För minnen och grunda analyser i stunden

Nu har det varit två dagar utan någon sightseeing. Jag har varit i Hallsberg och Örebro och hämtat några sista saker hit till Sundbyberg, så nu ska väl flytten vara klar :-)? Vi har förvisso kvar lägenheten i Örebro ett tag till, men, men...

 

Sverige åkte ur EM igår efter att Danielson blev utvisad. Det finns mycket att säga om den utvisningen, men jag har nog svårt att tycka att det är rött kort, även om jag tänker mig att det är ett tydligt rött enligt regelboken. Men även enligt regelboken undrar jag hur den här situationen bedöms i relation till att Berg fick ett knä i huvudet senare under matchen?

 

Blir det någon ny statsminister? Svårt att säga. Jag hade nog gärna sett ett extraval, även om det samtidigt känns onödigt att ha ett nu, men jag tror att ett val nu hade kunnat röra om lite mer än det val som är nästa år.

Idag svängde vi förbi Livrustkammaren innan vi träffade några vänner i Hökarängen.

 

Jag tror att jag varit på Livrustkammaren en gång tidigare som barn. Eventuellt med pappa, men jag är långt ifrån säker.

 

Hursomhelst har jag i några år nu funderat på att besöka Livrustkammaren, främst för att ta en titt på hästen Streiff, och idag blev det av.

 

Det är gratis att gå in på Livrustkammaren, vilket jag faktiskt inte visste om, men det var ju en positiv överraskning. Besöket tog väl sedan knappt två timmar, inte för att museet är så stort, utan främst för att det finns mycket som är intressant. Förutom Streiff finns exempelvis även intressanta föremål som kläder som Gustav II Adolf och Gustav III bar när de mördades. Även vagnarna i källaren var fräcka att kika på.

Jag har ju en svag fäbless för att besöka olika kända personers gravplatser. Jag har ju exempelvis besökt Père-Lachaise och Highgate tidigare. Nu när jag bor så nära Norra begravningsplatsen tänkte jag att även ett besök dit borde göras, vilket jag gjorde idag.

 

Norra begravningsplatsen är stor och rätt mysigt att gå runt i. Det är lite som att gå runt i en stor park. Det är även mängder av personer som gjort stort avtryck i Sverige och världen som är begravda där. Jag hälsade bland annat på; Andrée, Nobel, Moberg och Strindberg.

Igår kväll såg vi om "The Truman Show". Det var säkert över 20 år sedan jag såg den sist. Det var inte mycket detaljer jag mindes från filmen. Svaga minnen säger mig också att jag inte tyckte att "The Truman Show" riktigt hade uppfyllt färväntningarna och att jag hade velat ha ännu mer av Trumans experimenterande av att förstå att han var i en låtsasvärld. När jag såg filmen nu tyckte jag dock att det var en riktigt bra film och att hans experimenterande med sin verklighet var fullt tillräcklig. Minnen är fragila och en förändras som människa, vilket alltid gör det spännande att se om saker.

 

Jag såg även klart true crime-serien "Utpekad" igår. Den handlar om en kille som blev utpekad av ett litet barn för våldtäkt. Han blev sedan dömd efter en svag polisutredning och rättslig process. Det här med att lyssna för mycket på barn har gått åt helvete många gånger förut, tänker främst på häxbränningar och satanistanklagelser. I det här fallet är det dock eventuellt inte ljugande barn som är problemet, utan att en annan person har våldtagit barnet. Tyvärr får en aldrig reda på sanningen även om den person som först blev dömd sedan frias. Det mest intressanta med dokumentären är nog ändå hur många det är som ger stöd åt den dömda killen innan de egentligen vet så mycket främst för att han verkar vara en bra kille. Det klassiska att vi tror att saker är på ett sätt bara för att vi vill att det ska vara så.

 

Jag såg även dokumentären "Pornfluencers". Den handlar om hur människor säljer naket och sex på nätet till sina följare. Här är det också väldigt polariserat och uppenbart att många av de som intervjuas sitter fast i sina egna verkligheter. Det blir tunnelseende. Det finns bara en väg att gå, allt annat är fel så att säga.

 

Jag har även lyssnat på P3 Dystopias avsnitt om dumhet, vilket jag rekommenderar alla att lyssna på. Speciellt på slutet när de tar upp att intelligens och utbildning inte nödvändigtvis skyddar oss mot dumhet. Det kan snarare bli tvärtom, att vi utbildat oss i något och sedan införlivar den så kallade kunskapen i vår identitet, vilket sedan gör det väldigt svårt för oss att se utanför våra egna boxar. Det är sådant som framgår tydligt av det jag skrivit i de tidigare två styckena. Det är även därför det är så jobbigt att prata med personer som internaliserat godhet eller diverse ideologier.

