För minnen och grunda analyser i stunden

Jag brukar ju slänga mig med att varje dag ska bjuda på något nytt osv, och det är ett tankesätt jag ofta har, men inte alltid. När jag jobbar hela dagar tycker jag det är otroligt skönt att veta att den sena eftermiddagen och kvällen främst innebär ett lugn i soffan. Inga planer, eller annat. Då blir jag aldrig uttråkad. När jag är ledig hela dagar är det dock annorlunda, då kan jag känna att jag tappar bort livet lite om jag inte gör något.

 

Ikväll var en sådan kväll då jag hade planer, men vilka jag sedermera förkastade. Jag hade funderingar på att gå och se Lisa Miskovsky på Gröna Lund, men att åka hela vägen fram och tillbaka för att se en artist ensam som jag endast tycker är ok kändes inte inspirerande efter jobbet. Å andra sidan hade det varit en upplevelse som gjorde veckan lite annorlunda.

 

En del känner FOMO, men jag känner snarare att jag är lite lat. Inte att jag missat något, det kan jag nog förvisso känna ibland också, men nu är det snarare lite dåligt samvete för att jag varit lat. Typ, är det verkligen bättre att sitta hemma i soffan än att se en förmodligen hygglig konsert? 

 

Det bilr nog därmed en arbetsvecka utan spektakulära kvällar den här veckan.

Kvällarna går fort.

 

Det ser ut som att vi kommer få tillbaka rätt mycket av kostnaderna för den trasiga backspegeln av försäkringsbolaget. Egentligen får vi nog tillbaka allt, men Hertz tog ut några extra avgifter som jag inte fått svar på varför. Hursomhelst mycket bra, om nu pengarna kommer :-).

 

Under helgen såg vi "Dirty Pop - The Boy Band Scam" på Netflix om Lou Pearlman som satte ihop Backstreet Boys och NSYNC, men samtidigt var en riktig hejare på bedrägeri. Han hjälpte många till framgång och bra ekonomi, men sannolikt stjälpte han rätt många och deras ekonomi också. Spännande karaktär. Jag blev dock lite undrande varför serien helt plötsligt, och kort, började spekulera kring Pearlmans sexuella böjelser?

 

Dokumentären "Pete Doherty: Musiken, missbruket och vägen tillbaka" var ingen vacker dokumentär. Mycket heroin och misär. Rätt snyggt att göra en dokumentär som fokuserar på det, och inte bara en massa hyllningar med mera av Pete Doherty. Verkligen en dokumentär som kan visa baksidan av framgång och droger.

 

Jag har även sett dokumentären "TLC för evigt" om tjejgruppen TLC. En grupp jag aldrig har brytt mig om, och som inte gav någon större mersmak efter dokumentären heller, men ett par saker var intressanta. Jag hade inte fattat att de var så stora, jag trodde tidigare de snarare var lite av en one hit wonder, men där hade jag fel. Fint också att låten "Waterfalls" hade med HIV och oskyddat sex att göra. Jag lär mig alltid något, även av det jag inte nämnvärt uppskattar :-).

En mycket lugn helg. Jag har nästan njutit av ensamheten. Valle har haft en del för sig, vilket gjort att jag varit hemma och haft det bra. 

 

Jag har tidigare köpt och spelat upphottade gamla spel på PS4, och någon enstaka gång på Internet Archive, men nu hittade jag något som heter Steam där en kan köpa gamla spel och spela dem på datorn. Jag testade och köpa ett gammalt äventyrsspel vid namn "Gabriel Knight: Sins of the Fathers". Kanske lite väl gammalt, ialf grafikmässigt, men det fungerar bra att spela, och det kommer jag säkert göra en del framåt. Det är bara det här med tiden...

 

Under helgen har jag läst ut de två böckerna jag köpte direkt av Richard Malka. Det är hans pläderingar när han försvarade Charlie Hebdo i rättegångarna som var efter massmorden, så de är inte så långa, typ 100 sidor var. Fina pläderingar som fick med en del som jag inte helt reflekterat över, eller inte vetat om. Bland annat att en måste se koranens innehåll utifrån när det skrevs. Tyvärr är det inte så många som gör det numera, men att det är viktigt för att förstå varför innehållet kom till. Något annat jag måste ha stött på innan, men som jag ändå bara kände till delvis nu när jag läste det, var att danska imamer spred falska teckningar och annat som inte Jyllandsposten hade publicerat för att driva på en hatisk stämning. Även en mängd mord i religionens namn som jag glömt eller inte kände till innan. Kloka texter.

