För minnen och grunda analyser i stunden

I veckan har jag sett dokumentärserien "Kungahuset Windsor". Sex avsnitt om kungahuset från Geroge V fram till idag. En känner igen väldigt mycket från "The Crown".

 

Frågan om det är rimligt med kungahus i dagens läge ställer en ju sig? Jag vet inte vad jag tycker. Det är en historisk institution, men samtidigt är den väldigt passé. Jag kommer väl till samma slutsats som alltid, om det går att räkna på att det är en ekonomisk vinst för Sverige är det väl bra att ha det svenska kungahuset kvar, men annars är jag nog tveksam.

"Drottningens Hemliga Agenter" har jag sett under de senaste veckorna. Spännande om underrättelsetjänst under Elisabet den första av England. Spännande drottning generellt måste jag säga.

 

"Misstagen som sänkte Titanic". Att Titanic sjönk berodde tydligen på en hel rad omständigheter.

Jag spenderade ett par timmar nu i eftermiddag med att läsa ut "Det går an" av Carl Jonas Love Almqvist. En kort liten bok skriven på en svenska som för mig var rätt svår att läsa.

 

"Det går an" ska ha väckt stor debatt när den kom ut 1839 med anledning av att den framför att en relation inte behöver vara så seriös och att det ska vara jämlikt mellan kvinnor och män.

 

Nog att det snart är 200 år sedan, men det är ändå inte så länge. Mycket har hänt i Sverige sedan dess och det är svårt att se något att debattera gällande boken idag. Det som dock kan vara intressant är att mycket var likadant i Sverige då som det forfarande är på många platser i världen fortfarande. Det kan vara lite svårt att greppa.

Efter en rekommendation av Peter på jobbet har jag sett serien "I huvudet på en mördare". Det är en dokumentärserie om svenska mördare och där de försöker förklara varför de börjat mörda människor. Det är lite taffligt producerat, men ändå rätt intressant. I något enstaka avsnitt här och där intervjuas även några av mördarna vilket är intressant.

 

Under avsnitten försöker en psykolog förklara varför personen blivit en mördare. Det blir, vilket jag skulle säga som vanligt, väldigt vaga förklaringar. Det som dock slår en är att de flesta av mördarna kommer från småtrassliga bakgrunder och är antingen psykopater eller inom autismspektrumet och som sedan på olika sätt hamnat snett med det sociala eller med lättare droger och steroider.

 

Det är alltså sällan uppenbart att de skulle bli mördare och det lär finnas 100 000-tals människor bara i Sverige som är på ungefär samma ställe som dem i livet, men som inte mördar folk.

 

Det känns på något sätt som, ja, går det här på något sätt att förhindra?

Igår kväll såg jag filmen "Contagion" vilket jag tidigare lovat mig själv. Jag kunde inte minnas att jag sett filmen förut, även om jag tror att jag ialf sett delar av den. När jag tänker efter kan jag ha blandat ihop den med "The Invasion".

 

Sak samma, bra film med anledning av pandemin vi är i nu. Det är mycket en känner igen i filmen från dagens verklighet, även om det i filmen är värre med allt. Filmen förefalller ha varit rätt noga med att använda rätt bergrepp osv. Att de även får med en konspirationsteoretiker med andra lösningar till pandemin är spännande, för det känner en verkligen igen från dagens läge. Jag tänker på terorierna om att USA skulle släppt ut viruset i Kina och att det beror på 5G-master osv.

 

På den negativa sidan är att jag tycker filmen är något rörig. Många storylines som vävs samman, vilket jag fann något svårt att hänga med i. Kan förvisso bero på att jag såg filmen med engelsk text och att det var mycket svåra engelska vetenskapliga ord.

 

Sammanfattningsvis en bra film som passar utmärkt att se i dessa tider.

Jag har roat mig lite i dagarna med att se ett gäng dokumentärer om vikingar på SVT Play. Det har varit "Vikingarnas riken", "Vikingarnas försvunna armé" och "Sanningen om vikingarna". 

 

Det blir alltid något bättre att se flera dokumentärer om samma tema ungefär vid samma tillfälle, för då är det lättare att relatera. Typ, att aah, det där pratade de om i den förra dokumentären också, osv. Det blir inte lika rörigt och "nytt" som det kan kännas annars.