Ja det här blev inte den bästa midsommaren i mitt liv. Vi var bjudna till ett annat par, men en av dem fick migrän så det ställdes in. Något annat alternativ så där på rak arm hade vi inte, så jag blev rätt lack.

 

Valle tyckte dock att vi kunde kompensera lite genom att dra till Hagaparken, vilket vi gjorde, och det var ändå rätt mysigt.

 

Bättre dagar har jag haft, men glad midsommar på er ialf!

Idag är det Midsommarafton och för tillfället regnar det som brukligt. För oss lär det bli en lugn afton.

 

Igår kväll såg vi äntligen filmen "Sömnlös i Seattle". En av dessa romcom-succer där Nora Ephron var inblandad. Jag brukar älta det ofta, och gör det nu igen, men "Sömnlös i Seattle" är en av de där filmerna jag känt till sedan jag vet inte när, men aldrig tidigare sett. Det känns därför nästan som att en tyngd släpps från axlarna när jag äntligen får möjlighet att se dessa filmer. Det är en märklig känsla, men jag tycker det är jobbigt att känna till något, men som jag egentligen inte vet vad det är. Det gäller ju givetvis inte bara filmer.

 

Filmen då? Jo men den var ju charmig och förutsägbar. Tror inte filmen har några andra pretentioner. Jag tycker även att "Sömnlös i Seattle" håller sig från att bli för fånig. Ingen film som ger några aha-upplevelser eller kommer med något nytt (nu är den ju nästan 30 år gammal, men ändå :-)), men som ändå är trevlig underhållning.

Jo det blev en sväng till Hagaparken idag. Det tog ungefär 20 minuter av rätt bra cykelväg att cykla dit härifrån. Det är så skönt att kunna cykla! Jag är så trött på tunnelbana och annat långsamt skit.

 

Ja, ja, Hagaparken visade sig vara väldigt vacker. Hade väl varit konstigt om det inte varit så kanske, men ändå. Eventuellt gav det härliga molniga vädret med 20-25 grader extra tyngd till den positiva upplevelsen. Många gånger lider en ju mest när en går runt utomhus för att det är för varmt eller för kallt, men idag var det nästan perfekt temperatur. Det passade även väldigt bra att cykla runt i parken med fina leder av grus.

 

Trots att upplevelsen av besöket var positivt kan jag bli lite störd av att det är så stora ytor som, ialf en gång i tiden, sannolikt brukades privat. Jag är inte helt säker, men jag antar att Gustav III hade parken och dess byggnader som någon form av privat residens. Även att göra om naturen bara för att en kan stör mig lite. Att nu vill jag visa att jag kan göra en flådig park för att förlänga min penis lite.

 

Nåväl, något jag verkligen inte visste om Hagaparken var att Gustav III höll på att bygga ett nytt stort slott, men där bygget avbröts när han dog, vilket gör att det bara finns en grund kvar nu. Det kan ju också diskuteras hur angeläget det då var att bygga ett nytt slott när det aldrig blev klart.

 

Till det mer positiva är jag nu glad att jag varit i Hagaparken, och att jag nu förstår vad det är. Förut har jag bara fått föreställa mig det hela när det i någon TV-sändning eller liknande berättats om vad någon kunglighet gjort "ute på Haga". Det är väl fördelen med att hänga här i Sthlm att jag har tid att lära känna alla dessa platser som jag hört talas om genom hela livet men aldrig sett på riktigt.

Igår såg jag dokumentären om John Belushi - En komikers uppgång och fall. Belushi har inte haft någon påverkan på mitt liv vad jag kan komma ihåg. Jag har förvisso länge haft för avsikt att försöka se filmen "The Blues Brothers", men det har aldrig blivit av. Det är väl även främst på grund av den filmen jag ens känner igen hans namn. Hade Belushi däremot inte dött och eventuellt varit med i "Ghostbusters" hade jag sannolikt sett honom som en legend, och kanske förebild (förebild på väldigt lösa grunder :-)), som Bill Murray.

 

Ja det var några tankar om hur John Belushi påverkat mig, det vill säga inte mycket.

 

Dokumentären då, hur var den? Jo den var intressant. Det är intressant att försöka förstå varför vissa går ned i tungt missbruk och vad som kunde ha gjorts annorlunda? Samtidigt kommer jag aldrig ifrån tankar om att det är självförvållat. Klarar en inte av framgången utan diverse droger bör en göra något annat. Det är ju dock väldigt lätt at säga...