 

Jag glömde notera att jag under förra helgen såg "What Jennifer Did". En tjej från en välmående familj i Kanada som lejer folk för att döda hennes föräldrar. Otäck och spännande historia.

 

Jag fick även foton idag från en jobbarkompis som hade varit på Järnvägsmuseet i Gävle. Det var foton på loket F 1200 där pappas morfar dog. Jag och Pappa måste åka dit snart, så fort han blir bättre och orkar måste vi åka!

 

https://www.svenskakyrkan.se/folkungabygden/getaolyckan-och-c-e-carlsson

 

Han var en stilig karl!

Nog känns det som att tiden går fortare när en är äldre? ...eller är det bara så att det finns så mycket att göra och förkovra sig i nuförtiden att dagarna springer iväg?

 

Jag körde ett tufft pass på gymmet imorse, och det har känts av hela dagen. Jag tog förvisso en promenad nyss, men annars har det blivit mycket soffa. Skärm och bok.

 

Jag spenderade en del tid att se klart "Nazismens uppgång och fall" som jag sett stora delar av förut, men det kom några nya avsnitt för en tid sedan, och sedan dess har jag sett om serien, och blev således klar idag. Helt ok serie, men som jag noterat tidigare, med lite för många experter. Det blir lite rörigt. Jag vet inte heller om jag uppskattar att de lyfter in rätt okända personer från historien för att få lite andra perspektiv.

 

Vi har även skickat in underlag till försärkingsbolaget gällande bilen vi hyrde i Rom. Nu får vi hoppas att vi får tillbaka en del pengar.

 

OS har börjat. Kul med ett brons i judo, men jag har inte kikat någonting. OS var viktigare förr för mig.

Jag såg precis klart den hyllade serien "Baby Reindeer". Den handlar om en man som hamnar i alla möjliga konstiga situationer. Han blir stalkad, våldtagen, känd, funderar över sin sexualitet, bryter ihop osv osv. Det är som att han lyckas pricka av allt för att passa in i dagens "traumatiska" överflödssamhälle. Tanken är att allt ska vara baserat på en sann historia. Rätt underhållande, eller vad en ska kalla det, och ganska snyggt ihopsnickrat, men efteråt lämnas jag bara med en känsla av att det är för mycket. Det är Netflix on speed. Jag är långt ifrån så imponerad som många andra.

 

Desto mer charmerad blev jag av Agatha Christies "Badortsmysteriet" som jag läste ut igår. En riktigt spännande och svängig berättelse av Christie. Inte alltid, men rätt ofta får hon till en vändning, eller något annat, som överraskar.

 

Middag på "Bazaar" igår och en hygglig arbetsvecka trots allt :-).

Idag är det löning och mina aktier är faktiskt lite upp trots en röd dag på börsen. Varta upp 46 %, kan ju låta bra, men aktien är ned 97 % för mig :-). Det är lätt att tänka fel när det gäller aktier.

 

Jag blev rejält irriterad på jobbet idag. Jag är faktiskt fortfarande lite irriterad :-). Det är nästan kul med de här känslorna av ilska och hämnd. Jag har de rätt sällan, men det är bättre att försöka ta ett par djupa andetag :-).

 

Igår försökte jag springa milen, och det gick väl så där. Jag kan inte minnas när jag gjorde det senast, men det var länge sedan. Jag springer rätt ofta, men högst halva distansen. Jag sprang därför väldigt sakta för att försöka komma runt. Jag vet inte om det var en bra tanke, men det gick ändå ok i sju kilometer, då kom jag till ett stängsel som jag försökte runda på ett sätt att jag till slut var tvungen att krypa under det, vilket gjorde att jag kom ur fas. Jag satte dock igång att springa direkt efter det lilla missödet. Efter någon dryg kilometer till slöade jag dock ihop och stannade i en lång backe. Jag inbillade mig att vaderna var lite väl trötta... Inte likt mig, så jag gick väl några hundra meter innan jag sprang klart. Lite slött av mig, och jag brukar hålla ut...