 

När jag läste boken "Vikingarnas Värld" för en tid sedan märkte jag hur lite jag egentligen vet om vikingarna. Exempelvis att de invaderade England, Frankrike osv, och även hade makten där under vissa tider. Jag kan inte minnas att jag läste om det i skolan, men det var otroligt länge sedan, så det kanske vi gjorde.

 

Det jag vill komma till är att jag tror att många svenskar med mig inte kan så mycket om vikingarna, eller Sveriges historia överhuvudtaget innan Gustav Vasa. Det är sannolikt en svår avvägning att göra i historieundervisningen, men ändå, det är kanske lite illa?

 

Jag vet inte om det är viktigt att vara stolt över "sin" historia, som många folkgrupper är, men att känna till den någorlunda är kanske viktigt? Svårt att säga.

 

Hursomhelst är vikingarna intressanta.

Efter att jag hade varit på Alcatraz hösten 2010 minns jag det som att jag ville se om filmen "The Rock". Det har väl dock inte varit högprioriterat, men det har sedan dess alltid funnits där att jag måste se om filmen, speciellt när jag nu kunde känna igen mig lite i filmen.

 

Det tog dock 10 år för mig att se om "The Rock" eftersom jag gjorde det idag. Den fanns på Viaplay, så då blev det enkelt :-).

 

"The Rock" kom ut 1996, och jag såg den väl där i krokarna, så det var några år sedan jag såg filmen. Jag tycker dock att jag kunde minnas det mesta, men självklart ser jag filmen på ett annat sätt nu än då. När jag såg "The Rock" första gången kan jag tänka mig att jag främst tyckte att det var en bra och rätt fräck film. Nu tyckte jag fortfarande att den var bra, och jag fick lite av den där jädrar anamma-energin jag ofta kände av som barn efter att jag sett action-filmer.

 

"The Rock" är riktigt macho, den är macho på ett sätt som jag gillar. Det är mycket ära och stolthet. Mycket mina grabbar-attityd. Det känns tryggt och inte alls skitnödigt. Jag tycker inte heller det blir för mycket av det. Filmen är sedan mycket som en musikvideo, korta klipp och mycket som händer hela tiden. Det som jag dock hade lite svårt för, och som ofta går igen, är att vapenhanteringen är usel, och att personer som är väldigt noggranna och bra på något vid ett tillfälle kan vara så usla och korkade vid ett annat tillfälle.

 

På det hela taget en riktigt härligt macho-film :-). Jag har uppenbarligen saknat det.

Idag och igår har jag, och även delvis Valle, hjälpt min kära far med att måla huset i Hallsberg. Lite knöligt med anledning av att det målades med samma färg som den färg som redan fanns, och att det därmed var svårt att se vad som hade målats och inte, men det blev nog rätt bra till slut.

 

På vägen till Hallsberg igår blev tåget något försenat för att någon person behövde bli avvisad från tåget och att tågpersonalen inväntade polisen. Det inträffar under långt ifrån varje tågresa jag gör, men inte sällan är det någon person som försöker tjuvåka. Det måste vara ett rent helvete att vara tågvärd nuförtiden.

 

Ja, ja, det var film jag skulle skriva lite om. Jag blev ju som jag tidigare ältat inspirerad till att se filmer med tidsresande, vilket gjort att jag nu sett några fler filmer med det temat.

 

Jag och Valle såg "About Time" för någon dryg vecka sedan. En film om en man som kan resa tillbaka i tiden och gör det för att leva om en dag, händelse, eller för att främst ändra saker som inte riktigt gått som han tänkt. En brittisk film i "Love Actually"-stil. Charmig, bra och lite fånig alltså. En romantisk komedi som passar i de flesta lägen.

 

Vi såg även "13 snart 30" som handlar om en 13 åring som önskar att hon skulle vara 30, vilket sedermera går i uppfyllelse. Också en charmig film som passar i de flesta lägen. En scen med en dans till låten "Thriller" är fantastisk. Filmen passade också mig bra gällande musiken generellt. Mycket nostalgi! Jag tror också att jag under en rätt lång tid trott att jag sett "13 snart 30" tidigare, men att jag sannolikt blandar ihop den med "Freaky Friday". Annars hade jag glömt det mesta av "13 snart 30", och så illa brukar det inte vara :-). Jag trodde att jag sett "13 snart 30" på ett flyg till Thailand 2003, men när jag kollar nu så kom filmen ut först 2004, medan "Freaky Friday" kom ut 2003, så sannolikt hade jag inte sett "13 snart 30" innan :-).

