Pretenders spelade en blandning av gamla och nya låtar, men det var verkligen inte en nostalgi-konsert. Flera hits spelades inte, och det inkluderade tyvärr "Hymn to Her". Chrissie Hynde sjöng utmärkt trots sin ålder. Hon var även väldigt sur på alla oss i publiken som önskade ta bilder och filmsnuttar av konserten. Hon röt till flera gånger, och en gång sa hon till och med att vi skulle stoppa upp våra telefoner där bak :-). Hon menade att det störde konserten. Det är lite rock n' roll, och lite uppiggande, men samtidigt lite störigt... Därav dissonansen, jag kan inte bestämma mig riktigt, om jag ska hålla med henne eller inte. På sätt och vis känns det självklart att vi besökare ska respektera artisten, men det var inte något som hade kommunicerats innan. Samtidigt kan jag tycka att artisten bör ha respekt för att vi i publiken vill ha bilder för att komma ihåg ett speciellt ögonblick i våra liv, det vill säga konserten.

Jag finner det ofta intressant, vilket jag även brukar älta här, att göra något som jag gjort förut igen, och som jag skrivit om här. Det för att se om min upplevelse har förändrats. Nuförtiden brukar jag dock skriva lite utförligare än vad jag gjorde tidigare, men rätt ofta kan jag ändå jämföra mina upplevelser, recensioner, eller vad jag ska kalla det, genom att läsa gamla inlägg här.

 

Tyvärr hade jag inte noterat något här om de första Alien-filmerna efter att jag sett dem, däremot skrev jag lite grand för 12 år sedan om filmen "Prometheus" som jag då hade sett på bio. Det är inte så väldigt länge sedan, så givetvis kommer jag ihåg mycket utöver det jag tidigare skrivit här, men det säger ändå någonting. På det stora hela var jag då inte lika imponerad av filmen som många andra. Igår kväll såg jag om "Prometheus" med anledning av mitt Alien-projekt.

 

Sammantaget instämmer jag i min tidigare recension att jag inte riktigt är lika imponerad av "Prometheus" som många andra, men jag tror dock att det nu är av andra anledningar än då 2012. Något jag inte skrev då, men som jag minns som något jag störde mig på, var en scen då en utomjordisk varelse opereras ut ur Noomi Rapaces mage för att sedan förefalla dö, men som en stund senare återkommer mycket mycket större. Jag hade då svårt att koppla att det var samma varelse. Det var lättare att greppa nu eftersom det är en liknande händelse i filmen "Alien". Oavsett är det en av del av väldigt många händelser i "Prometheus" som är irriterande konstiga. Alla karaktärer beter sig som idioter trots att de ska vara forskare och annat. En del blir jätterädda ena sekunden för att sedan vara korkat orädda nästa. Andra offrar livet efter bara några sekunders betänketid när de för tillfället sannolikt är utom fara, och de verkligen inte kan bedöma om det är rimligt att de offrar sig själva. Det är även en scen med en zombie som jag inte alls förstår. Det kanske förklaras i senare filmer, men för att sammanfatta är det väldigt mycket i filmen som är uselt. Utöver det ovan har det realistiska uttryckssättet hos karaktärerna från "Alien" gått över till typiskt teatraliskt. Det blir nästan lite "Marvel" av det. Till det positiva är det dock en mycket underhållande film med en del spännande teman om skapelse, religion osv.

 

Det är även något som får mig att fundera och som jag inte riktigt förstår varför jag skrev 2012, att filmen inte har så mycket story. Jag skulle säga att filmen har mycket story, men att det snarare är tunt i hur det förklaras, att manuset inte riktigt får ordning på dess höga ambitioner.