 

Funderar på att cykla bort till Hagaparken idag, får se om det blir av.

Innan vi skulle besöka Nationalmuseum idag kände vi att vi behövde lite mat. Jag ville kika på Roy Anderssons studio och även äta där mittemot, så därför gick vi till Bottega Meno Male. En italiensk restaurang som även säljer en del italienska matprodukter. Maten där var helt fantastisk och jag rekommenderar verkligen ett besök. Även servicen var fantastisk. Italienskt på riktigt! Kanske den bästa mat jag ätit i år.

Nu är temperaturen nere på 15 grader, det går snabbt i handboll som en säger!

 

Nu har vi lite ont i den arm där vi tagit sprutan, men annars mår vi bra. Som jag förstår det hör det till Pfizer-vaccineringen.

 

Igår kväll såg vi Tarantinos "The Hateful Eight", en film som jag helt hade missat innan Peter nämnde den på jobbet för något halvår sedan. Normalt brukar jag lyckas höra när en Tarantino-film släpps, men när "The Hateful Eight" släpptes missade jag det.

 

Filmen är ialf en western som i mångt och mycket påminner om en teater. Mycket våld, och när det blev förgiftning och spyor gav Valle upp :-). Jag såg dock klart de nästan tre timmarna film.

 

Som vanligt när det gäller Tarantino, så är även "The Hateful Eight" en riktigt bra film, men jag tycker inte den är riktigt lika bra som hans i min värld mer kända filmer.

 

Idag blir det nog Nationalmuseum :-).

Nu har jag fått min första dos av vaccin från Pfizer. Jag bokade tid på Kistamässan och väl där gick det väldigt fort att bli vaccinerad. Ingen väntetid överhuvudtaget.

 

Vad tycker jag om att bli vaccinerad då? Generellt är jag rätt ängslig inför olika sjukdomar, men covid-19 skrämmer mig inte. Jag känner inte en enda person som blivit allvarligt sjuk och jag tänker inte att jag är i någon riskgrupp. Det gör att jag har lite svårt att förstå allvaret med sjukdomen. Jag har även i princip arbetat som vanligt under pandemin, men inte blivit sjuk själv. Förvisso har jag inte behövt åka kollektivt för att ta mig till jobbet, men jag har ändå träffat massa folk varje dag under pandemin, men inte blivit sjuk, vad jag vet.

 

Med det sagt har jag full förståelse för att det är jävligt för de som förlorat nära och kära, och även den vårdpersonal som fått jobba extra hårt.

 

Jag känner alltså att jag egentligen inte hade behövt vaccinera mig, men jag gör det främst för att inte smitta andra, om vaccineringen nu hjälper emot det. Någon form av solidaritet alltså. Att kunna resa lättare är väl också en anledning, men inget jag egentligen reflekterat över. Jag har någonstans en känsla av att den här vaccineringen snarare är mer av en risk för mig än tvärtom.

Igår for jag, Lisa och Saga iväg till Vinterviken i värmen för lite bad. Rätt mysig plats för att vara så pass central. Även rätt mycket Nobel-historia, men det förstod jag inte förrän jag kom tillbaka hem :-). Jag får väl åka tillbaka någon annan gång när det inte är så varmt och undersöka viken lite mer.

Ja det här var ju en besvikelse. Dokumentär-serien "The Sons of Sam: En resa in i mörkret" handlar förvisso inte främst om The Son of Sam aka David Berkowitz, utan om Maury Terry som antog att det var ett stort gäng satanister som hade ihjäl oskyldiga människor och inte bara Berkowitz själv. För den som är intresserad av själva fallet ger dock dokumentären en rätt bra bild.

 

Serien försöker förklara hur teorin om att fler låg bakom morden än Berkowitz ledde till att Maury Terry gick ned sig totalt. Han verkar förvisso ha varit en rätt "besatt" person över lag, men det är mer en känsla och inget dokumentär-serien gör någon fördjupning i.

 

Egentligen skulle det här kunna bli rätt intressant, men det är väldigt utdraget och rörigt samt att det hela berättas med en otroligt jobbig och släpig berättarröst vilket gör att allt känns fånigt. Under de intervjuer som görs är det ingen som hinner uttrycka sig särskilt utförligt och de bevis mot att det är Berkowitz själv som utfört alla mord är minst sagt diffusa. 

 

För konspirationsteoretiker är det säkert en intressant serie, för oss vanliga är det en serie som förvisso inte är helt ointressant och har sina poänger, men som är så störigt producerad att en bara blir irriterad, snurrig och uttråkad.

Det är otroligt varmt, om ni nu hade missat det :-).