 

Jag såg sedan själv "Edge of Tomorrow". Det var alldeles för mycket pang-pang för Valle :-). Men bra film! Jag trodde att det var en skitfilm innan, och det var därför jag inte hade sett den. Den handlar om en person som får leva om en dag under ett krig med utomjordingar tills han hittar ett sätt för människorna att besegra utomjordingarna. Låter ju superfånigt, men det blev väldigt bra.

 

Jag och Valle såg även "Her" i förrgår. Den såg jag för ungefär sex år sedan och därmed blev det inga direkta överraskningar, men den är så vacker att se. Väldigt stilig film, och givetvis är det spännande med hur människor blir helt betagna av interaktiva upplevelser. Filmen handlar om hur en man, och även andra, blir förälskade i datorer.

 

Nu är jag rätt sugen på att se "Contagion", också en film jag tror jag sett på ett flyg för många år sedan, men det har ju visat sig att jag haft fel gällande det förut... :-).

Inte helt överraskande kom det inte in några pengar på mitt konto. Det var därmed ett rätt dåligt scam-försök. Men vad vet jag, tanken var kanske att försöka sno mitt kort efteråt eller försöka tvinga mig att ta ut mer pengar väl vid automaten. Svårt att säga. Oavsett var det ett dåligt genomfört scam-försök, men ändå riktigt jävla fult att spela på människors välvilja.

 

Efter att jag hade skrivit klart det förra inlägget polisanmälde jag det hela och polisen ringde upp mig rätt snabbt. De hade hört talas om liknande händelser.

 

Ja vad säger en, dagens Sverige, dagens Örebro. Tyvärr inte på något sätt överraskande.

Idag lämnade jag hyrbilen vid Eurostop och tog sedan en promenad hem. När jag gick förbi tågstationen kom det fram en svart kille i adidas-brallor och frågade om jag kunde ta ut pengar till honom eftersom han ville köpa en tågbiljett.

 

Intressant tänkte jag, det här borde vara någon form av scam. Han menade att han skulle resa till sin tjej i Sthlm, som han förvisso inte riktigt visste var hon bodde när jag frågade, men någonstans nära centralen. När jag även frågade varför han inte kunde köpa en biljett på något annat sätt menade han att det inte gick... Han behövde pengar i handen, och skulle swisha dem till mig. När jag frågade hur mycket han behövde, ville han ha 1500 kr, men då menade jag att en biljett kostar kanske 300 kr till Stockholm, så det räcker att jag tar ut 500 kr till honom, vilket han gick med på.

 

Som sagt, oavsett om det var en scam eller inte, kände jag att det här är för intressant för att bara vifta bort, så jag gick med honom till bankomaten vid Lucullus och han fick mitt telefonnummer för att swisha pengar. När han sedan hade swishat och jag kollade swish-appen menade han att det skulle sättas in pengar direkt på mitt konto och därmed inte synas direkt i swish-appen. Märkligt... Han sa även att det skulle ta 20 minuter. Jag visade då att jag inte hade några pengar på mitt konto, och alltså inte kunde ta ut några pengar till honom innan jag själv fått pengarna av honom. Då var det helt plötsligt inte intressant längre och jag fick hans nummer för att swisha tillbaka de pengarna han skulle ha satt över till mig. Sedan tackade han för hjälpen, och sa att inte så många vill hjälpa till och försvann iväg.

 

Nu väntar jag med spänning för att se om de 500 kr han ville att jag skulle ta ut åt honom kommit in på min telefon. Jag tänker att antingen ville han lura av mig pengar, och då kommer ingenting in på kontot, eller så är det någon form av penningtvätt, det återstår att se :-). I värsta fall kommer det väl ett SMS senare där han menar att jag är skyldig honom pengar. Jag väntar med spänning :-).

Igår bestämde vi oss för att åka tillbaka till Örebro idag. Vädret skulle inte bli fantastiskt i Varberg och vi tjänade därmed in en natts logi om vi ändå bara hade åkt hem imorgon förmiddag.

 

Vi hann dock göra en del på dagen idag.

 

Vi började med att besöka världsarvet "Radiostationen i Grimeton". Jag tror att jag har hört talas om det i någon podd tidigare, men det var inget jag tidigare hade någon direkt kunskap om. Vi såg dock skyltar dit på vägen mellan Varberg och Ullared, så det passade därmed bra att stanna till där på vägen till Varberg idag.