 

Igår kväll såg vi en dokumentär om surfaren Eddie Aikau. Den innehöll mycket om Aikaus liv, men även en del om Hawaiis historia osv. Inget mästerverk, men värd att se.

 

Under helgen som gick såg jag "Ina <3 Bruce". En rätt charmig liten dokumentärserie om två tjejer från Göteborg som åker och ser Bruce Springsteen i New Jersey. Jag borde nog se, eller läsa, något mer om honom för att på riktigt förstå hans storhet. Jag tror inte jag orkar läsa om biografin jag har, för den minns jag som rätt torr, men ändå :-).

 

Jag tog ett par öl i tisdags kväll med ett par jobbarkompisar, så härligt det är en varm sommarkväll :-).

Det händer verkligen grejer i den amerikanska politiken. Trump blir skjuten ena veckan och Biden hoppar av den andra veckan.

 

Min investering i tyska Varta verkar gå helt åt helvete. Nu ser det ut som att bolaget ska avnoteras från den tyska börsen. Det lär bli min dyraste förlust någonsin.

 

Jag minns inte riktigt, men jag tror att det var i Ranstorps bok "Från terrorns frontlinjer" som jag uppmärksammades på filmen "Hotel Mumbai" som handlar om terrorattackerna i Mumbai 2008. Jag minns när det hände, men det var inget jag tog någon större notis om då. Det kan låta illa, men har med närhetsprincipen att göra, då var inte Mumbai något särskilt för mig. Det var som Lahore, Peshawar, eller någon annan större stad som jag inte riktigt kunde relatera till. Det är väl något som är svårt att erkänna för en själv, men det är nog så för alla, ju "längre bort" något är desto mindre intressant blir det. Idag är det givetvis annorlunda, jag har varit i Mumbai, och blev positivt överraskad av staden när jag var där. Det är starkt överdrivet att säga att Mumbai känns som hemma, men det som händer, och har hänt där, påverkar mig ialf mycket mer nu. Filmen "Hotel Mumbai" handlar ialf om attackerna 2008, och främst om attacken mot hotellet Taj Mahal Palace. En riktigt bra film där varje filmruta är spännande. Filmen är ganska osentimental, vilket ger den ett intryck av ärlighet. Nog är det en del romantik osv, men det är terrorn som är huvudtemat, och det visas inte på ett sätt som vare sig överdriver det onda eller det goda. Det är bistert och verkligt. En film som sätter avtryck.

 

Något som jag däremot kan koppla direkt till boken jag nämnde tidigare är serien på Viaplay "Den svenska terroristen" om svensken Osama Krayem som var inblandad på olika sätt i terrorattackerna i Paris och Bryssel 2015 och 2016. Jag tror inte så många i Sverige känner till det här, att en svensk kille, född i Malmö, var delaktig i de här attackerna. En serie jag tänkt att se länge, men som jag trodde skulle vara rätt dålig, vilket den inte var. Väl värd att se.

 

Nää nu behövs det något positivt för att väga upp...

Nu har jag snart läst alla viktiga verk av Albert Camus, det med anledning av att jag igår läste klart "Myten om Sisyfos". Det var nog Linus som tyckte att jag skulle läsa den, det efter att vi pratat om Camus verk i våras. Jag hade nog läst den oavsett, men sannolikt på grund av honom läste jag den lite mer förr än senare :-).