 

Jag får lite kognitiv dissonans av sådana här filmer, som är underhållande, snygga, på sätt och vis riktigt bra, men samtidigt så otroligt korkade. Jag påverkades även under natten tills idag. Förvisso drack jag en öl igår kväll, men jag drömde om aliens och annat under natten och vaknade hela tiden, så filmen berörde mig. Jag är även otroligt peppad på att se nästa film i serien, men det går ändå inte bortse från att "Prometheus" även har otroliga brister.

 

Utöver det ovan läste jag klart Agatha Christies deckare "Tragedi i tre akter" igår. Inte någon av hennes bättre böcker. Poirot deltar ganska lite i boken och handlingen är rätt ointressant, även om Christie ändå får in något för mig oväntat med att mördaren först mördade en person för att testa sin plan, men att det egentligen var den andra som blev mördad som skulle mördas för att mördaren skulle få det denne önskade. Finurligt, men kanske lite väl finurligt för att det ska funka. Som sagt inte någon av Christies bättre böcker med Poirot.

 

Idag då? Det blir nog rätt lugnt, men imorgon blir det The Pretenders.

Vissa filmer tåls att ses flera gånger, och "Alien" är definitivt en sådan. Det har kommit en ny film i serien, vilket gjort att vi pratat lite om filmerna på jobbet osv. Det har gjort att jag fått ett intresse av att se filmerna igen. Jag har förvisso inte sett precis alla, men ändå, tanken är att se om de jag sett, och se de som jag inte har sett :-).

 

Filmerna har inte kommit i samma ordning som kronologin i själva filmerna. De senaste filmerna förefaller exempelvis utspela sig innan den första filmen, "Alien", eller precis efter.

 

Jag började ialf det här projektet med att se om den första filmen i serien, "Alien", från 1979. Sist jag såg den, såg jag den på en nedladdad DVD-skiva, men nu såg jag den genom Disney plus. Tiderna förändras, även om det nog bara var cirka fyra år sedan jag såg filmen sist. Första gången jag såg "Alien" var nog när jag bodde i Tybble runt 2008-2010.

 

Förutsättningarna när jag såg "Alien" nu var bra. Det hade börjat skymma ute och det var inga hack från DVD-uppspelningen, vilket det var sist. Förvisso fick jag inte igång ljudet från förstärkaren, utan ljudet fick gå genom TV:n. Det där har hänt förut, och jag förstår aldrig riktigt varför...

 

"Alien" var en fantastisk film även den här gången. Något jag tänkte på nu, och som jag inte tror jag reflekterat över förut, är hur lättsamt seriös filmen är. Det är ett gäng arbetare i vuxen ålder som exempelvis pratar om att de borde få extra betalt och som även ger ett genuint intryck. De är inte heller onödigt vackra, vilket också ger ett intryck av realism. Det är även en stundtals sexig film, men det också på ett naturligt sätt. Åter igen, en riktigt bra film.

 

Nu är det snart lunch, och även om jag tränat och fixat lite, känns det bara som att jag hunnit med att sätta upp ett par hyllor under dagen :-). 

Sommaren drar en sista suck med extremvärme, förvisso främst på eftermiddagarna, så det går utmärkt att sova.

 

Jag tror att det igår blev den nionde konserten för mig under sommaren på Gröna Lund, och den här gången för att se Bo Kaspers Orkester för första gången i livet. Det har varit några konserter som jag tänkt att se, men där jag inte varit motiverad när det väl varit dags. Jag tänkte nästan att jag skulle banga Bo Kaspers Orkester också, men väl igår kände jag mig motiverad att åka iväg, och det blev en trevlig upplevelse.

 

Bo Kaspers Orkester har jag aldrig lyssnat mycket på. Jag tror till och med mamma är mer intresserad av bandet än vad jag är. Låten "I samma bil" från 2006 har jag dock lyssnat en hel del på. Jag tänker att den skiljer sig en del från mycket annat av bandet, som jag alltid tänkt har mer jazziga toner. Så innan den här låten tänkte jag att Bo Kaspers Orkester främst var ett halvtråkigt jazzband, men sedan dess har jag förstått att de har en rätt blandad repertoar.