 

Att radiostationen har blivit ett världsarv beror på att det är ett exceptionellt välbevarat exempel på ett telekommunikationscentrum som representerar de tekniska landvinningarna vid början av 1920-talet. Det sista i meningen tog jag från Wikipedia, men det kändes rimligare än att jag skulle försöka förklara :-).

 

Idag har vi spenderat hela dagen i Varberg, vilket visat sig vara ett mysigt ställe, och även något större än vad jag hade förväntat mig.

 

Vi parkerade vid Apelvikens strand och tog en promenad på den inte helt imponerande stranden. Den var förvisso bred, men inte direkt sandig, utan rätt hård. 

 

Vi träffade sedan Valles släktingar för en lunch vid stranden.

 

Lite senare på eftermiddagen blev det en sväng in till centrala Varberg. Där var dagens höjdpunkt att besöka Varbergs fästning och där inne se Bockstensmannen och den kula/knapp som sägs ha tagit kål på Karl XII.

 

Nu bor vi på ett vandrarhem utanför Ullared. Vi var vid Gekås och käkade, men vi har inte varit inne på något av varuhusen, och kommer nog inte göra det heller.

Idag har det varit en heldag som en brukar säga.

 

Vi började dagen med att åka till Vitlyckehällen utanför Tanumshede för att kika på hällristningarna där. Jag såg skyltar om det igår när vi åkte runt i krokarna, och kom även ihåg att det pratades om att besöka hällristningarna när jag var på skolresa i Grebbestad i slutet av mellanstadiet. Som jag minns det åkte vi dock aldrig dit, och jag kände verkligen inte igen mig idag när jag var där heller, så mitt minne stämmer nog.

 

Vitlyckehällen är en plats av flera i området där det finns hällristningar från 500 år före vår tideräkning och tidigare. De känns inte speciellt avancerade, men rätt kul att se något som hackades in för långt mer än 2000 år sedan.

Jag och Valle är på resa. Igår åkte vi i vår hyrda Golf ned genom regnet mot västkusten. Inte för att det regnade hela tiden, men innan Trollhättan regnade det så mycket att vi nästan behövde stanna.

 

Vi har nu bott en natt på Rasta Håby utanför Munkedal. Ett enkelt motell utan någon som helst charm, men som passar bra för att sova billigt en natt.

 

När vi kom fram till västkusten igår eftermiddag bestämde vi oss för att åka och äta i Fjällbacka.

 

Vi började dock med att gå igenom Kungsklyftan och klättra upp på berget där. Jag var här 2013 med Nisse och Bias, men jag är tämligen säker på att vi aldrig gick in i själva klyftan, vi tog bara några bilder vid ingången. Varför vet jag inte, lite märkligt. Hursomhelst, Kungsklyftan var mycket mer intressant än jag trodde. Det var spännande att gå där på stenarna med vattnet rinnande nedför klippkanterna.

Jag antar att det främst är jag som är dum, eller att jag läste boken för snabbt, för jag blev inte direkt betagen av boken "Mörkrets Hjärta". Jag har genom åren hört extremt mycket om hur kritisk boken är mot imperialismen osv. Det är den väl förvisso, men inte på något väldigt explicit sätt. Det verkar även som att boken ska tolkas som väldigt kritisk till imperialismen, men när något måste tolkas vet jag inte om det verkligen är så bra? 

 

Samtidigt tänker jag att allt påverkas av sin tid, det är möjligt att de nyanser av kritik mot imperialism som framförs i boken var ovanliga i dess samtid, men i jämförelse med nu framstår "Mörkrets Hjärta" snarare som rasistisk.

 

Sammantaget är min känsla att "Mörkrets Hjärta" har tolkats mer positivt än vad den är berättigad till. Det kan ju givetvis, som vanligt, säga mer om mig än något annat, men ni får läsa själva och avgöra. Boken är bara drygt 100 sidor, så det tar inte någon evighet att ta sig igenom den, även om den inte kan ses som lättläst.

Nu har det hänt igen, jag har helt missat en fantastisk film, och den här gången var det filmen "Looper". De uppmärksammade filmen i serien jag skrev om igår och därför såg jag den igår kväll.