 

Jag läste "Myten om Sisyfos" på engelska, och hade väl lite svårt att hänga med i allt. Jag upplevde hursomhelst verket som supertrist. Jag blev inte alls fångad, vilket kan ha berott på att jag eventuellt inte förstod allt, men det var inte känslan. Jag kunde dock inte riktigt förstå var Camus ville komma!? Efteråt har jag dock försökt läsa på vad Camus ville komma fram till i boken, och då har jag blivit mer betagen, för det känns som att jag försöker leva på samma sätt som Camus försöker få fram i "Myten om Sisyfos". Om jag nu förstått det rätt, alltså att hitta någon form av mening i det jag gör för stunden, och inte tro att meningen med livet är något annat, typ övernaturligt. Att jag inte får existensiella problem med anledning av att jag tror att jag är menad för något annat eller större. Att det blir "absurt", men ändå bra, att hitta min egen mening i en tillvaro som på det stora hela är meningslös. Det hela blir en stor frihet. Jag sätter mina egna moraliska ramar, och jag slipper leva upp till något gudomligt påhittat skit som bara får mig att må dåligt. Camus var nog knappast revolutionerande i sina tankar, men att vi har/hade samma syn på livet förefaller rätt tydligt :-).

 

Sammantaget, en urtrist bok som ändå gav någon form av "fan vad skönt att någon har samma inställning". Rätt många kan jag tänka, men ändå, det var känslan :-).

En helt ok arbetsvecka trots allt.

 

Jag klippte mig i torsdags. Bettan hade fixat håret hos en frisör typ här i huset, så jag gick dit också, och 350 kr fattigare såg jag bra mycket bättre ut i håret :-). Smidigt med en bra och billig frisör så nära. Jag kommer säkert klippa mig betydligt oftare nu.

 

Bettan har nu åkt hem och ska även ha landat i Rom. Första gången på rätt länge som vi är ensamma hemma nu :-). Det blev en pizza på "Delibruket Flatbread" som avslutning på besöket igår.

 

Dagen har mest bestått av hushållssysslor. Mycket tvätt, kastande av sopor och lite handling. Förvisso har jag läst en del, och nu på kvällen såg vi en fantastiskt bra och otäck film, men mer information om läsningen och filmen får bli imorgon.

 

Jag har även köpt en biljett till Tomas Ledin på Skansen. Det är väl ändå dags att även jag ska se honom live!?

 

I övrigt ser jag nästan blåslagen ut i ansiktet. Jag stod rätt mycket på händer igår, och då får jag alltid en massa röda prickar i ansiktet efteråt. Jag får hoppas att det försvinner som det brukar :-).

Bettan blir kvar ett par dagar till, trevligt :-). Vi bokade om flygbiljetten igår.

 

Jag tänkte dock skriva lite kort om de böcker jag läst under de senaste två veckorna.

 

Först läste jag "Mysteriet på Blå tåget" av Agatha Christie. Att Blå tåget en gång faktiskt fanns i Frankrike och att det riktade sig mot societeten var nog det mest intressanta. Boken i sig var inte någon av de bättre med Poirot, och det verkar inte Agatha Christie själv heller ha tyckt. Jag drogs aldrig in i berättelsen. Jag har inte så mycket mer att säga om den :-).

 

Sedan läste jag "Imperiets barn" som handlar om personer från de gamla sovjetstaterna som befinner sig i Sverige, främst illegalt. Boken visar en bild jag känner igen från jobbet och annat jag läst. Personer som jobbar för låga löner för att få uppehållstillstånd, och som många gånger luras. Något som eventuellt var lite nytt, men kanske inte helt oväntat, är att de ibland får hjälp av tjetjener för att få sina pengar som företagen är skyldiga dem. Boken handlar vidare om hur vissa av de här människorna ljuger för Migrationsverket gällande hur de reser hit och sina asylskäl. Det är även information om fuskande advokater osv, varav vissa jag tror mig veta vilka de är. Det är typ en reportage-bok, inte direkt ifrågasättande. Författaren intervjuar personer ur den här kretsen. Inget journalistiskt underverk, men intressant att få lite inblick i den här världen.

 

Jag läste även andra delen av Fogelströms "Stadserien", men den tänkte jag främst kommentera när jag är helt klar med alla böcker.

 

Nu senast läste jag Magnus Ranstorps "Från terrorns frontlinjer". Det är en bok om hans liv som terrorforskare. En del anekdoter från hans liv som kanske inte är så där väldigt intressanta, men det är väl om honom boken ska handla, så jag ska väl inte klaga :-). Eftersom han följer sitt eget liv i boken blir det en rätt intressant tidslinje gällande vad han gjorde när vissa terrorbrott inträffade. Det är lätt att följa med. Det var även en del händelser jag inte kände till, som ett franskt plan som sprängdes över Libyen, och ett misslyckat terrorförsök i Danmark av en enbent terrorist. En bok som kanske inte var så intressant som jag hoppades, men väl värd att läsa.