 

Nu under helgen har vi besök av systerdöttrarna. Igår var vi ute och käkade på Calexico nere vid Hornstulls strand. Trevlig kväll! Sedan tog vi en promenad upp på Monteliusvägen för att kika på utsikten.

 

Idag har dock brudarna klarat sig själva på stan :-).

Jag sökte lite i bloggen, men hittade inte att jag hade skrivit något om det amerikanska "The Office". Jag trodde jag hade gjort det, men det förefaller fel. Hursomhelst har jag och Valle nu sett igenom alla säsonger av det amerikanska "The Office". Det är en rätt gammal serie som givetvis är baserad på den engelska förlagan.

 

Det engelska "The Office" har jag sett det mesta av, men sannolikt inte allt. Jag tyckte dock det var riktigt bra när jag såg det för många år sedan, men det gjorde också att jag fick någon form av aversion mot det amerikanska "The Office". Jag fick bara för mig att amerikanerna inte skulle kunna göra en kopia av serien som ens var i närheten så bra som originalet. Där hade jag som så många gånger förr helt fel. Det amerikanska "The Office" är riktigt bra, och skojar med det mesta. 

 

Summa summarum blir jag åter lite sur på mig själv gällande förutfattade meningar. Att jag däremot sett det amerikanska "The Office" många år senare än andra tycker jag dock inte spelar någon roll. Att vara rätt i tiden med något känns för mig mer fel än rätt, men om jag någon gång varit avståndstagande mot serien tidigare, så var det dumt :-).

Nu har jag fyra veckors semester. Inte så dumt med det här vädret. En vecka i Italien, men annars är det inte mycket planerat. Antagligen lär vi snurra runt en del här i Sthlm.

 

Annars har veckan rullat på. Inget särskilt att rapportera. Jag såg dokumentären "Pojkdrömmen" igår om en snubbe som försökte ta upp en avdankad fotbollskarriär i Afrika. Varför just i Afrika vet jag inte, men så var det. En naivt charmig dokumentär om en person som inte riktigt förstått hur världen ser ut.

 

Jag såg även "Glam, Sweat & Tears" igår om bandet Tears. Den tyckte jag var riktigt bra, och jag tror inte jag har lyssnat något på Tears genom livet.

 

Sist men inte minst, kul med svensk seger idag!

Det får bli en rubrik med två väsensskilda saker idag.

 

Jag var i Örebro en sväng under helgen och på vägen hem idag blev det signalfel och tåget blev stående i Dingtuna utanför Västerås. Där stod vi ett tag innan vi vände och åkte söder om Mälaren istället. Tågresan blev därmed avsevärt mycket längre, men det gjorde inte så mycket för då fick jag tid att läsa ut "Inside the Mind of BTK".

 

BTK är en seriemördare från Park City i Kansas. Första gången jag hörde talas om honom var i serien "Mindhunter", även om han där bara har en något förvirrande biroll. Hursomhelst dokumenterade BTK (Dennis Rader) sina brott vilket gör att det går att försöka förstå hans motiv bättre än hos många andra seriemördare. Det är just det som författaren, John Douglas, försöker göra i den här boken, vilket är intressant. På det stora hela tyckte jag därför att det var en mycket läsvärd bok, även om jag, som vanligt, tycker att boken är lite för lång, med en hel del om författaren själv osv.

Valle ville se filmen "Steve Jobs", så vi kikade på den igår. Den har fått bra kritik, men jag gillade inte manus och regi. Skådespeleriet var bra av både Fassbender och Winslet, så det var ju värt att kika på, men i övrigt var det två timmars tjafs. Jobs tjafsar med Hoffman, Jobs tjafsar med Wozniak, Jobs tjafsar med dottern osv osv. Nog att Jobs sannolikt var en rätt tjurig jävel, men jag har svårt att se att det var på det här sättet. Nu tror jag förvisso att filmen inte är tänkt att vara helt biografisk, men frågan är om den har något med verkligheten att göra?

 

Ja, som synes stämmer jag inte in i hyllningskören av filmen.

Valle ville se filmen "Steve Jobs" så vi kikade på den igår. Den har fått bra kritik, men jag gillade inte manus och regi. Skådespeleriet var bra av både Fassbender och Winslet, så det var ju värt att kika på, men i övrigt var det två timmars tjafs. Jobs tjafsar med Hoffman, Jobs tjafsar med Wozniak, Jobs tjafsar med dottern osv osv. Nog att Jobs sannolikt var en rätt tjurig jävel, men jag har svårt att se att det var på det här sättet. Nu tror jag förvisso att filmen inte är tänkt att vara helt biografisk, men frågan är om den hade något med verkligheten att göra?