 

"Looper" handlar om personer som tar död på människor från framtiden eftersom det är svårt att göra sig av med kropparna i framtiden utan att bli upptäckt. Det låter både morbitt och snurrigt, och det är det väl delvis, men det är samtidigt något nytt, åtminstone för mig.

 

"Looper" är lite våldsam, men den låter mer våldsam än vad den faktiskt är, så jag tror att även personer som inte uppskattar våldsamma filmer ändå skulle kunna uppskatta "Looper". Jag blev ialf imponerad av filmen och satt som klistrad under filmens två timmars speltid.

Rubriken hänvisar till en serie jag precis sett där James Cameron sitter och pratar science fiction med Ridley Scott, George Lucas, Christopher Nolan med flera. Bara det känns lite galet, att få se de här "halvgudarna" sitta och diskutera science fiction och filosofi i allmänhet. Riktigt bra! Jag fick även en hel del tips på filmer att se och tankar på att se om en hel del filmer som det var länge sedan jag såg. Jag kan varmt rekommendera den här serien för alla som har lite filmintresse. Den finns på SVT Play.

 

Annars har det blivit en del arbete med LekOutlet.se idag, men inte så mycket mer.

Jag såg filmen "Gandhi" någon gång när jag pluggade och för någon vecka sedan såg jag och Valle den igen. Jag upplevde inte att jag hade glömt något särskilt av det viktiga i filmen, vilket var bra :-). Jag trodde dock att jag hade skrivit något om filmen här efter att jag såg den förra gången, men jag kunde inte hitta något.

 

Jag har inte så mycket att säga om filmen, men ändå en grej som kan vara av intresse, men som jag egentligen inte har så mycket kunskap kring. I filmen "Gandhi" framstår Gandhi och hans polare, förutom Jinnah, som helt fantastiska människor medan britterna framstår som sämre. Eftersom jag inte har någon större kunskap om Gandhi eller tiden före Indiens självständighet är det svårt att bedöma om filmen är rimlig i sin framställning av händelserna. Det hade dock varit intressant att få veta något om britternas inställning till Indien generellt, och hur de och andra såg på Gandhi i den tid där filmen utspelar sig.

 

Ja det var väl det...

Ikväll hade vi tänkt att fira alla födelsedagar vi missat att fira under våren på grund av pandemin. Nu blev det dåligt väder så att vi inte kunde vara ute plus att Saga tydligen blivit sjuk, så det blev inget. Tråkigt!

 

För mig har det istället blivit att inte göra just någonting. Jag som borde fira min semester och allt. Nu sitter jag istället och skriver lite halvt hungrigt apatistkt, men maten som transporteras genom Wolt från Khana Khazana är på gång :-).

 

Något helt annat då... Jag har sett klart serien "Häxjakten i Salem". I Salem avrättades i slutet av 1600-talet typ 20 personer under ett år efter att de blivit uthängda som häxor och annat av ett gäng barn och ungdomar. Inte helt olikt hur det var i Sverige.

 

Jag tycker det är ett rätt tydligt exempel på hur det kan bli när alla springer åt samma håll utan att tänka efter, och ingen vågar protestera. Även om inte de nutida "häxjakterna" leder till lika många dödsoffer på samma ställe så känns principen välbekant. Vi identifierar ett problem, förstorar eventuellt upp det, hänger ut folk till höger och vänster, tror att allt ska bli frid och fröjd efteråt, för att sedan sluta i, på sin höjd, något sämre klimat än innan.

 

Jag överdriver nog en aning, men som ni vet, jag har svårt för när sunt ifrågasättande inte får komma fram.

Jag och Valle såg precis en dokumentär från Patagonia vid namn "Artifishal". Efter att ha sett dokumentären känner jag mig lite dum och oinsatt. Dokumentären handlar om laxodling och alla problem den medför, främst mot det naturliga laxbeståndet. Det har liksom flugit över mitt huvud. Nog kände jag till att det brukar bråkas lite kring laxodlingarna i Norge och att det används småfisk för att odla laxarna, men att det förstör för det naturliga beståndet hade jag som sagt missat.

 

Jag blir till och med lite fundersam om jag borde äta lax längre? Jag som nästan äter lax varje dag.

 

 

Lite information för den som är lika dåligt insatt som jag. Jag skäms lite grand.