 

Ja det var väl de böckerna jag hunnit med :-).

En gång i livet ska en väl se Bruce Springsteen live? För mig blev det av igår på Strawberry Arena, före detta Friends Arena, i Solna.

 

Jag har väl aldrig varit så där otroligt fascinerad av Bruce Springsteen, men jag har en biografi om honom och "Born to Run" samt "Born in the USA" på vinyl. Det där riktiga intresset har dock aldrig funnits. Det är väl tre fyra låtar jag lyssnat en hel del på genom livet, men ingen låt som blivit en sådan favorit att låten gått på repeat, vilket händer ibland :-).

 

Här i bloggen är Bruce Springsteen endast nämnd två gånger, och det i samband med att jag läste biografin, som jag minns som rätt trist, och att "Dancing in the Dark" livade upp när den spelades på Golden Hits en gång för länge sedan :-). ...och är det någon låt som spelats lite mer av honom hos mig är det just den låten.

 

Att gå på konserten var som att kastas tillbaka 20 år i tiden. En sammansättning av människor som jag då tog för rätt så given, men som numera är mer ovanlig. Många som hade druckit en öl eller två. Personligen var jag spiknykter.

 

Arenan var full, och jag tog en rätt lugn ståplats i mitten av arenan. Ingen trängsel för min del, och jag såg rätt bra från min plats. Jag hade inte lyssnat in mig något innan, så det var många låtar jag inte hade hört innan, och konserten var lång, runt tre timmar. Lite för långt för mig som inte är allt för intresserad av The Boss, men säkert fantastiskt för de flesta andra :-). Det var många fans där. På andra konserter är det många som jag, personer som gillar några låtar, men som inte är helt betagna, men här kändes det som att det var fans överallt med turneetröjor osv. Kul!

 

"Born in the USA" spelades tyvärr inte, men annars spelades de flesta låtarna jag hade räknat med att få höra. Även om jag tyckte ljudet var lite märkligt på "Dancing in the Dark" var konserten, trots mitt kanske milda intresse, väldigt bra. Det var en upplevelse. Mycket folk på scen och ett jävla drag.

Nu när jag är tillbaka i Sverige kan jag åter skriva inlägg från datorn.

 

Trump skjuten i örat. Nu kommer det spekuleras om ett "inside job" ur olika vinklar av olika idioter. Jag kan nyansera det senare, men tror inte det behövs. Det ska bli intressant att se hur det här diskuteras utifrån "hatretorik" och om det kommer fram något motiv.

 

Flygresan hem från Rom gick bra, något sena kanske. Vi fick med oss Bettan hem. Något som var lite roligt var att hon hade köpt någon form av business class-biljett. Hon satt längst fram i planet och serverades mat och hade tillgång till fri alkohol osv :-). Hon utnyttjade det nog inte så mycket, men jag visste inte ens att det gick att ha en sådan biljett på de här SAS-flygen :-).

 

Väl hemma här kom mina föräldrar upp till Sthlm, och vi har ätit gott och hunnit med en tur ut till Vaxholm, tillsammans med alla turister :-). Två besök till Vaxholm för mig under tre veckor, det trodde jag inte :-). Men det är trevligt där ute.

Vi gick ändå iväg till en vinaffär och köpte ett par flaskor. När vi efteråt gick till en mataffär för att köpa olivolja fungerade inte kortmaskinen, så det sket sig.

Igår hände inte mycket. Det blev en del läsande i lägenheten. På kvällen gick vi dock ut och åt med svärföräldrarna på "al Spaghettari". Det gjorde vi sista dagen i julas också, lite av en tradition :). Det blev vin igen, jag dricker varje kväll och lever livet :).

Väl hemma antar jag att bloggen fungerar från dator igen, och då kommer jag skriva lite om böckerna jag läst.

Gårdagen var intressantare. Vi bestämde oss för att åka till en annan strand än dagen före. Det blev till en strand vid namn Mar Morto. Där var det närmare att gå till stranden och möjligt att beställa mat osv nere på stranden. Riktigt trevligt! Vi köpte dessutom snorkel och mask innan, och det var det värt, för det fanns mycket fiskar att kika på. 