 

Men, så himla mycket mer lyssnat än så har det inte blivit för mig när det gäller Bo Kaspers Orkester. Ändå kände jag mig motiverad att komma iväg igår. Antar att det berodde på "I samma bil", även om låten inte haft någon större influens på mitt liv, men även för att jag lyssnade lite mer på bandet under veckan och märkte att det var flera låtar jag kände igen och tyckte om. En annan anledning kan vara att det nu var ett par veckor sedan jag var på en konsert, så att jag inte kände mig mättad på konserter.

 

Konserten var sedan utmärkt. Mycket mer folk än vad jag trodde, och många personer på scen, vilket kanske inte borde förvåna när bandet delvis består av ordet orkester, men det förvånade mig ändå :-). Bosse Sundström var charmig på scen och låtarna blev verkligen bra live. "I samma bil" blev till och med riktigt bra. Basgången fick mig att studsa :-).

 

Jag får sammanfatta det hela med att det var en överraskande och mycket positiv upplevelse.

Det ska bli varmt de närmsta dagarna. Det antas till och med att det kommer slås värmerekord på olika platser i Sverige.

 

Jag har nu suttit lite och kikat om det finns någon bra och enkel karta där jag kan sätta "nålar" gällande olika platser jag har besökt? Jag har en sådan karta på Tripadvisor sedan urminnes tider, men den är inte så detaljrik. Många mindre orter finns helt enkelt inte med. Jag vet dock inte om det är värt att börja om med någon annan karta...?

 

Idag blev jag klar med serien "De sista dödsdömda" som handlar om hur Norge avrättade människor efter andra världskriget. Serien har åtta avsnitt och varje avsnitt försöker ha sin egen vinkel på vad som hände. Rätt bra och intressant serie måste jag säga, och det känns nästan märkligt att Norge avrättade sina egna medborgare för inte så länge sedan.

 

Igår kväll såg vi en annan norsk dokumentär vid namn "Psykopat". Det är alltid intressant med psykopater, men det blir alltid lite vagt i definitionen. Vad menar vi egentligen när vi säger att någon är psykopat? Empatilös, inga känslor? Men samtidigt verkar vi mena att de är våldsamma och manipulerande, och går inte det emot empatilöshet och brist på känslor? Jag brukar snarare landa i extrem egoism och dålig självuppfattning, men allt hänger väl ihop.

En mycket intressant och något omtumlande helg. Hem kom jag igår runt 22.00. Det blev därmed lite sovmorgon idag, men jag har alldeles för mycket flex, så det var nog rimligt på flera sätt.

 

När jag läste "Karolinerna" fick jag slå upp ordet "fatbur". En fatbur är en gammal byggnad där kläder och annan dyrbar egendom förvarades. På sätt och vis borde jag redan ha känt till vad en fatbur är eftersom ordet i sig länge varit för mig bekant genom olika gatunamn, men det var nog först nu jag kollade upp det lite närmare. När jag kollade upp det visade det sig att en av Sveriges äldsta och bäst bevarade fatburar finns i Närke, och det vid Bystad herrgård utanför Kilsmo.

 

Med anledning av det tog jag mig en tur till Bystad herrgård i solskenet igår. Det visade sig vara en mysig plats. Det kändes verkligen som en byaktig stad. På området finns så klart herrgården, men även flera andra hus, en kyrka, fatburen och en väldigt lummig och skuggig miljö. En riktigt nice plats. Själva fatburen låg dessvärre bakom ett elektrifierat stängsel där det gick runt tjurar, så jag vågade inte gå så nära. Hela området är dessutom privat. Jag frågade en kvinna jag mötte där så att jag inte trampade in på någons privata gräsmatta, men jag frågade inte hur jag skulle kunna komma innanför det elektrifierade stängslet :-).

 

Det blev en helg som blev lite mer än vad jag hade förväntat mig.