I en rad avsnitt av serien "Mindhunder" avhandlas en serie mord på svarta, främst barn, i Atlanta i slutet av 70-talet och i början av 80-talet. Det var inget jag hade hört talas om innan och jag blev fascinerad över att serien tydligt tog en politiskt inkorrekt ställning till morden. Alltså att alla i serien önskade att det var en vit mördare, men att de kom fram till att det var en svart mördare. I "Mindhunter" framstod det, som jag minns det, inte som att det skulle kunna vara en annan mördare än den svarte Wayne Williams som sedan dömdes.

 

I dokumentärserien på HBO "Atlanta's Missing and Murdered: The Lost Children" som nog har som avsikt att vara objektiv, framstår det inte riktigt så. Förvisso blev jag förvånad redan i "Mindhunter" gällande att Wayne Williams inte åtalades för fler än typ två mord. De resterande utredningarna gällande morden han var anklagad för lades ner efter att han dömts. Jag vet inte om det är standard, men det är inte svårt att förstå att anhöriga blev, minst sagt, missnöjda. Det är sedan rimligt att tro att något eller några av de många morden inte utfördes av Wayne WIlliams.

 

Det som jag dock fann mest intressant i "Atlanta's Missing and Murdered: The Lost Children", trots att serien kändes något tiltad åt Wayne WIlliams fördel, är att trots att väldigt mycket talar emot honom, är att så många ändå är helt övertygande om att han är oskyldig och att det måste ha något med Ku Klux Klan att göra. Jag kan ju givetvis ingenting om KKK och deras verksamhet under den tiden, men det har ju bara i Sverige funnits minst två personer som dödat personer på grund av deras utseende, så att KKK skulle gå runt och mörda barn i Atlanta är väl i sak inte osannolikt. Däremot kan en ju tycka att det måste gå att vidga vyerna lite speciellt när det finns en dömd person som har en hel del bevis emot sig. Tvivel finns det alltid när någon inte erkänner, men den här önskan att det måste vara på ett annat sätt bara för att det passar en själv, eller sin grupp bättre, har jag så svårt att känna sympati för. Att det måste vara KKK och inte Wayne Williams och att det har tystats ned för att hindra ett raskrig, alltså, jag vet inte.

 

Så minnet från serien kommer främst bli hur förvånad jag är över människor som inte vill försöka se hela bilden. Det kan givetvis vara så att de vet saker som inte jag vet, högst rimligt, men efter att ha sett "Atlanta's Missing and Murdered: The Lost Children", är det svårt att vara övertygad om att Wayne WIlliams skulle vara oskyldig, vilket många verkar tro.

 

Det är så klart bara mina väldigt spekulativa tankar utan större kunskap i ämnet, men ändå, har inte amerikanska dokumentärer ofta en tilt åt det ensidiga eller konspiratoriska hållet?

Det svänger fort i vädret. En vecka med supervärme varvas med en rätt kall vecka med mycket regn. Idag har det typ regnat hela tiden.

 

För min del rätt skönt, slipper jag tänka på vit hud och solbränna.

 

Jag har grejat lite med LekOutlet.se, men annars har det inte blivit så värst mycket spännande gjort.

 

Jag måste rekommendera P3 Dokumentärs avsnitt om Srebrenica. Det gav ett både informativt och, för en hobbyinresserad, en objektiv beskrivning. 

 

Jag har även sett serien "Historiens kvinnliga krigare". Det är tre avsnitt om amasoner i Asien och Afrika och om kvinnliga gladiatorer. Ibland blir jag, kanske utan egentlig grund, lite trött på att det ska lyftas fram kvinnor överallt i historiska dokumentärer. Alltså att det viktiga är könet, inte vad som personen åstadkommit. Här var det eventuellt lite så gällande avsnittet om kvinnliga gladiatorer, men de om amasonerna kan jag knappast hävda var det. Det avsnittet som handlade om de afrikanska amasonerna från kungariket Dahomey var riktigt intressant, speciellt i dessa tider när slavar är mer på tapeten än vanligt. Jag önskar att många tyckare hade lite bredare kunskap.

...och det verkar hittills inte vara någon större grej. Det lär förvisso inte vara någon som bor i centrala Örebro som är förvånad över varningen, men ändå. Det är något med det som inte känns på riktigt. Hur blev det så här? Förr kändes det som att en skulle vara försiktig utomlands, nu är det tvärtom.

 

Jag vill inte påstå att jag är rädd, men en förändring har skett, det var inte så här när jag flyttade hit.