Inte helt olikt där vi badade dagen innan, men bättre :).

Vi hängde där några timmar innan vi åkte hemåt till Rom. Av någon anledning krånglade GPS:en och vi hamnade fel ett par gånger på vägen hem. Det blev lite stressigt eftersom vi hade lite tidspress på oss att lämna tillbaka bilen, men vi hann i tid.

Apropå bilen så har Hertz nu dragit ca 1000 kr extra, vilket jag antar är för backspegeln, trots försäkringen. Vi har inte heller fått tillbaka de dryga 2000 kr som drogs när vi hämtade bilen. Jag är rädd att det här kan bli en följetong... Nu är det inga jättesummor, men pengarna ska tillbaka är tanken :). Valle har även fått bekräftat två gånger att de dryga 2000 kr ska betalas tillbaka. Tusenlappen ska säkert hanteras genom försäkringsbolag... När jag tänker efter har jag nog hört att det kan vara lite struligt när försäkringen inte är tagen direkt med hyrbilsfirman. Vi bokade nämligen bilen genom Booking.com.

Det har varit ett äventyr i sig att köra mycket bil i Rom med omnejd. Det har väl gått bra, men långt ifrån perfekt :). Det ät lite annorlunda och svårt att förstå trafikreglerna ibland :).

Under gårdagskvällen firade vi Alberto med middag i Villa Pamphili, vilket var mycket trevligt :).

Snart lunch :).

Innan vi åkte dit upptäckte vi att någon kört sönder ena backspegeln på hyrbilen. Själva spegeln sitter dock kvar hyggligt så det går att se bakåt, men själva armaturen, eller vad det kallas, är helt förstörd. Allt kommer behöva bytas. Vi får se vad Hertz säger, men vi ska vara helförsäkrade.

Trots trasig backspegel har vi idag åkt iväg till Toscana och Monte Argentario. Jag blev rekommenderad att åka hit av en kollega på jobbet, och det har visat sig vara en bra rekommendation. Det är en bergig halvö där en kan behöva klättra ned för berget för att kunna bada, vilket kan vara jobbigt, men som bjuder på vackra vyer.

Nu under kvällen har vi besökt en av halvöns två större samhällen, Porto Ercole. Ett vackert samhälle med gammal bebyggelse och platsen för var Caravaggio dog. Jag passade på att hälsa på honom lite på begravningsplatsen i mörkret på vägen hem till vårt boende.

Det är väl på det stora hela det som hänt idag och igår kväll. Nu ska det sovas så att vi hinner göra något mer här innan vi åker tillbaka till Rom imorgon.

Civita di Bagnoregio visade sig vara en by på typ ett kulle mitt emellan två dalgångar. Dessvärre verkar erosionen göra att byn sannolikt kommer försvinna så småningom, men än så länge finns byn kvar.

Vi kunde inte parkera i Civita di Bagnoregio utan fick parkera i grannbyn Bagnoregio. Det tog sedan en 30 minuter att gå för att komma fram till Civita di Bagnoregio, och nog var det backigt men det vackra gjorde det ändå angenämt.

Köra har gått bra, och så mycket mer har vi inte hunnit med under dagen. Förvisso stannade vi på köpcentrumet Aura när vi åkte hem, men det var väl det.

Nu ska vi iväg på någon form av försenad bröllopsfest.

Bilen är en automat som inte Valle vill köra, vilket gör att jag kör hela tiden :). Inte helt lätt i Rom, men det går :).

Eftermiddagen spenderade vi i Fregene. Jag som vanligt med t-shirt och under ett parasoll. Valle mer i vattnet :). Jag tog dock ett bad i det varma havet även om det främst blev läsning i solstolen.

Vi delade även på en drink på Ondanomala innan vi käkade god pasta på Da Gigi innan vi åkte hem.

Idag är det fest på kvällen, men under dagen har vi tänkt att göra någon utflykt med bilen. Var återstår att se.