 

Ja, ja, jag stämmer alltså inte in i hyllningskören av filmen.

Det är varmt, och inte blir det mindre "varmt" av att bo högst upp.

 

Valle är förkyld, men jag är frisk :-).

 

Annars har väl veckan mest handlat om ännu fler gripna efter knäckta krypteringar.

 

Var väl inte heller helt oväntat att det förekommer enormt fusk med pensionsutbetalningar. Jag börjar bli mer och mer frågande till skattesystemet.

Att det är Sveriges nationaldag idag rör mig inte så mycket. Det är lite svårt för oss svenskar att ha en speciell dag att fira. Jag känner inte att det finns något i den svenska historien som ger en tydlig nationaldag.

 

En riktigt bra och solig vecka har det varit. Det började med att jag fick besöka Kronobergshäktet, vilket väl inte är alla förunnat :-)? Jag tycker ju sådant är lite intressant.

 

Nu i helgen har vi varit runt en del i Sthlm. Igår gick vi ned och tog en titt på Bällstaviken och idag har vi varit i Rålis, på Långholmen och i Tantolunden. Att gå runt idag i det mer eller mindre perfekta vädret var en ynnest.

 

I övrigt har jag haft lite tid att se några bra dokumentärer.

 

"I am Alfred Hitchcook" säger sig självt vad den handlar om. Det var ett tag sedan jag såg hans största filmer, kanske är dags att se om ett par? Hursomhelst är det jag främst tar med mig från dokumentären att Alfred var rätt risig mot många av de kvinnor han arbetade med.

 

"Rasprofilerad" handlar om situationen utanför Malmö när en man blev avvisad från ett tåg och det hela filmades. Det blev en rätt stor grej när det begav sig, och nu har ett filmteam försökt få fram "sanningen" bakom, vilket de misslyckas med eftersom en aldrig får reda på själva upprinnelsen till det hela. Det är tydligen en dispyt mellan en kontrollant och han som blir avvisad som är själva grunden till allt, men det får en som sagt inte direkt veta något om. Det hela slutar därmed i att just ingenting nytt kommer fram, och de olika lägren i frågan om vad som var rätt och fel kommer nog inte ändra sina ställningstaganden. Personligen är jag för dåligt insatt för att bedöma när en polis får gripa en person. I det här fallet ser det dock ut som att det är flera personer som strular till det ungefär samtidigt, vilket gör att det blir som det blir. Hursom, en rätt meningslös dokumentär.

 

"Partiledaren som klev ut i kylan" om Håkan Juholt är väldigt fin, och det beror på Håkan som verkligen är likeable. Jag har lite svårt att bedöma hur allvarliga hans misstag var som gjorde att han fick sluta som partiledare, men som person, även om jag inte tror vi delar så mycket ideologiskt, framstår han som en riktigt go gubbe :-). En dokumentär väl värd att se.

 

"Roy Andersson - Being av human person" - Att Roy var/är typ alkoholist visste jag inte om, inte heller att han spelade in typ allt i sin egen studio på Östermalm. Måste gå och ta en pizza på restaurangen där mittemot någon dag :-). Nu var det länge sedan jag såg någon av hans filmer, men är kanske även här dags igen. De senare är ju lite speciella.

 

"Eritrea - Det ofria landet" - För oss som jobbar på Migrationsverket var det inget nytt under solen. För andra är det säkert en intressant dokumentär.

Jag tror det var i måndags jag satt här med öppet fönster och hörde en massa fyrverkerier. Jag tyckte det var märkligt, men så hörde jag dagen efter att det var några som firade mordet som tidigare skett i Husby mitt på ljusa dagen. 

 

På jobbet idag berättade även några jobbarkompisar om att de gått förbi och sett när den mördade mannen vid gallerian på Kungsholmen transporterades iväg. Det är som jag sagt förut, Sverige har blivit ett minst sagt intressant land.

 

Nu till något helt annat, och som därmed inte alls passar ihop med det jag tidigare skrev. Vi såg "Friends: The Reunion" i veckan. Kul att se vad som hänt med skådespelarna från den förvisso bra, men kanske något överreklamerade serien. Matt Leblanc var riktigt fet, och vad har hänt med Matthew Perry? ...eller det vet vi väl, men han såg riktigt risig ut. De andra såg dock fräscha ut :-). Rätt bra film ändå, även om jag tyckte de kunde ha hoppat över de något fåniga inslagen med folk från runt i världen för vilka "Friends" haft en stor påverkan på deras liv. Det var kanske sant, men det gav ett fånitgt intryck.

 

Ja, ja fredag imorgon.