Tåget tillbaka kom i tid, men var någon dryg halvtimme sent till Rom. Kändes märkligt, vi stod still på ett par ställen och andra tåg åkte förbi. Jag förstod inte riktigt varför vi blev sena. Kanske för att andra tåg prioriterades.

Tunnelbanan funkade igår, så det var inga problem med det.

Eftermiddagen innebar mest lugn och läsning. Under kvällen åkte vi till Maccarese utanför Rom för att äta pizza med kompisar. Mysigt, lokalt och gott.

Eftersom Valles systerson tyvärr brutit handen i sina försök till att lära sig skejta har en planerad resa för honom och systern skjutits upp. Därav kunde inte vi låna systerns bil, så vi har spenderat delar av förmiddagen till att hyra en bil som vi ska hämta snart. Så kan det gå :).

Just nu är jag i Pisa, men jag åker tillbaka till Rom vid niotiden imorgon.

Det blev tyvärr lite rörigt att åka hit. När jag kom fram till tunnelbanan imorse var den avstängd på grund av strejk. Någon arbetare hade dött, så personalen gick ut i strejk, men det hade inte nått mig. Valle kom och hämtade mig med bilen, men trots att jag var ute i god tid, missade jag tåget. Jag hade säkert hunnit om jag tagit en taxi istället, eller om vi åkt till en annan tågstation i Rom, men det är lätt att vara efterklok :). Jag kom fram tio minuter för sent till Termini (centralen i Rom), och fick köpa en ny och relativt dyr tågbiljett. Trist, men värre saker händer...

Annars har allt varit utmärkt idag. Det gick bra att byta tåg i Florens, och tåget kom fram i tid till Pisa. Boendet här i Pisa är enkelt men mysigt.

Under eftermiddag/kväll har jag flanerat runt i det rätt trevliga Pisa i ett fantastiskt väder. Det lutande tornet är galet vackert och konstigt. Det är snett, men ändå typ rakt på toppen. Det finns även en vacker domkyrka i anslutning till tornet. Området är dock väldigt turistigt och allt kostar pengar, alltså om en vill gå in i exempelvis tornet eller kyrkan. Jag sket i det med anledning av den extra och dyra tågbiljetten :). Annars är Pisa en kompakt, livlig och vacker stad utifrån vad jag kan bedöma. Rätt mycket västafrikanska migranter, vilket sticker ut lite i stadsbilden.

I övrigt har det varit någon form av dröm sedan jag var barn att få se det lutande tornet i Pisa. Jag vet inte riktigt varför, men det har varit lite som Eiffeltornet, Big Ben, Frihetsgudinnan, pyramiderna i Giza osv, något som alltid funnits i min hjärna som något intressant.

Det får räcka så, hörs imorgon :).

Vi har handlat lurar till Valle och tränat lite. Bland annat sprungit i en rätt nedskräpad park i närheten av var vi bor.

Annars har jag läst lite grand och nu på kvällen hade vi en trevlig middag på Osteria dell'ingegno i stan.

Imorgon bär det iväg till Pisa en sväng om allt går som planerat.

Vi är ialf framme i Rom efter att Norwegian problemfritt tog hos hit efter en avgång 07.00 på morgonen. Det innebar revelj 04.30 imorse med förbokad taxi väntandes från 05.10. Någorlunda smidigt trots allt. Jag har dock varit lite trött idag, även om jag tyckte jag sov bra inatt, men blev inte så många timmar.

Idag har det varit en rätt lugn halvdag här i Rom. Vi följde med Valles systerson till en skejtpark. Jag såg nog ut som en övervintrad skejtare under dagen, men skejta kan jag inte och är inget jag någonsin försökt. Jag försökte lite, men hade till och med svårt att bara ställa mig på brädan :).

Det är väl det av intresse från Rom idag, förutom att vi säkert sett tre mopedolyckor idag. Inte själva smällarna, men efteråt. Inte så konstigt i den här staden.

Igår kväll hade jag trevligt. Nisse var i stan och vi tog en öl för att sedan se The Dropkick Murphys på Gröna Lund. Överraskande bra. Inget band jag lyssnat på tidigare, även om jag känt till dem länge.

Jag nöjer mig så, och hoppas att bloggen börjar fungera på datorn snart :).